Wladimir Semitjovs kända bok från 1948 om Israels födelse. Han är en känd författare och journalist och boken är inte så vanlig så jag scannade in den för åratal sedan. Här i pdf-format.En_stat
tisdag 4 november 2014
Sälja Järndomen (Iron Dome)
Järndomen har träffat 90% av sina mål, raketer från Gaza, även om användningen är något speciell och inte inriktad på långdistansraketer. De som kan tänkas vara intresserade att köpa - där finns en del begränsningar. En del vill inte köpa av princip, som en del Gulfstater. Andra vill inte köpa eftersom Israel är Israel och med de enorma summor av donerade pengar som Abbas använder till propaganda....
Järndomen kan inte jämföras med några andra vapen med sina framgångar och Hamas har sett till att priset per raket har sjunkit högst betänkligt från de första $50.000 till mera beskedliga nivåer. Vad är den verkliga kostnaden nu?
Man vill inte heller riskera spridning av försvarshemligheter. Nu har man dock hittat en köpare de kan lita på - USA:s arme. USA har redan betalt en hel del av utvecklingskostnaderna i Israel.
Israels försvarsindustri exporterar 80% av sin produktion, $6.5 miljarder per år.
I öppen tävling vann den israeliska produkten på prestanda. Detta kan betyda att Järndomens kostnader täcks av USA:s försvarsbudget.
USA kommer att köpa ett batteri nu för test.
Försvarsbudgeten till Israel kräver att 75% av summan används för köp i USA, och kan kostnaden ingå där vore det ju lönande för Israel. Tänkbara köpare är Polen, Ukraina, Sydkorea. Kanske också Indien, som hellre köper från Israel än USA.
USA:s försvar köpte just andra komponenter från Israel för $12.7 miljoner.
Jag utgår från att du läste länken ovan om de verkliga kostnaderna för tillverkning av en Iron Dome-raket, Tamir. De ursprungliga uppskattningarna av kostnaden låg på $50.000, beställs 10 gånger fler hamnar kostnaden på $5000 och 100 gånger fler blir den snarare $500 för komponentkostnader och bränsle.
Kapaciten hos systemet har också förbättrats avsevärt så de kan skjuta ner betydligt mer långtgående raketer från Iran till Hizbollah, liksom radarsystemet.
Artikeln tar också upp kostnaderna för Grad-raketer i Gaza, kostnaden för tillverkning i Iran men den långa komplicerade transporten dit. En $1000 Gradraket i Iran kan mycket väl kosta Hamas $10000 i slutkostnader - de har stort behov av de 5 miljarderna dollars som världen har skänkt dem direkt emot Säkerhetsrådets förbud mot att supporta en terrororganisation. Visst, det ska användas att bygga hus men ser man hur det gått innan, UNRWA har sina topp-positioner styrda av HAMAS, så det ser inte alls så kristallklart ut.
måndag 3 november 2014
Judarna för drygt 100 år sedan.
Nödvändig läsning. Jag har lagt ut ett tal av Max Landau från Första Zionistkongressen 1897 som ytterst tydligt förklarar vad judarna flydde från, speciellt i Östeuropa och till Israel vid den tiden, långt före Förintelse och allt elände, det var eländigt nog.
Jag har sett en förkortad version någonstans utan detaljerna som jag tycker är mest intressant för förståelsen av att så många judar började den mödosamma trippen till Orienten med båt och tåg och vad som fanns.
Jag har sett en förkortad version någonstans utan detaljerna som jag tycker är mest intressant för förståelsen av att så många judar började den mödosamma trippen till Orienten med båt och tåg och vad som fanns.
"Bäddat för valseger – och kris"
DN beskriver sin uppfattning om det snart kommande mellanvalet i USA på DN. Det verkar mest Obamareklam som vanligt.Att republikanerna stöder Israel verkar vara en stor synd. Tänka sej att dr är många vita kristna bland väljarna - så förfärligt! Att det råkade vara de som byggde upp landet - who cares.
Både Obama och hans fru (som mer och mer beskrivs som transvestit) har starka och välkända kontakter med kommunistpartiet de deltog i i sin gröna ungdom. Obamas två val har starkt anklagats för omfattande valfusk (Googla på Obama election fraud) med hela webbsajter fulla av bevis. Hans "födelsebevis" har plockats ner som amatörjobb av bildanalytiker. Anyway:
Det diskuteras nu hur mycket republikanerna kan vända Obamas stora förkärlek för Iran och hat mot Israel, vilket endast kompenseras med att den vanlige amerikanen i alla gallupundersökningar är starkt Israelpositiv - något som hånas i DN. Det talas också om hur Obama under sista två åren kommer att satsa allt på att avlägsna sitt stöd av Israel i FN etc. Vinner republikanerna kommer kampen att skärpas mot Obamas alla försök att spela diktator och bryta kongressens ord.
