den 21 maj 2009

Skyddar talibanbödlar!

Norge skyddar talibanbödlar!

Danmark skriver om det - http://jp.dk/udland/article1699584.ece

Norge skriver förstås - oppositionen mycket irriterad - http://www.aftenposten.no/nyheter/iriks/politikk/article3084751.ece

TT - skriver de någonsin om något vettigt? De skulle koncentrera sig på att översätta nyheter, inte förvanska det urvalet de gjort, som de redan uppskattar. De kräver bara några fixar och eliminationer för att passa deras arbetsgivare.

Norska Aftenposten har tittat igenom handlingarna för 100 afghaner som sökt, och fått uppehållstillstånd i Norge. 

En har erkänt att han har jobbat med tortyr för talibanerna - han fick genast uppehållstillstånd.

En annan berättade att han hjälpt sju talibaner ut från fängelset, vilket också genast gav honom uppehållstillstånd. De har nu norska papper, och kan använda dem för att resa till Afghanistan och jorden runt på uppdrag för talibanerna.

Anledningen till att de fått uppehållstillstånd är att de kan "förvänta sej repressalier" om de återvänder till Afghanistan.

Jag förmodar att samma gäller för varenda islamsk terrorist som mördar en jude, att de kan skaffa sej norskt pass lätt och ledigt. De riskerar ju repressalier annars.

Som bekant är Norge en av de säkraste supportrarna för Hamas. Från Wikipedia om Hamas:

Norway was the first Western country to recognize the 2007 Palestinian government consisting of both Hamas and Fatah, and Norwegian officials have met with Hamas representatives on several occasions. "We know that the USA and the EU have legal obligations since they have Hamas on their terrorist list. We must be able to take an independent decision about contact," Norwegian foreign minister Jonas Gahr Støre responded to a 2006 United States' attempt to dissuade Norwegian contact with Hamas.  Länk.

De skäms inte ett dugg utan försöker försvara det.

En två år gammal artikel från NGO-monitor - en organisation som granskar alla dessa "Non-Governmental Organisations" som inte har något som helst ansvar, inte är valda, som vem som helst kan starta, som får pengar från vem de vill -denna artikel berättar hur Norge formligen öser oljepengar över alla NGO:s de uppskattar. Många av dessa är muslimska, många är organisationer som arbetar på olika sätt för att förstöra livet för israelerna. 

Stöld av judarnas huvudstad

Du har möjligen läst attacken mot Jerusalem, från alla möjliga riktningar. Från Bildt till Obama och araberna omkring Israel. I förbifarten kan väl nämnas, igen, att Jerusalem aldrig någonsin varit en arabisk eller muslimsk huvudstad! Likaledes, Jordaniens helt illegala ockupation av gamla staden i Jerusalem under 19 år, ansågs legal av endast ett land, Pakistan.

Det spelar ingen roll. EU och - Norge - betalar miljontals Euros till alla möjliga hatgrupper i och utanför Israel för att driva bort judarna från deras heligaste plats, Tempelplatsen!

Där är fortfarande ett antal miljoner färre judar i världen, än när Hitler hade gjort sitt, med god hjälp av många andra européer.  1939 fanns det 17 miljoner judar i världen, 1945 fanns det 11 miljoner, nu finns det kanske 13,5 miljoner. Trots det frodas den klassiska antisemitismen som aldrig förr, det räcker att läsa nästan alla vänsterbloggar i Sverige. Hatet riktigt sprutar ut, tillsammans med fradgan som rinner från de röda käftarna.

.

DN037 SDS028 AB073 B135 BLT134 SvD949 HD D651 DN259SvD015 SvD675 SDS AB X VG VG db * |

.

.
            ...

den 16 april 2009

Censur!

Det är långt ifrån den första gången faktakommentarer i blogginlägg censureras bort i SvD. De vill alltså avsiktligt lägga dimridåer över innehåll i deras artiklar - jag tänker närmast på Bitte Hammargrens krönikor. Jag sände detta mail till SvD, inget svar hittills:

Subject: Varför censureras Twingly?
Date: Wed, 15 Apr 2009 15:42:44 +0200
To:lena.k.samuelsson@svd.se,martin.jonsson@svd.se,bitte.hammargren@svd.se

Hej,

Jag vet att Twinglysystemet kan missbrukas, att det är lätt att länka till gallimatias, men när man kommer med rena faktakomplement till en artikel och det konsekvent censureras bort, är det brott mot åsiktsfriheten eller något liknande!

En av Bittes senaste krönikor är “Obama på Kollisionskurs med Netanyahu” Som referenser tar hon, utan vidare kommentarer, upp kända Naziförespråkare som Uri Avnery (se här och här och här) med extremvänsterorganisationen Gush Shalom och andra egendomliga källor. Följaktligen bloggade jag om det och kopplade det till hennes artikel med Twingly. Hände inget, så jag sände samma sak från min alternativa blogg. Inget.

När jag kollade med Twingly hade båda mina länkar hakats på ordentligt, men blivit bortcensurerade - det syns lätt om man exekverar URL:enhttp://www.twingly.com/search?q=link:http://blogg.svd.se/mellanostern%3FID%3D13091
Enbart den första Twinglylänken syns på er webbsajt, inte mina två.

Du känner väl till det tricket att se när tidningarna censurerar Twinglylänkar. Twingly själv sparar länkarna, men därefter kan censur ske - du går tillhttp://www.twingly.com för att söka en webbsida. I rutan skriver du link:  och därefter omedelbart webbadressen till sidan du har twinglat till. Då får man upp en lista över de som Twinglat till den adressen - vilket är samma sak som den långa URL-adressen ovan.

Frågan är: varför censurerar ni bort klara och koncisa fakta? Bloggen som finns kvar under Bittes artikel talar inte ens om ämnet i artikeln, utan är bara löst anknuten till Israel.

