Antalet araber i Judeen/Samarien obekant.

Inte ens Wallström vet. trots att hon donerar otroliga summor dit. Lätt efter det att det är vi pensionärer som står för pengarna.

How many Arabs live in Judea-Samaria? No one knows

Allt om Västbankens area A, B, C som du inte visste.

Osloavtalet delar upp Västbanken i tre delar,  A där den huvudsakliga arabiska bebyggelsen är, och inga judar får vara. B där de flesta av övriga araber bor och det tämligen tomma område C, som Arafat fick Nobelpris för att skriva under som Israel-kontrollerat. A-B innehåller 95% av araberna som Arafat fick kontroll över.
Frenesin nu är att EU hjälper araberna att illegalt invadera area C och Netanyahu har inte insett vad det innebär så har inte bevakat området. En bra översiktsartikel på

The ABCs of Judea and Samaria: Towards breakdown?

†Area C †EU †antisemitism . ........

EU:s rasism tydlig i Judéen/Samarien.

EU bryter konstant mot lagen och är outhärdligt rasistiska och antisemitiska. Har de inte en enda advokat som läst lagboken?

Efrat mayor raps EU ‘duplicity’ on building

The head of the Efrat Local Council, a West Bank town, says the European Union is an “exemplar of duplicity.”

Oded Ravivi, a lawyer by training, criticizes the EU for allegedly sponsoring illegal construction in the West Bank for Palestinian housing. His comments come after the Knesset Subcommittee on Judea and Samaria convened yesterday to discuss illegal Palestinian construction in the West Bank, where Civil Administration officials presented 140 instances of illegal construction activity conducted by European sponsors including the EU.

“The EU is an exemplar of duplicity in a guise of defending human rights,” says Ravivi. “On the one hand it condemns ‘illegal’ construction by Jews in Judea and Samaria and on the other hand it builds illegally for the Palestinians. Building not according to plans, without connecting [houses] to infrastructure, while creating [environmental] harm and violating planning and construction laws,” Ravivi says.

“I believe,” he adds, “that peace will come when these masters will leave the area and let us and the Palestinians live side by side. I invite them to Efrat to witness with their own eyes the coexistence between Palestinians and residents of Efrat.”

He adds that he wishes to commend Coordinator of Government Activity in the Territories Maj. Gen. Yoav Mordechai who said during yesterday’s discussion that the state will take active measures against anyone who conducts illegal construction in the West Bank.


Government Coordinator in the Territories Brigadier general Yoav Mordechai (L) speaks with Oded Ravivi, head council of Efrat, during a tour expanding the settlement of Efrat in Gush Etzion on January 25, 2015. (Gershon Elinson/Flash90)

†EU †Västbanken †Antisemitism †Israel. .........

Lieberman har hoppat av koalitionsförsöken: genialt eller självmord?

Det politiska rävspelet i Israel är rörigt och svårt att förutse. Alla möjligheter spekuleras det på i http://www.israelnationalnews.com/News/News.aspx/194969#.VUeUzJNiKSc

En annan rapport med lite andra nyheter på http://www.jewishpress.com/news/breaking-news/avigdor-liberman-resigning-from-fm-quiting-coalition-heading-to-opposition/2015/05/04/ 

Alla högerfolk är livrädda att vänstern ska komma in bakvägen som Obama jobbat så hårt för för att tillfredsställa Abbas. Att ge en massa till Abbas/Obama skulle innebära att nästa Förintelse kommer närmare. Får Abbas kontroll över Juda Berg har han inte bara en (eller hans samarbetspartner Hamas) utsikt över Israels hjärta som på bilden, utan en utmärkt uppställningsplats för Iranska raketer,

Som du ser i andra artikeln är det också bråk inom vänstersmörjan, Herzog och den maktgalna Livni, som förstörde samtalen med Abbas under både förra regeringen och Olmerts.

†Avigdor Lieberman †Netanyahu †Barack Hussein†mediakritik†Antisemitism†Israel. .........

Judiska bosättningar är helt och hållet lagliga [kopia]