Obamas stöd till Irans kärnvapenproduktion oroar Israel självklart, det är samma hot mot Arabvärld och Europa, men det vet inte DN. Obama har gjort bort sej i hela den muslimska världen, Egypten och Saudiarabien har därmed kommit närmare Israel även om de inte vågar säga det öppet. Obama älskar bara länder som Turkiet och Qatar, som levererar enorma mängder dollars till ställen som Gaza.
IAEA som ska bevaka illegal kärnvapentillverkning stoppas hela tiden i deras inspektioner av anläggningar i Iran. Samtidigt som Obama ger dem enorma summor för att de inte gör någonting. Nu har tom EU skällt ut Iran, för att Irans trots stoppar alla möjligheter att få ett avtal - samma stil som Abbas. Iran hade kärnvapenprogram åtminstone till 2003 och har med största sannolikhet startat ett igen. Ett land som har bland världens största tillgångar på gas och olja, och samtidigt satsar all välfärd för invånarna genom att orsaka bojkott av nödvändiga varor.
Abbas och Iran är lika skickliga på att snacka skit i det oändliga utan att komma med en enda eftergift. En ytterligare artikel om t.ex. Parchin basen, en forskningsstation som länge visat spår av illegal verksamhet, här. Jag Googlade på Parchin illegal för att hitta bilden.
Både Obama och hans fru (som mer och mer beskrivs som transvestit) har starka och välkända kontakter med kommunistpartiet de deltog i i sin gröna ungdom. Obamas två val har starkt anklagats för omfattande valfusk (Googla på Obama election fraud) med hela webbsajter fulla av bevis. Hans "födelsebevis" har plockats ner som amatörjobb av bildanalytiker. Anyway:
Det diskuteras nu hur mycket republikanerna kan vända Obamas stora förkärlek för Iran och hat mot Israel, vilket endast kompenseras med att den vanlige amerikanen i alla gallupundersökningar är starkt Israelpositiv - något som hånas i DN. Det talas också om hur Obama under sista två åren kommer att satsa allt på att avlägsna sitt stöd av Israel i FN etc. Vinner republikanerna kommer kampen att skärpas mot Obamas alla försök att spela diktator och bryta kongressens ord.
Obamas stöd till Irans kärnvapenproduktion oroar Israel självklart, det är samma hot mot Arabvärld och Europa, men det vet inte DN. Obama har gjort bort sej i hela den muslimska världen, Egypten och Saudiarabien har därmed kommit närmare Israel även om de inte vågar säga det öppet. Obama älskar bara länder som Turkiet och Qatar, som levererar enorma mängder dollars till ställen som Gaza.
IAEA som ska bevaka illegal kärnvapentillverkning stoppas hela tiden i deras inspektioner av anläggningar i Iran. Samtidigt som Obama ger dem enorma summor för att de inte gör någonting. Nu har tom EU skällt ut Iran, för att Irans trots stoppar alla möjligheter att få ett avtal - samma stil som Abbas. Iran hade kärnvapenprogram åtminstone till 2003 och har med största sannolikhet startat ett igen. Ett land som har bland världens största tillgångar på gas och olja, och samtidigt satsar all välfärd för invånarna genom att orsaka bojkott av nödvändiga varor.
 |
| Från länk |
Aznar: Erkännande av en palestinsk stat nu kommer att omintetgöra förhoppningar om fred.
ERKÄNNANDE aven palestinsk stat NU KOMMER ATT OMINTETGÖRA förhoppningar om FRED
27 okt 2014 · 12:00
Författare (er):José María Aznar, tidigare spansk premiärminister.
Den palestinska staten existerar inte ännu och de enda strukturer som kan likna en fungerande stat styrs av den internationellt erkända terroristgruppen Hamas.
Många länder har ändå "erkänt" en palestinsk stat genom formella deklarationer, och grupper som PLO har fått observatörsstatus i FN:s generalförsamling. Europa hade hittills stått emot lusten att erkänna ett företag som inte existerar i reala termer. Tyvärr hänger sig vissa européer idag åt en "erkännande nu"-politik.
Den 3 oktober meddelade den nya svenska regeringen att den skulle erkänna Palestina som en stat för att främja en framförhandlad tvåstatslösning. Även det brittiska parlamentet röstade den 13 oktober att godkänna en motion att erkänna Palestina som stat "vid sidan av Israel". Och trots att mer än hälften av riksdagsledamöterna inte röstade, var resultatet överväldigande övertygande: 274-12.
Vi bör förvänta oss fler liknande drag som dessa över hela Europa. Oavsett hur välmenande dessa initiativ kan vara, är det olämpligt och kontraproduktivt att erkänna Palestina som stat nu, och obefogat. Det kommer inte att främja fred, kommer inte att öka en förhandlingslösning, det kommer inte att ändra verkligheten på marken och det kommer att belöna palestinska myndighetens ensidiga åtgärder.
