10000 terrorister marscherar i Gaza och Ban vill att Israel ska hjälpa dom.

Jerusalem Post: "Gaza: Thousands rally for Islamic Jihad"

Tiotusentals Islamic Jihad-terrorister hade ett stort rally i Gaza i fredags, sjäng "död åt Israel" och "Muhammads armé kommer tillbaka för att sopa bort den Hebreiska staten!" En ledare sade: "Inga förhandlingar med Israel, enbart terror!" Gruppen har utfört dussintals självmordsattacker och andra attacker mot Israel.

Sverige: "Ban vill ha Israelhjälp till Gaza"

FN störs inte av terror, de har inte lagt två strån i kors för att befria Shalit från Hamas - väl medvetna om att det hade förvandlat gränserna till mer internationella gränser. De tycker att Israel, som trots allt är Världens Ljus, ska mata de terrorister som fortsätter att attackera södra Israel: 269 attacker sedan "vapenstilleståndet" den 18 januari. Kriget är igalunda över som Ban har fått för sej, och terroristerna i Gaza fortsätter att bygga upp vapenförrådet - Ban har inte gjort det blekaste för att stoppa vapentillförseln. Ibland når hyckleriet helt oanade gränser, och man undrar hur politiker och media tänker. Barak lovade i ett svagt ögonblick i somras att sända 300 ton cement till Gaza, för vissa specifika ändamål, men omedelbart efter det att sändningarna kom igång, stal Hamas det hela, så det blev inte mycket. Hamas behöver det för att förstärka sitt bunkersystem i preparation för nästa attack. Ban har inte en aning - eller bryr sej inte. TT fick det till ett "Vedergällnningsangrepp" men vägrar resolut att tala om att det var "vedergällning" på ett halvdussin och 10000 raketer och granater mot civila i Israel, den sista veckan före "vedergällningen" kom 40 missiler OM DAGEN från Hamas, Fatah och innegänget. Undrar vad TT ansåg att Israel skulle ha gjort i stället. . SvD | . Islamic Jihad antisemitism antisionism araber Ban Ki-moon FN Goldstone Gaza Hamas IDF islamism Israel mediekritik Mellanösternkonflikten muslimer palestinier terrorism...

Amnesty ljuger om palestinskt vatten *c*

I morgon släpper Amnesty en lång gedigen dyr vattenrapport som enbart anklagar Israel som alltid. Man märker vilka enorma resurser de har att utreda det som de känner för. Kommentarer har redan börjat komma.

PA bryter mot överenskommelserna angående vattenfördelning medan Israel har vattenkris. [Där står faktiskt "kubikliter" i artikeln, men de måste mena kubikmeter!] Israels Vattenmyndighet avvisar Amnesty Internationals påstående, som släpps i en rapport på tisdagen, att israeler dricker sig otörstiga på bekostnad av den Palestinska myndighetens (PA) araber. Vattenmyndigheten kontrade att PA:s araber ständigt bryter mot Osloavtalet angående illegal borrning efter vatten och utsläpp av orenat avloppsvatten. "Amnestys rapport är selektiv och felaktig, för att uttrycka sig milt, säger talesmän för Vattenmyndighetens ordförande Uri Shore. Trots flera påståenden från människorättsorganisationer att Israel har tagit bort vatten från vad som nu är den palestinska myndigheten, har faktiskt mängd vatten tillgänglig för PA:s araber gått upp sedan sexdagarskriget 1967 medan israelerna har förlorat enorma 70 procent av i sina resurser. "Mängden av naturligt vatten, däribland underjordiska akviferer, den mängden vatten som varje år tillhandahölls alla israeler före 1967 var 500 kubikmeter per år," förklarar Vattenmyndigheten. "I dag är siffran 149 kubikmeter, medan vatten tillgängligt för PA:s araber faktiskt har ökat med 22 procent, från 87 kubikmeter till 105 kubikmeter om året per invånare." Det noteras att den klyfta som finns "inte är så stor" att den kan kallas en katastrof. Samtidigt vägrar PA att behandla avloppsvatten från jordbruket, som överenskommits med Israel 1995 som en del av Osloavtalet. NGO Monitor president Prof. Gerald Steinberg sade att Amnestys rapport manipulerar frågan om vatten och ignorerar komplexiteten i historien och överenskommelserna för att åter falskeligen framställa Israel som en brutal regim. I rapporten ges en pinsamt naiv berättelse som lägger skulden enbart på Israel, den palestinska ledningen frias helt från ansvar för de avtal som undertecknats inom ramen för Oslo. " Israels vattenresurser är nära en rekordlåg nivå, efter fyra år av torka tillsammans med ökad vattenanvändning och en växande befolkning. Högre vattenavgifter och bevarandeåtgärder har minskat vattenförbrukningen med mer än 20 procent i år. Prognosmakare har försiktigt förutsagt att den här vintern kommer att bli blötare än vanligt, men det skulle krävas ett modernt mirakel för att fylla på landets resurser. Spridda kraftiga regn föll i norra och östra delarna av landet i måndags samtidigt som en värmebölja drabbade landet. Mängden nederbörd var imponerande genom att falla under en period av några minuter, men hade liten effekt på Kinneret och underjordiska akviferer.

