EU vill inte terrorklassificera Hizb'allah vad de än hittar på. De har en lång lista med mordorgier som är välkända. Från när de mördade amerikanska soldater i Beirut och massor av judar i Argentina till en buss med israeler i Bulgarien till att de står på Assads sida och mördar civila och andra de inte gillar i Syrien.
Several EU countries remain in strong opposition to a potential EU ban, most notably France and the Scandinavian countries. The latter have a history of remaining "neutral" and opposing legislation that takes a stance against one group or another. According to Swedish Foreign Minister Carl Bildt, the EU needs to “reflect seriously on consequences of [the] Bulgarian probe naming Hezbollah as behind [the] terrorist attack.”
USA, Canada och Holland har deklarerat terroristgruppen som varande terrorister. Bildts totala mähäsvar på en fråga i riksdagen i höstas ser du här.Vi minns när Säkerhetsrådets 1701 uppkom, att FN skulle se till att Hizbollah inte fick fler raketer sattes några gubbar i UNIFIL som inte har gjort ett skapande grand. Sverige bidrog med en BÅT som skulle stoppa vapen från Syrien och Iran....... Åtminstone fick de lite solbränna och en tjusig havskryssning.
Bloggen Stoppabojkott ger tre frågor till Bildt nyligen:
Var fanns din sympati för de civila israeler som under 2012 blev utsatta för +2000 raketer och granater från palestinska Hamas under förra året? UD orkade inte ens kalla upp den palestinska ambassadören i Sverige officiellt för en symbolisk protest.
Varför vågar du inte tala klarspråk om Hizbollah och deklarera dem som en terrororganisation?
Varför har du försökt bromsa EU:s egna sanktioner mot Iran?
Minns en gång när jag var på Malmös invandrarbyrå, där väntrummet drällde av muslimer. Bland dessa vandrade en skrikande imam helt obehindrat och påtagligt tvingade sig på de hjälpbehövande muslimerna - utan att nån svensk polis skulle drömma om att knacka skäggmopsen på axeln.
Ett EU som vägrar kalla en terrorist terrorist kan knappast värna sina medborgare mot lämmeltåget av muslimer heller som upptäckt hur lätt det är att vara ekonomisk migrant till Sverige utan några oämpliga frågor om vem de är.
Minns du de kristna assyrierna i Irak, de kristna kopterna i Egypten? Sen kom muslimerna och vad som hände är tämligen klart om man tittar på dagens situation.
Och Bildt bara sitter där och bloggar om alla fina middagar han får i alla jordens hörn. De hade nästan varit värda en egen bloggartikel.
Se t.ex. denna artikeln från Gulf Times och jämför med Bildtens och EU:s velighet:
12 juni 2013
Gulfens arabstater lovade igår sanktioner mot medlemmar av den libanesiska shiamuslimska militanta gruppen Hizbollah i vedergällning för dess intervention i Syriens inbördeskrig till stöd för president Bashar al-Assad.
Arabförbundet fördömde starkt förra veckan Hizbollahs ingripande, vilket belyser hur Syriens krig vidgar sekteristiska uppdelningar i regionen.
De sex medlemmarna i Gulfstaternas samarbetsråd utfärdade ett liknande fördömande på måndagen, enligt ett uttalande från GCC sekretariat omnämnt av saudiska Press Agency igår.
"GCC ministerråd har beslutat att vidta åtgärder mot medlemmar i partiet (Hizbollah) bosatta i medlemsstaterna, både med hänsyn till deras bostäder och deras finansiella och kommersiella mellanhavanden," tillfogades det.
Samtidigt har Egyptens högste muslimsk präst dömt shiamuslimer för att delta i "hatiskt sekteristiska stridigheter" i Syrien.
Grand Sheikh Ahmed al-Tayeb fördömde Hizbollah-gruppen för att vända sig bort från sin kamp mot Israel.
Hizbollah hjälpte Syriens president Bashar al-Assads styrkor att återta den strategiska staden Qusayr nära Homs på den libanesiska gränsen förra veckan.
"Syrien är inget annat än en absurd teater i denna kamp, ??som har blivit en Shia-Sunni kamp," sade Tayeb, som leder Kairos 1.000-åriga Al-Azhar akademi.
"Vi skulle ha önskat att shiamuslimerna skulle förkasta detta bete, men de senaste dagarna har lett en att tro att de har fallit i fällan av hatiska sekteristiska stridigheter."
"Alla har nu blivit upptagna, tittar bort från den sionistiska enheten, och särskilt efter det att Hizbollah gick med i striderna vid sidan av regimen mot det syriska folket," sade Tayeb, som tidigare har kritiserat Hizbollah men i mindre hårda ordalag.
"Befriande av Jerusalem går inte via Qusayr eller Homs, Al-Azhar kan inte göra annat än att fördöma detta ingripande, vilket bidrar till ännu mer blodspillan och river isär den nationella strukturen i Syrien och regionen." [Så deras motiv borde passa Bildten efter det Israelhat han öppet visade i DN häromåret.]
Lieberman har skrivit ett skarpt mail till baronessan Ashle om EU:s velighet. Brevet avslutas med:
Lieberman deklarerade att inte lägga Hizbollah till terrorlistan, så de kan fortsätta samla in medel för terror i EU, innebar att "EU var irrelevant för Israel".
[caption id="attachment_14937" align="alignright" width="466"] Planerad mur för att stoppa tunnlar. 2010[/caption]
I Gaza, kan markägare i Gaza har tillstånd att förvalta sin egen mark, kanske till och med känner till att en tunnel går under, men de vet inte tunnelns kurs eller ingång.
Elior Levy Publicerad: 06.06.13, 15:41 / Israel News
Livet i Gaza sker ovan och under jord. Fenomenet smugglingstunnlar i Rafah är välkänt, och det är också känt att det finns tunnlar i Gaza för militärt bruk, vilket leder till olika platser, men denna information är hemlig för de vanliga människorna och inte offentlig.
Äktenskap via tunnel
Tunnlarna tjänar flera syften: Som gömställen för terrorister, som lagringsplatser för vapen och grundläggande förnödenheter, och som en plats för långa vistelser i tider av nöd. De är kamouflerade för skydd under strid och redo för tjänstgöring i scenariot med en israelisk markinvasion. Under senare år har en del av tunnlarna omvandlats till användning som dolda raketgevär. Vid behov öppnas ett fönster och bärraketer framträder, och döljs omedelbart innanför dess kamouflerade fönster efter avlossandet.
Omvandlingen av tunnlar för raketavskjutning började strax efter lärdomen av Operation Gjutet Bly togs av högre terroristledare i Gaza. De förstod att raketgevär hade blivit väldigt enkla mål för IDF, på grund av Israels teknologiska överlägsenhet.