Dessutom representerar det ett tyst godkännande av enhetsavtalet mellan Fatah och Hamas, ett tanklöst drag i en tid då jihadistgrupper såsom Islamic State (Isis) är i full expansion. Egentligen flyttar det politiska och strategiska fokus bort från hotet om jihadism mot att hantera en fantasi, vilket är en allvarlig ansvarslöshet.
Här är varför:
Först - att erkänna Palestina som en stat i dag är skadligt för fredsförhandlingara och för tidigt. Det kommer inte att främja freden för det kommer att förmå palestinierna att avvika från en förhandlingslösning, med tanke på att en hård linje och ensidig politik fick dem så här långt. Det är också för tidigt: Palestina saknar fortfarande de grundläggande ingredienserna som en stat kräver för att utföra sina internationella och inhemska funktioner.
För det andra, må-bra-uttalanden, populära som de kan vara, kommer inte att ändra verkligheten på marken; De kommer snarare att uppmuntra den palArabiska myndigheten(PA) att fortsätta en statisk strategi i förhandlingarna - och därmed främja ett fortsatt dödläge i samtalen. I Oslo-avtalet, som undertecknats av de båda parterna, åtar båda sig att förhandla som ett sätt att nå en överenskommelse som gör det möjligt för två stater som lever sida vid sida i fred med säkra gränser. Välmenande men otillräckligt genomtänkta förklaringar som dessa kan endast vridas den väg som definieras av Oslo, vilket stöds av ansvariga medlemmar av det internationella samfundet, i en chimär - föregripa fredsavtalet det är tänkt att producera.
Tredje, dessa initiativ sätter orättvist press bara på Israel. Den judiska staten trakasseras och utsätts för ständig fientlighet från grannar och terroristgrupper, är ständigt tvingade till smärtsamma eftergifter för att uppnå en varaktig och rättvis överenskommelse, bara för att se PA vägra att kompromissa för att främja freden. Det var Mahmoud Abbas, som misslyckades med att acceptera det senaste amerikanska ramdokument som redan accepterats av Israel. Det var Mahmoud Abbas som krävde oacceptabla eftergifter från Jerusalem i en klar obstruktionistpolitik; och det var Mahmoud Abbas, som nått en enighetsöverenskommelse med Hamas, bara tre månader före den islamistiska gruppen startade en massiv störtflod av raketer som avfyrades in i israeliska städer.
För det fjärde är Israel idag ett bålverk mot utbyggnaden av jihadism och andra hot i Mellanöstern. Främjande av initiativ för att erkänna en tänkt palestinsk stat ignorerar nu behovet av kompromisser från PA och representerar ett stort misstag, med tanke på hur mycket västländerna behöver stöd av Israel mot jihadism och kärnvapenspridning, bland annat oroande hot mot den globala säkerheten. Att under rådande omständigheter erkänna Palestina som stat är också ett implicit godkännande av enhet överenskommelsen mellan Fatah och Hamas. Eftersom Hamas och Isis är delar av samma islamistiska front, bör de västerländska demokratierna inte legitimera en enhet som kommer att bildas genom deras enande.
Slutligen kan vi inte bortse från att den 12 oktober vid en konferens i Kairo palestinier lovades $5.400.000.000 från internationella givare för återuppbyggnaden av Gaza. Endast hälften av dessa pengar kommer att avsättas till återuppbyggnaden av Gazaremsan, enligt den norska utrikesministern Borge Brende som medordförande i konferensen. Ingen vet vad den andra hälften kommer att gå till. Om de medel som tas emot av en Hamas-styrd regeringen i Gaza, är det mer än troligt, eftersom Hamas upprepade gånger har gjort samma sak tidigare, att medlen kommer att användas för att befästa deras makt, samla fler raketer och granater och bygga fler tunnlar till attackera israeliska civila, och samtidigt främja radikal och odemokratisk politik på gatan. Att misslyckas med att spåra en korrekt användning av medlen är oansvarigt och kommer att bidra till en försämring för Israels säkerhet.
Friends of Israel Initiative har alltid hävdat att fred endast kan nås genom förhandlingar. Att erkänna Palestina som en stat i ansiktet på Mr Abbas obstruktionistiska beteende, Hamas attacker mot Israel och den nuvarande situationen i Mellanöstern, är till skada för fred, eftersom det kommer att belöna palestinsk ovilja att förhandla fram en verklig fred med Israel och kommer att uppmuntra ensidiga rörelser och en brytning med Osloavtalet. Därför uppmanar vi alla ansvariga ledare för fria nationer att avvisa ensidiga rörelser som bara belönar en sida. Vi kallar våra ledare att uppmana båda parter att återuppta, utan förhandsvillkor, direkta bilaterala samtal som det enda sättet att verkligen främja en varaktig fred. Åtgärder som bara undergräver en av parterna kommer inte att ge fred, de kommer att hindra det. Om vi vill ha en demokratisk, fri, fredlig och välmående palestinsk stat vid sidan av Israel, erkänns nu i stället en enhet som är långt ifrån demokratisk, fri, fredlig och välmående, vilket bara kommer att omintetgöra alla möjligheter att en sådan stat kommer att finnas i framtiden.