[Vilket är en Google-översättning, något uppfiffad, av]

PA Violating Water Accords as Israel Faces Crisis

Cheshvan 8, 5770, 26 October 09 04:15

by Tzvi Ben Gedalyahu

(Israelnationalnews.com) The Water Authority rejects Amnesty International claims, to be released in a report on Tuesday, that Israelis whet their thirst at the expense of Palestinian Authority Arabs. The Water Authority countered that PA Arabs continually violate Oslo Accords by illegally drilling for water and spilling untreated sewage. “The Amnesty report is selective and incorrect, to make an understatement,” said spokesmen for Water Authority chairman Uri Shore. Despite several claims by human rights organizations that Israel has taken water away from what is now the Palestinian Authority, the amount of water available to PA Arabs since the Six-Day War in 1967 actually has gone up while Israelis have suffered a whopping 70 percent drop in their resources. “The amount of natural water, including underground aquifers, the amount of water available annually to every Israeli before 1967 was 500 cubic liters a year,” the Water Authority explained. “Today the figure is 149 cubic liters, while water available to PA Arabs actually has increased by 22 percent, from 87 cubic liters to 105 cubic liters a year per capita.” It noted that the gap that exists “is not so great” to be termed a disaster. At the same time, the PA is not treating sewage for agriculture, as agreed on with Israel in 1995 as part of the Oslo Accords. NGO Monitor’s President Prof. Gerald Steinberg said, “Amnesty’s report manipulates the issue of water and ignores the complexities of history and law in order to again falsely portray Israel as a brutal regime. The report adopts a painfully simplistic narrative which places blame solely on Israel, to the extent that the Palestinian leadership is absolved of responsibility for the agreements signed under the Oslo framework." Israel’s water resources are near an all-time low, following four years of drought along with increasing water usage and a growing population. Higher water levies and conservation measures have cut water consumption by more than 20 percent this year. Forecasters have cautiously predicted this winter will be wetter than usual, but it would take a modern miracle to replenish the country’s resources. Scattered heavy rain fell in northern and eastern parts of the country on Monday as another heat wave hit the country. The amount of precipitation was impressive by falling a period of a few minutes but had little effect on Kinneret and underground aquifers.

En annan källa säger följande, likaledes maskinöversatt med efterföljande original