[caption id="attachment_14940" align="alignleft" width="235"] En annan egytisk brud[/caption]
Inledningsvis försökte de skjuta från befolkade områden, skolor och även kyrkogårdar, men relativt precis kontraterrorism krävde att de hittade en annan lösning. Övergång till tunnlar som platser för att dölja och skydda terrorister gjorde också avfyrandet av raketer effektivare, särskilt under Operation Molnstod förra november.
Med avskjutningsplatser spridda över hela Gazaremsan skapades ett intrikat underjordiskt nätverk. Mellan tunnlarna finns stora gap, som syftar till att bevara möjligheten för terrorister att skjuta raketer efter en IDF-attack, även om en tunnel blir raserad. Enligt källor i Gaza visade sig denna metod för att hantera avskjutningsplatserna att fugnera under Operation Molnstod, när det inte uppstod några dödsfall av män i avfyrningsgroparna.
Den person som ansvarar för uppskjutandet är i själva verket samma person som gräver tunnel, och han agerar i enlighet med beslut av sina befälhavare.
Gazatunnel-projektet är organiserat, väl genomtänkt och tillåter inte oberoende operatörer att komma in i handlingen. Alla tunnlar samordnas mellan de olika militära vingarna och de registreras. Banorna i tunnlarna och metoder för inträde registreras och spåras.
Tunnlarna delas in i fyra områden: norr, Gaza City, Central- och södra. I händelse av en markinvasion är chefen för varje distrikt, tillsammans med sina kolleger, ansvarig för att definiera gränser för verksamheten. Ledare för varje tunnel är en enda person. För att säkerställa sekretessen är tunnelns ledarens namn en väl bevarad hemlighet, liksom tunnelns route. Endast tunnelns grävare och de ansvariga för det sub-distriktet känner till denna information.
Alla militära fraktioner i Gaza kan gräva en tunnel, men endast efter samordning inom det ansvariga distriktet. Den genomsnittliga grävningen varar cirka fyra månader, och de flesta har grävt för hand på natten. Varje tunnel är korrekt planerad.
De militära fraktionerna har kommit överens om att hela Gaza är legitim grund för grävning av tunnlar för militära ändamål. När en tunnel grävs nära gräns-stängslet, informerar den som ansvarar för dess planering, markägaren, av säkerhetsskäl, och betonar för honom inneboende separationer: Allt ovan jord tillhör markägaren, allt under jord tillhör den militära fraktionen.
Grävningen innehåller också ekonomisk ersättning om det behövs. Uppdelning av informationen fortsätter under alla faser av tunnelns skapelse, alltså, medan vissa markägare vet att det finns en tunnel under deras land, vet de inte exakt var den går.
Godtrogenheten de traditionella medierna visar mot Turkiet fortsätter att förvåna. Man läser i dag i New York Times om Turkiets "blomstrande ekonomi och ett självförtroende som uttrycks av den religiöst konservativa styrande eliten," vid en tidpunkt då ett massivt uppror förråder den svaga turkiska ekonomin med mumlande av den styrande eliten. Som jag redovisar i uppsatsen nedan korspostad från Asia Times Online, har sysselsättningen i Turkiets formella ekonomi krympt med 5% under det senaste året (vilket motsvarar den värsta av 2008 års stora lågkonjunktur i USA) och turkiska hushåll skär utgifterna under vikten av en förkrossande skuldbörda. Västerländska reportrar som dyker upp för ett par dagar i Istanbul ser en hel del av byggkonjunkturen, för att vara säker - det beror på att Turkiets islamister spenderar som berusade sjömän på islamiska fåfänga projekt medan den privata sektorn krymper. Två saker har gått fruktansvärt fel för Tayyip Erdogan. Den första är hans engagemang för det syriska gungflyt, och den andra (och i slutändan viktigare) är kollapsen av hans konsumentkredit-bubbla.
Fältslag mellan regeringsfientliga demonstranter och den turkiska polisen under flera dagar vid Taksimtorget i Istanbul utgör ett nationellt uppror mot Recep Tayyip Erdogans begynnande islamistiska diktatur. När detta skrivs den 2 juni är tiotusentals av regimens motståndare i kontroll av hjärtat av Istanbul medan polisen har återkallats. Den ekonomiska nöden hos turkiska hushåll är en viktig faktor i landets politiska omvälvningar.
Nyhetsmedier har redan döpt demonstrationerna till en "turkisk vår". Det är en helomvändning, för den "turkiska modellen" som hölls fram för två år sedan som en lösning på de ekonomiska och sociala problemen i de konkursmässiga stater som råkat ut för arabisk nationalism. Erdogans "måttliga"islamism och dynamiska ekonomiska förvaltning föreslogs erbjuda en väg ut för Egypten och andra misslyckade ekonomier i Mellanöstern.
Erdogan hade förklarat sig en "tjänare av Sharia" under hans 1994 borgmästaraktion i Istanbul, men de flesta västerländska observatörer valde att ta den blivande turkiska diktatorn på hans följande ord att han skulle respektera den turkiska statens sekulära karaktär.
Så blev det aldrig. Erdogan har inte presiderat över ett ekonomiskt mirakel - i motsats till de godtrogna uppskattningar som många västerländska källor har klämt fram - utan arrangerade snarare den vanliga sortens Third World's kreditbubbla, som har tvingat turkiska konsumenter att dra åt svångremmen som svar på en förödande skuldbörda. "Ekonomiska problem kommer att dominera den politiska dagordningen, och Erdogans anspråk på ledarskap i den muslimska världen - för att inte tala sitt eget land - kommer att se betydligt mindre trovärdigt ut," varnade jag i detta utrymme den 23 april (se Turkiets tidsinställda bomb från dess tickande skuld, Asia Times Online), strax före Moodys tilldelat Turkiet en investeringsklassifikation, kanske det sämsta uttalandet någonsin av kreditvärderingsinstitutet eftersom det satte ett "Aaa" på värdepapper som baserades på subprimelån.
Turkiets problem kan inte riktigt jämföras med de upproren 2011 i muslimska Nordafrika, landets ekonomi kommer att fortsätta att fungera, men långt under de förväntningar som vanliga turkar har, och dess politiska system är robust. Men demonstrationerna mot regeringen betecknar en vändpunkt i tilltron på den turkiska islamismen.
Demonstranternas ilska, för att vara säker, centreras på Erdogans smygande diktatur: det gradvisa införandet av islamisk lag i en turkisk stat grundad på sekulära principer, fängslandet av hundratals av regimens motståndare, och assimilering av en enorm ekonomisk makt till korrupta monopol som kontrolleras av Erdogans parti. Läckta amerikanska diplomatiska telegram hävdade år 2010 att Erdogan samlat en enorm personlig förmögenhet genom mutor under sin mandatperiod och provision på försäljningen av turkiska tillgångar till utländska investerare. [1] Kemal Kiliçdaroglu, ledare för det sekulära oppositionspartiet CHP, jämför Erdogan med Hitler.