José María Aznar är en före detta premiärminister i Spanien och grundare av Friends of Israel Initiative.
Denna artikel är också undertecknad av:
John R Bolton, före detta amerikansk representant till FN
Giulio Terzi, tidigare utrikesminister i Italien
Bill Richardson, tidigare guvernör i New Mexico
Alejandro Toledo, tidigare president i Peru
Richard Kemp, tidigare befälhavare för de brittiska styrkorna i Afghanistan
George Weigel, senior fellow vid etik och offentlig US Policy Center
Andrew Roberts, brittisk historiker
Roberto F Agostinelli, grundare av Rhône-gruppen
Överstelöjtnant Allen B West, tidigare amerikansk kongressledamot
Carlos Alberto Montaner, exilkubansk författare och journalist
Carlos Bustelo, tidigare industriminister i Spanien
Fiamma Nirenstein, journalist, tidigare medlem i det italienska parlamentet
Rafael L Bardají, verkställande direktör, Friends of Israel Initiative, tidigare strategisk rådgivare, Spanien
27 okt 2014 · 12:00
 |
| José Aznar |
Den palestinska staten existerar inte ännu och de enda strukturer som kan likna en fungerande stat styrs av den internationellt erkända terroristgruppen Hamas.
Många länder har ändå "erkänt" en palestinsk stat genom formella deklarationer, och grupper som PLO har fått observatörsstatus i FN:s generalförsamling. Europa hade hittills stått emot lusten att erkänna ett företag som inte existerar i reala termer. Tyvärr hänger sig vissa européer idag åt en "erkännande nu"-politik.
Den 3 oktober meddelade den nya svenska regeringen att den skulle erkänna Palestina som en stat för att främja en framförhandlad tvåstatslösning. Även det brittiska parlamentet röstade den 13 oktober att godkänna en motion att erkänna Palestina som stat "vid sidan av Israel". Och trots att mer än hälften av riksdagsledamöterna inte röstade, var resultatet överväldigande övertygande: 274-12.
Vi bör förvänta oss fler liknande drag som dessa över hela Europa. Oavsett hur välmenande dessa initiativ kan vara, är det olämpligt och kontraproduktivt att erkänna Palestina som stat nu, och obefogat. Det kommer inte att främja fred, kommer inte att öka en förhandlingslösning, det kommer inte att ändra verkligheten på marken och det kommer att belöna palestinska myndighetens ensidiga åtgärder.
Dessutom representerar det ett tyst godkännande av enhetsavtalet mellan Fatah och Hamas, ett tanklöst drag i en tid då jihadistgrupper såsom Islamic State (Isis) är i full expansion. Egentligen flyttar det politiska och strategiska fokus bort från hotet om jihadism mot att hantera en fantasi, vilket är en allvarlig ansvarslöshet.
Här är varför:
Först - att erkänna Palestina som en stat i dag är skadligt för fredsförhandlingara och för tidigt. Det kommer inte att främja freden för det kommer att förmå palestinierna att avvika från en förhandlingslösning, med tanke på att en hård linje och ensidig politik fick dem så här långt. Det är också för tidigt: Palestina saknar fortfarande de grundläggande ingredienserna som en stat kräver för att utföra sina internationella och inhemska funktioner.
För det andra, må-bra-uttalanden, populära som de kan vara, kommer inte att ändra verkligheten på marken; De kommer snarare att uppmuntra den palArabiska myndigheten(PA) att fortsätta en statisk strategi i förhandlingarna - och därmed främja ett fortsatt dödläge i samtalen. I Oslo-avtalet, som undertecknats av de båda parterna, åtar båda sig att förhandla som ett sätt att nå en överenskommelse som gör det möjligt för två stater som lever sida vid sida i fred med säkra gränser. Välmenande men otillräckligt genomtänkta förklaringar som dessa kan endast vridas den väg som definieras av Oslo, vilket stöds av ansvariga medlemmar av det internationella samfundet, i en chimär - föregripa fredsavtalet det är tänkt att producera.
