Israels överaktiva araber. Hus i Israel.

Översättning av

Israel's Unwavering Guardsmen

Caroline Glick

26 mars 2010

Medan den lokala och internationella presskåren samlades i Jerusalems gamla stad för att berätta om de arabiska kravallerna vid Tempelberget för två veckor sedan, har endast få talat om att Jerusalem inte var det enda ställe där attacker skedde. I Tel Aviv-Jaffa attackerade arabisk-israeliska upprorsmakare, med stöd av demonstranter från yttersta vänsterkanten  bussar med stenkastning. Israeliska araber kastade brandbomber på bilisterna på riksväg 443 och på vägarna till Beersheba. I norr stenades bilar.

Dessa föga rapporterade attacker är en konsekvens av ett av de farligaste nya hoten mot Israels nationella överlevnad: den snabbt ökande radikaliseringen av Israels arabiska medborgare.

Under det senaste årtiondet och i en rasande takt sedan 2005 års tillbakadragande från Gaza, en utveckling som styrs åtminstone delvis av den israeliska islamiska rörelsen och med aktivt stöd från den yttersta vänsterkanten, har hetsat upp israeliska araber och Beduiner i en massiv attack mot staten . De relevanta nationella myndigheterna och domstolarna, Åklagarmyndigheten, polisen, IDF, The Jewish National Fund, srael Lands Authority och inrikesministeriet ahr misslyckats med att försvara mot detta.

Brandbomber emot judisk-ägda fordon är småpotatis i jämförelse med utvecklingen av attackerna mot den statligt ägda marken i Israel. Under det senaste årtiondet har israeliska araber ockuperat miljontals dunam av mark ägd av den israeliska staten.

Dimensionerna av detta fenomen preciserades i förra årets rapport från The State Comptroller. Medan den lokala och internationella vänstern skriker i högan sky när Israel  försöker förstöra några av de tusentals illegala arabiska byggnaderna i Jerusalem, nämns det inte att före utgången av år 2007 fanns mer än 100.000 olagliga byggnader i Israel. Den överväldigande majoriteten byggdes på statlig mark som beslagtagits av arabiska marktjuvar i Negev och Galiléen. Vid utgången av 2009 ökade antalet illegala byggnader till uppskattningsvis 150.000. Tillämpningsområdet för stöld är så enormt att Comptrollerns rapport kallar det ett "nationellt gissel."

De flesta av de öppna markerna i Israel ägs av staten och förvaltas av bönder, bönder och IDF. Bönder och ranchägare - särskilt i norr och söder, men även i områden kring Jerusalem  - terroriseras dagligen av arabiska tjuvar i grannskapet. Tjuvarna förstör deras staket, stjäl och slaktar deras boskap och hotar att mörda dem, om de har några invändningar, lagar sina staket eller installerar övervakningskameror. Många bönder och ranchägare - liksom de flesta företagare runt Beersheba och Övre Nasaret - kan tvingas att betala skyddspengar till samma arabiska ligor som attackerar deras fält.

Som Comptroller-rapporten tydliggör har de hotade och misshandlade bönderna inget officiellt organ att vända sig till för hjälp. Även förekomsten av markstölder har ökat mer än 50% under de senaste åren men åtgärder däremot har på alla nivåer minskat med 81%. Under 2007 utfärdade domstolar bara 5.400 domar om olaglig byggnation. Av dessa är det bara 193 som ledde till rivningsorder. Och bara en handfull av dessa order utfördes.

Israel har ingen officiell policy för att tampas med problemet. En polisenhet som bildats särskilt för att genomdriva landlagar har endast rekryterat 55% av sin tilldelade personal och de flesta av de 64 poliserna ägnar sig åt rutinmässiga polisiära arbetsuppgifter.

Avsaknad av statligt skydd har lett bönder och ranchägare till att överge sin mark. Exempelvis kontinuerliga trakasserier av araber från byn Tuba Zangaria tvingade Kibbutz Kfar Hanassi strax öster om Rosh Pina att överge 4.000 dunams (400 hektar) mark. Närliggande Kibbutz Amiad övergav 13.000 dunams. Övre Nasaret är redo att överge 20.000 dunams. Polisen vägrar att ens eskortera Övre Nasarets borgmästare Shimon Gafsou till hotade områden.