Syriens inbördeskrig har dessutom skärpt Turkiets sekteristiska och etniska uppdelningar. Kanske en femtedel av turkarna ansluter sig till Alevitsekten, och röstar på en gren av islam som rättvist kan beskrivas som måttlig, och som främst gäller för de sekulära partierna. Erdogans framväxt som ledare av militanta Sunniter i Syrien samt Gazaremsan, där han patroniserar Hamas, oroar aleviterna, som har ett långt minne av Sunnis förföljelse. Aleviterna har lite att göra med Syriens alawiter, Assadfamiljens minoritetssekt, men aleviterna har viss sympati för Assadregeringen eftersom de turkiska sunniterna är så fast beslutna att förstöra den.
Den kurdiska minoriteten består av mer än en femtedel av Turkiet, och dess fruktsamhet är dubbla eller tredubbla den turkisktalare. Etniska turkiska sunniter - befolkningssegmentet till vilket den härskande Justice and Development Party (AKP) attraheras - utgör en knapp majoritet av den turkiska befolkningen, och den demografiska utvecklingen kommer att göra dem till en minoritet på 20 år eller mindre. Syriens två miljoner kurder har blivit en självständig faktor som ett resultat av landets inbördeskrig, med sina egna kommunala förvaltningar och miliser. De ser på arabiska jihadister som dominerar rebellstyrkorna, med berättigad rädsla och misstro. Återigen, Erdogans stöd till sunnimuslimska rebeller upprör Turkiets kurder.
[caption id="attachment_14928" align="alignright" width="382"] Support för Sharia[/caption]
Endast en liten minoritet av AKP:s bas gynnar den islamistiska agendan. Endast 12% av turkarna vill att sharia vara lag i det landet, enligt en april 2013 Pew-undersökning, jämfört med 84% av muslimerna i södra Asien, 77% i Sydostasien, och 74% i Mellanöstern och Nordafrika .
Därför vilar Erdogans mandat på de ekonomiska resultaten. Hans Sunni-fundamentalistisk agenda tilltalar inte till den turkiska majoriteten. Men han drog röster från sekulära turkar på den förmodade styrkan i sin ekonomiska förvaltning. Analogin till Hitler är i vissa avseenden motbjudande, men det håller på att karakterisera Erdogans dolda agenda att införa en ideologisk diktatur. Den turkiska allmänheten ser det krypande införandet av regeringens nya sharialagar som förbjuder försäljning av alkohol efter 10 på kvällen och förbjuda allt omnämnande av alkoholkonsumtion i offentliga medier.
I hans 2011 presidents-aktion emulerar Erdogan en tidigare Anatolier, nämligen St Nicholas. Som jag skrev i en 2012 studie för Middle East Quarterly,
Erdogans bubbla påminner om erfarenheter från Argentina under 2000 och Mexiko 1994 där svallande utlandsskulden producerade kortlivade bubblor av välstånd, följt av devalveringar och djupt fall. Båda latinamerikanska regeringar köpte popularitet genom att erbjuda billiga konsumentkrediter som Erdogan gjorde under månaderna fram till nationella val i juni 2011. [3]
Bilaga 1: Turkish BNP, hushållens konsumtion och offentlig konsumtion (från år till år procentuell förändring) Källa: Turkiets centralbank
Erdogans politiskt styrda generositet har kommit tillbaka för att bita turkiska konsumenter. Personlig konsumtion har sjunkit i reala termer. BNP-tillväxten är nära noll, samtidigt med en 20% tillväxt i offentlig konsumtion. Medan de offentliga utgifterna dominerar den ekonomiska aktiviteten är det inte förvånande att Turkiets inflation ligger på 7%.
De aggregerade ekonomiska data döljer växande nöd i den turkiska ekonomin. Statliga uppgifter skiljer avlönad anställning inom den formella sektorn från "oavlönad sysselsättning" och "egenföretagare". Under det senaste året har sektorn anställning i den formella sektorn krympt med 5%, medan "oavlönad sysselsättning" har ökat med 5%. Det betyder helt enkelt att arbetare inom tillverkning och servicearbetare med riktiga jobb friställdes och tog bussen tillbaka till hård-bearbetade gårdar i centrala Anatolien eller sitter fast i små familjeföretag. Dessa är latent arbetssökande. En 5% krympning i den formella ekonomins arbetskraft är ett förödande resultat.
Turkiets ekonomi, konstigt prisad som nästa Kina, förlitar sig på låg- och medel-tech export till Europa, arabvärlden och det forna Sovjetunionen. Den växte som billig arbetskraft för europeiska och vissa asiatiska tillverkare och sjönk med den europeiska ekonomiska krisen, minskad med rysk ekonomisk stagnation och oordning bland muslimska handelspartner på deras marknader. Turkiet har färre high-school examina än Mexiko och en enorm informell ekonomi. Några turkiska universitet undervisar till internationella standarder, men Turkiet kan inte jämföras med begåvningsreserven i Kina, Taiwan eller Korea.
För att upprätthålla konsumentbubblan fick Turkiet ett bytesbalansunderskott som nådde 10% år 2012, finansierat övervägande med kortfristiga skulder som i stor utsträckning, enligt påståenden, sker genom de sunnitiska Gulfstaterna som ser Turkiet som ett bålverk mot Iran .
Turkiets kortfristiga utlandsskuld växer fortfarande med en 30% årlig ränta på årsbasis (och på en 70% årstakt under de tre första månaderna av 2013). Den ekonomiska avmattningen skulle ha minskat Turkiets utländska upplåning, men den har accelererat. Tålamodet hos Turkiets finansiärer i Persiska viken är långt men inte obegränsat.
Konsumenternas skuldsättning har ökat med nästan 10 gånger sedan 2006, och hoppade upp med 40% under det senaste året. Som jag påpekade i min uppsats av den 23 april, är det svårt att förena en 40% årlig ökning av konsumenternas skulder med en 5% årlig ökning i den nominella konsumtionen (inflationen ligger på 7%, så de verkliga utgifterna minskade med 2%). Uppgifterna innebär att turkiska konsumenter lånar enorma belopp för att refinansiera den ränta de är skyldiga på sina befintliga skulder.
Erdogans utgiftfest av 2011 har lämnat turkarna med en fasansfull baksmälla. Bankerna kan inte blåsa upp sina konsumentlån med 40% per år på obestämd tid, när musiken stannar måste turkiska hushåll minska sin konsumtion kraftigt. Skuldsatta konsumenter vet att detta måste ske snarare förr än senare, och denna förkänsla hjälper förmodligen till att sura den nationella stämningen.
