Vi firar Israels 60-årsdag

Den 5 Ijar år 5708 i den hebreiska kalendern vilket motsvaras av den 14 maj 1948 i den gregorianska kalendern, återupprättades den judiska staten omkring 1900 år efter att romarna ockuperade och förstörde den antika judiska staten och dess huvudstad Jerusalem. Israels återfödelse vilar på solida folkrättsenliga, nationella och historiska grundvalar:
Balfourdeklarationen 1917, Versailles- och San Remokonferenserna 1919 respektive 1920, FN:s delningsförslag 1947 samt en 3000 år kontinuerlig judisk nationell identifiering med och närvaro i hemlandet Israel.
Under de 1900 år som skiljer Masadas och den antika judiska statens fall från moderna Israels självständighetsdeklaration, så upprättade ingen annan nation ett hemland i området.
Medan Romarriket,Babylonien, antika Egypten och andra mäktiga imperier är begravda i historien har den judiska nationen mot alla odds återupprättats som en modern stat med Jerusalem åter som sin huvudstad i sina förfäders hemland.
Detta vill vi fira.

I nära 2000 år har generationer av judar i exil från Sevilla i väster till Bagdad i öster, från Kairo i söder till Warszawa i norr uttalat orden ”nästa år i Jerusalem” och drömt om att återvända hem till sina förfäders hemland Israel. Samtidigt har 3000 år av kontinuerlig judisk närvaro i hemlandet Israel bevarat den fysiska och andliga länken mellan det antika och moderna Israel. Det judiska folkets unika historia av passionerad och kontinuerlig hemlängtan trots generationer av exil, har inspirerat otaliga icke-judar över hela världen inklusive den kända engelsk-viktorianska författarinnan George Elliot vars bok Daniel Deronda från 1876 förutspådde att en återupprättad judisk stat i öst skulle ge det judiska folket ett permanent och värdigt hem men också sprida ett ljus av hopp och humanism åt andra nationer i regionen.
Det hebreiska språket vars användningsområde i exil begränsades främst till bön och korrespondens mellan ett fåtal judiska lärda, är idag åter motorn i en blomstrande hebreisk kultur och ett levande samt dynamiskt modersmål åt nära sex miljoner judar i den återupprättade judiska staten.
Detta vill vi fira.

Den moderna och internationellt ofta isolerade judiska staten har mot alla odds under 60 år överlevt sju arabiska aggressionskrig, kontinuerlig arabisk terror, historierevisionistisk hatpropaganda och internationella bojkotter. Under samma tid har det judiska folket vandrat den långa och mödosamma stigen från ett stadium av en nära total försvarslöshet och beroende av Europas, den muslimska världens och andras välvilja till etableringen av en regional militär stormakt med en av världens starkaste försvarsmakter som den yttersta garanten för det judiska folkets fortsatta existens.
Detta vill vi fira.

Det moderna Israel har mot alla odds under sex korta decennier förvandlats från ett fattigt jordbruksland till en högteknologisk och dynamisk ekonomi samt världens viktigaste centrum för teknologisk innovation och forskning vid sidan av Silicon Valley. Den judiska statens medborgare är idag bland de mest välutbildade och kreativa i världen med fler vetenskapsmän och forskare per capita än något annat land i världen.
Detta vill vi fira.

Den moderna judiska staten har under sex korta decennier absorberat och blivit ett värdigt hem åt tre miljoner judiska immigranter och deras barn samt barnbarn. Bland dessa återfinns majoriteten av de av omvärlden ignorerade 900.000 utblottade, etniskt rensade judiska flyktingarna från arabvärlden vars omfattande egendomar och ägodelar konfiskerades av arabländerna. Vidare har hundratusentals traumatiserade judiska överlevande från Förintelsen i Europa och förföljda judar från världens alla hörn fått ett värdigt hem i Israel.
Detta vill vi fira.

Det moderna Israel har utvecklat en demokrati av högsta västerländska standard och blivit en stabil ö av frihet och humanism åt alla oavsett etniskt ursprung, kön och religion, mitt i en orolig ocean av despotism, intolerans och barbari.
Detta vill vi fira.

Den moderna judiska staten har genom flera generationers hårt arbete återuppodlat ökenområden, planterat otaliga miljoner träd till skogar och dränerat malariasjuka sumpmarker vilket gagnat både människor och djurfauna. Detta har resulterat i att Israel blivit en grön oas som utifrån rymden lyser som en grön smaragd i en övervägande karg ökenregion.
Detta vill vi fira.

Trots de kontinuerliga existientiella hoten mot Israel, så har den judiska statens förhoppningar om en varaktig fred inte släckts.
Det judiska folket fortsätter att sträcka fram en hand för en sann fred och samarbete med alla grannar och parter som är villiga att uppriktigt arbeta för fred och ömsesidig tolerans. Medan det judiska folket mödosamt väntar på att den gamla bibliska profetian om att lejon och lamm skall leva fredligt sida vid sida skall realiseras, har det judiska folket i sitt självständiga och återupprättade hemland dragit lärdom av sin historia och transformerats från ett försvarslöst lamm till en stark men fredlig nation som är fast besluten att Masada skall aldrig mer falla.
Detta vill vi fira.

Vi vill fira detta genom att önska staten Israel ett stort grattis och mazal tov på 60 årdagen som återupprättad familjemedlem bland världens nationer. Må de kommande 60 åren inbringa ännu mer av demokratisk, ekonomisk, kulturell och vetenskaplig utveckling samt en genuin och permanent fred för Israel och dess grannar i Mellanöstern.