Vi är ett stort antal insatta människor som anmärker på Bitte Hammargrens ofta helt vilsegångna krönikor, som bäst beskrivs av vad den kände fd DN-skribenten Dick Haas säger på sin blogg. Han säger: “Bitte Hammargren är symptom på brett journalistiskt förfall”  På hans blogg är det tydligt skrivet: “Bitte Hammargren som är korre i Mellanöstern för Svenska Dagbladet och har en egen blogg i tidningen representerar en sorts medelmåtta bland dessa dolda propagandister som försynt låtsas skriva om fakta, men där i stort sett varannan mening är lögnaktig eller tillrättalagd eller där relevanta uppgifter, som reportern ogillar, är strukna. Bitte Hammargren följer den idag erkända och godkända svenska mallen, den som gäller på alla de normgivande svenska redaktionerna. “

Frågan är alltså: varför censurerar ni bort klara och koncisa fakta? Tacksam för svar.

Vänligen

 

Det har hänt tidigare, se t.ex. http://israelisverige.no-ip.info/blog/?p=1584 och http://israelisverige.no-ip.info/blog/?p=116

[Detta inlägg kopia från http://israelisverige.no-ip.info/blog/?p=2618]

   ...

den 15 april 2009

Bittes tvåstatslösning

Det hade varit enormt intressant att få veta hur Bitte tänker sej en tvåstatslösning

Anser hon att Israel ska arbeta på en tvåstatslösning utan att “Palestina” har visat någon ekonomisk plan på hur de ska bli ekonomiskt självförsörjande? Medan de lever på världens högsta socialbidrag? Varför hånar hon Netanyahus väg att först försöka hjälpa araberna med det problemet?

Vad ska hon göra åt att Dahlan nyligen sa att varken Fatah eller Hamas erkänner Israel? Ska Israel ändå erkänna dem som ett självständigt land?

Varför skulle Israel erkänna ett land som har som grundlag att sluka Israel?

Varför drar Bitte fram nazistveteranen Uri Avnery, precis som Gahrton brukar göra?

Anser hon Vägplanen meningslös? Väg eftersom den ÄR meningslös om man försöker ta den i omvänd ordning, som Annapolis förespråkade? Fattar hon inte att det är det officiella hatet i alla palestinaarabiska statliga media och skolböcker, som producerar vansinnet? Annapolis har som INLEDNING att hatpropagandan upphör liksom terrorn! Självfallet försvinner terrorn om hatpropagandan försvinner. Före både första och andra intifadan hade palestinaaraberna bland världens snabbaste ekonomiska utveckling, därefter förstörde de officiella kanalerna allting! Vanligt folk utan hatpropaganda börjar tänka på sin egen välfärd, inte på att döda judar.

Bitte tar förstås också upp J Street: Jag har väl inte studerat den amerikanska judiska vänsterorganisationen särskilt väl, bara sett ett antal artiklar där de associeras med fenomenet “självhatande judar”. Läs t.ex. här  Wikipedian tar upp dem, som en annan “fredsorganisation”. En ytterligare artikel här. Definitivt inte för Israels bästa.

Obama och Netanyahu - suck. Obama har varit veligare än de flesta, ingen vet egentligen vem han är och han vägrar visa upp ett korrekt födelseintyg.  Detta är avgörande för hans rätt att vara president i USA. Han vill vara bästa kompis med alla, inklusive Iran och vill nu ge detta land rätt att utveckla kärnvapen under alla förhandlingar!

“Koloniseringen av Västbanken” - sist jag räknade var där ca 7% judar där jämfört med 20% araber i Israel. Vad förbjuder judar att bo där??? Det kan vara värt att gå lite längre tillbaka i historien. San Remokonferensen 1920 bestämde att det palestinska mandatet skulle bli det judiska hemlandet - enorma landområden blev samtidigt arabiska. Detta är ett BESLUT till skillnad mot allt som FN sagt om Israels gränser, som enbart varit rekommendationer. Sen bröt England direkt emot mandatreglerna och gav 80% till en kompis, som blev dagens Jordanien. Fortfarande illegalt för judar att bo där. I 19 år ockuperade Jordanien Västbanken, lika illegalt, med Englands hjälp med militär expertis och vapen. Under denna tid förbjöds likaledes judar från att bo där - fram till 1967, därefter existerar inget förbud!

Vi har dessutom sett, de senaste 100 åren, hur de judiska aktiviteterna i området gjort att mycket fler människor kan bo där, Israel, Gaza, Västbanken……   De har odlat upp och skapat en infrastruktur som ersatt den som fanns för 150 år sedan. Se kartan då, där man i princip kan räkna husen

Så - ursäkta men vad menar Bitte med tvåstatslösning???

        ...

den 12 april 2009

Länkproblem

Jag skrev just en kommentar till Bittes artikel, men den kom inte in, så provar att göra det från min alternativa blogg. Ser du detta så klicka på

den 18 februari 2009

Caroline Glick: Till Israels nästa regering

[Kopia på http://israelisverige.no-ip.info/blog ]