"Turkiets långsiktiga risker är ännu mer skrämmande," skrev jag i den citerade uppsatsen för Middle East Quarterly. "Ett utvecklingsland kan inte upprätthålla ett fruktsamhetstal som leder till en snabb ökning av äldre anhöriga, men fruktsamheten hos turkisktalande turkar har varit i stadig nedgång under de senaste femton åren, sjönk till endast 1,5 - som i Europa - medan dess befolkning åldras nästan lika snabbt som Irans, vilket lämnar landets socialförsäkringssystem med ett underskott på närmare 5% av BNP. "Om vi ??fortsätter den nuvarande [fertilitets]-trenden kommer 2038 att markera katastrof för oss," varnade Erdogan i ett första maj 2010-tal. "Inom en generation kommer hälften av Turkiets män i militär ålder från kurdisktalande hem om den nuvarande trenden fortsätter .
I efterhand kommer analytiker av turkisk politik att säga att Erdogans islamism inte var en nystart för Turkiet, utan snarare ett senkommet försök att hälla islamiskt lim i sprickorna som hotar att bryta det turkiska samhället. Han kanske redan har misslyckats. En växande andel av turkiska väljare har dragit slutsatsen att de gjorde ett avtal med djävulen, och att djävulen inte har hållit sin del av avtalet.
Spengler is channeled by David P Goldman. His book How Civilizations Die (and why Islam is Dying, Too) was published by Regnery Press in September 2011. A volume of his essays on culture, religion and economics, It’s Not the End of the World – It’s Just the End of You, also appeared that fall, from Van Praag Press. He is an Associate Fellow of the Middle East Forum. Se also Wikin.
Minns du Säkerhetsrådets 1701 som Livni var så stolt över? En massa UNIFIL-trupper skulle komma till södra Libanon. Jovisst, de dricker regelbundet kaffe med Hizbollah, går inte in i nån by utan tillåtelse från terroristerna. Och 1701 är enligt Kapitel VI, inte bindande, bara snack som det mesta från FN. Libanons regering hade rätt att använda dom för att bevaka gränsen mot Syrien där en ständig vapenflod kommer in, men Libanons regering brydde sig aldrig om att göra det. Med resultatet att Hizbollah nu har 50.000 fler missiler riktade mot Israel, än under kriget.
Iran har förbud att leverera vapen enligt en bindande VII-order men de skrattar åt det som åt allt annat. Och FN låter dem leda avrustningskonferensen....... [länk internt till bloggen]
Israel riskerar att bli överväldigade av missiler från norr länk1 länk2. Järnkupolen räcker inte om hundratals missiler avlossas samtidigt mot Israel. Obama har visat sin expertis när det gäller att göra absolut ingenting om Syrien förutom att förse islamisterna där med vapen från Benghazi. Ryssarna vill bevaka gränsen vid Golan, Israels arbete med att få igång Arrow-3-systemet är inte för massanfall och kanske klart om ett år, Israeliska försvarshemligheter som Obama gärna sprider för vindarna.
En raket för Järnkupolen kostar i ental $50.000, vid massproduktion kommer plåt/elektronikkostnaden ner till $1000, men ett laserskott med den amerikanska laserkanonen kostar snarare 1$. Har Israel nåt sånt? Tänker de skaffa? Hade en eller att par såna hjälpt, hur många raketer hade de kunnat plocka ner? Jag har inte sett något om det men tanken ligger nära till hands. Däremot har funderingar börjat om möjligheten att skydda gasplattformarna ute i havet med laser. Här översättning av den länken.
Ett av hoten mot gasriggar utanför den israeliska kusten är från obemannade luftsystem beväpnade med sprängämnen.
Den amerikanska marinen kommer att distribuera artyg försedda med högeffekts lasersystem till arabiska Golfen i början av nästa år. En prototyp av aservapensystemet (LaWS) kommer att installeras på den amfibiska transportdockan USS Ponce och, förutom att de genomgick tester påfältet, kommer den att ge operativa möjligheter mot varje fientlig snabb attackbåt eller obemannade flygplan.
Enligt Aviation Week, har LaWS testats på land, i ökenmiljö vid China Lake och i en maritim miljö på San Nicholas Island utanför Kalifornien. Och sista juli-augusti testades systemet i havet för första gången, på jagaren USS Dewey utanför San Diego. Systemet sköt ner tre BQM-174A Dragon, drönare i tre realistiska skott
För utplacering i Gulfen, som förväntas vara i sex månader, kommer LaWS att installeras som ett självförsvarsvapen och integreras med Ponce stridssystem, inklusive sensorer och station för Phalanx nära vapensystem. Seglare kommer att utbildas för att driva systemet för användning, både för testning och för att ge en operativ kapacitet att försvara skeppet i den upptagna viken.
Industriteam utformar redan fler produktions-representativa system för en uppföljning med den andra etappen av Innovativa Naval Prototype program. Detta förväntas använda mer kraftfulla militärkvalitets solid-state-lasrar. Målet är att utveckla ett system som kan installeras på befintliga fartyg, använda energimarginalen som redan finns.
SIV - hört om det? Finns dom kvar? Jag såg frågan just på Facebook.
De utlystes stort och brett, Socialdemokratiska IsraelVänner, Sök på det, alla israelvänner i Sverige gladdes. Sen hände absolut ingenting. Jo, de bjöd in Göran Persson till ett seminarium, som var bra och chockerade alla av dagens sossar som spyr judehat redan före frukostvällingen. De har aldrig varit Israelvänner, deras ledare älskar Meretz, och kan till nöds umgås med det Israeliska arbetarpartiet, majoriteten av Israel skiter de uti. Den senaste gallupundersökningen i Israel, där har vänstern tagit sig en del sen valet:
May 13, 2013
Första gallupundersökningen efter det att Lapid lade fram första versionen av hans budget.
Nuvarande Knessetplatser inom [fyrkantiga parenteser]
26 [31] Likud Beitenu 20 [15] Labor 16 [19] Yesh Atid 13 [12] Bayit Yehudi 10 [11] Shas 08 [06] Meretz extremvänster 06 [07] Yahadut Hatorah/UTJ 04 [06] Movement 04 [04] Hadash kommunister 03 [04] Ra’am-Ta’al 03 [03] Balad arab 03 [00] Strong Israel 02 [02] Kadima 02 [00] Am Shalem
60 [61] Höger-Religiösa 60 [59] Center-Vänster-Arab
Så just nu lika mellan höger och vänster.
Vem man umgås med säger rätt mycket. Meretz försökte just bjuda in en rälig israelhatare från PA, men han fick inte visum.
Video visar Meretzs påtänkta gäst Jibril Rajoub, som fördömde "Judar, Satans, de sionistiska jävlarna."