Jag lade nyligen ut originalartikeln på engelska, av en av personerna som var med att upprätta §242 och alltså visste exakt vad innebörden var, hur avsikten diskuterades fram och därefter skrevs enligt FN-formellt mönster. Den skrevs före en av de otaliga fredskonferenserna om Mellanöstern, två år före Osloöverenskommelsen. Den klargör vad som gäller om bosättningarnas legalitet, till skillnad från dagens EU/Bildt/Obama-påståenden om att de på något sätt skulle vara olagliga – ett rent och skärt önsketänkande från deras sida som uppfanns av Röda Korset, se länk. Eugene W. Rostow © The New Republic Inc. 21 oktober 1991 Om vi antar att Mellanösternkonferensen verkligen kommer att äga rum kommer dess officiella uppgift bli att åstadkomma fred mellan Israel och dess levantinska grannar enligt Säkerhetsrådets beslut §242 och 338. §242 antogs efter sexdagarskriget 1967 med kriterier för freden medan §338 gjorde denna lagligt bindande [enligt Kapitel VII]. Tyvärr råder stor förvirring om vad dessa beslut egentligen innebär. I 24 år har arabstaterna låtsats att besluten är “tvetydiga” och kan tolkas som de har lust. Sovjet, några europeiska stater och även amerikanska tjänstemän har cyniskt låtit arabiska talesmän lura sig själva och deras medborgare – för att inte tala om västvärldens opinion – om vad beslutet säger. Även amerikanska journalister kan säga att §242 är “avsiktligt tvetydig” som om var och en kan tolka dem som de vill. Inget kunde vara längre från sanningen. Beslutet 242 som jag, som statsundersekreterare 1966-69, hjälpte till att formulera, kräver att parterna sluter fred och tillåter Israel att administrera områdena de ockuperade 1967 tills en “rättvis och varaktig fred i Mellanöstern” uppnåtts. När detta uppnåtts kräver den att israels trupper dras tillbaka från en del områden, till vilka räknas Sinaiöknen, Västbanken, Golan, Östra Jerusalem och Gaza. Det skrevs mycket tydligt “en del områden” och inte “alla områden” då talare efter talare sa att Israel inte skulle tvingas tillbaka till den tidigare bräckliga och oförsvarbara stilleståndslinjen, men skulle lämna områden när väl “säkra och erkända” gränser hade fastställts genom överenskommelse av båda sidorna. Under förhandlingarna skulle man ta hänsyn till olika faktorer som säkerhet, access till sjötransport och övriga lagliga krav. Det påminns om att det 1949 hade sagts att stilleståndslinjerna “inte på något sätt skulle anses som politiska eller territoriella gränser” eller påverka sidornas slutgiltiga fredliga lösning på det palestinska problemet. Då Israel slöt fred med Egypten 1979 drog det sej helt och hållet tillbaka från hela Sinai. Som säkerhetskrav krävde Israel att Sinai förblev demilitariserat och patrullerades [av FN]. Därigenom har Israel återlämnat mer än 90% av området som ockuperades 1967, och att detta uppfyller kraven i §242 är en tolkning en del i Israel gör. Uppdelningen av det ockuperade området Judéen/Samarien lämnar §242 helt åt de förhandlande parterna, enligt de principer som har satts upp. Man var medveten om att punkten “säker och erkänd” gräns skulle vara den svåraste punkten att lösa. USA har [detta skrevs alltså 1991] varit helt emot att en tredje palestinsk stat skapas i det som var det Palestinska Mandatet. Ett självständigt Jordanien eller ett Jordanien länkat i en ekonomisk union med Israel är den mest önskvärda lösningen för allas säkerhet och utveckling. Ett i huvudsak judiskt Israel är ett av grundmålen för israelisk politik. Det måste vara möjligt att uppnå dessa mål genom förhandlingar, speciellt om tanken på en ekonomisk union accepteras. Araberna på Västbanken kan utgöra en autonom provins av Jordanien eller Israel beroende på resultatet av förhandlingarna. Underlättande av migration av araber är en möjlig lösning för araber på Västbanken som önskar bo någon annanstans. Vad som inte kan accepteras är ett syriskt övertagande av Jordanien eller Västbanken, som de försökte 1970. De hetsiga diskussionerna om Israels bosättningar på Västbanken under ockupationsperioden ska ses med detta perspektiv. Det brittiska mandatet erkände det judiska folkets rätt att bosätta sig i hela det palestinska mandatet. Man sade att lokala förhållanden kunde kräva att England “uppsköt eller förhindrade” judisk bosättning i vad som blev Jordanien. Detta skedde 1922. Rättigheterna för judarna att bosätta sig var de ville väst om Jordanfloden, Västbanken, Jerusalem och Gaza gjordes oangripbar. Den rättigheten har aldrig någonsin avslutats och kan inte avslutas genom något annat än en erkänd fred mellan Israel och dess grannar. Kanske inte ens då, om man ser på artikel 80 i FN-stadgan, “Palestinakapitlet” som säger “Inget i stadgan skall tolkas – för att på något sätt ändra rättigheterna hos några stater eller folk eller grunderna i existerande internationella instrument”. Vissa regeringar har fått uppfattningen att de judiska bosättningarna på Västbanken skulle vara illegala enligt Genèvekonventionen från 1949. Denna säger att den stat som ockuperar ett område inte får fylla detta med sina egna medborgare. Carter höll på denna tanken, men Reagan sade direkt emot honom, att bosättningarna är helt och hållet legala även om de kan utgöra ett psykologiskt hinder för fredsprocessen. Den eventuellt kommande konferensen har ingen anledning at ta upp lagligheten i bosättningarna. Dess ändamål är att avsluta den militära ockupationen med en fred. När ockupationen avslutats är Genèvekonventionen irrelevant. Sker en uppdelning av Västbanken mellan Israel och Jordanien måste rättigheterna hos de judiska bosättningarna enligt mandatlagarna vara en del av fredsprocessen. Denna förståelse av beslut §242 har alltid varit grundstenen för den amerikanska policyn. När president Reagan startade ett nytt fredsinitiativ 1982 sa han “Jag har konstant följt och supportat Israels heroiska kamp för sin överlevnad sedan staten Israel grundades för 34 år sedan: inom gränserna före 1967 var Israel 15 kilometer brett på sitt smalaste ställe. Större delen av Israels befolkning bodde inom det arabiska artilleriets räckvidd och jag tänker ingalunda tvinga Israel att leva så igen.” Tyvärr vittnar en del uttalanden under Bushs administration och aktioner i denna frågan, och speciellt James Bakers katastrofala tal den 22 maj 1989 om att de har en stark impuls att fly från beslutet §242 som det förhandlades, diskuterades och antogs och ge araberna alla områden mellan 1967 års stilleståndslinjer och Jordanfloden inklusive östra Jerusalem. Det verkar som Bushadministrationen har fått för sig att Västbanken och Gaza är “främmande territorium” som Israel inte har några rättigheter till. Men faktum är att judarna har lika stora rättigheter att bosätta sig där som de har i Haifa. Västbanken och Gaza har aldrig någonsin varit en del av Jordanien och Jordaniens försök att annektera områdena accepterades aldrig och har nu övergivits. Dessa två bitar land är delar av mandatet som än inte har allokerats till någon stat och skall diskuteras. Amerikanska positionen i de kommande förhandlingarna måste återvända till grunderna som har format den amerikanska policyn under 75 år. De ska följa lagen som det enda sättet att sluta en rättvis och varaktig fred. [För tveksamheter i översättningen - jag har inte översatt ord för ord - se nedan.] By Eugene W. Rostow Copyright 1991 The New Republic Inc. The New Republic, October 21, 1991 Assuming the Middle East conference actually does take place, its official task will be to achieve peace between Israel and its Levantine neighbors in accordance with Security Council Resolutions 242 and 338. Resolution 242, adopted after the Six-Day War in 1967, sets out criteria for peace-making by the parties; Resolution 338, passed after the Yom Kippur War in 1973, makes resolution 242 legally binding and orders the parties to carry out its terms forthwith. Unfortunately, confusion reigns, even in high places, about what those resolutions require. For twenty-four years Arab states have pretended that the two resolutions are “ambiguous” and can be interpreted to suit their desires. And some European, Soviet and even American officials have cynically allowed Arab spokesman to delude themselves and their people–to say nothing of Western public opinion–about what the resolutions mean. It is common even for American journalists to write that Resolution 242 is “deliberately ambiguous,” as though the parties are equally free to rely on their own reading of its key provisions. Nothing could be further from the truth. Resolution 242, which as undersecretary of state for political affairs between 1966 and 1969 I helped produce, calls on the parties to make peace and allows Israel to administer the territories it occupied in 1967 until “a just and lasting peace in the Middle East” is achieved. When such a peace is made, Israel is required to withdraw its armed forces “from territories” it occupied during the Six-Day War–not from “the” territories nor from “all” the territories, but from some of the territories, which included the Sinai Desert, the West Bank, the Golan Heights, East Jerusalem, and the Gaza Strip. Five-and-a-half months of vehement public diplomacy in 1967 made it perfectly clear what the missing definite article in Resolution 242 means. Ingeniously drafted resolutions calling for withdrawals from “all” the territories were defeated in the Security Council and the General Assembly. Speaker after speaker made it explicit that Israel was not to be forced back to the “fragile” and “vulnerable” Armistice Demarcation Lines, but should retire once peace was made to what Resolution 242 called “secure and recognized” boundaries, agreed to by the parties. In negotiating such agreements, the parties should take into account, among other factors, security considerations, access to the international waterways of the region, and, of course, their respective legal claims. Resolution 242 built on the text of the Armistice Agreements of 1949, which provided (except in th case of Lebanon) that the Armistice Demarcation Lines separating the military forces were “not to be construed in any sense” as political or territorial boundaries, and that “no provision” of the Armistice Agreements “Shall in any way prejudice the right, claims, and positions” of the parties “in the ultimate peaceful settlement of the Palestine problem.” In making peace with Egypt in 1979, Israel withdrew from the entire Sinai, which had never been part of the British Mandate. For security it depended on patrolled demilitarization and the huge area of the desert rather than on territorial change. As a result, more than 90 percent of the territories Israel occupied in 1967 are now under Arab sovereignty. It is hardly surprising that some Israelis take the view that such a transfer fulfills the territorial requirements of Resolution 242, no matter how narrowly they are construed. Resolution 242 leaves the issue of dividing the occupied areas between Israel and its neighbors entirely to the agreement of the parties in accordance with the principles it sets out. It was, however, negotiated with full realization that the problem of establishing “a secure and recognized” boundary between Israel and Jordan would be the thorniest issue of the peace-making process. The United States has remained firmly opposed to the creation of a third Palestinian state on the territory of the Palestine Mandate. An independent Jordan or a Jordan linked in an economic union with Israel is desirable from the point of view of everybody’s security and prosperity. And a predominantly Jewish Israel is one of the fundamental goals of Israeli policy. It should be possible to reconcile these goals by negotiation, especially if the idea of an economic union is accepted. The Arabs of the West Bank could constitute the population of an autonomous province of Jordan or of Israel, depending on the course of the negotations. Provisions for a shift of populations or, better still, for individual self-determination are a possible solution for those West Bank Arabs who would prefer to live elsewhere. All these approaches were explored in 1967 and 1968. One should note, however, that Syria cannot be allowed to take over Jordan and the West Bank, as it tried to do in 1970. The heated question of Israel’s settlements in the West Bank during the occupation period should be viewed in this perspective. The British Mandate recognized the right of the Jewish people to “close settlement” in the whole of the Mandated territory. It was provided that local conditions might require Great Britain to “postpone” or “withhold” Jewish settlement in what is now Jordan. This was done in 1922. But the Jewish right of settlement in Palestine west of the Jordan river, that is, in Israel, the West Bank, Jerusalem, and the Gaza Strip, was made unassailable. That right has never been terminated and cannot be terminated except by a recognized peace between Israel and its neighbors. And perhaps not even then, in view of Article 80 of the U.N. Charter, “the Palestine article,” which provides that “nothing in the Charter shall be construed … to alter in any manner the rights whatsoever of any states or any peoples or the terms of existing international instruments….” Some governments have taken the view that under the Geneva Convention of 1949, which deals with the rights of civilians under military occupation, Jewish settlements in the West Bank are illegal, on the ground that the Convention prohibits an occupying power from flooding the occupied territory with its own citizens. President Carter supported this view, but President Reagan reversed him, specifically saying that the settlements are legal but that further settlements should be deferred since they pose a psychological obstacle to the peace process. In any case, the issue of the legality of the settlements should not come up in the proposed conference, the purpose of which is to end the military occupation by making peace. When the occupation ends, the Geneva Convention becomes irrelevant. If there is to be any division of the West Bank between Israel and Jordan, the Jewish right of settlement recognized by the Mandate will have to be taken into account in the process of making peace. This reading of Resolution 242 has always been the keystone of American policy. In launching a major peace initiative on September 1, 1982, President Reagan said, “I have personally followed and supported Israel’s heroic struggle for survival since the founding of the state of Israel thirty-four years ago: in the pre-1967 borders, Israel was barely ten miles wide at its narrowest point. The bulk of Israel’s population lived within artillery range of hostile Arab armies. I am not about to ask Israel to live that way again.” Yet some Bush administration statements and actions on the Arab-Israeli question, and especially Secretary of State James Baker’s disastrous speech of May 22, 1989, betray a strong impulse to escape from the resolutions as they were negotiated, debated, and adopted, and award to the Arabs all the territories between the 1967 lines and the Jordan river, including East Jerusalem. The Bush administration seems to consider the West Bank and the Gaza Strip to be “foreign” territory to which Israel has no claim. Yet the Jews have the same right to settle there as they have to settle in Haifa. The West Bank and the Gaza Strip were never parts of Jordan, and Jordan’s attempt to annex the West Bank was not generally recognized and has now been abandoned. The two parcels of land are parts of the Mandate that have not yet been allocated to Jordan, to Israel, or to any other state, and are a legitimate subject for discussion. The American position in the coming negotiations should return to the fundamentals of policy and principle that have shaped American policy towards the Middle East for three-quarters of a century. Above all, rising above irritation and pique, it should stand as firmly for fidelity to law in dealing with the Arab-Israeli dispute as President Bush did during the Gulf war. Fidelity to law is the essence of peace, and the only practical rule for making a just and lasting peace. EUGENE V. ROSTOW is a Distinguished Fellow at the United States Institute of Peace. AB995 SvD729 D023 DN167 24 AB439 DN196 DN680 SvD211 SvD959 D091 24 SDS DN037 AB439 SDS SR SR SvD503 24 DN 2 3 SvD 2 3 Dagen 2 3 4 Ab 2 3 4 Gp 2 Syd Vg 2 3 Hd 2 3 D,Vl 2 3 R24 2 Tv2 Smp 2 Bl 2 B 2 3 Kri N E Cb 2 3 | . antisemitism antisionism Aftonbladet araber Abbas Arafat Bildt bosättare bosättningar EU Fatah Israel Jerusalem judar mediekritik Mellanösternkonflikten muslimer Netanyahu Obama palestinska myndigheten palestinier tvåstatslösning USA Västbanken....

