25 okt 2012
Av David P. Goldman
Jinsa Fellow
Syriens två miljoner kurder har blivit en joker i landets kris, efter det att Assadregimen uppmuntrade till kurdiskt självstyre som ett knep mot sina sunnitiska motståndare i det pågående inbördeskriget. Vikten av den lilla syriska kurdiska zonen sträcker sig långt bortom dess eventuella roll som bas för PKK-gerillan att attackera turkiska säkerhetsstyrkor. Den nya självhävdelse av Syriens kurdiska minoritet tvingar ett långsiktigt problem på kort sikt upp på den regionala dagordningen: den obevekliga förskjutningen av befolkningsbalansen i Anatolien mot en snabbväxande kurdisk befolkning på bekostnad av turkisk-talare, vars fertilitet har sjunkit till västeuropeiska nivåer.
Turkiets demografiska bomb har gått i stort sett okommenterade i väs pressen, men det har den odelade uppmärksamheten i de turkiska medierna. Tesen att den kurdiska frågan inte kan vara löslig i Anatolien på medellång sikt har fått stor tilltro bland turkiska analytiker. Det bidrar till att förklara varför Turkiet verkar förlamat i ansiktet på den syriska konflikten.
 |
| Områden med stor kurdisk befolkning i rött |
På bara några månader har den turkiska utrikespolitiken decentraliserats från utrikesminister Ahmet Davutoğlus berömda "noll problem"-politik till allvarliga problem på varje gräns och bortom. Om Turkiets utrikespolitiska bekymmer härrör från obevekliga långsiktiga trender snarare än kortsiktiga misstag, som vissa turkiska analytiker hävdar krävs en omprövning av konventionell visdom om Turkiets status som en grundpelare i den västliga alliansen. Om Turkiet kämpar en reträttstrid mot en oundviklig kurdisk överlägsenhet borde amerikansk politik försöka se till att de framväxande kurdiska medborgarna fortfarande stöder västerländska mål. På grund av den turkisk-syriska konflikten finns konkurrens om kurdiska sympatier.
Assadregimen har presenterat Turkiet med en bit förgiftat bete genom att återkalla den syriska armén från områden med en majoritet av kurder precis innanför den turkiska gränsen. Resultatet är en de facto självständig kurdisk zon som fungerar som en buffert mot Turkiet. Assad hoppas tydligen att kurdiska ambitioner kommer att göra det praktiskt taget omöjligt för Turkiet att ingripa i Syriens inbördeskrig.
Los Angeles Times rapporterade 5 oktober från nordsyriska staden Afrin att "konflikten verkar långt ifrån kurdiska städer som detta jordbruksnav ... Medan striderna rasar i Aleppo, bara 40 miles till sydost, är marknaderna här livliga och, på kvällarna skålar män på animerade matställen sin Arak, den klara spriten smaksatt med anis, som blir grumlig när den blandas med is och vatten. Assads utsträckta styrkor har successivt dragit sig tillbaka, vilket kulminerade i ett nästan totalt tillbakadragande i juli som inträffade med knappt ett skott avlossat enligt kurdiska ledare ... I närheten har rebellerna i arabiska städer som Azzaz och Al Bab blivit sorgliga och avfolkade krigsskådeplatser, grus-strödda spökstäder där de återstående invånarna springer och gömmer sig när stridsflygplan hörs."
Josh Wood skrev i
AI-monitor oktober 4, "Som 28 miljoner andra kurder i Irak, Turkiet och Iran, uthärdade Syriens kurder decennier av marginalisering och förtryck från ovänliga regeringar. Nu är autonomi i sinnet hos många här. Med staten borta organiserar de för självstyre - från sophämtning till kommunstyrelser och väpnade styrkor - och de lägger preliminärt anspråk på vissa områden " Alltid har det kurdiska folket varit soldater för andra, så vi bestämde oss för att vara soldater för oss själva, för. det kurdiska folket bara ", säger Saleh Mohammed, ledare för det mest kraftfulla kurdiska partiet i Syrien, Demokratiska unionen (PYD)."
Turkiet är högst osannolikt att göra allvar av sina hot om att ingripa i den syriska inbördeskriget, delvis eftersom det skulle provocera svar från den shiitiska världen, som Emre Akoz varnade i
Sabah 11 oktober, för att inte tala om från Ryssland. Mer till punkten, skulle turkiska väpnade styrkor komma in i Syrien vore de tvungna att kämpa med de nyligen mer självständiga syriska kurderna vilka Assadregimen har lämnat oantastade, och bredda kurdiska konflikten. Det är det sista som regeringen Erdogan vill göra.
Ryssland anser tydligen att strävanden hos de syriska kurderna kan öka Moskvas inflytande i regionen. Den 10 oktober
citerade Rysslands röst Abdel-Hamid Darwish, från den kurdiska nationella rörelsen i Syrien som säger att om en syrisk-turkisk konflikt "bryter ut, skulle det driva till hela Mellanöstern till katastrof och omfattningen av denna katastrof är oförutsägbar. " I själva verket uppmanade de ryska officiella medierna kurderna att förmana Turkiet.
Turkiet gör under tiden försonande gester till kurdiska ledare. På tröskeln till det regerande AKP:s generalkonferens
meddelade premiärminister Erdoğan att det fängslade kurdiska arbetarpartiets (PKK) ledare Abdullah Öcalan skulle befrias från isoleringscell och får ta emot familjebesök. Massoud Barzani, ledare för Iraks kurdiska autonoma region, fick en hedersplats som gäst på AKP konferensen.