Varför är Amnesty International så nedlåtande gentemot den palestinska ledningen? 23 oktober, 2009 av NGO Monitor | Kategori: Amnesty International, International Humanitarian Law Förnekande av palestinska myndigheter eller skuld har länge varit ett stående tema i icke-statliga publikationer om den arabisk-israeliska konflikten. Exempel inkluderar att inte hålla palestinska samhället ansvarigt för att välja en terrororganisation med folkmord som genomgående tema i sina Stadgar, och de konsekvenser som blivit följden. Man ignorerar palestinsk korruption och minimerar det palestinska valet att engagera sig i våld för att uppnå politiska mål. Amnesty hävdar nu att den palestinska myndigheten inte kan ingå avtal av egen fri vilja. På tisdag den 27 oktober 2009 kommer Amnesty att ge ut en 112 sidor lång rapport (www.ngo-monitor.org/data/images/File/Amnesty_water_112.pdf), tillsammans med ett glänsande 12-sidigt referat (www.ngo -monitor.org/data/images/File/Amnesty_water_12.pdf) och en presskonferens, där de ekar denna nedlåtande logik. Absurt nog påstår Amnesty att Israel bryter mot mänskliga rättigheter i Palestina, eftersom Osloavtalet "kodifierar ojämlikhet i tillgången till vattenresurser". Enligt författarna har den palestinska myndigheten och det palestinska Vattenmyndigheten "mycket begränsad kontroll över vattenresurser på Västbanken. Enligt Osloavtalet har de endast fått ansvaret att förvalta en otillräcklig vattenförsörjning ... för att bevara och reparera en sedan länge försummad vatteninfrastruktur som redan var i trängande behov av större reparationer. " Med andra ord säger Amnesty att när de ingick Osloavtalen (1993-95) var Yassir Arafat och PLO oförmögna att ta sina egna intressen i beaktande och saknade förmåga att förhandla och ingå kontrakt till sin egen fördel (om de verkligen höll sig till avtalen de en gång ingått är en annan fråga). Enligt avtalsrätten kan ett avtal ogiltigförklaras på grund av bristande kapacitet på grund av ungdomligt oförstånd, psykisk sjukdom eller fylleri. Amnesty måste anse att palestinierna som deltagit i förhandlingarna och kommit överens om Oslobesluten var barn, galna, eller asfulla om de håller på med sådana ologiska och fåniga argument. Om jag var en palestinier är jag inte säker på att jag vill ha denna patriarkaliska organisation att tala å mina vägnar.

Why Does Amnesty International Patronize the Palestinian Leadership?

October 23rd, 2009 by NGO Monitor Staff | Category: Amnesty International, International Humanitarian Law The denial of Palestinian agency or culpability has been a long standing theme in NGO publications on the Arab-Israeli conflict. Examples include failing to hold Palestinian society responsible for electing a genocidal terror organization and the consequences that have resulted; ignoring Palestinian corruption, and minimizing the Palestinian choice to engage in violence to achieve political aims. Amnesty is now claiming that the PA is unable to enter into contracts of its own free will. On Tuesday, October 27, 2009, Amnesty will be issuing a 112-page report (www.ngo-monitor.org/data/images/File/Amnesty_water_112.pdf), along with a glossy 12-page summary report (www.ngo-monitor.org/data/images/File/Amnesty_water_12.pdf) and a press conference, echoing this patronizing logic. Absurdly, Amnesty claims that Israel is violating the human rights of Palestinian because the Oslo Accords “codified inequality in access to water resources”. According to the authors, the PA and the Palestinian Water Authority have “extremely limited control over water resources in the West Bank. Under the Oslo Accords, [they] merely acquired the responsibility of managing an inadequate water supply…and for maintaining and repairing a long-neglected water infrastructure that was already in dire need of major repairs.” In other words, Amnesty is saying, that when they entered into Oslo (1993-95), Yassir Arafat and the PLO were incapable of taking their own interests into account and lacked the ability to negotiate and enter into a deal to their own benefit (whether they actually stuck to the deal once entered into is another question). Under contract law, an agreement can be invalidated for a lack of capacity on the basis of infancy, mental illness, or drunkenness. Amnesty must think that the Palestinians involved in negotiating and agreeing to Oslo were children, insane, or wasted if it is advancing such an illogical and silly argument. If I was a Palestinian, I am not sure I would want this paternalistic organization advocating on my behalf.

Ytterligare en rapport om du vill lära dej än mer: "Water Authority: Amnesty didn't consult us over critical report" Amnesty hade helt sonika satt sej ner och diktat ihop sin rapport utan att ens fråga den israeliska Vattenmyndigheten om något alls! . SvD821 SvD911 | . Amnesty antisemitism antisionism araber Abbas Fatah folkrätt Israel Mellanösternkonflikten muslimer NGO palestinska myndigheten terrorism tvåstatslösning Västbanken...