Barnrumpor leker krig.

ISM-are samarbetar med terrorister, det är välkänt. De har inte gjort ett skvatt för att protestera mot terrorn, som är den enda orsaken till att Israel tvingades att bygga en svindyr säkerhetsbarriär.

Tänk dej själv, om du bodde i en krigszon och byggde ett skyddsrum för att rädda liv. Vad hade du tyckt om skrikande ungar som kom åkandes från långt borta för att rasera skyddsrummet?

B'tselem (med gott om pengar från bl.a. norska och engelska UD och Diakonia) har delat ut mer än hundra videokameror till araber som gillar att göra spelfilmer, som den med al-Dura. Varför åker svenska ungar för att ta ytterligare en film? Varför inte lära känna den andra sidan? Varför inte göra en spelfilm om hur judarna lever där, hur de konstant trakasseras av araber och vänsterdemonstranter från när och fjärran? Där finns faktiskt ingenting alls som säger att judar inte får bo i Judéen/Samarien (som Jordanien kallade sin Västbank 1948-67) precis som araber bor i Israel! Varför inte åka med filmkamera till Sderot och uppleva hur det är för barnen att höra en dödande raket eller granat landa dagligen, ibland många gånger om dagen, under ett antal år? Den enda anledningen att de inte gör det kallas antisemitism. Judehat. En klassisk företeelse sedan tusen år, som de ärvt från sina mossiga förfäder.

Sharon ville inte bygga en säkerhetsbarriär men han blev tvungen efter det att tuffa Hamaskrigare mördade gamla tanter på ett pensionärskalas i Netanya den 27 mars 2002 - se bilder här. Alternativet hade varit att bomba ut närliggande Tulkarm, där mördarna kom ifrån. Det dröjde ända till häromdagen som en av dessa mördare, Omar Jabar, togs tillfånga av Israel.

Och svenska barnrumpor försöker hjälpa dessa mördare!

Säkerhetsbarriären är helt och hållet legal. Det är faktiskt lagligt att skydda sig mot terror! Och den gör stor nytta, den började byggas efter massmordet i Netanya och resultatet ser du på diagrammet. hundratals människoliv har räddats. FN:s internationella domstol, som fick för sej att den inte var legal, NÄMNDE inte ordet terrorism - svenska pengar gick till araberna där för att betala deras advokater! Den domstolen har enbart rådgivande uppgift, liksom resten av FN - förutom kapitel-7-beslut av Säkerhetsrådet, där det senaste exemplet är att Irans kärnvapenproduktion får stoppas via bojkott och även vapenmakt.




DN823 AB AB750 D234 K SvD431 D061 HD AB532 DN273 SvD513 DN220 K DN569

*


.