Caroline Glick har skrivit ett mycket tankeväckande memo till den nästa regeringen i Israel. Några av punkterna - inklusive några egna kommentarer. Läs hela artikeln som följer:
Den utgående Kadimaregeringens tanke att släppa tusen terrorister, en del massmördare, som en del av “stillestånd” (obs, ej något som tillnärmelsevis liknar en fred) . Efter att Israel på detta sätt har behandlat Hamas nästan som en legitim del av det palestinska styret så är det mera sannolikt att de går ihop med Fatah och därefter kommer Bildt och gänget att överösa dem med pengar.
Hamas kommer därefter att snabbt utöka sin vapensamling. Vi minns vad som hände med Hizbollah. Livni kom på den tjusiga idén att låta FN försvara Israel, och vi ser hur UNIFIL har låtit Hizbollah, inte bara återhämta sig utan ha tre gånger fler vapen nu än vid krigets början. Hizbollah har nu ballistiska missiler som når 30 mil och kan leverera 600 kg sprängämnen. Ingen blockerar vapentillförseln till Hamas på ett effektivt sätt, vad hände med EU:s och USA:s löften om att göra det? Egyptens! Kadima som etniskt rensade Gaza på judar, drygt en halv procent, känner sej fortfarande dumma, som vi minns tyckte Netanyahu då det var vansinnigt att lämna Philadelphi-korridoren, den smala landremsan på Gazaasidan av den egyptiska gränsen. De skulle ha besatt den nu i och med kriget självklart. Istället gjorde Livne en “Livni” igen - försökte pådyvla andra att försvara Israel, vilket går lika dåligt som när hon kom på idén att göra det i Libanon.
Kadima, som växte eftersom en del lämnade extremvänstern, Meretz och Arbetarpartiet, är fortfarande fredsduvor och fattar inte vad som gäller. Israel har fler raketer riktade mot sig än något annat land i världen.
Syrien har en massiv samling av missiler i djupa silos. De kan nå överallt i Israel. Iran själv är förstås det värsta missilhotet, också med missiler som kan skjutas från havssidan.
Vad har Israel gjort? De har ett system emot medeldistansmissiler som kanske är klart om 8 år. men i stort sett har de degraderat sin missilutveckling - de kunde mycket väl ha utvecklat missiler mot Iran i stället för att satsa allt på anfall med flyg, men har inte gjort det.
Israel har bra radar - och förväntar sig raketer från Iran. Iran har börjat sätta långdistansmissiler i Eritrea, och åt det hållet riktas ingen radar.
En annan möjlighet är att använda en mycket stark elektromagnetisk puls, EMP, som kan förstöra ett lands elnät och elektroniska utrustning, och försätta landet tillbaka till industrialismens gryning. Dylika pulser kan produceras vid explosion av en atombomb ovanför atmosfären över ett land. All elektronik i moderna bilar och andra fordon skulle ej fungera längre. Glöm telekommunikationer. Mullorna i Iran känner väl till fenomenet.
I och med uppskjutandet av en iransk satellit med egenkonstruerad raket har Iran visat att de är kapabla att förstöra dagens västerländska civilisation.
Kadimaregeringen har inte gjort ett smack för att skydda Israel emot en EMP-attack, trots att det kan göras för rimliga kostnader.
Men nejvisst nej, enligt Bildt får inte Israel försvara sig.

An urgent memo to the next government

February 17, 2009, 12:25 AM

The outgoing Kadima-Labor government’s anticipated decision to release a thousand terrorists, including several dozen mass murdering terror commanders, in the framework of a ceasefire deal with Iran’s Palestinian proxy Hamas is simply the latest troubling legacy that the Olmert-Livni-Barak government is leaving its successor.

Once the deal goes through, Hamas will be able to quickly expand the threat it poses to Israel. The jihadist group is already using the political legitimacy Israel is conferring on it to reestablish its unity government with Fatah. When that government is formed, the US and Europe will move hastily to recognize the terror group.

Hamas will use its increased legitimacy as a screen behind which it will expand its offensive capabilitiesThis is particularly true in the field of ballistic weapons.

We know this will happen because we have already seen what happened with the last Iranian proxy that Israel signed a ceasefire agreement with. Since Israel agreed to UN Security Council Resolution 1701 and brought its war with Hizbullah to an end in August 2006, Hizbullah has reasserted its political and military control over south Lebanon and has taken over the Lebanese government. Moreover, it has massively expanded its missile capabilities not only by tripling the size of its arsenal, but by tripling the range of its missiles.

In 2006, Hizbullah’s most powerful missile was a Fajr rocket with a 100 km range and a 50 kilogram warhead. Today, according to Avi Schnurr, executive director of the Israel Missile Defense Association, Hizbullah has an arsenal of Fatah-110 ballistic missiles with a range of 300 kilometers and a 600 kilogram payload.

While our media elites endlessly drone on about whether or not Likud is sufficiently “pro-peace” to satisfy Meretz and Kadima, our national discourse is ignoring the greatest threat this country faces: missiles.

Schnurr warns that today there are more missiles pointing at Israel in absolute numbers than at any other country on earth. While Israelis are properly concerned with suicide terrorism and Kassam rocket attacks, the fastest escalating threat that Israel faces come from ballistic missiles.

In addition to Iran’s Hamas and Hizbullah proxies, its client state Syria has a massive missile arsenal housed in hardened silos. Syria’s missiles are capable of attacking every square centimeter of Israeli territory. And of course, with its rapidly growing land and sea-based ballistic missile arsenal, Iran itself is the fastest growing missile threat facing Israel.

IN RECENT YEARS, rather than taking any immediate action to meet the growing threat, Israel has sufficed with launching long-term development programs that promise to provide protection for current threats in four to eight years. For instance, in response to Syria’s medium-range missiles, Israel is developing the David’s Sling anti-missile system that should be ready in eight years.

Israel could in the meantime upgrade its PAC-2 anti-missile batteries responsible for contending with medium-range missiles, with US-made PAC-3s. But the powers that be in the Ministry of Defense have decided that the PAC-3’s $100 million price tag is too high.

Indeed far from installing upgrades, Israel is downgrading its existing anti-missile arsenals. According to Defense News, Israel is planning to end its involvement in the Arrow anti-missile program because it feels the maintenance costs of its Arrow batteries are too high. So as the number of missiles arrayed against it rises, Israel has decided not to bother increasing its anti-missile defenses.

Even more alarmingly, Israel has no medium-range or long-range conventional missile arsenals. Although Israel has the domestic capacity to produce both ballistic and cruise missiles, it has never bothered to build them. Consequently, its options for contending with rapidly escalating long-range threats from places like Iran are limited to manned aircraft and its suspected nuclear arsenal.

As Schnurr relates, Israel’s decision to contend with the spiraling missile threat it faces by ignoring it extends to short-range missile threats as well. Israel has rejected relatively inexpensive existing anti-rocket and mortar systems that could provide immediate protection to Sderot among other places. It has preferred to leave Sderot and the Western Negev unprotected while awaiting the development of the Iron Dome system now being developed by the Ministry of Defense.

Israel does field advanced radar systems. The Green Pine radar is one of the best in the world and together with the X-Band radar system the US recently deployed in the Negev, Israel’s ability to detect incoming missiles is significant. The problem is that all of Israel’s radar systems are facing east - towards Iran. Last December Iran signed a strategic alliance with Eritrea that permits its Revolutionary Guards to set up bases in Eritrea, strategically located to Israel’s south at the mouth of the Red Sea. Israel has no radars pointing to its south.