Av Gil Ronen Först Publicerat: 2013/06/07, 09:07
En video observerad och översatt av Palestinian Media Watch (PMW) visar palestinska myndighetens officiella talesman Jibril Rajoub fördöma judar som "Satans" och "de sionistiska jävlarna" inför publik. [videolänk]
I en annan PMW-video, kallar han Israels premiärminister Benjamin Netanyahu "en hund." [videolänk]
Rajoub skulle vara huvudtalare vid Meretzpartiets konferens söndag, men regeringen vägrade att ge honom ett visum för att komma in Israel för händelsen.
Meretz huvudperson MK Zehava Galon sade att beslutet att förhindra Rajoub från att komma in i Israel är förbryllande med tanke på att Rajoub besöker Israel ofta. "Det här är ett försök att tysta en person som skadar en av de mest framträdande förespråkarna för fred på den andra sidan, och det är svårt att skaka av sig känslan att säkerhetsetablissemanget gör politiska beslut och inte professionella," hävdade Galon. [Vilket får en att undra om Meretz' uppfattning av "fred", verkar vara snarlik Abbas vars uppfattning om vilken fred han vill ha klart uttrycks i Fatahs Konstitution:
Artikel (12) Fullständig befrielse av Palestina, och utrotande av den sionistiska ekonomiska, politiska, militära och kulturella existensen.
Artikel (19) Väpnad kamp är en strategi och inte en taktik, och det palestinska arabiska folkets väpnade revolution är en avgörande faktor i befrielsekampen att utrota den sionistiska existensen, och denna kamp kommer inte att upphöra innan den sionistiska staten rivs och Palestina är helt befriat.
Märkning av produkter från Judéen och Samarien skulle skada Israel, sade UD - men det skulle skada PA araber ännu mer.
Av David Lev Först Publicerat: 2013/06/05, 13:15
Barkan Industrial Zone
Enligt rapporten, är omkring 22.500 PA araber anställda inom israeliska städer i Judéen och Samarien. Dessa araber är bland de högst betalda arbetarna i PA. I rapporten sägs att i genomsnitt tjänade PA-araber som arbetar i judisk-ägd verksamhet i Judéen och Samarien 88% mer än de som arbetar i arabiska städer. Dessutom har de sociala rättigheter, inklusive hälso- och pensionsrättigheter, som vanligtvis är otillgängliga för PA-araber.
Många fler är anställda i industriområden utanför städerna, och är involverade i tillverkning av ett brett sortiment av varor. Enligt Statistiska centralbyrån är arbetslösheten bland PA araber redan runt 20%, men skulle skjuta upp om den bojkott som förespråkas av anti-israeliska grupper skulle orsaka en massiv avvisande av varor av konsumenter.
Judiska samhällen i Judéen och Samarien är också det bästa - och oftadet enda - alternativet för unga PA araber att hitta jobb alls, sade rapporten. Fabriker i Judéen och Samarien anställer PA-araber som börjar vid 17 års ålder, medan PA araber som arbetar i resten av Israel måste vara minst 26 år gamla, av säkerhetsskäl.
Om syftet med EU är att bistå PA araber, sade rapporten, då ger märkning av varor från judiskt ägda företag i Judéen och Samarien som varor från "bosättningarna", anti-israeliska grupper möjlighet att genomföra omfattande bojkotter, den mest kontraproduktiva sak som de kan göra.
"Märkningsfrågan berör PA-arabernas anställning, inkomstnivå, ungdomsarbetslöshet, och den den allmänna ekonomin hos PA-araberna" enligt rapporten.
Det är ett avsevärt antal gånger nu som Obama och USAs regering har försökt skada Israels försvar genom att berätta om försvarshemligheter som har varit livshotande för medborgarna i Israel. Du kan trivialt Googla på Obama leaks Israeli defence secrets.
Det är inte bara Israel som har råkat illa ut, se här en lista över tio läckor Obama har spritt helt avsiktligt enbart för att ställa till det för andra stater. Washington Post spekulerar om dessa brott är nog för att åtala Obama. En annan allmän artikel om Obamas läckage finns på denna länk. Frontpagemag skriver också.
2. Obama insisterade på att babbla om att Israel köper flygfält i Azerbaijan nära Iran. Detta ställde till med stora problem för både Israels och Azerbaijans säkerhet och bekräftades aldrig. Jag nämnde det här.
3. Nu har han alltså pyst ut om Israels planering för större missiler från Iran, Arrow 3, se nedan för komplett artikel.
Jag har skrivit om fenomenet med en läckande Obama tidigare som
[lokala länkar inom bloggen]
USA-regeringens hemsajt avslöjar många mycket känsliga uppgifter om uppsändningsplatser som ska byggas för Arrow 3-system, avgörande för Israels skydd mot hot från Irans möjligen kärnvapenbärande missiler.
Av STUART WINER 4 juni 2013, 10:40 32
En Arrows-3-missil avfyrades under en testavskjutning i februari
(Foto: CC BY US Missile Defense Agency, Flickr)
Den amerikanska regeringen har offentliggjort sekretessbelagda uppgifter med uppgifter om lokalisering, utformning och specifikationer för en avlossningsramp som ska byggas från denna sommar för Israels nya Arrow-3 anti-ballistiska missilsystem.
Detaljerna, tydligen läckta av misstag, verkar innehålla mycket känslig information som är relevant för kampen mot Irans nukleära ambitioner.
Materialet anger till exempel att startplatserna ska vara klara i slutet av nästa år, vid den tidpunkt som nämns måste Israel räkna med att ha Arrow-3 - ett missilförsvar avgörande för Israels planer för att motverka ett iranskt kärnvapenhot - i drift.
Nyheter om läckan kom medan en israelisk tjänsteman som övervakar Arrow-3-projektet på måndagen sa att Israel påskyndar robotsystemets utveckling på grund av "det nukleära hotet."
Detaljerna avslöjades, uppenbarligen av misstag, i en anbudsinfordran från den amerikanska Federal Business Opportunities webbplats där det bjuds bud från amerikanska försvarets entreprenörer att bygga en $ 25 miljoners installation. Anbudet innehåller över 1500 sidor med information, och innehåller sekretessbelagda uppgifter som anger att avskjutningsplats kommer att byggas på det som står är det israeliska flygvapnets bas på Tal Shahar. Här finns diagram som visar fyra betong-härdade ramper, var och en utformad för att rymma sex raketer.
Anbudet innehåller också uppgifter om dtn underjordiska djupet på ramperna och tjockleken på betongskyddet för raketerna, vilka skall förstärkas med armeringsnät. Specifikationerna kräver också ståldörrar för att skydda mot potentiella sprängskador.
Detta klumpiga oförlåtliga misstag lyftes fram av Janes Defence Weekly, en etablerad och ofta citerad militär publikation. Janes konstaterar att medan den läckta informationen inte namnger robotsystemet som uppsändningsplatsen byggs för, är det "nästan säkert för nya Arrow-3."
Janes rapporterar ytterligare att Tal Shahar-anläggningen redan är "platsen för IAF:s tredje Arrow 2-batteri, som togs i drift under 2012."