(Daniel Krygier)

1 Bo Sallmander (ordf i Zionit)
2 Bengt-Ove Andersson
3 Ingalill Sallmander
4 Ilya Meyer
5 Torbjörn Karfunkel, doktorand, Göteborg
6 Josef Zorski, läkare
7 Mats Olofsson
8 Sigmund Waserbrot
9 Alf Norbäck
10 Lennart Eriksson
11 Birgitta Janai, Sverige/Israel
12 Ron Tennenbaum
13 Helena Isaksson
14 Bertil Adania
15 Jerzy Wasserman Professor Med. Dr
16 Peter Kádár
17 Marcus Benjamin Henriksson, Göteborg
18 Susanne Krygier
19 Josef Krygier
20 Alexander Krygier, statsvetenskapsstudent, fri tänkare, Israel
21 Oded Meiri (ordf i Fred i Mellanöstern)
22 Wlodek Richter, Stockholm
23 Dmitri Vasserman, (Systemutvecklare, bloggare och fri debattör)
24 Juliusz Brzezinski, professor em. i matematik
25 Livia Fränkel, V.ordf. Föreningen Förintelsens Överlevande
26 Maria Linde
27 Lisa M. Cohn, Ekonom, Stockholm
28 Dag Selander, red. FiM-bloggen
29 Daniel Krygier, Civilekonom, V. ordf FIDIM, fri debattör, Köpenhamn
30 Ralph Haglund, fil.lic. Lund
31 Mi Grandin, Frilansskribent
32 Eva Hermelius
33 Kent Ekeroth
34 Mikael Hirschberg, läkarstuderande, Stockholm
35 Alexander Gonn
36 Ted Ekeroth, civ ing, ordf FIDIM, Lund
37 Eric Gottlieb, Leg. Optiker
38 Andreas Körösi , VD Sabraexpress
39 Annette Westöö
40 Sofia Sudit
41 Lev Sudit
42 Kristina Kockum, socionom
43 Amos Griner, Civ.Ing.
44 Robert Weintraub, enhetschef BlåHuset
45 Peter Wistingsgård-Johansson
46 Johan Gustafson
47 K G Jan Gustafson, Professor Emeritus
48 Franz T. Cohn, redaktör
49 Eva Cohn
50 Leopold Rapoport
51 Martin Blecher
52 Folke Holtz, Mag i religionshistoria och Teol. Kand.
53 Lotta Jansson sjukgymnast
54 Jan Owen Jansson professor
55 Fred Goldberg, docent
56 Ulf Birnik, pol.mag., Stockholm
57 Evie-Lou, Stockholm
58 Gunilla Davin
59 Peter K Guter
60 Emilia Rotstein, läkare
61 Berit Levy
62 Daniel Epstein
63 Thomas Grünwald
64 Mikael Fligman
65 Allan Rubin
66 Eva Rubin
67 Kay Birnik
68 Dora Weinberg
69 Martin Weinberg
70 Peter Birenstam
71 Olle Wernering
72 David Wernering, Företagare
73 Tommy Klatzkow
74 Eva Portnoff-Klatzkow
75 Estera Wernering, läkare
76 Olle Wernering, civiling.
77 Katarina Warman
78 Michal Bron Jr, Uppsala
79 Andres Lempira
80 Sarah Rinkel
81 Carl-Axel Liebermann
82 Tommy Wernering, Redaktör
83 Judith Bergman, jur kand, Köpenhamn
84 Salomo Berlinger (f.d. ordförande i Judiska Församlingen, Stockholm)
85 Marianne Ahrne
86 Beatrice Sommerfeld
87 Peter Revesz
88 Marianne Wolff
89 Zvi Wirschubsky, leg läk.. Dr med sc.
90 Yvonne Ekdahl,matkreatör
91 Boris Fogelman, Film composer, Stockholm
92 Svante Erhardson
93 Aira Edelmann
94 Yrjö Edelmann, konstnär
95 Dan & Britt Nilsson, (Samfundet Sverige-Israel Dalarna)
96 Filippa von Platen, (Samfundet Sverige-Israel Malmö)
97 Dr Bo Kuritzén leg. läkare (MD), Stockholm
98 Alexander Stolin, professor, Göteborg
99 Martin Telinius, statsvetare
100 Markus Stettiner, Kristianstad
101 Albert Feldman, Stockholm
102 Irena Feldman, Stockholm
103 Salek Altauz, Stockholm
104 Flora Belostotska, Stockholm
105 Roman Belostotski, Stockholm
106 Borys Wolynski, Stockholm
107 Jerzy Cwifeld, Stockholm
108 Danny Nadler, Göteborg
109 Elena Leytman, socionom, Stockholm
110 Marina Kurzina, Stockholm
111 Jan Tencer, Lund
112 Maria Tencer, Lund
113 Boguslaw Stocki, Stockholm
114 Larisa Tireshina, Stockholm
115 Vadim Tirechin, Stockholm
116 Genja Tireshina, Stockholm
117 Mila Andelman, Stockholm
118 Boris Andelman, Stockholm
119 Tanja Andelman, Stockholm
120 Viktor Andelman, Stockholm
121 Lena Milstein, Stockholm
122 Olga Flis, psykoterapeut, Stockholm
123 Annika Richter, Stockholm
124 Björn Iggsten, Stockholm
125 Henryk Rozenberg, redaktör, Lund
126 Ilia Vasserman, Systemutvecklare, Stockholm.
127 Mats Olofsson, Stockholm
128 Camilla Olofsson, Stockholm
129 Benjamin Katzeff Silberstein, student
130 Claude Kayat, Författare
131 Jerzy Lewin
132 Carinne Sjöberg
133 Jerry Hollenberg, IT konsult
135 Robert Szigeti, docent, barnläkare
136 Barbara Rubinstein
137 Jan Vladimir Lapter
138 Helena Marder
139 Edward Ejdelman
140 Michael Feigin
141 Oliver Gindin
142 Peter Winitsky
143 Lars Grünberger
144 Helene Sommerfeld
145 Joanna Lagberg
146 Dan Fransson
147 Ulf Sallmander
148 Catherine Sallmander Prien
149 Charlotte Falck
150 Katarina Warman
151 Margarete Nudel
152 Stefan Levy
153 Caroline Sallmander Ternstrand
154 Ingvar Haskel
155 Sissy Haskel
156 Lisa Abramowicz, Svensk Israel-information
157 Ben Benson
158 Daniel Ram
159 Irene Lederhausen,
160 Max Belchat
161 Barbara Kolovsky
162 Anita Burg, civ.ing.
163 Björn Axellie, Sverige/Israel
164 Eva Grünberger, Stockholm
165 Ernst Salamon, Stockholm
166 Joj Lind, London
167 Bo Lind
168 Isa Lind, London
169 Piotr Blaszkowski; Stockholm
170 Anders Hallbäck, Stockholm
171 Henrik Rak, Stockholm
172 Eva Adler, Lidingö
173 Jan Grünberger, Sollentuna
174 Ingegerd Grünberger, Sollentuna
175 Berith Niburg, Stockholm
176 Charlie Niburg,Stockholm
177 Flora Belostotska, Stockholm
178 Bertil Davin