AFTER YEARS OF denial, today even US intelligence agencies acknowledge that Iran’s ballistic missile program is part and parcel of its nuclear program. While most Israeli observers have devoted their energies to assessing the destructive capacity of a direct nuclear attack against the tiny country, and to the various delivery mechanisms - from the Shihab-3 missiles to Syrian Scuds to Hizbullah or Hamas death squads - that Iran could field against it in the event of a nuclear attack, the fact of the matter is that Iran has an indirect option for using nuclear weapons to attack Israel that would likely be more destructive than a direct nuclear attack. And it is an option that Iran can wield not only against Israel, but against every country in the world.

An electromagnetic pulse or EMP attack is an indirect nuclear attack. It has the capacity to destroy a target country’s electricity grids and so revert a post-industrial, technology-based country such as Israel or the US to a pre-industrial condition. If an aggressor launches a nuclear device of whatever size and detonates it above the atmosphere and in the line of site of its target country, the x-rays and gamma rays emitted by the blast will cause an electromagnetic pulse, or wave a million times stronger than the strongest radio wave. That wave, which comes in three successive stages, will destroy a country’s electrical grids and through them, its ability to function.

In 2000, concern about the EMP threat in the US caused Congress to mandate the formation of a commission comprised of the leading US experts on the issue to study it. The EMP Threat Commission’s 2004 report warned that the effect an EMP attack would have on the US’s national infrastructures “could be sufficient to qualify as catastrophic to the nation.”

As Frank Gaffney, President of the Washington-based Center for Security Policy, explained in his 2006 book War Footing, by destroying a country’s electrical power systems, an EMP will destroy its economy since it will wipe out its banking system. All vehicles that operate with electronic systems - that is all vehicles made since the mid-1970s - would be rendered inoperable. Telecommunications would end. A country’s ability to store food through refrigeration would end. Its ability to transport water and pump gasoline would also end.

Since almost no one would be killed in the immediate aftermath of an EMP attack, a threat of retaliation against the aggressor country would lack credibility because such an option would be politically unpalatable. But while an EMP attack would not kill many people directly, it would kill millions of people indirectly. As Gaffney notes, by wiping out a country’s ability to support itself, an EMP attack would cause mass starvation and disease.

The threat of an EMP attack was not taken seriously by US military planners during the Cold War because they were concerned with the primary Soviet threat to annihilate the US and its allies by launching several thousand nuclear warheads against them. But as nuclear and missile technology has proliferated in the post-Cold War period, and more technologically primitive countries get their hands on missiles and limited nuclear capabilities, the threat of an EMP attack as become far more acute.

In Iran’s case, the mullahs have signaled clearly through both word and deed that they find the option of attacking their enemies with an EMP attack attractive. An article published in Iran’s security journal Nashriyeh-e Siasi Nezami in 1999 identified an EMP attack as a way to defeat the US as a military power and as a state. Then too, as William Graham, who headed the US’s EMP commission explained in an interview with World Net Daily last year, Iran is openly building the capacity to carry out such an attack. Last year, Iran described a ship-launched test of its Shihab-3 missile in the Caspian Sea as “successful” in spite of the fact that like an EMP, the missile detonated in mid-launch.

More disturbingly, Iran’s successful satellite launch earlier this month makes clear that the mullahs now have the technological capacity to effectively wipe out Western civilization. Three to five nuclear bombs of any size, launched into space on satellites and detonated above the US, Europe and Asia would send Western civilization back to the 19th century. Last week Iran announced it is building seven more satellites. Yet rather than recognize that once its nuclear arsenal is online Iran will represents a threat to all nations, the West ignored the significance of the satellite launch.

The US’s EMP commission’s report explained that to defend against such an attack, it is necessary to build redundant electrical systems and have difficult-to-build replacement parts like turbines on hand to replace ones destroyed by such an attack. Since the report was published, the US has made some modest progress in that direction.

THIS IS NOT the case, unfortunately in Israel. Although as a small country, Israel has the capacity to replicate its systems relatively cheaply and quickly, the outgoing government has paid no attention whatsoever to the growing threat. As a consequence, were Iran to attack Israel with an EMP attack, Israel would be rendered defenseless and at the mercy of Iran and the Arab world. For their part, they would undoubtedly be tempted to invade the Jewish state to finish what the Iranians started.

Through IMDA, Schnurr is trying to raise awareness of the growing missile threat and recommend ways to contend with it in the Defense Ministry as well as in ministries that control critical infrastructures. He has had some modest success, but to date, no one has taken any action.

With coalition negotiations only now beginning, it is hard to believe that soon we will be led by leaders more interested in contending with the threats we face as a country. But such a government is apparently on its way. In light of the growing conventional and unconventional missile threats facing us, one of the Netanyahu government’s first actions in office must be to review and rapidly expand Israel’s offensive and defensive missile systems, and quickly move to replicate critical national infrastructures to defend against EMP attack.

Originally published in The Jerusalem Post.


den 17 februari 2009

Barry Rubin: Alla israeliska men inga palestinska ledare vill ha fred

ALLA israeliska ledare vill ha fred! Inte en enda palestinaarab som har något att säga till om, vill ha fred. Hamas vill självklart inte, de vill bara återhämta sig och efterlikna Hizbollah som lyckades bra med återhämtningen - de har tack vare FN:s oförmåga att stoppa dem från att beväpna sig, till och med vetorätt i den Libanesiska regeringen.

Abbas varken kan eller vill. Han försöker i stället tala med Hamas, så de kan bilda regering tillsammans igen - och tror du verkligen Sverige skulle backa att ge miljarder skattekronor till en terroristorganisation i Du minns hur det gick sist, tekniskt sett skulle pengar inte gå till Hamas, men palestinaaraberna i “samlingsregeringen” fick ändå större belopp - utan några som helst krav - än året innan!

Det dröjer innan där blir någon fred, speciellt som västvärlden odlar sin antisemitiska ådra och tror att det skulle bli någon slags “fred” om bara Israel gav så mycket som möjligt, helst allting.