Enligt Janes, som citerar från anbudet, "kommer fyra nya avlossningsplatser att byggas på platser skurna in i de omgivande bergen, var och en innehållande sex antimissil-missiler i vertikala avfyrningspositioner och portalkranar för att ställa upp ytterligare missiler. Det betyder att Israel skulle kunna sända 24 Arrow-3-missiler mot en inkommande våg av ballistiska missiler och sedan engagera alla mål som inte framgångsrikt förstördes med sina Arrow 2-missiler."
I uppgifter om detaljerna i startplatsens skydd, citerar Jane också anbudet som påpekar att "de elektriska komponenterna ska skyddas mot elektromagnetisk puls (EMP [lokala länkar inom bloggen]) som produceras av en nukleär detonation."
Företag som vill bygga anläggningen gavs till juni 7 - fredag ??- att lämna in sina anbud, med arbetet som ska inledas den 30 augusti. Den framgångsrika entreprenören kommer att ha 485 dagar att slutföra anläggningen. "Som sådan skulle det beräknade slutdatumet för anläggningen vara runt slutet av 2014, vilket motsvarar Israels hopp om att göra Arrow-3 operativ någon gång under 2015," redovisade Jane .
Arrow-3 är fortfarande under utveckling, är utformad för att skjuta ner inkommande ballistiska missiler på avstånd upp till 2.500 kilometer (1.d>500 miles) och är Israels svar på hotet om en iransk långväga raketattack, eventuellt med kärnvapentoppade missiler. Arrow-3 är planerad att sättas in till 2015.
Janes diagram of Tel-Shahar base
Enligt anbudet ska komplexet byggas på Tal Shahar, halvvägs mellan Jerusalem och Ashdod. De känsliga uppgifterna om projektet har sedan tagits bort från hemsidan där anbudet ursprungligen publicerades.
Israeliska tjänstemän säger att Israel söker US-hjälp i att bygga militära anläggningar, trots de säkerhetsrisker det innebär eftersom man föredrar att arbeta med erfarna entreprenörer som har erfarenhet inom området. Enligt uppgift är det US Army Corps of Engineering som övervakar ett pågående bygge av ett separat projekt, på $100 miljoner, ett underjordiskt komplex för det israeliska flygvapnet strax utanför Tel Aviv.
På måndagen sade Israel att de påskyndar dess utveckling av Arrow 3. Col Aviram Hasson, som leder projektet, sade att det accelereras på grund av potentiella kärnvapenhot. "Vi vill nå en situation där Israel har ett klart försvar för varje hot, i nutid eller framtid," sade Hasson vid en konferens i Tel Aviv.
Publicerad: Måndag 27 Maj, 2013 07:31 Jack Engelhard
Peres har varit med i spelet omkring 60 år. Han har svar till alla levande. Inte något för de döda. Ingenting har förändrats.
Israels stora diplomat, Shimon Peres, kom till New Jersey för några år sedan, till en synagoga i Cherry Hill, och fann en publik på cirka 1500 som höll med honom från A till Z, eller om du vill, från Aleph till Tav.
Han är en charmör och han charmade. Han är en drömmare och han drömde. Ingenting har förändrats.
Peres var i Jordanien i går kväll och fortsatte drömma.
Inget av detta är så enkelt, naturligtvis, hur vågar vi döma en man som var med från början och hjälpte till att bygga Israels militär, särskilt dess flygvapen, dess elektroniska flygindustri, för att inte tala hans program för nukleär avskräckning. Kanske är det till och med syndigt att håna en man som denna.
Kanske skulle det inte finnas något Israel utan en man som denna.
Kanske, å andra sidan, skulle det inte finnas något Israel med en man som denna. Så hur vågar vi döma honom, och hur vågar vi inte döma honom?
Vid den tiden talade Peres i ungefär en timme och hans huvudpunkter, samma som dagens, var följande:
1. Israel måste ge upp "ockupationen." (Notera ordet "ockupation" av en israelisk statsman.)
2. Han, Peres och hans anhängare håller sig till strategin att överge "Västbanken."
3. Israelerna måste göra vad de kan för att avsluta konflikten. (Ingen sådan börda på araberna, åtminstone inte i detta tal.)
4. De palestinska araberna inser äntligen [gör de?] att terroristerna i deras mitt är den verkliga fienden, inte Israel. (Denna slutsats, eller dröm, kan komma som en överraskning för de hundratusentals i Gaza och på andra håll som svor hämnd och slet sina kläder i sorg över träffen som tog ut terroristernas mastermind Ahmed Yassin.)
Här i Cherry Hill, nickade alla huvuden i godkännande när Peres sade att Israel inte skall regera som mästare över ett annat folk.
Peres fick ingen tillrättavisning när han jämförde "ockupationen" med den israelitiska fångenskapen i Egypten.
Han drog mest ihållande applåder i slutet av sitt tal, när han sade, "Du måste bekämpa orsakerna till terrorn."
Tydligt var att skälen är "bosättningar" och "ockupationen." Uppenbarligen är det Israel som måste fortsätta att göra eftergifter.
Kanske jag aldrig kommer att äta lunch i den här stan igen (som de säger som uttalar sig respektlöst om Hollywood), men jag gick inte till Temple Beth Shalom för Peres lika mycket som jag gick för folket, för att i första hand ta reda på hur övre medelklassens judiska amerikaner håller sig i anslutning till Israel.
Jag har återvänt till den här datorn, desillusionerad. Kanske borde jag låta detta vila och fortsätta efter mer eftertanke. Men då skulle jag vara otrogen mig själv och mina läsare.
Så låt oss gå vidare medan våra tankar fortfarande är färska, ärliga och sanna, och inte har polerats, besudlats och korrigerats till något som är "bra att skriva." Skriva, som F. Scott Fitzgerald sade, från känslor. Så det är vad det är.
Vad är Shimon Peres? Peres är en drömmare, och vad som följer är den springande punkten. Under frågestunden där, förresten, var det tydligt att varje avvikande röst skulle anses vara myteri, Peres tillfrågades av en djärv man i kalott, om han, Peres, behövde be om förlåtelse under de Heliga Dagarna för att tvingat Osloavtalet på den judiska staten.
Mannen som skulle bli statsminister två gånger svarade, utan paus, att han hade haft rätt. Osloavtalet var en bra sak. Ännu bättre, Yasser Arafat var en prins (min tolkning), för Arafat var den som först lovat att erkänna Israel, dess rätt att existera, och dess rätt till gränser lämpliga för dess suveränitet och självförsvar.
Ja, Arafat hade lovat.
Ingenting från Peres om Arafats oförmåga att hålla sina löften. Inte ett ord om denna den mest viktiga delen av alla avtal.