179 Jakob Gorsetman, läkare
180 Göran Wennergren, professor, Göteborg
181 Adam Ilicki, läkare
182 Adam Erdheim, civ. ing. , Stockholm
183 Bronia Feldman, Stockholm
184 Jakob Feldman, Stockholm
185 Jozef Lieb, Köpenhamn/Danmark
186 Anna Sierczynska, anestesiolog, Frederiksberg/Danmark
187 Mietek Szyber, Stockholm
188 Olga Szyber, Stockholm
189 Wieslaw Kochanski, Stockholm
190 Wiktor Drukier, Köpenhamn/Danmark
191 Julian Better, Stockholm
192 Ewa Better, Stockholm
193 Ada Werkelius, Stockholm
194 Simon Fish, Köpenhamn/Danmark
195 Marek Kiesler, civ. ing.
196 Tomasz Jozefowicz, Hvidovre/Danmark
197 Hans C Pettersson jur kand, Malmö
198 Karin Rebel
199 Jonas Tovi, distr läk, med dr.
200 Daniel Huberman läkare
201 René Jacobs
202 Rose Lagercrantz
203 Hugo Lagercrantz
204 Elisabeth Goldstein, Stockholm
205 Solweig Lewin socionom, Eslöv
206 Henry Nordin, föreståndare för Israels Vänner
207 Eva-Britta Sundkvist, Boliden
208 Alfons Sundkvist, Boliden
209 Mona Erichsén
210 Jörgen U Bengtsson, präst, Svenska kyrkan, Lunds stift
211 Helena Huberman, tandläkare
212 Sofia Zorski, sjuksköterska
213 Vilmos Rényi, Stockholm
214 Wlodek Launberg, Stockholm
215 Britt Muschel, Stockholm
216 Samuel Muschel, Stockholm
217 Ryszard Konar, civ. ing. ,Stockholm
218 Maria Tendler, Malmö
219 Aron Tendler, Malmö
220 David Tendler, Malmö
221 Ignacy Szymchowicz, Köpenhamn/Danmark
222 Anna Konar, Stockholm
223 Ita Erdheim, leg. läkare, Stockholm
224 Rosalie Holmgren
225 Arne Holmgren
226 Dora Goldfarb
227 Lilian Rosenwald
228 Izydor Rosenwald
229 Roman Gotlib, Lund
230 Jadwiga Gotlib ,Hultsfred
231 Wanda Aleksandrowicz,Lund
232 Tatjana Gromakowa, Tjeljabinsk
233 Jolanta Widen
234 Lola Baral
235 Maria Rendell
236 Ludvig Rendell
237 Benny Epsten
238 Stephanie Epsten
239 Mats Olofsson
240 Leona Rapoport
241 Olga Rumyantseva, läkare, Lerum
242 Bertil Rossel, Pensionär
243 Shelly Rothschild
244 Willy Salomon, Israel/Sverige
245 Berit Salomon Israel/Sverige
246 Paul Movschenson, fd överläkare, Röda korsets center
247 Anki Luschan-Birnik, Stockholm
248 Jan-Eric Blecher
249 Elise Blecher
250 Leif Birnik, Göteborg
251 Ragnar Fridman, Linköping
252 Thomas Bloch, Stockholm
253 Britt-Marie Fridman, Stockholm
254 Ivona Gerber
255 Mikael Schvili
256 Sara Olinius
257 Robert Olinius
258 Lennart Eriksson
259 Nina Garpenlind, Malmö
260 Sigmund Waserbrot
261 Marion Wiener, producent
262 Miriam Knudtzon, journalist
263 Susanne Metzger, Överläkare
264 Henry Metzger, Företagsledare
265 Dorotha Eliasik
266 Dorota Gruszka Malmö
267 Helena Michlewicz-Kalisz, leg. Läkare, Stockholm
268 Klara Sigvardsson, Örebro IT-handläggare
269 Zosia Gorski, Köpenhamn/Danmark
270 Alex Gorski, Köpenhamn/Danmark
271 Mattias Lewandowski, Rånne/Danmark
272 Michael Orbuch, Köpenhamn/Danmark
273 Rosa Bornstein, Lidingö
274 Jozef Bornstein, Lidingö
275 Stanislaw Rodau
276 Gönenc Ertem, Journalist
277 Jonas Vogel, Tågmästare, Göteborg
278 Ulrika Holmström
279 Regina Feierberg
280 Lilian Rosenwald
281 Boris Bystritski, MD, Vällingby
282 Anna de Tusch-Lec, cand.hort, Köpenhamn/Danmark
283 Jerry Bergman, reporter, Köpenhamn/Danmark
284 Bernard Bernhol, Täby
285 Dr. Jacob Rendell, forskare, Lehavim, Israel
286 Hannah Rendell, konstnar, Lehavim, Israel
287 Victor Swiecicki, Santa Clarita, CA, USA
288 Birgitta Eriksson
289 Peter Kockum
290 Wlodzimierz Konar, New York
291 Barbro Posner
292 Ewa Krygier-Walden
293 Natan Walden
294 Catarina R Dohlsten, Civ Ek, Läkare
295 Ruslana Faingersh, civilingenjör
296 Borys Faingersh, civilingenjör
297 Susanne Thorell, Göteborg
298 Mikael Rendell, studerande, Bournemouth, England
299 Siewert Öholm, journalist
300 Annelie Enochson, riksdagsledamot
301 Mikael Romanus
302 Hans Nordén, författare Sverige/Israel
303 Carl-Johan Rudman, präst Rättvik
304 Henrik L Barvå, redaktör, Karlstad
305 Jolanta Bajll, Köpenhamn/Danmark
306 Julian Bajll, Köpenhamn/Danmark
307 Miriam Mozel Ostrom
308 Kristina Horowitz, Köpenhamn/Danmark
309 Vladislav Mints
310 Marcus Waserbrot, studerande, Göteborg
311 Friedrich Hilliges
312 Ella Hilliges
313 Hans W. Levy, f.d. ordf. GBgs. Jud. Förs
314 Lilo Levy
315 Irena Cynkier, tekn Dr, överlevande från Holocaust, (f.d. ordförande i Judiska Föreningen i Uppsala), Uppsala
316 Artur Klamer, Göteborg
317 Alexandr Tchekhov
318 Paul Wechselblatt
319 Sabina Kajdman
320 Aron Kajdman
321 Sharon Kajdman
322 Martin Cohn
323 Natha Ferrigan-Oz
324 Vincent Ferrigan-Oz
325 Sam Rotstein
326 Lola Piasecka
327 Ulrika Holmstrom
328 Adam Johannisborg
329 Isabella Johannisborg
330 Elizabeth Konar
331 Ulla Grunberger
332 Helena Kazarina
333 Eva Yaron
334 Rita Lippman
335 Ulf Swenzen
336 Cathrine Swenzen
337 Annika Welinder, Stockholm
338 Svetlana Richter
339 Henryka Lechtman
340 Marcel Lechtman
341 Lilian Togelius
342 Halina Lurje
343 Beatrice Sommerfeld
344 David Lejbowicz
345 Edward Baral
346 Naum Norman
347 Joana Glaser
(listan uppdaterad allt eftersom den växt)