Tredje, dessa initiativ sätter orättvist press bara på Israel. Den judiska staten trakasseras och utsätts för ständig fientlighet från grannar och terroristgrupper, är ständigt tvingade till smärtsamma eftergifter för att uppnå en varaktig och rättvis överenskommelse, bara för att se PA vägra att kompromissa för att främja freden. Det var Mahmoud Abbas, som misslyckades med att acceptera det senaste amerikanska ramdokument som redan accepterats av Israel. Det var Mahmoud Abbas som krävde oacceptabla eftergifter från Jerusalem i en klar obstruktionistpolitik; och det var Mahmoud Abbas, som nått en enighetsöverenskommelse med Hamas, bara tre månader före den islamistiska gruppen startade en massiv störtflod av raketer som avfyrades in i israeliska städer.
För det fjärde är Israel idag ett bålverk mot utbyggnaden av jihadism och andra hot i Mellanöstern. Främjande av initiativ för att erkänna en tänkt palestinsk stat ignorerar nu behovet av kompromisser från PA och representerar ett stort misstag, med tanke på hur mycket västländerna behöver stöd av Israel mot jihadism och kärnvapenspridning, bland annat oroande hot mot den globala säkerheten. Att under rådande omständigheter erkänna Palestina som stat är också ett implicit godkännande av enhet överenskommelsen mellan Fatah och Hamas. Eftersom Hamas och Isis är delar av samma islamistiska front, bör de västerländska demokratierna inte legitimera en enhet som kommer att bildas genom deras enande.
Slutligen kan vi inte bortse från att den 12 oktober vid en konferens i Kairo palestinier lovades $5.400.000.000 från internationella givare för återuppbyggnaden av Gaza. Endast hälften av dessa pengar kommer att avsättas till återuppbyggnaden av Gazaremsan, enligt den norska utrikesministern Borge Brende som medordförande i konferensen. Ingen vet vad den andra hälften kommer att gå till. Om de medel som tas emot av en Hamas-styrd regeringen i Gaza, är det mer än troligt, eftersom Hamas upprepade gånger har gjort samma sak tidigare, att medlen kommer att användas för att befästa deras makt, samla fler raketer och granater och bygga fler tunnlar till attackera israeliska civila, och samtidigt främja radikal och odemokratisk politik på gatan. Att misslyckas med att spåra en korrekt användning av medlen är oansvarigt och kommer att bidra till en försämring för Israels säkerhet.
Friends of Israel Initiative har alltid hävdat att fred endast kan nås genom förhandlingar. Att erkänna Palestina som en stat i ansiktet på Mr Abbas obstruktionistiska beteende, Hamas attacker mot Israel och den nuvarande situationen i Mellanöstern, är till skada för fred, eftersom det kommer att belöna palestinsk ovilja att förhandla fram en verklig fred med Israel och kommer att uppmuntra ensidiga rörelser och en brytning med Osloavtalet. Därför uppmanar vi alla ansvariga ledare för fria nationer att avvisa ensidiga rörelser som bara belönar en sida. Vi kallar våra ledare att uppmana båda parter att återuppta, utan förhandsvillkor, direkta bilaterala samtal som det enda sättet att verkligen främja en varaktig fred. Åtgärder som bara undergräver en av parterna kommer inte att ge fred, de kommer att hindra det. Om vi vill ha en demokratisk, fri, fredlig och välmående palestinsk stat vid sidan av Israel, erkänns nu i stället en enhet som är långt ifrån demokratisk, fri, fredlig och välmående, vilket bara kommer att omintetgöra alla möjligheter att en sådan stat kommer att finnas i framtiden.
José María Aznar är en före detta premiärminister i Spanien och grundare av Friends of Israel Initiative.
Denna artikel är också undertecknad av:
John R Bolton, före detta amerikansk representant till FN
Giulio Terzi, tidigare utrikesminister i Italien
Bill Richardson, tidigare guvernör i New Mexico
Alejandro Toledo, tidigare president i Peru
Richard Kemp, tidigare befälhavare för de brittiska styrkorna i Afghanistan
George Weigel, senior fellow vid etik och offentlig US Policy Center
Andrew Roberts, brittisk historiker
Roberto F Agostinelli, grundare av Rhône-gruppen
Överstelöjtnant Allen B West, tidigare amerikansk kongressledamot
Carlos Alberto Montaner, exilkubansk författare och journalist
Carlos Bustelo, tidigare industriminister i Spanien
Fiamma Nirenstein, journalist, tidigare medlem i det italienska parlamentet
Rafael L Bardají, verkställande direktör, Friends of Israel Initiative, tidigare strategisk rådgivare, Spanien
"Lockande ögon" förbjuds i Saudirabien.
http://www.breitbart.com/Big-Peace/2014/11/02/Saudi-Arabia-Outlaws-Female-s-Tempting-Eyes
"Tempting eyes" - vad är det? Vackra kvinnoögon ska förbjudas. de får araberna till sej i byxorna. Landets religiösa polis har infört en ny lag och artikeln diskuterar vad det egentligen betyder.