Ingenting från Peres att Arafat mer än brutit, att han startade ett krig med terror över Israel som håller på till denna dag, spred skräck över Israel medan bläcket ännu var vått på Osloavtalet. Peres, då, minns de löften som gjordes, men glömmer de löften som grusades.
Kanske en farlig och okänslig inställning, även för en drömmare.
Under hela sessionen, från de inledande anmärkningarna till den sista frågan från samlingen, gjordes inte ett enda omnämnande om de mer än tusen israeler som har dödats från Oslo framåt.
Jag fann detta märkligt. Kanske hade det varit oförskämt att ta upp det mot bakgrunden av denna artiga fan-club.
Också, inte ett enda omnämnande om att Israel, av Ehud Barak, erbjöd sig att ge upp "ockupationen", men blev platt nekad.
Sedan Oslo har i själva verket nästan alla palestinska araber levt under "ockupation" av Arafat och hans palestinska myndighet.
Vet amerikanska judenheten det?
När Peres nämner Arafat och Abbas, talar han om dem som medförhandlare, inte som terrorister. Han talar om Arafat som en vän, riktigt som en kompis, som du och jag skulle tala om en kortspelare en söndag kväll som charmigt kan fuska i poker då och då. Så vad är skadan?
Vad sägs om Ma'alot? Vad om München? De kallblodiga morden genom årtiondena? Namngivining av torg efter namnen på terrorister som var mass-mördare?
Minns Peres det? Vet amerikanska judenheten det?
Var hans mottagning en reflektion av Amerikas sköna i grunden blödande hjärta som tycker mer synd om fienden än om sina egna? Skulle medlemmarna i den evangelisk sionistiska kristna kyrkan en bit uppför vägen ha lyssnat så medgörligt och blåögt på denna drömmares drömmar? (Jag tror inte det. Där skulle han fått svara på kritiska frågor.)
Cirka 10 av oss fick ställa en fråga, och jag var den tredje i raden. Jag tillerkännde honom kol hakavod för vad han gjorde på 1950-talet, men sedan frågade jag: "kommer de palestinska araberna att nöja sig med att matas med bitar av Israel när de, med egna ord, kräver hela landet?"
Nu, om jag var en reporter skulle jag ha kommit ihåg svaret, men det har bleknat bort.
Jag vet inte vad han sa.
Jag kanske har glömt. Kanske jag inte brydde mig.
Jag visste att vad han sade skulle vara det rätta svaret, för honom och för dessa 1.500 nöjda kunderna i Cherry Hill.
Du kan inte slå en man i hans eget spel, och Peres har spelat det här spelet i 60 år. Han har svar till alla levande. Inte ett enda för de döda.
Ärligt talat, jag behövde bara ställa frågan. Jag behövde inte svaret, för ingenting kommer att förändras. Hans svar kommer aldrig att förändras, och mina frågor kommer aldrig att förändras.
Jag har ett svar. Fienden är hos dem, och fienden är hos oss!
Ma'an News Publicerad 2013/02/06 20:51
Ett ton sprängämnen hittades i en bil på väg till Sinaismugglare på lördagen, en vecka efter det att Hamasregeringen i Gaza uppmanade Egypten att öppna en kommersiell korsning in i Gaza.
Ett ton sprängämnen hittades i en bil på väg till Sinaismugglare på lördagen, en vecka efter det att Hamasregeringen i Gaza uppmanade Egypten att öppna en kommersiell korsning in i Gaza.
SHARM AL-Sheikh, Egypten (Ma'an) - egyptiska myndigheterna beslagtog ett ton sprängämnen avsedda för smugglare i Sinai på lördagen, berättade polisen för Ma'an.
Sprängämnena var avsedda för att spränga smugglingstunnar in i Gazaremsan, sade polisen.
Ammunitionen hittades gömd i kartonger i bagageutrymmet på en bil från Kairo som körde i riktning till Ahmad Hamadi-tunneln, och stoppades av polisen för kontroll.
Föraren berättade för polisen att han hade för avsikt att överföra explosiva varor för smugglare i Sinai. Föraren greps, sade polisen.
I februari inledde Egypten en crackdown på Gazas underjordiska tunnelsystem, pumpade avloppsvatten ner i tunnlar de befarade skulle användas för att smuggla vapen och soldater till den oroliga Sinaihalvön.
Gazas tunnelgrävare sa till Reuters i mars att nästan 60% av de beräknade 1.000 smugglingslinjerna under gränsen hade stängts.
Hamasregeringen i Gaza sade förra veckan att de var villiga att stänga ner alla smugglingstunnlar under den egyptiska gränsen en gång en kommersiell korsning öppnas, sade statssekreteraren vid utrikesministeriet.
"Vi vill inte ha tunnlarna i första hand," sade Ghazi Hamad. "De belastar medborgare och orsakar hundratals dödsfall, men de är viktiga eftersom det inte finns något alternativ."
"Tunnelproblemet kan lösas genom att hitta en lösning som balanserar Egyptens säkerhetsbehov och de humanitära behoven i Gaza genom lagliga affärstransaktioner som övervakas av båda," tillade han i ett uttalande.
Uttalandet följde beslag av ett halvt ton diesel på väg till Gazaremsan av egyptiska polisen, på väg till en av smugglingstunnlarna.
Övergången tilli Gazaremsan från Egypten - Rafah - är endast för personer. Vid exceptionella tillfällen har den öppnats för överföring av kommersiella varor, vilket fick kritikerna att anklaga Egypten för delaktighet i Israels blockad av Gazaremsan.
Tunnelindustrin blomstrar under Israels blockad av Gazaremsan, som ger en livlina genom att smuggla varor till den belägrade enklaven, allt från bilar, byggmaterial till snabbmat.
Från Israel kom veckan 19-25 maj 304 lastbilar konstruktionsmaterial som du ser nedan.
Op-ed: Oproportionerliga UNRWA-bistånd till palestinierna kommer på bekostnad av andra flyktingar
Yoni Dayan Publicerad: 05.27.13, 10:57
Det är dags att erkänna sanningen: Världen bryr sig mer om livet av en palestiaarabk än livet hos en syrier, sudaner, kenyan, colombian eller kongoles.
Detta, helt enkelt, är ett axiom, beprövat dag in och dag ut sedan 1949, då FN delade det befintliga globala flyktingorganet för att skapa en särskild organisation med uppgift att endast bry sig om palestinska flyktingar. Till denna dag har det internationella samfundet två aktiva flyktingorgan: FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) och FN:s hjälporganisation för palestinska flyktingar (UNRWA).
En djupgående titt på dessa två byråer avslöjar djupet av det internationella samfundets förmånsbehandling av palestinska flyktingar över andra fördrivna människor över hela världen. UNHCR, som bryr sig om 33,9 miljoner flyktingar och internt fördrivna personer (IDP) i mer än 125 länder över hela världen, har en budget på bara $3 miljarder. UNWRA, som värnar om de fem miljoner ättlingarna till palestinska flyktingar, har en budget på över 1 miljard dollar. Per perso, är det $88,50 för varje flykting / IDP runt om i världen, och $200 för varje palestinsk flykting.