Turkish Weekly citerade den 1 oktober Barzani som sade "Vi är redo att göra vårt bästa för att hjälpa Erdogan stoppa blodsutgjutelsen. Vad som är nödvändigt kommer att ske och vi är redo att göra det. Vi tror att fred är den enda vägen att förstå varandra exakt."
Turkiet hoppas att Barzani kommer att medla mellan Turkiet och syriska kurder, enligt hemsidan
Timeturk. Det hoppades också att en annan framstående gäst på AKP-konferensen, den egyptiske presidenten Mohamed Morsi, skulle hjälpa till att få den syriska grenen av det muslimska brödraskapet att samarbeta med turkiska medlingsförsök. Turkiets ansträngningar har hittills misslyckats med att
finna stöd bland Syriens delade rebeller.
Det lämnar Turkiet stark på retorik och svag på åtgärder, förlamad inför ett hot mot säkerheten som på medellång sikt kan göra de nuvarande gränserna för den turkiska staten ohållbar. Som Ümit Özdag observerades i
PressTurk den 10 oktober, hävdade den fängslade Öcalan redan 1989 att kurderna småningom skulle övermanna turkar i Anatoliska halvön genom ren demografi. Det är precis vad kurdiska ledare har i åtanke idag hävdade Özdag. "Under 2011", berättar han, "träffade en grupp med representanter från irakiska Kurdistan en tankesmedja i Ankara. De sa," Vi kommer att göra Anatolien kurdisk på 100 år, det sätt som du gjorde Anatolien turkiskt för tusen år sedan.
Det är tveksamt om kurderna har en generalplan för den demografiska erövringen av Anatolien, men turkisk paranoia om den kurdiska befolkningsbomben har en grund i verkligheten. En studie från 2008 i
Population Policy Review konstaterade:
Fertilitetasnivåerna hos turkar och kurder är signifikant olika. Med nuvarande födelsetal kommer turkisk-talande kvinnor att föda i genomsnitt 1,88 barn under sina reproduktiva år. Motsvarande siffra är 4,07 barn för kurdiska kvinnor. Kurdiska kvinnor kommer att ha nästan 2 barn mer än turkiska kvinnor ... Resultaten visar att trots intensiva interna migrationsrörelser under de senaste 50 åren, finns starka demografiska skillnader mellan turkisk- och kurdisk-talande befolkningar och att konvergensen av de två grupperna verkar inte att äga rum. Turkar och kurder verkar verkligen vara aktörer inom olika demografiska regimer i olika stadier av demografisk och hälsomässig omvandling. [Ismet Koc, Attila Hancioglu and Alanur Cavlin, "Demographic Differentials and Demographic Integration of Turkish and KurdishPopulations in Turkey," in Population Research and Policy Review, Volume 27, Number 4, pp. 447-457.]
Nedgången i den turkiska fertiliteten, tillsammans med snabbt fallande fertilitet i alla muslimska länder som visar en hög läskunnighet, är ett smygande fenomen som först nyligen har dragit stor uppmärksamhet. Jag granskar uppgifterna i min bok
How Civilisations Die and why islam is dying Too (Regnery 2011). På senare tid har Nicholas Eberstadt och Poorvah Shah sett över data i en studie i
Policy Review. Muslimsk demografi har viktiga strategiska konsekvenser för ett antal länder. Turkiets situation är dock unik i de extrema skillnaderna mellan turkisktalande och kurdisktalande fertilitet i Anatolien.
Premiärminister Erdogan har gjort ett återupplivande av Turkiets sjunkande födelsetal till en viktig politisk fråga. Zaman rapporterads under förra årets valkampanj att han
... attackerade hans viktigaste rivaliserande parti för att främja preventivmedel och upprepade hans krav på minst tre barn. Erdoğan, som länge hävdat att för ett friskt och levande samhälle måste människor ha minst tre barn, sade att de västerländska samhällena nu kollapsar på grund av åldrande och uppmanade sina anhängare i ett kampanjrally i Ankara på måndagen att inte "deltaga i det här spelet ." De [oppositionen CHP] har inspirerat denna nation med preventivmedel för att få en åldrande befolkning på västerländsk nivå" sa Erdogan i rallyt, och tillade att om befolkningen fortsätter att utvecklas på denna nivå, kommer Turkiet att vara bland de åldrande nationerna 2038.
Erdoğan fokuserar på en kritisk svaghet som västerländska analytiker för det mesta har förbisett. Inom en generation, med nuvarande utveckling, kommer hälften av Turkiets militära befolkning att födas i hushåll där kurdiska är det första språket. Den turkiska regeringens förhoppning att integrera kurderna under det stora islamiska tältet har misslyckats, och de nya ambitioner hos Syriens kurder exponerar den underliggande svagheten i Turkiets strategiska läge och den sannolika effektiviteten i dess diplomati.
Det ifrågasätts också antagandet att Turkiet är USA:s kritiska allierade i regionen. Om Turkiet sannolikt kommer att vara förloraren på demografiska grunder, måste amerikanska planerare överväga alternativ till beroende på Ankara för regionalpolitiken. Om en kurdisk stat är oundviklig för demografiska och andra skäl är det bäst för Amerika att satsa på vinnaren.
David P. Goldman, JINSA Fellow, writes the "Spengler" column for Asia Times Online and the "Spengler" blog at PJ Media. He is also a columnist at Tablet, and contributes frequently to numerous other publications. For more information on the JINSA Fellowship program, click here. For more information on the JINSA Fellowship program, click here.