En anonym saudisk journalist menade "icke dolda ögon med vacker form och makeup. Är de vackra nog behöver de inte ens makeup."
Folk kommer säkert att protestera. Kungen supportar polisen.
En journalist tillade att lagen är fullständigt idiotisk.
En kvinna får inte besöka läkare utan sällskap med en manlig släkting.
Sheikh Saleh Al-Loheidan berättar för världen att om en kvinna kör bil påverkar det barnafödandet, bra att veta.
Vill du se en studie i dubbelmoral kan du alltid Googla på "belly dance" Riyadh
En anonym saudisk journalist menade "icke dolda ögon med vacker form och makeup. Är de vackra nog behöver de inte ens makeup."
Folk kommer säkert att protestera. Kungen supportar polisen.
En journalist tillade att lagen är fullständigt idiotisk.
En kvinna får inte besöka läkare utan sällskap med en manlig släkting.
Sheikh Saleh Al-Loheidan berättar för världen att om en kvinna kör bil påverkar det barnafödandet, bra att veta.
Vill du se en studie i dubbelmoral kan du alltid Googla på "belly dance" Riyadh
söndag 2 november 2014
Raket från Gaza mot Israel - som stänger gränsen - och Hamas blir sura: "så får man väl inte göra" :)
Raketanfall mot Israel http://www.israelnationalnews.com/News/News.aspx/186872#.VFYkwXW98f8
Visserligen landade den inom gränsen till Gaza men det är avsikten som räknas.
Gränsövergångarna för massor av varor Cogat stängs, precis som Egypten har gjort pga Hamas och deras terroristvänner. http://www.israelnationalnews.com/News/News.aspx/186886#.VFYkb3W98f8
Hamas blir dösura och säger att "så får man väl inte göra, vi har ju avtalat om fred"...... http://www.israelnationalnews.com/News/News.aspx/186905#.VFYo_HW98f8
Svenska media säger absolut ingenting.
Annat från Israel: araben Hussein Khalifa roade sej med att knivhugga och strypa Shelly Dadon. De bara är så och det är enligt Koranen.
Straff för livsfarlig stenkastning i Jerusalem har höjts till 20 år. Får se om det hjälper och hur många som kommer att klaga. FN, Jordanien, Löfvén.....
Visserligen landade den inom gränsen till Gaza men det är avsikten som räknas.
Gränsövergångarna för massor av varor Cogat stängs, precis som Egypten har gjort pga Hamas och deras terroristvänner. http://www.israelnationalnews.com/News/News.aspx/186886#.VFYkb3W98f8
Hamas blir dösura och säger att "så får man väl inte göra, vi har ju avtalat om fred"...... http://www.israelnationalnews.com/News/News.aspx/186905#.VFYo_HW98f8
Svenska media säger absolut ingenting.
 |
| Shelly Dadon |
Straff för livsfarlig stenkastning i Jerusalem har höjts till 20 år. Får se om det hjälper och hur många som kommer att klaga. FN, Jordanien, Löfvén.....
lördag 1 november 2014
Jordaniens och Israels långa samarbete.
Oediterad Googleöversättning av artikeln följer.
Jag läste just en bra översikt över Jordaniens och Israels långa samarbete av olika anledningar, från försvar, där Israel har hjälpt Jordanien många gånger, palAraber där Jordanien redan består av 70% palAraber och ingalunda vill ha fler, till ekonomi där Jordanien fått mycket dricksvatten från Israel och nu snart gas. Där Jordanien har förmedlat mycket information till Mossad men också gjort bort sej ett antal gånger.
På sistone har kungen, Abdullah, gjort bort sej genom att skrika att han bryter samarbetet med Israel om inte Israel slutar försvara sin mest heliga plats, det judiska Tempelberget. Han är den enda som förlorar på det och hans position hotas av alla islamister men.....
Läs artikeln! Onödigt att jag kör den genom Google translate, samarbetet har hållit på sen långt innan Israel skapades. Löfvens desperata kvarhållande av Kejsarens Nya Kläder är ett hot mot Jordanien förstås, för som Löfven kör på nu innebär det att Hamas tar över dessa områden, ett Hamas med många likheter med ISIS, och det är också hot mot Jordanien. Löfven delar sin nakenhet/okunnighet med sin infantila regering.
Som sagt, läs artikeln så förstår du Mellanöstern bättre. Google:
Trots höga förhoppningar, 20 år senare, fokuserar Jordanien och Israels fördrag om
säkerhetssamarbete - som redan hade funnits i decennier - och den stora visionen om fred har inte förverkligats.
Märkning 20-årsdagen av fredsfördraget med Jordanien, försvarsminister Moshe Ya'alon här veckan talade om vikten av "strategisk allians" mellan Israel och Hashemitiska konungariket. Alliansen, säger Ya'alon vid en konferens på Tel Avivs Rabin Center, skapades av händelserna i september år 1970.