Det diplomatiska kriget

Caroline Glick, 23 Oktober 2009, 9:51

Om, för att travestera Carl von Clausewitz, diplomati är krig med andra medel, då gäller det att regeringar måste utnyttja sina diplomatiska resurser för att stärka sina viktigaste nationella intressen precis som arméer uppmanas att samla sina resurser dit där de gör mest nytta för sin sak. Palestinierna och iranierna har väldiga diplomatiska resurser till sitt förfogande. Både palestinier och Iran kan räkna med att få stöd av automatiska majoriteter i FN för allt de gör. Och idag förs den mesta internationella diplomatin under ledning av FN eller dess anslutna organ. Palestinierna och iranierna inser tydligt sin styrka att utnyttja FN och dess anslutna organ för att främja sina viktigaste mål. I palestiniernas fall används FN-baserad diplomati för att delegitimera Israel. I Irans fall används den FN-baserade diplomatin för att underlätta mullokratins förvärv av kärnvapen. Under den senaste veckan har både palestinier och iranier haft strategiska segrar i sina diplomatiska kampanjer. Förra fredagen antog FN: s råd för mänskliga rättigheter en resolution som fördömer Israel på alla möjliga sätt, för att hävda sin suveränitet över sin huvudstad och möjlighet att försvara sina medborgare mot hänsynslös, massiv oprovocerad och olaglig terror från himlen, från Hamas-kontrollerade Gaza. Resolutionen innebar en enorm prestation för palestinierna. Det hänvisade Israel till Säkerhetsrådet med rekommendation att Israels ledare döms som krigsförbrytare inför internationella domstolar. Det vill säga, UNHRC: s resolution har effektivt delegitimerat Israels rätt att existera genom att förneka att det har rätt att försvara sitt territorium och dess folk från olagliga angrepp utförda av en olaglig terrororganisation. Sen på onsdagen meddelade Mohamed ElBaradei, FN: s internationella atomenergiorgans giftigt anti-israeliska ordförande, att en överenskommelse har nåtts mellan Iran och USA, Ryssland och Frankrike om Irans nukleära program. Affären - som parterna initierade efter bara tre dagars samtal i Genève - legitimerar Irans kärnvapenprogram och omvandlar effektivt USA, EU och Ryssland till hantlangare snarare än motståndare till det programmet. Enligt nyhetsrapporter om överenskommelsen enades USA att sända amerikansk personal till Iran för att uppgradera en forskningsreaktor i Teheran som lämnades till Shahen under 1960-talet. Ryssland lovade att öka anrikningsgraden på Irans uran från sin nuvarande nivå på 3,5 procent, till 19,75%. Frankrike gick med på att omvandla högre anrikat uran till metalliskt kärnbränsle. Fram till onsdagen vägrade USA, Ryssland och EU i enlighet med tre bindande resolutioner från FN: s säkerhetsråd, att acceptera legitimiteten i Irans anrikning av uran. Deras vägran berodde på att man genom att anrika uran ställer Iran i strid med sina åtaganden enligt icke-spridningsavtalet. Onsdagens överenskommelse ignorerar detta obekväma faktum och således vitmålar Irans olagliga beteende, i princip accepterar Irans rätt att anrika uran. Och det är inte allt. Enligt Washington Posts krönikör David Ignatius: genom att acceptera att anrika Irans uran från 3,5% till 19,75% har USA, Ryssland och Frankrike försett Iran med en lösning till dess tekniska problem. Citerande en rapport i facktidskriften Nucleonics Week, skrev Ignatius förra veckan att Iran tydligen inte har lyckats anrika uran till mer än 3,5% och dess nuvarande låganrikade uran . . . tycks ha vissa "föroreningar" som "kan orsaka centrifuger att misslyckas ", om iranierna försöker öka det till vapenklass. Jack Wakeland, en ingenjör anställd inom kärnkraftsindustrin, utvidgar Ignatius avslöjande på webbplatsen The Intellectual Activist. Wakeland förklarade att metalliskt bränsle Iran kommer att få i denna affär "kan konverteras tillbaka till högrenat uranhexafluorid väldigt, väldigt lätt." Det vill säga, med detta avtal kan Iran övervinna