I söder är situationen sammalunda. Illegala Beduinockupanter från Taarbiya stam som invandrat till Israel från Sinai har gått i krig mot Omers Lokala råd för att försöka bygga ett nytt område på mark som de olagligt beslagtagit. De har skjutit på entreprenörer, attackerat poliseskort. De brände ner en elektrisk transformatorstation, och lämnade området utan el i över en vecka, för att sedan bränna ner en ersättningsstation.

Omer-Rådets ordförande Pini Badash har utsatts för upprepade attacker. Badash köpte ett flygplan för att dokumentera olaglig bebyggelse som ett led i hans ansträngningar att tvinga staten att agera. Beduiner brände hans plan. De brände hans frus bil framför näsan på framför henne och har upprepade gånger hotat att döda honom.

LIKSOM jordbrukarna och kommuner, har armén helt enkelt givit upp. IDF har övergett utbildningsområden i nord och syd. Exempelvis har Nevetim Air Force Base övergivit 17.000 dunams som stulits av Beduiner. Enligt Comptrollers rapport, har 220-250 familjer slagit sig ner på marken och byggt cirka 800 illegala byggnader. Mellan 2004 och 2008 skedde en 53% ökning av antalet illegala byggnadsverk.

Hellre än att försvara sina baser och omgivande områden har IDF begränsat rörligheten för dess egna tjänstemän. IAF har förbjudit sina stridspiloter (!) Från att resa ensamma på landsvägen mellan Tel Arad och Beersheba via Shoketkorsningen. På grund av upprepade beskjutningar på judisk-ägda fordon, måste de piloter som skyddar vårt luftrum, resa i konvoj av inte mindre än fyra bilar.

Den nu ökända New Israel Fund, till stor del kontrollerad av det israeliska marxistiska Meretz-partiet, som gav stora summor till NGOs som levererade material och kränkande anklagelser om Israel till Goldstone, förser nu organisationer med medel för främjande av de israeliska arabernas stöld av statlig mark. NIF- och EU-stödda grupper som Adallah, har regionfullmäktige i "Organisationen för Ej Erkända  arabiska byar", Um Batin och "styrkommittén för planering och skydd av arabiska rättigheter i Negev" ägnar sig åt politiska och juridiska angrepp på Israel för att hindra staten från att skydda sig själv och dess medborgare från landstöld av Beduiner och andra araber.

Skrämd av två krafter i den rödgröna alliansen, har successiva regeringar försökt lösa problemet genom att köpa ut araberna. Olmerts regering byggde en by för Taarbiyabeduiner utanför Omer och gav varje familj NIS 180.000 för att lämna illegala strukturer som de hade byggt på statens mark och accepterat gratis hus. De flesta accepterade att flytta, men de 50 familjer som stannat kvar har i stället ökat sina attacker mot Omer samtidigt som de kräver att få äganderätt till den mark de stal.

Just det gångna söndagen godkände Kabinettet enhälligt ett flerårigt program för att överföra NIS 800 miljoner till 12 Beduin- och arabiska samhällen. Regeringen kallade det en "stimulansplan."

Lyckligtvis för Israel, börjar det vakuum som flera israeliska regeringar har skapat, att fyllas av en grupp laglydiga, idealistiska unga israeler. Israels nya NATIONALGARDISTER är en frivillig organisation som bildades för två år sedan av söner och döttrar till nödställda bönder och ranchägare.

Yoel Zilberman var officer i en av IDF:s elitcommandoenheter som tröttnade på att titta på sin far - en jordbrukare vid Moshav Tzipori i västra Galileen - som med misströstan såg hur arabiska ligor från omgivande byar klippte sönder hans staket, stal hans boskap och förstörde hans grödor. Under sin permission började Zilberman genomföra patruller nattetid av sin fars fält och vid upprepade tillfällen stoppade tjuvar eftersom de infiltrerade hans land.

Med tiden insåg Zilberman att det inte var nog för honom att vakta sin faders land. Hans ansträngningar avlänkade bara problemet på sina grannar. Så han organiserade sina vänner, söner och döttrar till andra bönder i området, och bildade The New Israeli Guardsmen, uppkallat efter de ursprungliga Guardsmen - den första judiska självförsvarsorganisationen i landet Israel i modern tid, som bildades för hundra år sedan.

The New israeli Guardsmen - som idag är verksamt i hela Galileen och Negev - består av mer än 650 frivilliga som ägnar upp till 20 dagar per år för att bevaka mark eller lagar vandaliserad jordbruksutrustning och staket.