Men det är bara delvis sant.
Faktum 1970 händelser var avgörande för att lyfta de speciella ändå hemliga förbindelser som fanns mellan de två sidorna till en ny nivå, men de var ett resultat av ett nära, hemlig intelligens och säkerhetssamarbete som hade börjat ett decennium tidigare, samt av deras unika inbördes geostrategiska hållning.
En kort påminnelse: Efter tre år där Yasser Arafats PLO hade skapat i Jordanien en stat i staten, hotar själva existensen av regimen, beslöt kung Hussein att måttet var rågat. Han förklarade krig mot PLO, och hans armé - den welltrained Arablegionen grundades av britterna - slaktade palestinska stridande.
President Hafez Assad i Syrien, som med sin radikala anti-monarkistiska synsätt såg sig själv som en anhängare av den palestinska saken, skickade in stridsvagnar för att hjälpa PLO.
Den jordanska monarken fruktade invasionen skulle leda till hans som störtades av den gemensamma syrisk-palestinsk kraft.Uppmuntrad av Nixon-administrationen, som uppfattade kungen som en pro-amerikansk regional tillgång, var Israel förs in i ramen.Jerusalem koncentrerade krafter på den israelisk-jordanska gränsen och skickade sitt flygvapen för att patrullera luftrummet, vilket signalerar att de syriska inkräktare att det var redo att agera.
Meddelandet togs emot klart och tydligt i Damaskus.
Assad beordrade sina tankar att rulla tillbaka, och kungens liv och regim räddades av israelisk inblandning - och det var inte första gången.
På hans Rabin Center föreläsning, försvarsministern hänvisade också till relationerna mellan de två länderna som en "hemlig allians", utan att närmare. I centrum för detta är uppfattningen att båda länderna har gemensamma intressen och är utsatta för samma hot, nämligen palestinska terrorister och arabiska radikaler.
Således var Jordanien och är fortfarande Israels bästa strategisk tillgång i regionen.
Denna förståelse går hela vägen tillbaka till pre-state dagar när Kung Abdullah I, som grundade riket med hjälp av britterna, började flirta med sionistiska ledare.
Dagen före frihetskriget, träffade han i hemlighet två gånger med Golda Meir, i hopp om att hindra skapandet av staten Israel samtidigt som det judiska samfundet i Palestina en självständig enhet inom Hashemitiska konungariket. Erbjudandet avvisades av Meir, men de två sidorna nått en tyst samförstånd.
Israel skulle tillåta den arabiska legionen att erövra territorium tilldelats av FN: s delningsplan för att en "arabisk stat", nämligen Västbanken, och i gengäld Jordanien inte skulle invadera områden som avsatts för den judiska staten.
Bortsett från vissa lokala slagfält runt Jerusalem, de två sidorna respekte förståelsen.
Efter kriget 1948, Jordanien annekterade Västbanken och styrde de två bankerna i Jordanfloden. På grund av sina kontakter med judarna och Israel, tre år senare Abdullah mördades av en palestinsk beväpnad man. År 1952 hans sonson, den unge Hussein, kröntes.
För ett decennium, den nye kungen kämpade för att överleva i den grova sjön i Pan-arabismen predikas av Egyptens president Gamal Abdel Nasser, som konspirerade för att störta kungen. Under denna period, Israel hjälpte kungen att överleva sådana försök åtminstone två gånger, genom att förse honom med underrättelse tips om tomten för att döda honom med syriska och egyptiska agenter. Jerusalem, som såg Amman som buffertzon mot utbyggnaden av arabisk radikalism från Irak och Syrien, hade ett starkt intresse av kungen att hålla sin krona och se Jordan förblev väst.
Ändå är det bara 1963 gjorde den numera mogna kungen inser att ha bättre förbindelser med Israel var till hans fördel, och att Israel var den bästa garanten för hans regims överlevnad. Det året mötte han i hemlighet i London med Yaacov Herzog, sedan biträdande generaldirektör för statsrådets kansli. Mäklaren var Dr. Emmanuel Herbert, en brittisk Judisk som var kungens privata läkare utan också en ivrig anhängare av Israel med nära band till brittiska sionistiska ledare som Lord Sieff, en av ägarna till Marks & Spencer-kedjan.
Men hans hemliga banden inte hindrade honom från att göra Jordaniens största misstag. Kungen kunde inte motstå Nassers begäran och hot, och anslöt sig till Egypten i krig mot Israel. I det sexdagarskriget, Jordanien förlorade Västbanken.
Efter att ha insett sitt misstag och beklagar det, förnyade konungen hemliga banden med Israel; Han fortsatte med att träffa israeliska ledare, sitta ned dussintals gånger med Mossad hövdingar, långt före undertecknandet av fredsfördraget 1994.