de vetenskapliga hinder som det sägs stå inför, och vägen är rak för att mullorna ska kunna producera uran av vapenkvalitet. För sin del har iranierna inte slösat ett ögonblick med att utvidga sina diplomatiska ramar. Efter det att amerikanerna, fransmännen och ryssarna erbjöd dem mer än de någonsin kunde ha trott möjligt - inklusive möjligheten att ha amerikansk personal som tjänstgör som mänskliga sköldar mot ett eventuellt israeliskt flygangrepp mot Irans kärntekniska anläggningar - har Teheran skruvat upp sina krav ytterligare. På tisdagen berättade Abdolfazl Zohrehvand, som arbetar som rådgivare åt Saeed Jalili, Irans chefsförhandlare i Genève, till Irans IRNA nyhetsbyrå: "Omständigheterna kan bli så att Iran kommer att kräva uran anrikat till 63%." Sedan på torsdagen sa Iran att det inte är villigt att acceptera en uppgörelse som skulle ta allt anrikat uran ur landet. Detta är inte ett större problem eftersom överenskommelsen med USA, Frankrike och Ryssland under onsdagen endast planerar att ta bort 80% av Irans kända produktion av anrikat uran till Ryssland. Men ändå signalerar det att iranierna bara har börjat att kräva eftergifter från amerikanarna och deras partner. Amerikanerna kommer utan tvekan vara villiga att medge ännu mer. President Barack Obama kan skryta om att han har ett historiskt avtal med Iran i Nobelprisklass. Han kan inte förväntas ge upp bara för att iranierna utnyttjar det som en ny väg för att bygga atombomber. Fram till onsdagen avstod Israel från att offentligt angripa USA: s beslut att försöka nå en uppgörelse med Iran. Detta var vettigt. Israel hade inget intresse av att uppfattas som att föregå resultatet av en process där Obamas administration satte sin prestige. Men nu när förvaltningen har gått med på en överenskommelse som effektivt omvandlar Amerika till en informationsförmedlare för Irans kärnvapenprogram, är det dags för Israel att börja uttrycka sina invändningar. Till skillnad från palestinierna och iranierna har Israel inga stora diplomatiska tillgångar. Man kan utgå från att det alltid kommer att fördömas av FN. EU, med dess medlemsstaters egna anti-judiska bakgrunder, en spirande och radikal muslimsk minoritet, och ett beroende av arabisk olja kan inte förväntas stå på Israels sida. NGOs i Väst finansieras i huvudsak av anti-israeliska regeringar och vänstervridna grupper och filantroper och använder sina resurser för att påskynda och underlätta det för Israels fiender. Under Obamas administration markeras en kurs som placerar det direkt i det anti-israeliska lägret. Medan USA röstade mot UNHRC: s resolution mot Israel i förra veckan, gjordes inga ansträngningar för att övertyga andra länder att följa efter och USA hade inga problem med Storbritanniens och Frankrikes beslut att inte rösta trots att Goldstonerapporten och Människorättsrådets resolution utgör ett farligt prejudikat när det gäller amerikanska styrkor som bekämpar terrorister i Irak, Afghanistan och i hela världen. Vad värre är, USA vägrar att säga om man kommer att använda Säkerhetsrådets veto för att blockera ett överlämnande av Israels militära och politiska ledare till den Internationella Brottmålsdomstolen. I det nuvarande klimatet är Israels diplomatiska resurser begränsade till folkopinionen i USA, och gemensamma intressen i specifika frågor med ett antal regeringar över hela världen. Mot bakgrund av Israels diplomatiska medel, borde utrikesminister Avigdor Lieberman, som under de senaste månaderna har rest världen runt för att odla bilaterala förbindelser med länderna i Sydamerika, Afrika, Centralasien och Centraleuropa, få beröm för sina insatser. På den diplomatiska fronten bör premiärminister Benjamin Netanyahu, hans ministrar och UD utnyttja varje tillfälle att misskreditera det senaste avtalet med Iran. De bör påpeka dess faror och kräva ett slut på denna diplomatiska katastrof innan mer skada görs emot kampen att förhindra Iran från att