Mera att lära av Israel

Man får vara glad att DN av någon/något blev tvingade att skriva en neutral artikel om Israel efter ett antal artiklar hämtade direkt från palestinagruppernas hatpropaganda, kanske helt enkelt eftersom någon nämnde Pressens Etiska Regler. Eller någon som hade egna etiska regler. För att ta det från början....nä, det räcker med att börja när judarnas kung David byggde Jerusalem för sisådär drygt 3000 år sedan, i förbigående nämna att det aldrig någonsin har varit huvudstad åt någon annan folkgrupp och att den har judisk majoritet återigen sedan mitten av 1800-talet. Då fanns inget Jerusalem förutom det som på sistone har kallats arabiska Jerusalem, eftersom Jordanien illegalt ockuperade den delen under 19 år och slängde ut eller dödade varenda jude, förstörde varenda synagoga, bortåt 60, byggde om en del till pissoarer, och gärna använde judiska gravstenar som vägbeläggning. Under mer än första halvan av Jerusalems existens existerade inte en enda muslim. När de började med jihad efter Muhammeds död, i brist på något bättre att göra, galopperade de rätt snart över Israel och likt lämlar "gjorde det muslimskt" för att sedan fortsätta sin vilda galopp under hundra år tills de blev stoppade av Marcel i Poitiers, mitt i Frankrike år 732. Därefter återtog de inte invasionen av Europa förrän för de allra senaste decennierna för att nu ha lyckats riktigt bra. Ingen som stoppar dem nu. Vad som kommer att hända spekuleras det mycket om. Det var helt nyligen som US Congress beslutade att även de judiska flyktingarna från arabländerna skulle tas upp från och med nu när man nämner flyktingar i Mellanöstern. Man kan undra när svenska regeringen och SIDA upptäcker samma sanning. Nakba kallar araber lite vadsomhelst, när de inte har vunnit. Det numera mest kända är den från 1948, där deras katastrof självklart var att de inte lyckades avliva alla judar som de inte kunde slänga i Medelhavet - de lyckade bara med en procent. Men termen användes redan 1920,

"The bulk of the Palestinian Arabs had in fact migrated to Palestine from Syria and Lebanon during the previous two generations, largely to benefit from the improving conditions and job opportunities afforded by Zionist immigration and capital flowing into the area. In 1920, both sets of Syrian Arabs, those in Syria and those in Palestine, rioted violently and murderously.

On page 312 of The Arab Awakening, Antonius writes, “The year 1920 has an evil name in Arab annals: it is referred to as the Year of the Catastrophe (Am al-Nakba). It saw the first armed risings that occurred in protest against the post-War settlement imposed by the Allies on the Arab countries. In that year, serious outbreaks took place in Syria, Palestine, and Iraq.”

Yes, the answer to our little quiz is 1920, not 1948. That’s 1920 – when there was no Zionist state, no Jewish sovereignty, no “settlements” in “occupied territories,” no Israel Defense Forces, no Israeli missiles and choppers targeting terror leaders, and no Jewish control over Jerusalem (which had a Jewish demographic majority going back at least to 1850).""

Mer att lära från Israel. Hm, jag snodde runt och sökte lite och hittade: From an email going around: This year Islam's and Judaism's holiest holidays overlapped for 10 days.

During that period, Muslims racked up 397 dead bodies in 94 terror attacks across 10 countries ... while Jews worked on their 159th Nobel Prize.

I have some problems with this email:

• The number of dead bodies racked up by Muslims is more than 600 for those ten days.
• And there are 176 Jewish Nobel Prize winners not 159¹.

Man hör ju ofta om alla judiska Nobelpris och man undrar ju varför gode Nobel beslöt att använda så mycket av sina dynamitpengar att belöna vad judar gör. Hm - Alfred Nobel tänkte kanske inte på judar, och när han definierade Fredspriset: "to the person who shall have done the most or the best work for fraternity between nations . . . ": tror jag definitivt inte han tänkte på ärketerroristen Arafat. Varför är så många judar så smarta? Ett resultat syns tydligt om man ser sej om i Israel och ser den enorma utvecklingen trots alla odds - de är där för att stanna, på de 4 promille av det Ottomanska Imperiet som blev över när araberna hade fått resten. Du har förmodligen hört skämtet: * Varför är judarna så intelligenta? * Tja, under århundradenas gång har ofta de mest intelligenta blivit präster eller rabbiner. Prästerna skulle leva i celibat medan rabbinerna skulle producera så många barn som möjligt....." Och vem vet om det inte ligger något i det? Israel har haft ett stående erbjdande till sin omedelbara omvärld om fred och att dela med sig av kunskap. Före första intifadan var palestinaarabernas ekonomiska utveckling bland världens snabbaste, ca 7% innan de förstörde allt för sig själva. Före andra intifadan var den uppe på 6% igen innan de återigen förstörde allt för sig själva, följande år var den MINUS 13% och terrorn framtvingade barriärer och vägspärrar för ca 6 år sedan där inga hade funnits innan. Självaste Bush hade läst på inför ett tal 2005 där han jämförde palestinaarabernas utveckling under israelisk ockupation 1967-93 och när därefter Arafat och PA (Palestinian Administration) fick kontroll över stora områden. PA:s GNP växte 13% årligen 1967-1980; per capita inkomst ökades tio gånger och arbetslösheten minskade från 40% till under 5%. Läs mycket mera i den artikeln, och förundra dej över att Arafats och senare Abbas styre har kunnat förstöra så mycket av det dagliga livet där! Man har till leda hört talas om de stackars palestinaaraberna, men - vad har de egentligen gjort för att utvecklas, för att utveckla en stat? Israel byggde sin första kibbutz 1909 (bilden därifrån från 1912) och det visade sig vara en utmärkt utvecklingsform för Mellanöstern. Araberna har än inte byggt sin första. För dagens palestinska flyktingar kunde lätt några ålderdomshem hittas - den logiska biten av UNRWA:s definition av flykting är: "Under UNRWA's operational definition, Palestine refugees are persons whose normal place of residence was Palestine between June 1946 and May 1948, who lost both their homes and means of livelihood as a result of the 1948 Arab-Israeli conflict." och därefter kunde återstoden inlemmas i UNHCR:s regi, som ägnar sig åt att lösa all världens problem på en budget som endast är tre gånger större än alla de miljarder som har gått på att bibehålla palestinaarabernas miserabla situation. Sladden av UNRWA-definitionen är så totalt ologisk att den snarast måste elimineras - det att alla ättlingar i 7 generationer därefter ska leva i en skyddad verkstad och betalas av FN........ Men till syvende och sist: innan världen har upptäckt vad varenda arab vet - att PLO/Hamas stadgar aldrig ändrades trots att Arafat sa att han funderade på det - på engelska, inte på arabiska - så finns ingen fred i närheten. Sök på uttrycket PLO Charter not amended och läs! Enligt dagens stadgar får Israel EJ existera! Och Abba "bevisade" i sin doktorsavhandling att judarnas Förintelse i princip är en stor bluff. Hatpropagandan mot judar/Israel i Abbas' propagandamaskin fortsätter och intensifieras, trots att han själv skrev under Vägplanen, som måste tas i ordning och som inleds med att denna hatpropaganda måste upphöra. Innan dess inget tal om bosättningar etc.