Det blir värre.
UNHCR har 7685 anställda, med en personal-till-klient-förhållande av 1:4,411. UNRWA har mer än fyra gånger så stor personalstyrka. Med 29.602 tjänstemän har organisationen ett personal-till-klient-förhållande på 1:168.
Låt mig upprepa: Organisationen som har till uppgift att ta hand om ättlingarna av palestinska flyktingar har 26 gånger fler anställda per klient än organisationen med uppgift att ta hand om flyktingar och internflyktingar i hela resten av världen tillsammans.
Folk från hela världen har valt att anta den palestinska saken som sitt älsklingstema, som är deras rätt. Men det är viktigt att förstå att de gör det till en kostnad. Varje dollar som skickas till palestinierna i Gazaremsan är en dollar som inte skickas till de överlevande från det sudanesiska folkmordet, som förlorade cirka 300.000 av sina bröder i händerna på den mordiska Janjaweed-milisen. Varje universitet som har upprop för "palestinska mänskliga rättigheter" är ett rally som inte hålls för offer för sexuellt och könsrelaterat våld i Kongo, Demokratiska republiken Kongo och Rwanda. Varje flottilj som seglar till Gazaremsan är en flottilj som inte seglar till Syrien, där under de senaste två åren Syriens president Bashar Assad har begått ett brutalt massmord mot sin egen civilbefolkning.
Mer än 90.000 syrier har nu dödats i våldet, enligt det amerikanska utrikesdepartementet, och att antalet fortsätter att växa. Men under denna svindlande dödssiffra ligger en annan statistik: Mer än 1,5 miljoner syrier har officiellt registrerats som flyktingar av UNHCR, det faktiska antalet syriska flyktingar är mycket, mycket högre. En högt uppsatt FN-tjänsteman för humanitär hjälp uppskattade nyligen att 8,3 miljoner syrier nu kräver stöd, inklusive internflyktingar inom Syrien.
UNHCR har redan utfärdat en akut vädjan om medel, och är inställd på att lansera ett "reviderat överklagande om finansiering" för att täcka de växande kostnader för vård av den syriska befolkningen. Som det är nu har organisationen drygt 50% av de medel som behövs för att täcka sina utgifter i Syrien, och har varnat för att "avsaknaden av tillräcklig finansiering för Syrien ... riskerar att vända den nuvarande konfliktentilli en katastrof som kunde överväldiga internationell respons kapacitet, med politiska, päkerhetsmässiga och humanitära konsekvenser."
Om jag var en syrisk flykting, skulle jag titta på UNRWAs budget och sin uppsvällda stödpersonal och dess relativt massiva budget, och jag skulle sjuda.
Det råder inget tvivel om att UNRWA slukar biståndspengar som skulle kunna utnyttjas bättre eller få rättvisare användning på annat håll. Men även det är inte det värsta.
UNRWA förevigar faktiskt cykeln av nedbrytning i de palestinska områdena.
En av de viktigaste uppgifterna för UNHCR är att finna varaktiga lösningar för flyktingar och internflyktingar, antingen genom repatriering, integration i det lokala landet, eller vidarebosättning i tredje parts länder. Byrån har gjort ett fantastiskt jobb, hittat lösningar för en bra bit över en miljon fördrivna människor. De arrangerade så att 300.000 vietnameser fick vidarebosättning i Kina, 140.000 Bosnien-Herzegovinier och kroater fick vidarebosättning i Serbien, mer än 27.000 colombianer har bosatt sig i Ecuador, och listan fortsätter.
Vad att göra
Samtidigt har UNRWA inte bara underlåtit att bosätta sina klienter, utan de hittar verkligen på nya sätt att öka deras antal. Byrån upprätthåller två metoder i synnerhet som undantagslöst har lett till att svälla antalet flyktingar.
1) palestinier, till skillnad från alla andra flyktinggrupper i världen, förmedla sin flyktingstatus från generation till generation.
2) palestinier, till skillnad från alla andra flyktinga i världen, behåller sin flyktingstatus även när man får medborgarskap i ett annat land, även om de blir miljonärer.
Det är svårt att överskatta det bedövande absurda i denna situation. Men ändå blir det värre.
UNRWA:s anläggningar har använts av palestinierna som ett avstamp för terroristverksamhet vid ett antal tillfällen. UNRWA:s ambulanser har använts av palestinierna för att skydda sin terrorverksamhet från israelisk vedergällning. UNRWA:s utbildningsmöjligheter har använts för att lära barn att glorifiera martyrskap. UNRWA:s policy att anta värdesn (läs PLO) läroplaner har lett till läroböcker och kartor som framhäver fördelarna med jihad.
Det finns ett antal steg som FN bör ta omedelbart för att ge mer jämlik vård för flyktingar runt om i världen, och för att avsluta den destruktiva cirkeln av fattigdom som vidmakthålls av UNRWA. Dr Einat Wilf, en tidigare medlem av Knesset har föreslagit en tre-stegsplan för att rensa upp det brutna systemet. Nedan är en något modifierad version:
1) Demontera UNRWA och integrera organisationens verksamhet i UNHCR. Det bör inte finnas något sådant som en flykting med medborgarskap, och inget sådant som en tredje generationens flykting. UNHCR bör inledas med sin vanliga politik för vidarebosättning av flyktingar i utomstående länder eller integrera dem lokalt.
2) Behandla palestinierna i Gazaremsan på grund av behov, inte flyktingstatus.
3) Lämna UNRWA:s budget för Västbanken till den palestinska myndigheten, som bör ta över administrationen av utbildning och medicinsk utrustning.
Men reformera det internationella humanitära biståndet är bara ett steg som måste vidtas för att rätta till ett system som har varit så grovt orättvist i så många år. Människor runt om i världen måste avsluta snt egna personliga favorisering av palestinierna, som har skettpå bekostnad av andra flykting- och IDP-populationer över hela världen.
Det är dags för världen att sluta värdera palestinier över allt annat.
Omvandlingen av tunnlar för raketavskjutning började strax efter lärdomen av Operation Gjutet Bly togs av högre terroristledare i Gaza. De förstod att raketgevär hade blivit väldigt enkla mål för IDF, på grund av Israels teknologiska överlägsenhet.
Gazatunnelko[/caption]
Turkisk polis[/caption]
Support för Sharia[/caption]
Bilaga 3: Turkiska konsumentkrediter utestående
Bilaga 4: Turkiska kortfristiga utlandsskuld
Ett av hoten mot gasriggar utanför den israeliska kusten är från obemannade luftsystem beväpnade med sprängämnen.
UNRWA Gaza[/caption]