Usama hos TT Lyckliga Israel

Varför är det så vanligt att man läser en TT-åsikt om Mellanöstern som påstås ha något att göra med en nyhet hos AFP (deras favorit bland utländska nyhetskällor eftersom denna franska källa rutinmässigt är den mest anti-israeliska) och har stora svårigheter att identifiera att det handlar om samma sak - man får använda uteslutningsprincipen bland AFP-nyheterna.

Slutklämmen, "Israel förklarade sig självständigt den 14 maj 1948 och befäste detta med ett kort krig med grannländerna" är självklart en ren lögn. Dessutom står det inte hos AFP, enbart uppfunnet av TT:s opinionsbildare. Om de läser historieböckerna, liksom mycket som har skrivits i ämnet de senaste veckorna av mera kunniga skribenter, kunde de nog ha lärt sej, att araberna fick makten över hela det sönderfallande Ottomanska Imperiet efter första världskriget utom ett par promille, som skulle kontrolleras av judarna. Ända sedan dess har många araber ägnat mycket mer tid och energi åt att försöka eliminera judarna, än att bygga upp nationer som är bra för medborgarna. Det var faktiskt araberna som anföll judarna, inte tvärtom! Att judarna efter pogromer och Förintelsen kom på lämpligheten att börja försvara sig rätt aggressivt, tja......

Israelerna lyckligast

Visste du att israelerna är de lyckligaste, med stor marginal, jämfört med andra utvecklade nationer? Jag lust en mycket intressant artikel: "Why Israel is the world's happiest country". Artikeln är skriven i en veckotidning utgiven i Hong Kong - så fort man kommer till Sydostasien, utom de muslimska områdena där, så känner man sig befriad från det grå europeiska vaddtäcket av antisemitism, som tycks finnas lite överallt.