Ny arabiska städer planerade på Västbanken

Att presentera detta i stället för israelhat hade faktiskt haft ett betydligt större nyhetsvärde än vad SDS just har presterat i en artikel av Olle Lönnaeus, den 25 april. Det är en amerikansk plan på ett bygge för storleksordningen 50.000 personer 35 km norr om Ramallah. Du kan läsa mera här.

Ett arabiskt företag bygger andra nya arabiska städer, som du kan läsa om här, den första 15 km norr om Ramallah.

Av någon anledning vill Lönnaeus att enbart israelisk arbetskraft skall användas vid byggnationer i Judéen/Samarien - men även den beryktade "muren" av taggtråd är i huvudsak byggd av araber. Det påminner om tiden innan när palestinaaraber i stort sett obehindrat kunde arbeta i Israel och deras ekonomi avancerade bland de snabbaste i världen. Då var det allmänna gnället att Israel utnyttjade dem, och gav dem arbete.......

Som vi väl vet styrs verkligheten av både teori och realpolitik. Det enda fasta BESLUT om det gamla mandatet Palestina var att det skulle utgöra det judiska nationalhemmet - utan att kasta ut andra som bodde i området. Det har aldrig ändrats eller annullerats - att England bröt mot alla reglerna och gav bort 80% procent av området och bestämde att det skulle vara förbjuden mark för judar, var eget påhitt. Detta område, Jordanien, ockuperade i sin tur, mycket illegalt och med engelsk hjälp, Judéen/Samarien 1948, kallade det sin Västbank och förbjöd judar att bo även där. Det finns ingen som helst laglig anledning att förbjuda judar att bo där. Araber har alltid bott överallt där de har haft lust. Minns Churchills och Roosevelts förvånade uttryck 1938 (om jag minns rätt) att fler araber än judar flyttade till det judiska nationalhemmet.

FN, som enbart har utfärdat rekommendationer i ämnet, tyckte efter sexdagarskriget 1967 att Israel kunde ge bort en del av landet till "någon" som de nu hade fått kontroll över om de i gengäld fick säkra erkända försvarbara gränser! Något som alltsomoftast försvinner i hanteringen.

Där står inget om att Israel ska lämna ALLT land liksom de inte säger att alla araber måste lämna Israel. Normala människor kan faktiskt samsas - regionen innehåller enorma landområden som är halvöknar, där Israel med framgång har visat hur man kan återvinna denna sorts mark - de är det enda land i världen som nu har mer skog än för 50 år sedan. De är villiga att dela med sin kunskap till omgivningen, och har kontinuerligt gjort det sedan början - folk från stora delar av Afrika och Asien kommer till deras jordbruksskolor och israeliska jordbruksexperter finns överallt, även om de inte annonserar om sin identitet.

Det bedrövliga är ju att det inte existerar något palestinskt land förrän en verklig fredsförhandling har skrivits under och det faktiskt har blivit verklig fred. Detta hur mycket man än tjatar om "palestinskt land". Där finns privatägt land överallt, arabiskt land i Israel och judiskägt land på Västbanken - ofta ägt sedan före 1948, men det är en helt annan sak. Liksom att större delen av Golan en bit in i Syrien ägdes av familjen Rothschild sedan 1881 och gavs till den israeliska staten. Arafat fick politisk kontroll över delar på villkor att han stoppade terrorism och samlade in alla illegala vapen, inte annars.

Hemligheten att Abbas grundregler, PLO Charter, fortfarande säger att Israel inte får existera utan att det är en del av hans Palestina, får visst inte nämnas i finare kretsar.

---

En kollega skrev just följande, som reaktion på Lönnaeus artikel:

Dagens stora artikel i Sydsvenskan tar sikte på staden Maale Adumim som ligger strax öster om Jerusalem i Judéen. 80% av artikeln täcks av en gigantisk bild av den stackars arabiske individen Naim Kapadia som har sin ekonomiska existens säkrad tack vare en anställning som byggarbetare hos de stygga judarna. Intressant att notera är följande.

1) Araber intervjuas som i sedvanlig stil hävdar att judar har "stulit arabisk mark" utan att artikelförfattaren Olle Lönnaeus bemödar sig att verifiera uppgifterna. Redan under ottomansk tid utecklades det en nära institutionaliserad praxis att samma arabiska landägare som sålde obrukbar mark till judar för skyhöga priser som sedan odlade upp och utvecklade området, därefter anklagade judarna för att ha "stulit bördig arabisk mark". Denna arabiska tradition expanderade under den brittiska mandattiden så att till och med flera av de normalt cyniskt anti-judiska brittiska byråkraterna, konstaterade ironiskt att arabiska landägare säljer ivrigt mark till judar och därefter fäller krokodiltårar över att marken blivit "stulen".

2) Artikeln gör ett tafatt försök att analysera FN-resolution 242 genom att säga: "Men kort därpå slog FN i resolution 242 fast att trupperna ska dras tillbaka och mark återlämnas. Och det är kring detta som alla fredssamtal sedan dess har kretsat." Inte ett ord om att araberna avfärdade Israels erbjudande efter kriget 1967 att lämna just dessa områden i utbyte mot fred. Inte ett ord om att resolution 242 ej kräver ett totalt israeliskt tillbakadragande till 1949-års stilleståndslinjer eller att enligt folkrätten behöver Israel inte dra sig tillbaka en millimeter så länge den arabiska aggressionen fortsätter.