ALL ISRAELI—BUT NO PALESTINIAN–LEADERS WANT TO END THE CONFLICT

By Barry Rubin

What is the most important theme of Israeli politics, policy, and thinking today? It is pretty simple but you will rarely see it explained in much of the world:

Most Israelis believe that the Palestinians don’t want to make a comprehensive peace with Israel in exchange for a Palestinian state. Hamas doesn’t want it; the Palestinian Authority (PA) is both unwilling and unable to do it. Israel faces a hostile Iran, Syria, Hamas, and Hizballah, and various Islamist movements which all want to destroy it. In addition, it cannot depend on strong Western or international support in defending itself.

Therefore, it is not a moment for Israel to make big concessions or take big risks. Peace is not at hand. The priority—even while continuing negotiations and trying to help the PA to survive—is defense.

That’s what the people who voted for Labor or Likud or Lieberman, Kadima or Shas or National Union or Jewish Home or United Torah Judaism believed. More than 85 percent of Israelis voted for parties that hold that basic conception, while that concept itself is the product of a very serious assessment of very real experience. And that—whatever differences they have—is beyond any definition of “left” or “right.”

In contrast, what is the main theme internationally in evaluating the elections? The right in Israel is against peace, Israelis moved to the right in this election hence Israelis are against peace.

To make such a leap, it is necessary to avoid talking about the herd of elephants in the room: Palestinian politics. If anyone looked beyond the most superficial level of English-language interviews by PA leaders trying to make propaganda points, the conclusion is unavoidable that there is no possibility of an Israel-Palestinian peace agreement for years to come. This is regardless of who is Israel’s leader or anything within reason, or even somewhat beyond reason, which could be offered.

Here are some tips toward proving that point:

–Analyze the Fatah Central Committee’s membership and the viewpoints expressed by the group’s top leaders. The number who can be called moderates ready to accept and implement a two-state solution stands at about 10 percent of them.

–Mahmoud Abbas is weak. He has neither charisma nor organized base. While relatively moderate he will not give up the demand for all Palestinian refugees to be able to live in Israel, something that is acceptable to no potential governing party in Israel. He is sick and will probably not last in office much longer. He has made no attempt to transform Palestinian political thinking or to provide an alternative vision of peace for his people.

–There is no moderate alternative Palestinian leader in Fatah or elsewhere. Are there those who voice a moderate two-state solution position and who advocate coexistence? Yes, there are some but they have no organization or power whatsoever. Moreover, they say so almost exclusively in English to Westerners and not to their own people. To express anything equivalent to Labor or Kadima, even Likud, positions is to risk your life.

–Schools, mosques, media and other institutions controlled fully or partly by the PA daily preach that all Israel is Palestine, Israel is evil, and violence against it is good. Hardly the most minimal steps have been taken to prepare the Palestinian masses for peace. For example, no one dare suggest that a Palestinian nationalist movement might want to resettle Palestinian refugees in Palestine, not Israel; or that Israel and President Bill Clinton made a good offer in 2000 and it was a mistake to reject it. Or a dozen other points necessary as a basis for real peace.

–Palestinian public opinion polls consistently show overwhelming support for hardline positions and for terrorism against Israeli civilians.

–An unyielding historical narrative still predominates that the whole land between the Jordan River and the sea is and should be Arab Palestine.

–Of course, Hamas governs about 40 percent of West Bank/Gaza Palestinians and opposes Israel’s existence explicitly. The PA and Fatah do not vigorously combat the Hamas world view, except perhaps for its idea of an Islamist state.

–On the contrary, Fatah and the PA put a higher priority on conciliation with Hamas rather than peace with Israel.

–This conflict is not continuing because there is a dispute about the precise boundary line between Israel and a Palestinian state. It is going on because the Palestinian leaders—all of them—are either unwilling or unable to accept Israel’s permanent existence, the end of the conflict, the abandonment of terrorism, and the settlement of Palestinian refugees in a Palestinian state.

–What should have been happening recently is that the PA sent delegations around the world to announce it was the sole legitimate government of the Gaza Strip, that Hamas seized power in a coup and murdered Fatah people in cold blood, that Hamas is an extremist terrorist group, and that the PA demands the international community restore its own rule to the area. Instead, it sent delegations around the world to blame Israel for every problem and tried to negotiate a deal with Hamas without requiring any change in that organization’s policy or goals.

None of the above arguments can be refuted. Literally none of these points—except for the barrier posed by Hamas’s rule over Gaza—is really understood by most governments, academics, or journalists.

Nevertheless, if you add all these factors together it’s clear that whoever governs Israel the PA is incapable of making comprehensive peace. There is no peace process but rather a long-term peace recess.

There’s nothing left or right wing about the above analysis. Tsipi Livni and Ehud Barak know these things. Equally, this analysis doesn’t mean Israel cannot work with the PA on such matters as stability, economic well-being for Palestinians, blocking terrorism, or keeping Hamas out of power on the West Bank.

There is a Palestinian partner for the above four issues, but not for a comprehensive solution ending the conflict forever in exchange for a Palestinian state living in peace alongside Israel. As we learned in the 1990s with the peace process and more recently with disengagement, Israel’s actions—no matter how conciliatory and concessionary—cannot make peace when the other side is unwilling and unable to do so. It’s time for the rest of the world to learn this fact.

Barry Rubin is director of the Global Research in International Affairs (GLORIA) Center and editor of the Middle East Review of International Affairs (MERIA) Journal. His latest books are The Israel-Arab Reader (seventh edition), with Walter Laqueur (Viking-Penguin); the paperback edition of The Truth About Syria (Palgrave-Macmillan); A Chronological History of Terrorism, with Judy Colp Rubin, (Sharpe); and The Long War for Freedom: The Arab Struggle for Democracy in the Middle East (Wiley). To read and subscribe to MERIA and other GLORIA Center publications or to order books, write me at profbarryrubin@yahoo.com.

..

den 13 februari 2009

Dans på gatorna i Virserum

Jag läste just ett debattinlägg i Dagen..........

Konstnärlig är ofta enbart att vara konstig - det må vara ljusspel i Virserum eller Dror Feiler som ställer ut massmörderskor.