Artikeln är mycket läsvärd! Rent siffermässigt talar den om vad som kan motivera det faktum att de producerar fler barn och begår färre självmord än andra civiliserade länder. Tabellen:

	Suicide Rate (per 100,000)	Fertility Rate
Israel	6.2	2.77
United States	11	2.1
France	18	1.98
Iceland	12	1.91
Ireland	9.7	1.85
Denmark	13.6	1.74
Finland	20.3	1.73
Serbia	19.3	1.69
Sweden	13.2	1.67
Netherlands	9.3	1.66
United Kingdom	7	1.66
Canada	11.6	1.57
Portugal	11	1.49
Switzerland	17.4	1.44
Estonia	20.3	1.42
Croatia	19.6	1.41
Germany	13	1.41
Bulgaria	13	1.4
Russia	34.3	1.4
Austria	16.9	1.38
Greece	3.2	1.36
Hungary	27.7	1.34
Slovakia	13.3	1.34
Italy	7.1	1.3
Spain	8.2	1.3
Poland	15.9	1.27
Slovenia	25.6	1.27
Ukraine	23.8	1.25
Bosnia	11.8	1.24
Belarus	35.1	1.23
Czech Republic	15.5	1.23
Japan	24	1.22
Lithuania	40.2	1.22
Singapore	10.1	1.08
Hong Kong	18.6	1

Det faktum att många barn produceras i Israel indikerar att de tror på framtiden, att de tror helt enkelt, vilket den icke-muslimska delen av Europa har slutat med. Händelsevis så "vinner" de också över araberna i Israel och producerar fler barn. Läs noga denna artikel.






DN324 SvD909 SvD839 * * * K Y T HD SDS

Firande, inte käbbel med arabiska barnrumpor.

När man läser nyheterna här och där är det mycket som saknas. En del håller sig till saken, men en överväldigande mängd beklagar sig över att araberna inte i lugn och ro får fortsätta uppföra sej som barnrumpor man inte kan kräva något från. Inget som helst krävs av dem, Abbas har skrivit under Vägplanen vars inledning utgörs av absolut stopp för hatpropaganda, han har intensifierat den. Hamas gör det förstås eftersom det är motivet för dess existens, om du inte har upptäckt det genom att läsa hur de definierar sig själva.

Varken i Hamas eller Fatahs Charter, deras Stadgar, finns där något positivt, något om att bygga upp ett land, utan bara om att förstöra Israel. De har heller inte försökt, om du nu inte har upptäckt det ibland de allmänna snyfthistorierna som ALLTID kramas fram ur arabiska åldringar, aldrig någonsin ur judiska sådana, som fick vandra kors och tvärs över antingen de arabiska öknarna eller de europeiska efterkrigslandskapen för att nå till ett land där de inte behövde fråga om lov för att göra vad de ansåg bäst.

Shachar försöker vända ut och in på många saker. Han anser att det var en fullträff för Hamas att lyckas träffa Ashkelon och skada många judar och tja - det hjälper ju åtminstone högern i Israel till fler röster när det blir nyval, men han månar väl mer om den katastrofala regeringen av idag. Därefter talar han om att antisemitismen är så spridd i västvärlden att många länder inte sände någon representant till Israel - Sverige ett typfall där många hellre hade åkt till festligheter hos Hamas för att småspråka med dem. 10% av de svenska riksdagsledamöterna gratulerade Israel - undrar hur många som hade velat gratulera Hamas för sin träffsäkerhet. Han har helt och hållet fel när han säger att det inte är en artighetsvisit - läs de större tidningarna utomlands och i Israel, som alla betonar just att det är en artighetsvisit för att fira Israel, inte på något sätt att än en gång försöka tjata på Abbas att stoppa terrorism och ändra de Stadgar som säger att Israel inte får existera. Och ta reda på varför Abbas behöver YTTERLIGARE säkerhetsstyrkor - för att skydda sig mot det enorma antal han redan har och betalar stora pengar till men som är olydiga och ägnar sig åt terrorism som bisyssla?

Det finns faktiskt klarsynta araber i arabvärlden som är betydligt mer positiva mot judar än majoriteten av svenska media, som tycks ha återupplivat Hitlersyndromet efter en tyst minut på 50 år.

Man undrar varför media här betonar att den iranska Gradraketen landade i en shoppinggata medan israeliska media talar om att den landade i en klinik i ett shoppingområde - även New York Times nämner detta. Den avsköts från en av de judiska byarna, Dugit, där Sharon utrotade varenda jude och placerade dem i läger i Israel; de flesta har fortfarande varken jobb eller riktig bostad. Olmert har inte heller lagt två strån i kors för att lösa det problemet. Jag har väl också misstanken att Gradraketerna har gömts under ett tiovåningshus i Gaza och att Olmert känner till var, men att han hellre låter judar än araber dö eftersom det är mer politiskt korrekt i hans regering. Synligt när han gärna släpper arabiska fångar från fängelserna som en "gest" väl medveten om vilken procentandel statistiskt sett som kommer att mörda judar om de släpps - och hans absoluta vägran att låta judiska politiska fångar lämna fängelserna lite tidigare. Landets vänsterliga beundrar honom ju inte för det och andra röstar inte på honom.