Daniel Krygier

Vad är en palestinier???

Hm, närdå? När judarna hade retat upp romarna tillräckligt så kallade de det gamla judiska riket för "Palestina" för att indicera att de inte var nåt speciellt mer än överlevande gamla filisteer. Så småningom, några decennier efter Muhammeds död kom en kader araber galopperande och invaderade området, för att de följande hundra åren fortsätta galoppera ända till Spanien, tills de stoppades av den beröma Martel år 732. Mycket hände och tiden gick, turkarna började galoppera...., och det Ottomanska Riket svällde omåttligt och hade kontroll bl.a. över det blivande Israel, som var en provins i Syrien ungefär. Kallade araberna sig något annat än araber så var det "syrier". Judarna fanns alltid i området, men behandlades nästan alltid fruktansvärt i Europa och Ryssland, så för 120 år sedan började de återvända hem till sitt ursprung, det blivande Israel. En översikt över deras liv för 119 år sedan kan du studera här. Det fanns stor anledning för dem att flytta på sej innan Hitler började avliva dem en masse. Livet för 150 år sedan i området, innan judarna började utveckla det, beskrev Mark Twain alldeles utmärkt! Hela boken ligger där. Särskilt bra befolkningsstatistik över området fanns inte, turkarna var enbart intresserade av folkräkning för att ta ut soldater och skatt, och när Engländarne kontrollerade mandatet 1920-48 och inverterade de sin uppgift - lät araber komma över gränserna utan kontroll medan judarna inte alls uppförde sig som goda kolonialundersåtar trots att Englands jobb där var väl definierat på San Remokonferensen 1920 - det skulle bli ett "judiskt nationalhem" utan att andra som bodde där skulle köras iväg. Vi vet hur det gick - 80% gavs snart bort till en kompis och inga judar fick bo i det området, Jordanien, medan araber fortfarande fick bo i det blivande Israel. "Palestinian" betydde entydigt "jude i mellanöstern" även om man officiellt var palestinier om man bodde i Mandatet. Araberna kallade sig förstås araber fram till efter 1967, då det av politiska skäl blev mer och mer poppis för araberna där att börja kalla sig "palestinier" av politiska skäl - deras gener ändrades inte. Men ser man på området som en kamp mellan 5 miljoner judar och 300 miljoner araber ser det sämre ut än om judarna bekämpar ett par miljoner "palestinier"..... Så - finns palestinier idag? Tja, det finns ju Uppsalabor...... Hur ska man definiera detta "folk" ? Knappast genom arv och miljö och religion, utan snarare deras åsikter. Åsikterna har uppstått efter ett antal generationers massiv hatpropaganda mot Israel och judar och den fortsätter lika massivt, trots att Abbas skrivit under på "Vägplanen" som börjar med att denna hatpropaganda måste upphöra, innan man börjar diskutera gränser och vilka judar som får bo öster om gränsen och vilka araber som får bo väster om densamma. At the outset of Phase I:

• Palestinian leadership issues unequivocal statement reiterating Israel’s right to exist in peace and security and calling for an immediate and unconditional ceasefire to end armed activity and all acts of violence against Israelis anywhere. All official Palestinian institutions end incitement against Israel.