Här en rekommendation: ordna en danstillställning i Virserum - vi vet att araberna i Gaza VALDE, "demokratiskt" terroristorganisationen Hamas och vi vet att de dansar på gatorna av glädje om de får in en fullträff på ett barnhem fullt med judiska barn, karameller delas ut betalda av UNRWA. Det bör också kunna bli konst.

Ett ljusspel kan också göras med en karta över Sderot i bakgrunden - jag såg en utmärkt karta för något år sedan, alldeles koppärrigt med alla nedslagsplatser från livsfarliga hemmagjorda Kassamraketer. Förklaringen av att ett antal kloakrör har försvunnit. Hamas utfäste sig för ett halvårs vapenvila, när de bara sände något hundratal raketer, eftersom de på heltid var sysselsatta med att importera långdistansraketer från Iran, både via havet och sina råtthål under den egyptiska gränsen.

Rektorn för en missionsskola i Örebro ojar sig över att Israel försvarade sig när de märkte resultatet av denna import av långdistansraketer - han erbjuder inget som helst alternativ som Israel kunde ha provat! Bara anklagar judarna för att vilja överleva - de är fortfarande inte lika många som de var efter det att Europa mördade 6 miljoner.


Dagen

palestinier terrorism ..

Israelisk arab: "vi fick vad vi förtjänade!"

Här är ett mycket intressant stycke som skrevs i en israelisk dagstidning


Ali Zahalka slams Israeli-Arab leadership for radicalism that boosted Avigdor Lieberman

Ali Zahalka

The Arab-Israeli leadership is increasing pushing us into anti-Israel radicalism. This extremism climaxed with the “Death to the Jews” chants during Operation Cast Lead Here is what I have to say to those leaders: Look at what you’ve done.

We did not cry out in the face of rocket attacks on southern residents that went on for years. We did not cry out in the face of the suffering of our brethren, Gaza residents, who have been brutally repressed by Hamas. Yet we cried out, of all things, in the face of an onslaught against the most radical element in the Arab world.

The Arab-Israeli leadership won’t connect, heaven forbid, to the moderate Arab elements such as Egypt. Mahmoud Abbas’ Palestinian Authority, or Jordan. These are of no interest to it. We saw Azmi Bishara, who left, and we saw where he went to.

I don’t need to explain what Hamas is all about. The Egyptians and Palestinian Authority officials are doing it better than me. They ask Hamas how it can talk about victory when the war against Israel – which it sought and advanced – was managed on the backs and blood of thousands of Palestinians that were killed, wounded, or lost their property, while Hamas’ leadership stayed at fortified bunkers or in Damascus.

So now we can accurately measure the result of this conduct: 18. Why 18? Because this is the number of Knesset seats that the polls predict for Avigdor Lieberman’s party, Yisrael Beiteinu.

Apparently, we got what we deserve. If we, citizens of the State of Israel, which has a Jewish majority, connect to the worst enemies of the State, why are we surprised that this is what we get?

Lieberman and his party are not a marginal political element such as Meir Kahane’s party, Kach. We are dealing with immense political power that constitutes tangible danger to Israeli Arabs. He hates us and incites against us, and we can see that it’s going very well for him: The more he incites against us, the stronger he gets.

Moment of truth

That is, we managed to make the Jewish public hate us so much that many are willing to support a racist party. If a party was similarly inciting against Jews overseas, those same Lieberman supporters would probably cry out “anti-Semitism.”

Our leadership, which for years had been leading us in a way that portrays us as the enemies of the State of Israel, while failing to take care of any of the real needs of Israel’s Arab residents, is now asking for our votes again. Yet we interest our leadership just about as much as the Gaza population interests Hamas. For this leadership, we are merely a political means that allows it to make its damaging voice heard again and again.

I turn to Arab residents of Israel: This is a moment of truth for us. We are facing grave danger, and don’t say that you weren’t warned. Eighteen Knesset seats for Lieberman is no longer a political game. For us, it’s genuine trouble. We cannot stand by and watch on, as if this does not pertain to us. We must enlist and massively support the moderate parties that will weaken Lieberman.

We constitute 20% of the population in Israel and we have the ability to exert significant influence. We do not have the privilege to stay at home at this time and avoid the political game. If we fail to play it, others shall play it on our backs.

Therefore, do not abstain from voting, and do not vote for the radical Arab parties. Rather, vote in a way that reduces the great danger we are facing today – Lieberman and his colleagues. In other words: Support parties that are still willing to give us the opportunity to integrate as citizens with equal rights.


The writer is the principal of an elementary school at Kfar Kara

Egentligen är det inte förvånande, om man utgår från att där finns lika många smarta och tänkande araber som svenskar. Ändå är det förvånande! Försök drömma om att vi hör det från lite av de arabiska ledarna i Israels grannskap, tänk att få höra från Abbas: "ja, vi har gjort gruvligt fel, så låt oss tillsammans försöka avhjälpa det och göra allting bättre!"

Du ser att skribenten klagar över att de arabiska ledarna, speciellt de i Israel, inte gör ett dugg nytta. Väljer de sida väljer de de värsta terroristerna, Hamas och Hizbollah. Han nämner Bishara, en av de arabiska Knessetledamöterna som flydde från Israel när han anklagades för spioneri åt Hizbollah under Libanonkriget.