Bush påstår sej fortfarande har en tro på fredsplanen till skillnad från Condi - han får väl tro på något. Hans omtalade tro på många andra saker har vacklat i högsta grad med allt han INTE har gjort. Han började med att garantera att han skulle flytta den amerikanska ambassaden till Israels huvudstad, Jerusalem, och har därefter skjutit upp det varje halvår eftersom han är rädd för araberna. Han har sett till att en israelisk agent hållits fängslad i 23 år nu för ett brott som brukar bestraffas med 2-3 års fängelse, och ofta mycket mindre. I stället för att besöka Klagomuren i Israel under sitt besök, eftersom det kunde irritera ett par araber som anser att judar inte har något att göra i Jerusalem, togs han till Massadah, monumentet över när judarna förlorade mot romarna.

En liten procent av alla artiklarna har varit positiva och förklarande istället för att vara baserade på antisemitism, kanske 10% liksom svenska Riksdagen. Exakt så många kunde där för må sej att högt säga att de anser att en demokrati som Israel har fördelar jämfört med dess omkringliggande länder och områden, med total avsaknad av demokrati.

Araberna fortsätter sin mordorgie som du ser om du klickar på http://www.debka.com/headline.php?hid=5270

D HD SDS SDS DN124 SvD493 *

Bara två saker saknas . . . Israel 60 år.

DN intervjuar Olmert med mycket prat, men två av de mest väsentliga punkterna glöms bort:

1) Vägplanen börjar med:

At the outset of Phase I:

• Palestinian leadership issues unequivocal statement reiterating Israel’s right to exist in peace and security and calling for an immediate and unconditional ceasefire to end armed activity and all acts of violence against Israelis anywhere. All official Palestinian institutions end incitement against Israel.

Vitsen att kalla den VÄGplan var att den skulle tas i en logisk ordning, att punkt efter punkt skulle betas av, inte att man skulle börja med alla saker parallellt, och därmed anklaga varandra för att inte nog hade blivit gjort.

Det självklara i att flera generationers hatpropaganda från statliga, religiösa och andra arabiska institutioner har skapat en stor del av röran i Mellanöstern, betonas dåligt.

Denna propaganda, från Abbas välkontrollerade media likväl som från moskéernas podier, har varit massiv och snarare blivit starkare efter Annapolis-middagen. Hans skolor är ett skinande exempel på hur man uppfostrar ett folk att hata judar. (<-- Se väggplanschen från en skola i Hebron.) Tänk om den arabiska propagandan i stället hade påmint om att den palestinaarabiska ekonomin var en av de snabbast utvecklande i världen före både första och andra intifadan med 7 och 6% och uppmuntrat folket att se till att den trenden fortsatte . . . . . . Men icke. Ett trivialt stopp på terrorism och insamlande av illegala vapen har utlovats av Arafat och Abbas men aldrig gjorts. En återgång till förhållandena före första intifadan, med en fortsatt mycket snabb ekonomisk uppgång hade fått även den värsta svenska palestinafanatiker att börja se sej om efter ett nytt jobb, eftersom de statliga bidragen hade torkat ut. Hade det varit lugnt ett tag hade man kunna börja bygga en industriby där, som flera länder har lovat.


2) Fatah/PLO:s Stadgar säger fortfarande att Israel ej får existera!

Om du söker på uttrycket PLO Charter not amended hittar du åtskilliga websites som berättar om detta enkla faktum, att stadgarna Abbas lever efter, fortfarande inte tillåter existensen av ett judiskt Israel - liksom inte heller hans skolböcker gör det. Allt är Palestina ut till Medelhavet. Några paragrafer från http://www.jewishvirtuallibrary.org/jsource/Peace/PLO_Covenant.html :

Article 2. Palestine, within the frontiers that existed under the British Mandate, is an indivisible territorial unit.

Article 3. The Palestinian Arab people alone have legitimate rights to their homeland, and shall exercise the right of self-determination after the liberation of their homeland, in keeping with their wishes and entirely of their own accord.

Article 5. Palestinians are Arab citizens who were normally resident in Palestine until 1947. This includes both those who were forced to leave or who stayed in Palestine. Anyone born to a Palestinian father after that date, whether inside or outside Palestine, is a Palestinian. [Vem kom på det tricket först, PLO eller UNRWA?]

Article 6. Jews who were normally resident in Palestine up to the beginning of the Zionist invasion are Palestinians. [De som är yngre än 90 år må bo kvar.]

Article 9. Armed struggle is the only way of liberating Palestine, and is thus strategic, not tactical. The Palestinian Arab people hereby affirm their unwavering determination to carry on the armed struggle and to press towards popular revolution for the liberation of and return to their homeland. They also affirm their right to a normal life in their homeland, to the exercise of their right of self-determination therein and to sovereignty over it.

Article 19. The Partition of Palestine, which took place in 1947, and the establishment of Israel, are fundamentally invalid, however long they last, for they contravene the will of the people of Palestine and their natural right to their homeland and contradict the principles of the United Nations Charter, foremost among which is the right of self-determination.

Article 20. The Balfour Declaration and the Mandate Instrument, and all their consequences, are hereby declared null and void. [Först har Mandatet tagits som den enhet som utmärker "Palestina", därefter förklaras det null and void.....] The claim of historical or spiritual links between the Jews and Palestine is neither in conformity with historical fact nor does it satisfy the requirements for statehood. Judaism is a revealed religion; it is not a separate nationality, nor are the Jews a single people with a separate identity; they are citizens of their respective countries.