Så, vi väntar fortfarande på det. Så vad skiljer palestinierna från alla andra? De är det enda folk som konsekvent skickar sina barn och ungdomar med ett bombbälte för att avliva sig själva och förhoppningsvis en och annan jude - och därmed bli shahid, d.v.s. de tvingas omedelbart att gifta sig med 72 jungfrur (som om en fru inte är problem nog...) som förmodligen genereras genom uralstring eller kanske är som vår berömda fornnordiska gris Särimner, som man kunde kapa många goda kotletter av, och sen sprang han ikring lika pigg nästa morgon. Arafat, som var homosexuell - undrar hur HAN klarar av 72 jungfrur? Jag förmodar att han antar att han har hamnat i Helvetet. Deras åsikter är grymma - i en gallupundersökning gjord av Abbas PA, Palestinian Authority, nyligen sa 84% att de applåderade massmordet av judiska ungdomar i Jerusalem nyligen! 64% är positiva till alla raketanfall från Gaza mot Israel. Där är en liten övervikt för Hamas gentemot Abbas och Fatah. Det säregna är att där inte finns NÅGOT PARTI som inte är en terroristorganisation som har välfärd och ekonomisk utveckling på önskelistan! Samma artikel berättar att i en annan undersökning svarade 75% av palestinierna att Israel inte hade någon rätt att existera. Det har det heller inte enligt Fatahs/PLOs Stadgar - eller enligt Abbas skolböcker. Vad som hade hänt om Israel hade lämnat Judéen/Samarien - hur många timmar tror du det hade tagit innan Hamas tar över och börjar sätta upp raketramper riktade mot Tel Aviv och Jerusalem? Kom ihåg att det området är ett bergigt högland som är utmärkt att skjuta från! En sak till: de är det enda folk på jordklotet som har en evig rätt att vara "flyktingar" ! De kan må bra i Sverige eller vara miljonärer i USA, men likväl kallar de sig "palestinsk flykting"..... som något slags adelsmärke! Så nu vet du vad som definierar dagens palestinier. Angående Hamas och Fatah se tidigare artikel. DN SvD SvD Dagen HD SDS SvD x Presenter från Israel till Gaza 14 mars 2008: 20 lastbilar med totalt 301 ton vitaminer, blöjor, toalettpapper, frukt, olja, fruset kött, te, kaffe, torrmjölk, ägg, majs, pasta, morötter och tehina. Presenter från Israel till Gaza 16 mars 2008: 11 lastbilar via Keren Shalomövergången med toalettpapper, blöjor 54 lastbilare via Sufaövergången med socker, mjöl, salt, frukt, torrmjölk, ägg, kakao, ketchup, majonnäs, konserveringsmedel för mat Presenter från Israel till Gaza 17 mars 2008: 55 lastbilar via Sufaövergången med kött, frukt, socker, blöjor, mjöl, ärtor, olja, morötter, kaffe, fisk, ris, vitlök 64 lastbilar genom Karniövergången med vete, säd, sesam, majs, korn 8 genom övergången vid Keren Shalom med blöjor, toalettpapper, te, tvål, medicin, filtar plus 20 lastbilar med varor från Egypten Presenter från Israel till Gaza 20 mars 2008: 45 lastbilar med toilettpapper, medicinskt material, elektronik, olja, kött, frusna grönsaker, mjöl och frukt. 67 lastbilar med vete och majs Och så vidare i all oändlighet. Vad har israel fått för det? Utskällningar från hela världen och mördande raketanfall från Gaza. Schweiz hjälper Iran producera kärnvapen Schweiz' ambassadör i Israel kallades till utrikesministeriet i Israel för att förklara varför de, helt i brott mot Säkerhetsrådets beslut om att begränsa handel med Iran tills de avbryter utvecklingen av kärnvapen. Representant för Schweiz var nyligen i Iran för att skriva under ett stort köp av gas. Gallupundersökning 17 mars Likud får dubbelt så många poäng som det nu regerande partiet, Kadima. Detta trots att de israeliska media, till största delen mycket vänsterinriktade, har haft en mycket negativ kampanj mot Likuds ledare, Netanyahu på sistone - till och mer än normalt. - och i de palestinaarabiska områdena I slutet av förra året genomfördes en gallupundersökning med bl.a. frågor om religion och annat: 78% vill bo i en religiös och inte en sekulär stat. 88% var emot idén att en kvinna skulle kunna resa ensam utan tillåtelse från en man. 18% ville ha en stat som liknade Europa eller USA, majoriteten ville vara som vilken arabstat som helst. 42% kunde se en jude som granne 82% anser att alla lagar kommer från religionen 72% anser att Europeisk demokrati inte kan vara något för Palestina. Många andra uppgifter i artikeln. Många smugglingsförsök av kemikalier Ett femtontal försök att smuggla kemikalier till Judéen/Samarien för tillverkning av sprängämnen, har stoppats på sistone. Se här och här.

Ingen fred med Hamas

Ingen fred med Hamas

DN271 SvD403 Dagen572 DN120 DN919 SvD121 skriver om att Israel tillfälligtvis har dragit sig tillbaka från Gaza för att lyssna på Condis visdomsord när han kommer från USA. Vad jag tycker om dagens regering i Israel lär kunna avläsas på denna blogg. Tänker på andra världskriget och när engelsmän, fransmän och amerikanare säger "nä, nu kan vi väl ta en veckas paus med att bombardera Hitler så han kan få vila upp sej lite". Fred med Hamas är OMÖJLIG! Så länge de definierar sig som de gör - och det gäller hela Hamas även om vissa talar om en "krigförande" och en "civiliserad" del - alla följer Hamas Stadgar om de är Hamas där t.ex. Artikel 13 säger: "Initiativ och s.k. fredsinitiativ, konferenser är emot våra principer. ... Där är ingen annan lösning än heligt krig." (Sök på Hamas Charter.) De som tror något annat har inte läst dessa stadgar. Där står annat nonsens också - hoppas EU och Spanien vet om att de också kommer att bli muslimskt igen på samma sätt eftersom Spanien en gång var muslimskt. Det är helt och hållet emot all folkrätt att överösa södra Israel med raketer i hopp om att någon ska träffa barnhem och sjukhus, däremot är det helt i enlighet med folkrätten att mänskliga sköldar som Hamas sätter upp också räknas som terrorister! Vackra bilder på skadade barn i Gaza, skadade eftersom de gör sig så bra på bild när de har använts som terroristsköldar, visas gärna för omvärlden. Vissa extremvänsterbloggar njuter av att visa upp dessa blödande terroristsköldar och påstår sig eftersöka bilder med terrorister med vapen i händerna, men vem skulle finna nöje av att ta sådana bilder? Knappast nyhetsbyråerna. Israels säkerhetsstyrkor har däremot bild av hur en gammal man med åsnekärra i Gaza har tvingats transportera Gradmissiler under ett lager skit på kärran! Också ett originellt sätt att använda civila människor som mänskliga skölda

Terrorism från Judéen/Samarien

Samtidigt som världen försöker få Israel att sluta försvara sig mot raketer, gör araber i Israel och Judéen/Samarien sitt för att visa att de är ointresserade av någon slags fred med Israel. Klicka på rubriken. En arabisk lynchmobb i Jerusalem gjorde flera försök i måndags att attackera soldater där. Arabiska studenter på israeliska universitet demonstrerade mot att de har tillgång till universitet som alla andra israeler. Många andra arabiska attacker, stenkastning och attacker med brandbomber, israeliska bilförare attackerade av araber med järnstänger och annat. Stenkastning not bilar i full fart, vilket självklart är helt livsfarligt. Att många jerusalemaraber desperat försöker få israeliska pass nu plötsligt inför risken att Olmert tvingar dem under palestinskt styre, skrivs väl inte mycket om i svensk press. Israels försvarsminister ägnar den mesta tiden åt att fråga sina advokater vad som är lagligt för honom att göra i Gaza...... som att förflytta ivila som bor i de områden varifrån raketer avskjuts.