Insikten att den långsiktiga lösningen på problemet är att öka allmänhetens engagemang för de klassiska sionistiska idealen med judisk kontroll över landet Israel, förutom att bygga och bemanna vaktposter, anordnar Guardsmen kurser och föredrag om judisk historia, sionism, judisk filosofi och andra relevanta frågor om sin vakttjänst för allmänheten.

Nästa år kommer 30 noggrant utvalda unga män från en pool av 300 frivilliga, att få ett års långt uppskov med värnplikten för att tjäna som Guardsmen. De kommer att delas upp i tre grupper om 10 och bemanna tre vakttjänster i Galiléen och Negev. Varje vaktstation kontrollerar mellan 5.000 och 20.000 dunams. Förutom sina vaktuppgifter kommer de unga männen att få lantbruksutbildning och studera judisk historia, Talmud, filosofi och arabisk historia. Zilberman hoppas att programmet kommer att inspirera deltagarna att välja jordbruk som sin kallelse efter att de har haft sin armétjänst.

Vaktmännen verkar med en mikroskopisk budget hopskrapad från privata givare. Kan man öka medlen är planerna att tiodubbla sin kår av frivilliga fram till 2013. Om det uppnår sitt syfte planeras för 6.000 volontärer och 300 värnpliktiga medlemmar. Programmet kommer att verka från 30 vaktstationer i Galiléen och Negev och skydda mellan 400.000 och 600.000 dunam av statens mark. De hoppas också att nå ut till judar i diasporan och uppmuntra dem att komma till Israel som frivilliga för The Guardsmen för att föra dem närmare historien och ödet för staten Israel.

Zilberman anser att framgångsrika Guardsmen kommer att tvinga staten att vidta nödvändiga åtgärder för att genomdriva israeliska lagar och på det sättet besegra det strategiska hot som radikaliseringen av den israeliska arabiska delen utgör. Och han har förmodligen rätt. I varje fall är det praktiskt taget säkert att regeringen inte skulle vidta några åtgärder utan Guardsmen.

Mot bakgrund av den ökande kraften hos den internationella kampanjen för att delegitimera Israels rätt att existera, kommer ingen regering i Jerusalem att agera om den inte anser att den har ett starkt och stabilt stöd från en mobiliserad befolkning. Till exempel är det svårt att föreställa sig hur premiärminister Benjamin Netanyahu kunde försvara Jerusalem så envist som han gjorde under sin resa till Washington denna vecka om han inte hade vetat att allmänheten är med honom.

På samma sätt kommer staten bara att genomdriva sina lagar på ett neutralt sätt när det är säkert att allmänheten kommer att sluta upp bakom den. Våra ledare måste veta att allmänheten kommer att stå bakom dem när New Israel Funds "människorättsorganisationer" samarbetar med internationella vänstern och den islamiska rörelsen för att demonisera Israel och kalla det rasistiskt, för att skydda äganderätten hos staten och dess medborgare.

Israel, som alla demokratier är endast så starkt som dess medborgare. Vilka organisationer som de nya israeliska Guardsmen visar är att Israels medborgare är starka. Vi är villiga att bära bördan hos ett fritt folk. Som Pessah, den judiska frihetsfestivalen, närmar sig, måste vi stödja deras strävanden och kräver att våra ledare följer deras exempel.

"Beskt budskap om bosättningar"

D.v.s. Israel får inte bygga hus i Israel. Obama och arabernar ju sagt så. Och visst behöver araberna mer plats, se kartan. De har bara drygt 14.000.000 kvadratkilometer medan Israel har hela 22.072 kvkm så det är självklart att de borde dela med sig.

Dagens israelnyhet i svenska media.

Vad araberna håller fram som något slags lockbete är den arabiska "fredsplan" som Saudierna slängde fram för att tysta debatten just efter det att i huvusdsak Saudiska terrorister hade kraschat Word Trade Center (och såvitt jag vet har Saudiarabien inte än betalat för skadegörelsen!), och de var ju tvungna att hitta på något. Så vad säger "fredsplanen"? Den säger i slutet att den inte är förhandlingsbar av Israel utan att det är ett diktat, och själva planen går ut på att Israel ska ställa sig i samma ställning som när de samlade arabstyrkorna anföll Israel 1967, förrutom att Israel ska acceptera ALLA Mellanösterns flyktingar, både araber och judar (de från arabländerna var fler än araber som flydde i motsatt riktning av olika skäl) efter att ha visat att de kunde absorbera alla judiska flyktingar utan en enda dollar från UNRWA.

.

 SvD111|

.
antisionism araber IDF Israel Mellanösternkonflikten NGO palestinier...