Article 22. . . . The Zionist movement is essentially fanatical and racialist; it objectives involves aggression, expansion and the establishment of colonial settlements, and its methods are those of the Fascists and the Nazis. . . .

Article 33. This Charter may only be amended with a majority of two thirds of the total number of members of the National Assembly [this name was later changed to the Palestine National Council] of the Palestine Liberation Organization at a special meeting called for that purpose.

Observera sista paragrafen - och detta har aldrig skett, Arafat muttrade på engelska inför amerikanska öron att man inte skulle ta så allvarligt på dessa Stadgar men - de är fortfarande inte ändrade.

3) Det stora mysteriet: VARFÖR FINNS DÄR INTE ETT STORT POLITISKT PALESTINAARABISKT PARTI FÖR FRED OCH VÄLFÄRD FÖR DESS MÄNNISKOR???

__________________________________________________________________

En mikroskopisk andel judar firar inte Israels 60-årsdag

Tidningen Guardian i England har ett brev med en handfull lokala judar som inför världen stolt berättar att de inte känner för att fira att judarna i 60 år har haft ett land där de inte behöver lita på andra för att överleva. Roligt nog har ett liknande gäng försökt kopiera denna bragd och sänt ett liknande brev till Svenska Dagbladet.

Varför dessa judar dels är desperata över att berätta att de är judar, desperata att förbli judar och samtidigt lika desperata att tala om att de hatar Israel och vad det representerar, är ett mysterium som ofta kallas "självhatande judar" och som det har skrivits böcker om. Och webbsidor.

Brevet nämner inte med ett ord att betydligt fler judar blev tvungna att fly arabländerna samtidigt som araber flydde från Israel, även om de flesta araber inte flydde särskilt långt. Den stora skillnaden var att judarna i Israel tog hand om majoriteten av de judiska flyktingarna och de utgör idag bortåt halva Israels folkmängd. Allt betalt av dem själva. Arabernas sätt att ta emot sina bröder, och därtill åtskilliga miljarder dollars från FN via UNRWA - är utom all sans och reson. Dessa bröder satte de flyende i läger och tyckte att de kunde småkoka där tills man kunde utnyttja dom till något.

Den mentalitet som kan åstadkomma detta tänkesätt bland en liten mängd judar diskuteras, och hur det har följt med till Israel och gjort oerhörd skada, av en av mina favoritanalytiker här. I betydligt skarpare ordalag här.

=============================================================

Massaker i Ashkelon

Och just nu är nyheten att en Gradraket från Gaza, present från Iran, har fallit ner i en barnklinik i Ashkelon med många skadade. Undrar vad Olmert och Bush, som just sitter och småspråkar, ska göra åt det. Man önskar att den i stället hade fallit på kraftverket som levererar den mesta elektriciteten åt Gaza - men Israel hade väl ändå fått skulden. Åtminstone i svenska media.

Just nu 19:20, är antalet skadade uppe i 67, och stigande. Så småningom kommer det kanske i din tidning. Svaret kommer när Olmert och Baracken har slutat klia sej i skallen i sina sökanden efter orsaker att inte göra något seriöst nu.

23:30 läste jag här om 100 skadade i en shopping mall, konstaterat att det är en Iran-tillverkad Grad som producerade förödelsen. Enligt denna notisen anlände ett antal Irantränade terrorister till Gaza de senaste dagarna för att - som en del anser - sända ett meddelande till Bush från Iran. Förmodligen besvaras meddelandet över Gaza under natten.

Olmert som redan är dränkt i polisanmälningar, småmuttrar. En riksdagsman uppmuntrar borgmästaren i Ashkelon till generalstrejk mot att regeringen Olmert använder Ashkelon som måltavla i sitt politiska rävspel. En annan riksdagsman, Aryeh Eldad talade i klartext och sade: "Den israeliska regeringen har misslyckats med att försvara Israels medborgare för att roa omvärlden och tillfredsställa den. Denna regeringen har inte längre mandat att leda Israel. Alla de sårades blod är på deras huvuden." Andra granater föll lite söder om Ashkelon. Andra i riksdagen, även från Olmerts eget Kadimaparti kräver att krafttag nu tags mot Hamasledarna för att eliminiera dessa. En kraftfull not har sänts till FN i ärendet. Olmert och Peres pratar och pratar. Låt oss hoppas på lite mera under natten. Man hoppas UNRWA har levererat nog med karameller till Gazaborna så de kan fira ordentligt. Bilder här.

DN SvDk * * * * * * * * * *

Hamas välsignar mördarna som sände Grad-raket mot Ashkelon för att döda barn

Har du någonsin funderat på vilken Gud de har som välsignar deras mordorgier? Vi får se vad deras Gud säger efter det att Olmert har sagt sitt i natt.

Och morfars äppelträd då???

Han hade ett stort område med härliga gamla äppelträd, som jag tror att jag fortfarande har ett svagt minne av - eller åtminstone minnet av ett minne. Han var förtvivlad när stadsbebyggelsen kom närmare, och plötsligt kom gubbar och berättade att en väg skulle byggas just där så tyvärr........

Winiarsky har gett sej katten på att dra upp allt negativt han möjligen kan fantisera ihop om Israel, och inte antyda att där finns mycket annat att skriva om. Snart kommer han att beklaga att araberna faktiskt dör där när de blir gamla och beskylla judarna för det.

