tisdag 22 april 2008
Är Bitte redo för fred?
Med det mycket speciella urval av sanningar och halvsanningar och utelämnanden som kombineras ihop av Bitte Hammargren med en viss rutinerad finess häpnar man ändå angående 90% av hennes artiklar att där tycks vara en underliggande ådra - som försöker döljas - av antisemitism.
Carter fick en ytterst bestämd uppmaning av Buschs administration att låta bli att klampa i klaveret enligt Rice, vilket han negligerade.
Antisemitism betyder nuförtiden att man inte hanterar judar och Israel på samma sätt som deras grannar.
"Hamas vill ha fred"
En kommentar:
The former president sounds like a moral relativist, for whom there are no universal truths by which to judge behavior. This is manifested in the juxtapositions he so effortlessly makes. Speaking Monday, he denounced the Palestinians' "despicable terrorism" against Sderot. Yet when Israel tracks down and arrests the "despicable" terrorists, Carter gets equally passionate about the need to release them - 11,600 (Carter's numbers) now in Israeli prisons, "many of them women and children."
Att jämföra med vad som definierar Hamas tills de har ändrat sina definierande stadgar - som jag skrev några artiklar ner står det bl.a. i deras definition:
Artikel 7: Domens Dag kommer inte förrän muslimerna har dödat judarna. När judarna gömmer sig bakom stenar och träd kommer dessa att säga "Oh Muslimer, Oh Abdullah, där är en jude bakom mej! Kom och döda honom!
Artikel 13: Initiativ och fredliga lösningar, konferenser, är emot våra principer. Dessa konferenser kommer aldrig att uppfylla våra krav. Den enda möjligheten är Jihad.
Undrar om Bitte har läst det.
Som jag också har skrivit, erkände Carter att han misslyckats med att få information om de tre kidnappade israelerna - vilket Bitte inte har observerat.
Visst kan Hamas förutspå vad palestinaaraberna skulle säga i en folkomröstning om fred med Israel inom 1967 års stilleståndslinjer (det existerar inga gränser före ett fredsavtal, vilket hon mycket väl vet) och alla gallupundersökningar har visat att de skulle säja NEJ till att Israel skulle få fred inom det område vars gränser fick arabvärlden att attackera det 1967.
Jämför med Hamas reaktion - alla judar lämnade Gaza för drygt 2 år sedan för att de skulle visa hur de tänkte agera när de fick full kontroll över ett landområde - FÖRUTOM tillåtelse att sätta upp en krigsmakt i syfte att eliminera Israel. Där finns ingen antydan alls om att arabvärlden inte skulle ta samma chans igen som de gjorde 1967, att eliminera Israel.
"Östra" Jerusalem ockuperades illegalt av Jordanien 1948-67, ej på något vis accepterat av världssamfundet. Av vilken anledning detta tillstånd ska permanentas är okänt. Det utgör hela det gamla Jerusalem - det som existerade fram till för drygt 100 år sedan.
Hamas vill självklart ha vapenvila, eftersom det ger dem tid att ladda upp än mer med vapen, via tunnlar från Egypten och för att plocka upp plastpåsarna Syrien slänger ner i havet utanför. Att de är helt ointresserade av att regera över civilbefolkningen genom sina kontinuerliga attacker mot leveranserna av varor från Israel glömmer Bitte gärna.
Visst träffade Carter några individer i Israel eftersom där råder demokratisk åsiktsfrihet. Yishai betonade speciellt att han inte talade för regeringen.
Att Carter "lyckades medla fred mellan Israel och Egypten" kan väl tas med en nya salt. Sadat startade processen genom att åka till Israel 1977, men han ville lösa problemet med palestinierna och ville att Carter skule pressa Israel att uppföra sej som han ville. Läs gärna här om lite detaljer. Egentligen ville Sadat lösa problemet med Judéen/Samarien/Gaza och få Carter att pressa Israel men inget kom ut ur det, och hela arabvärlden blev sur på Sadat. Men visst fick Egypten stora mängder pengar från USA..... Och deras press är lika full av antisemitism som resten av den muslimska världen.
Dessa "fångutväxlingar" är egentligen rätt absurda. Statistiskt sett kan man exakt förutsäga hur många judar som kommer att mördas av frisläppta arabiska terrorister eftersom det redan har skett ett antal gånger, så det är ett utbyte av en möjligtvis levande fånge mot flera potentiellt mördade judar.
Och hela tiden går flera hundra lastbilar med mat och medicin och annat från Israel till Gaza.
Att "måsta tala med terrorister" som själva säger att de aldrig kommer att förhandla - tja, kanske fler politiker drömmer om det, vad vet jag. Vet Bitte, som anser terrorister bojkottade?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget
(
Atom
)
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Tack för kommentar - jag godkänner när jag har läst den! Om den är värd att godkännas :)