Varför jag skriver detta? Självklart med det totalt vansinniga gnället över Lieberman i svensk press. Ingen jag har sett har kommit med en analys som tillnärmelsevis har varit relevant: varför många judar i Israel är dödligt trötta på araberna, som betraktas som potentiella femtekolonnare. Du har väl än inte glömt bort alla de arabiska mördarna i Jerusalem, en sköt ner en skolklass i en religiös skola, en mejade ner ett antal människor med bulldozer, en annan försökte, en tredje körde rakt in i en soldathop med sin svarta lyxbil som han hade fått av sin stenrika arabiska familj. Där är ett oändligt antal händelser utan dödlig utgång som du aldrig ser i svensk press. Du minns upploppet i Akko där också en av de arabiska Knessetmedlemmarna var inblandade i hetsen mot judarna. Vi har hört om Umm al-Fahm, uppe i norr. De trivs utmärkt att leva med israeliska omständigheter, ekonomi, säkerhet och allt annat, men när en nationalistisk jude skulle sitta med i ett kontrollantbås under valet flög de i luften. Nå, Lieberman har sagt åt dom: "ok, er lilla stad kommer att komma under den palestinska administrationens kontroll om jag får som jag vill" - men det duger inte heller! De vill både ha kakan och spara den. Sammalunda med många araber i Israel - när Olmert har talat som värst om att ge bort halva sin huvudstad till araberna av den enkla anledningen att Arafat hade en sömnlös natt en gång och fick för sej: "DET vill jag ha!!" Då kom det en strid ström av araber i Jerusalem som bad om att få bli israeliska medborgare!

Araberna i Israel har mycket större chans till högre studier, flickor såväl som pojkar, än i några arabländer, hur många har tagit chansen? Hur mycket har dessa arabiska MK tryckt på detta? Att de ska kunna både ge och ta?

Förvånar det att Lieberman fick en extra plats i Knesset tack vare arabernas röster? Hans bodyguard är beduin om du inte visste det......

Flera arabiska fångar i fängelserna, araber från Västbanken, har inte velat lämna när de blev frisläppta eftersom de ville avsluta sina studier där, eller därför att de fick bättre sjukvård än hemma!

En liten liten positiv Gazanyhet - 25.000 blommor exporteras från Gaza till Europa tack vare holländare, lagom till Valentine. Nä, det är inte Bildts förtjänst - varför skulle HAN ha gjort nåt nyttigt?

Vad använde Hamas israelisk medicin till? Läs......

Om svenska media började tänka i stället för att reagera - där finns mycket att göra och tala för. Mitt vanliga hackande om att Abbas måste tvingas dels att upphöra med hatpropagandan mot Israel/judar, och dels eliminera Fatahs Stadgar, som inte tillåter Israel att existera och betraktar alla judiska byar och städer i hela Mellanöstern som illegala bosättningar - inklusive Tel Aviv, Jerusalem och Haifa........ Ge dom jobb i stället för pengar, ge dom lån i stället för bidrag!




SvD091 SvD537 SvD179 SvD283 DN671 DN959 DN083 *




palestinier terrorism ..

den 12 februari 2009

Svenska israel"nyheter"

Jag har ägnat några nattliga timmar att studera "nyheterna" i DN och SvD. Jämfört med verkligheten, för min del definierad av ett antal israeliska tidningar tillsammans, består det enbart av mycket vinklade opinionsbitar.

Det israeliska valet är den självklara medelpunkten och jag har redan skrivit en del om det. Högern vann, vilket i Israel innebär nationalister, de som anser att det viktigare att säkra Israels än palestinaarabernas existens och välmående.

Liebermans parti "Israel Vårt Hem" har vållat uppståndelse, eftersom de har kommit upp så starkt, som ett nytt och oprövat kort. Varför det inte är vad som behövs har ingen svarat på, och vad som det kommer att resultera i tar det åratal att få veta. Utan att vara vare sej ryss eller jude kan jag sympatetisera med många saker han säger:

Det är självklart att araberna som åtnjuter massor av socialhjälp i Israel, också ska avkrävas lojalitet mot Israel. Jag förstår inte de som opponerar sig. Jag är övertygad om att samma sak finns i många europeiska länder när människor vill bli medborgare.

Civila äktenskap i Israel finns i praktiken, men det är som vissa regler i Sverige när utlänningar som kommer hit. De är i regel tvungna att återvända till sina hemländer, kanske på andra sidan jordklotet, och vänta på ett papper, som är helt och genuint idiotiskt - jag har själv en thailändsk fru så jag vet. Jag ser anledningar till restriktioner i vissa fall, som muslimska barnäktenskap, men det borde kunna tas om hand bättre än vad som skett i Sverige och Danmark. I Israel får folk åka till Cypern för att gifta sig, som min syster gjorde när hon gifte sej med en israelisk man. No deal, en extra semester. Men onödigr. I allmänhet finns det en del uråldrigt skit som måste rensas ut bland de religiösa i Israel, vilket bl.a. har orsakat att en del religiösa skolor där har blivit uppsamlingsplatser medan motsvarande skolor i t.ex. England och USA producerar bättre studenter än genomsnittet.

Så vitt jag vet har inte en enda arab i det israeliska Knesset någonsin gjort något positivt för freden med grannarna, vilket vore det naturliga. Detta är vad Lieberman uttrycker.

Nathan Shazar talar för DN - och anser att en återerövring av Gaza och eliminering av Hamas är en omöjlighet. Så vad vill han egentligen? Att Hamas ska fortsätta som de har börjat och att judarna bör tåla det av någon obskyr anledning? Lieberman upprepar bara vad Sharon sa: "nu lämnar vi och hoppas att Gaza ska bli en palestinsk mönsterstat och ett föredöme, annars är det lätt att vandra in i remsan igen". Vari ligger omöjligheten, om man tänker på lite längre sikt?

Libermans andreman Landau var en grå eminens inom Likud, som inte klarade av Netanyahus och Sharons flirtande med vänsterns ömkliga och onödiga ödmjukande inför araberna.

SvD som en gång var en moderat tidning har tagits i klorna av Bitte, med renodlade extremvänsteråsikter vad gäller Mellanöstern och Israel. Läs dagens vansinnigheter - hon drar fram Peace Now som någon slags auktoriteter!!!!! Dessa extremvänstertyper är betalda i hög grad av EU, speciellt Norge och England, för att på ett helt odemokratiskt sätt undanröja den israeliska regeringens beslut! Dess ledare har astronomiska löner och bluffar med inkomster och skatter. Läs här och här!

Jag kunde nämna massor av detaljer hos de två som är direkt fel, men men kan du engelska liksom de flesta kan i Sverige, så gå till de israeliska webbsajterna http://www.israelnationalnews.com och http://www.jpost.com så har du grunden. Haaretz är en extremvänstertidning i stil med Aftonbladet, även om de har en och annan intressant artikel pga sin storlek.



