Att presentera detta i stället för israelhat hade faktiskt haft ett betydligt större nyhetsvärde än vad SDS just har presterat i en artikel av Olle Lönnaeus, den 25 april. Det är en amerikansk plan på ett bygge för storleksordningen 50.000 personer 35 km norr om Ramallah. Du kan läsa mera här.
Ett arabiskt företag bygger andra nya arabiska städer, som du kan läsa om här, den första 15 km norr om Ramallah.
Av någon anledning vill Lönnaeus att enbart israelisk arbetskraft skall användas vid byggnationer i Judéen/Samarien - men även den beryktade "muren" av taggtråd är i huvudsak byggd av araber. Det påminner om tiden innan när palestinaaraber i stort sett obehindrat kunde arbeta i Israel och deras ekonomi avancerade bland de snabbaste i världen. Då var det allmänna gnället att Israel utnyttjade dem, och gav dem arbete.......
Som vi väl vet styrs verkligheten av både teori och realpolitik. Det enda fasta BESLUT om det gamla mandatet Palestina var att det skulle utgöra det judiska nationalhemmet - utan att kasta ut andra som bodde i området. Det har aldrig ändrats eller annullerats - att England bröt mot alla reglerna och gav bort 80% procent av området och bestämde att det skulle vara förbjuden mark för judar, var eget påhitt. Detta område, Jordanien, ockuperade i sin tur, mycket illegalt och med engelsk hjälp, Judéen/Samarien 1948, kallade det sin Västbank och förbjöd judar att bo även där. Det finns ingen som helst laglig anledning att förbjuda judar att bo där. Araber har alltid bott överallt där de har haft lust. Minns Churchills och Roosevelts förvånade uttryck 1938 (om jag minns rätt) att fler araber än judar flyttade till det judiska nationalhemmet.
FN, som enbart har utfärdat rekommendationer i ämnet, tyckte efter sexdagarskriget 1967 att Israel kunde ge bort en del av landet till "någon" som de nu hade fått kontroll över om de i gengäld fick säkra erkända försvarbara gränser! Något som alltsomoftast försvinner i hanteringen.
Där står inget om att Israel ska lämna ALLT land liksom de inte säger att alla araber måste lämna Israel. Normala människor kan faktiskt samsas - regionen innehåller enorma landområden som är halvöknar, där Israel med framgång har visat hur man kan återvinna denna sorts mark - de är det enda land i världen som nu har mer skog än för 50 år sedan. De är villiga att dela med sin kunskap till omgivningen, och har kontinuerligt gjort det sedan början - folk från stora delar av Afrika och Asien kommer till deras jordbruksskolor och israeliska jordbruksexperter finns överallt, även om de inte annonserar om sin identitet.
Det bedrövliga är ju att det inte existerar något palestinskt land förrän en verklig fredsförhandling har skrivits under och det faktiskt har blivit verklig fred. Detta hur mycket man än tjatar om "palestinskt land". Där finns privatägt land överallt, arabiskt land i Israel och judiskägt land på Västbanken - ofta ägt sedan före 1948, men det är en helt annan sak. Liksom att större delen av Golan en bit in i Syrien ägdes av familjen Rothschild sedan 1881 och gavs till den israeliska staten. Arafat fick politisk kontroll över delar på villkor att han stoppade terrorism och samlade in alla illegala vapen, inte annars.
Hemligheten att Abbas grundregler, PLO Charter, fortfarande säger att Israel inte får existera utan att det är en del av hans Palestina, får visst inte nämnas i finare kretsar.
En kollega skrev just följande, som reaktion på Lönnaeus artikel:
Dagens stora artikel i Sydsvenskan tar sikte på staden Maale Adumim som ligger strax öster om Jerusalem i Judéen. 80% av artikeln täcks av en gigantisk bild av den stackars arabiske individen Naim Kapadia som har sin ekonomiska existens säkrad tack vare en anställning som byggarbetare hos de stygga judarna. Intressant att notera är följande.
1) Araber intervjuas som i sedvanlig stil hävdar att judar har "stulit arabisk mark" utan att artikelförfattaren Olle Lönnaeus bemödar sig att verifiera uppgifterna. Redan under ottomansk tid utecklades det en nära institutionaliserad praxis att samma arabiska landägare som sålde obrukbar mark till judar för skyhöga priser som sedan odlade upp och utvecklade området, därefter anklagade judarna för att ha "stulit bördig arabisk mark". Denna arabiska tradition expanderade under den brittiska mandattiden så att till och med flera av de normalt cyniskt anti-judiska brittiska byråkraterna, konstaterade ironiskt att arabiska landägare säljer ivrigt mark till judar och därefter fäller krokodiltårar över att marken blivit "stulen".
2) Artikeln gör ett tafatt försök att analysera FN-resolution 242 genom att säga: "Men kort därpå slog FN i resolution 242 fast att trupperna ska dras tillbaka och mark återlämnas. Och det är kring detta som alla fredssamtal sedan dess har kretsat." Inte ett ord om att araberna avfärdade Israels erbjudande efter kriget 1967 att lämna just dessa områden i utbyte mot fred. Inte ett ord om att resolution 242 ej kräver ett totalt israeliskt tillbakadragande till 1949-års stilleståndslinjer eller att enligt folkrätten behöver Israel inte dra sig tillbaka en millimeter så länge den arabiska aggressionen fortsätter.
Daniel Krygier
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Tack för kommentar - jag godkänner när jag har läst den! Om den är värd att godkännas :)