Israel är ett miniland som du kan se på vilken karta som helst. I arabvärlden inklusive de 77% av det palestinska mandatet som England - helt i brott mot reglerna - gav till araberna, trots att de redan hade fått det oändligt stora Ottomanska Imperiet, lämnades en liten remsa till judarna, där Negevöknen utgör en stor bit som du ser. I den oändliga arabvärlden finns där gott om mark för getter och beduiner, men sorry - Israel har sin lilla landyta och de måste utnyttja den så effektivt som möjligt - vilket de också har lyckats utmärkt med. Till bekostnad av frispringande getter. Vilket alternativ har Winiarsky att erbjuda? En grind till Sinaiöknen så de kan beta där utan att det märks? Det hade varit ok om Israel fortfarande hade haft kontrollen.

Winiarski avfärdar med en klackspark att Israel är det enda land i världen som har mer skog nu än för 50 år sedan. Jag förväntar mig en spännande översikt över landvinningarna hos alla stater runt Israel i deras strävan att bevara öknarnas klassiska skönhet och till och med expandera dem.

Han försöker att öka snyfteriet genom att hänvisa till gamla gravar i området - så det vore intressant om han redogjorde för alla judiska gamla gravar och minnesplatser i Judéen/Samarien, men jag antar att det är emot hans principer. Stamfadern Abraham har sin grav där, i Hebron, och araberna förbjöd judar att besöka graven i exakt 700 år fram till 1967! Detta anses vara judarnas näst heligaste plats efter Tempelplatsen i Jerusalem - Winiarsky kan skriva om den anledningen till att judar måste få lov att bo i Hebron. Ett antal andra gravställen lovade Arafat att vårda väl - i stället har de oftast förstörts eller raserats trots en del återbyggnadsförsök. Det tredje mest heliga anses ofta vara Rachels Grav. Josefs Grav och andra kändisar från Bibeln är också spridda över detta gamla judiska land - några bilder från en tur här.

Mera att lära av Israel

Man får vara glad att DN av någon/något blev tvingade att skriva en neutral artikel om Israel efter ett antal artiklar hämtade direkt från palestinagruppernas hatpropaganda, kanske helt enkelt eftersom någon nämnde Pressens Etiska Regler. Eller någon som hade egna etiska regler.

För att ta det från början....nä, det räcker med att börja när judarnas kung David byggde Jerusalem för sisådär drygt 3000 år sedan, i förbigående nämna att det aldrig någonsin har varit huvudstad åt någon annan folkgrupp och att den har judisk majoritet återigen sedan mitten av 1800-talet. Då fanns inget Jerusalem förutom det som på sistone har kallats arabiska Jerusalem, eftersom Jordanien illegalt ockuperade den delen under 19 år och slängde ut eller dödade varenda jude, förstörde varenda synagoga, bortåt 60, byggde om en del till pissoarer, och gärna använde judiska gravstenar som vägbeläggning.

Under mer än första halvan av Jerusalems existens existerade inte en enda muslim. När de började med jihad efter Muhammeds död, i brist på något bättre att göra, galopperade de rätt snart över Israel och likt lämlar "gjorde det muslimskt" för att sedan fortsätta sin vilda galopp under hundra år tills de blev stoppade av Marcel i Poitiers, mitt i Frankrike år 732. Därefter återtog de inte invasionen av Europa förrän för de allra senaste decennierna för att nu ha lyckats riktigt bra. Ingen som stoppar dem nu. Vad som kommer att hända spekuleras det mycket om.

Det var helt nyligen som US Congress beslutade att även de judiska flyktingarna från arabländerna skulle tas upp från och med nu när man nämner flyktingar i Mellanöstern. Man kan undra när svenska regeringen och SIDA upptäcker samma sanning.

Nakba kallar araber lite vadsomhelst, när de inte har vunnit. Det numera mest kända är den från 1948, där deras katastrof självklart var att de inte lyckades avliva alla judar som de inte kunde slänga i Medelhavet - de lyckade bara med en procent. Men termen användes redan 1920,

"The bulk of the Palestinian Arabs had in fact migrated to Palestine from Syria and Lebanon during the previous two generations, largely to benefit from the improving conditions and job opportunities afforded by Zionist immigration and capital flowing into the area. In 1920, both sets of Syrian Arabs, those in Syria and those in Palestine, rioted violently and murderously.

On page 312 of The Arab Awakening, Antonius writes, “The year 1920 has an evil name in Arab annals: it is referred to as the Year of the Catastrophe (Am al-Nakba). It saw the first armed risings that occurred in protest against the post-War settlement imposed by the Allies on the Arab countries. In that year, serious outbreaks took place in Syria, Palestine, and Iraq.”

Yes, the answer to our little quiz is 1920, not 1948. That’s 1920 – when there was no Zionist state, no Jewish sovereignty, no “settlements” in “occupied territories,” no Israel Defense Forces, no Israeli missiles and choppers targeting terror leaders, and no Jewish control over Jerusalem (which had a Jewish demographic majority going back at least to 1850).""

Mer att lära från Israel. Hm, jag snodde runt och sökte lite och hittade:

From an email going around:
This year Islam's and Judaism's holiest holidays overlapped for 10 days.

During that period, Muslims racked up 397 dead bodies in 94 terror attacks across 10 countries ... while Jews worked on their 159th Nobel Prize.

I have some problems with this email:

• The number of dead bodies racked up by Muslims is more than 600 for those ten days.


• And there are