skaffa kärnvapen. En sådan kampanj skulle antagligen inte kunna vända de samtal som pågår men skulle åtminstone åstadkomma att inte alla möjligheter stoppas för Israel att attackera och slå ut Irans kärntekniska anläggningar. Vad gäller palestiniernas diplomatiska triumf med den alltigenom skrattretande Goldstonerapporten med tillhörande UNHRC-resolution har Israels svar hittills varit missriktat och kontraproduktivt. Denna vecka började regeringen överväga att bilda en undersökningskommission i IDF: s hantering av Operation Cast Lead. Domaren Richard Goldstone har hävdat att om Israel genomför en undersökning av hans påståenden om att våra soldater begått krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten, kan Israel undvika åtal av IDF personal vid Internationella Brottmålsdomstolen. Advokater som riksåklagaren Menahem Mazuz har låst sig fast vid Goldstones uttalanden och media vibrerar av rykten om att Netanyahu kan acceptera att bilda en sådan kommission. Det skulle vara ett felaktigt drag av flera skäl. Först och främst har Goldstone ingen möjlighet att förhandla. När han lämnade in sin ärekränkande rapport till rådet för mänskliga rättigheter var Goldstones myndighetsförordnande ett minne blott. Även om han nu vill få bort Israel från kroken han satte den på, han har ingen makt att göra det. Och de tjänstemän vid rådet för mänskliga rättigheter som gav Goldstone i uppdrag att berätta att IDF begått brott mot mänskligheten har inte något som helst intresse av att godkänna någon intern israelisk utredning eller sluta med organisationens permanenta jakt på den judiska staten. Dessutom skulle varje utredning Israel startade om IDF: s agerande under Operation Cast Lead, uppfattas internationellt som ett erkännande av skuld. Om kommissionen skulle sluta med att IDF utförde sin verksamhet i full överensstämmelse med internationell rätt, skulle resultaten avfärdas som en skönmålning. Som svar på UNHRC:s resolution och själva Goldstonerapporten, meddelade regeringen denna vecka att de kommer att begära ändringar i internationell lagstiftning för att stärka möjligheterna för demokratier att bekämpa terrorismen. Denna åtgärd är också djupt felaktig. Faktum är att Israel inte bröt mot internationell rätt i Operation Cast Lead. Det är helt enkelt offer för sina fienders cyniska utnyttjande av retoriken i internationell rätt som en del av sitt diplomatiska krig mot Israel. Det vill säga, problemet är inte lagen. Det är lagens snedvridning för politiska syften av Israels diplomatiskt mäktiga fiender. Genom att tillkännage att man planerar att arbeta för att ändra lagen, missade regeringen denna centrala punkt. Dessutom, genom att ignorera det faktum att problemet inte är lagen i sig utan snarare dess snedvridning av internationell rätt genom fientliga aktörer för politisk vinning underlät regeringen att erkänna att även om man lyckas ändra lagen, skulle med all sannolikhet den nya lagen på motsvarande sätt snedvridas av sina fiender för att fortsätta sina politiska krig mot Israel. Redan regeringens offentliggörande att man vill ändra folkrätten kommer dess fiender att kasta fram som bevis för att Israel bröt mot lagen. Israels fiender använder skickligt sina stora diplomatiska möjligheter att driva sina viktigaste mål. Israel borde använda sina magra diplomatiska befogenheter att göra samma sak genom att gå på en offentlig diplomatisk offensiv mot kriminaliseringen av Israel och mot det internationella samfundets kapitulation inför Iran. Ett bra första steg i den riktningen skulle vara att sluta använda våra begränsade befogenheter på ett sätt som utvidgar våra fienders fördelar över oss. Ursprungligen publicerad i The Jerusalem Post.

. SvD601 SvD985 SvD521 SvD963 | . Ahmadinejad antisemitism antisionism Caroline Glick folkrätt FN Goldstone Gaza Hamas Iran islamism Israel judar Kärnvapen Lieberman Mellanösternkonflikten Netanyahu Obama terrorism UNHRC USA...