SvD609 SvD137 DN671 DN643*

den 11 februari 2009

Arabiska fångar i Israel

Jag såg ett mycket intressant inlägg i Barometern, som jag kopierar hit så det inte försvinner:


Jag är född i Israel. Som israel blir man inkallad i armén när man fyllt 18. Jag tjänstgjorde som fallskärmsjägare. Våren 2007 muckade jag. Här vill jag försöka beskriva en normal operation, en sådan operation som vi utförde nästan varje natt. Följande berättelse är baserad på sanna händelser.
Sent på natten anlände vi till ett flyktingläger, kanske det i Jenin. Bara några timmar tidigare hade vi fått reda på, genom arméns underrättelsetjänst, att det fanns en grabb, 16 år, som hade kommit till sista steget i sina förberedelser för att spränga sig själv på en israelisk skolbuss. Tidigt morgonen därpå på väg till Tel Aviv skulle han hämta sitt bombbälte. Vi lämnade allt vi höll på med, lärde oss så mycket vi kunde om honom och om området där han fanns. Han befann sig i sina föräldrars hus tillsammans med sina fem småsyskon där den yngsta var knappt två år. Om allt gick enligt hans planer skulle de inte ha någon storebror dagen därpå.
Vi anlände till huset tidigt på morgonen, efter en stund hade alla intagit sina positioner. Klockan var runt två på morgonen. Tolken började tala i sin megafon och bad alla i huset komma ut. Ingen kom ut, istället så blev vi, som varje natt, beskjutna från flera olika håll. Skotten kom från familjebostäder där det låg sovande barn. Vi har ju såklart inte tillstånd att skjuta tillbaka eftersom vi är i ett tätbefolkat område med risk för att träffa oskyldiga. Efter några minuter har hela området vaknat. Det kan ju inte vara särskilt kul att väckas klockan två på morgonen av skott, fast å andra sidan, så har ju inte vi sovit mer än några få timmar de senaste dagarna. Vi forstsatte att vänta, vi forstsatte att bli beskjutna och tolken fortsatte att be folket i huset komma ut…
Efter mer än en timma hade människorna i huset bestämt sig för att komma ut. Vi gick genom deras ID-handlingar, hittade grabben vi sökte, arresterade honom och åkte därifrån.
Jag kommer aldrig att glömma minen på grabbens mor och far när de kom ut ur byggnaden, de stora leendena som de försökte dölja, deras ögon fyllda av tacksamhet – tacksamhet till oss. Mamman och pappan visste naturligtvis vad deras son planerade – även om inte sonen hade berättat något – föräldrar är inte idioter. Tack vare vår insats den kvällen kommer deras son att arresteras, tillbringa tid i ett israeliskt fängelse och han kanske till och med kommer att besluta sig för att studera under sin tid i fängelset. Sedan kommer han ut. Ut till sin familj och till sitt hem.
Detta vet familjen, de vet även att hade inte vi arresterat honom så hade han dött några timmar senare på en buss i Israel. Hade de försökt stoppa grabben hade de blivit betraktade som förrädare av sina grannar och då hade hela familjen slaktats. Familjen vet att vi var deras enda hopp för att få se sonen igen. Hur Israels arméunderrättelsetjänst fungerar har jag ingen aning om, men ju mer jag tänker på det ju mer undrar jag om inte det är föräldrarna själva som ringer armén som sista utväg i nöd och hopp om att armén ska rädda deras son.
Runt sex på morgonen kommer vi tillbaka till vår bas, duschar och går och lägger oss med gott samvete för att vi har räddat en pojke och ytterliggare 20 skolbarn. Sömnen varar förstås inte länge, för några timmar senare är det upp och hoppa, ny natt samma visa – hoppas bara jag och mina vänner kommer hem levande och friska.
Ett av mina tidigaste minnen från barndomen är sångerna jag lyssnade till, de handlade alltid om "shalom", fred. Från åldern noll tyckte mina föräldrar att detta var ett viktigt budskap att ge sina barn. Vi tog till oss budskapet. Men fred kommer aldrig att uppnås, inte förrän andra sidan slutar med sånger om "jihad", heligt krig, och också börjar med sånger om fred.
Ingen seriös person kan tro att vår generation kan uppnå fred; vi har redan sett blod, men hoppet är ännu inte över för våra barn. Om vi börjar i dag, om araberna ändrar i dag den uppfostran de ger sina barn, finns det ingen anledning till att vi inte kan ge våra barn en bättre framtid än vi fick, en framtid full av hopp och av fred. En framtid där mina barn inte behöver tjänstgöra i armén. Bara tillsammans kan vi förvandla vår dröm till verklighet.
Tamir Meyer
Vad säger den? Först kan man lätt observera att inte en enda vänster-hata-israel-blogg har länkat sig dit, de verkar helt förvirrade, eftersom den säger fel saker. FiM har nogsamt kommenterat inlägget.

Som du vet finns det åtskilliga tusen arabiska fångar i israeliska fängelser, för olika brott, huvudsakligen säkerhetsbrott. Mycket irrelevant ylanden har hörts från de vanliga hållen, som inte har hörts om Shalits illegala tillfångatagande av Hamasterroristerna. Araberna får bra sjukvård, undervisning, besök av släkt och vänner, reporters och advokater, Röda Korset och resten av gänget. Shalit får inget. Det finns terrorister som blev frisläppta men ville vänta för att slutföra sina studier, vilket de inte kunde göra om de blev fria och återbördade under Abbas vård! Efter att ha rest mycket nog vet jag väl att de flesta normala människor, inkluderande araber, vill leva sitt vanliga enkla liv i fred, och definitivt inte hängas ut som rabiata terroristförespråkare, som en del individer som slits fram i rampljuset av svenska tidningar för att producera snyfthistorier omöjliga att verifiera. Ett tips: följ en nationalistisk webbtidning som http://www.israelnationalnews.com så får du en verklighetsbeskrivning som inte alls passar de svenska tidningarna men mera passar - verkligheten! Har du fortfarande frågor så kommentera här.......





palestinier terrorism ..