I själva verket, från 1968 fram till sin död 1999, träffade alla israeliske premiärministern Hussein - med ett undantag, Menachem Begin, som slöt fred med Egypten men vägrade att se den jordanska monarken.
I mötena, konungen utbytte åsikter och underrättelse uppskattningar om den regionala utvecklingen. Han ibland ges också information, som han gjorde i ett möte med Meir i September 1973, varnar för att Egypten och Syrien hade bestämt sig för att attackera Israel.Israeliska cheferna av intelligens och den politiska echelon vägrade att tro honom; två veckor senare, Yom Kippur-kriget bröt ut.
Det var en annan dåligt omdöme uppmaning av kungen i form av jordanska intressen. Hade han gick de invaderande arméer, kan han ha tvingat Israel att dra sig tillbaka åtminstone delvis från Västbanken, som den gjorde från Sinai och Quneitra på Golanhöjderna.
1994 ÅRS fredsavtal som syftar till att normalisera förbindelserna främst på två fronter.
En var att föra ut i det fria några av de hemliga säkerhets banden mellan de två nationerna. Jordanska underrättelsetjänsten var en av Mossad bästa partners, till den grad att de agerade tillsammans mot en gemensam fiende - palestinierna. Jordanierna skulle tippa av Mossad om terrorister, överlåta dem till Israel ibland och låta israeliska experter observera förhör av radikala palestinier. Jordanska underrättelsetjänsten visade även beredskap att mörda Hamas och Hizbollah-gerillan om det behövs.
Det andra målet var att skapa de ekonomiska banden och hjälpa Jordanien stärka sin ekonomi.
Även säkerhetsaspekten har varit tillfredsställande, de ekonomiska förbindelserna mellan de två sidorna aldrig riktigt tog fart. Sant, Israel pumpar från sjön Kinneret (Galileiska sjön) för att förse Jordanien med desperat behov av vatten. Och sant, vissa israeliska textilföretag öppnat fabriker i Jordanien, främst på grund av den låga kostnaden för arbetskraften. Helt nyligen har ett avtal om leverans av Amman Israels naturgas från Medelhavs fält undertecknats, och det finns också en direkt flyglinje mellan de två länderna.
Men dessa transaktioner och verksamheter är inte tillräckligt, och Jordanien har drabbats av israelisk byråkrati förklädd till säkerhetsproblem.
Den dystra verkligheten för en kall fred har inte uppfyllt de stora förväntningar på fredsvinster.
Reser sig över allt detta är det olösta palestinska problemet.Jordanien har ett enormt intresse av att skapa en palestinsk stat;Annars fruktar man att en dag Israel kommer att utvisa palestinier från Västbanken för att ge plats för fler judiska bosättningar.
Detta skulle så småningom göra Jordanien, som redan har en palestinsk majoritet på cirka 70 procent, i en palestinsk stat.
Alltså, det som återstår av den stora visionen om fred med Jordanien?En krossade dröm, och ömsesidiga intressen inom området för säkerhet och intelligens.
Med andra ord, vi är tillbaka till ruta ett, till där vi var innan fredsavtalet undertecknades.
Yossi Melman är en israelisk journalist och författare som specialiserat sig på säkerhets- och underrättelsefrågor. Han är medförfattare till "Spies Against Armageddon: inne Israels Secret Wars.
Besök Yossi Melman blogg: Www.israelspy.com
Men det är bara delvis sant.
Faktum 1970 händelser var avgörande för att lyfta de speciella ändå hemliga förbindelser som fanns mellan de två sidorna till en ny nivå, men de var ett resultat av ett nära, hemlig intelligens och säkerhetssamarbete som hade börjat ett decennium tidigare, samt av deras unika inbördes geostrategiska hållning.
En kort påminnelse: Efter tre år där Yasser Arafats PLO hade skapat i Jordanien en stat i staten, hotar själva existensen av regimen, beslöt kung Hussein att måttet var rågat. Han förklarade krig mot PLO, och hans armé - den welltrained Arablegionen grundades av britterna - slaktade palestinska stridande.
President Hafez Assad i Syrien, som med sin radikala anti-monarkistiska synsätt såg sig själv som en anhängare av den palestinska saken, skickade in stridsvagnar för att hjälpa PLO.
Den jordanska monarken fruktade invasionen skulle leda till hans som störtades av den gemensamma syrisk-palestinsk kraft.Uppmuntrad av Nixon-administrationen, som uppfattade kungen som en pro-amerikansk regional tillgång, var Israel förs in i ramen.Jerusalem koncentrerade krafter på den israelisk-jordanska gränsen och skickade sitt flygvapen för att patrullera luftrummet, vilket signalerar att de syriska inkräktare att det var redo att agera.
Meddelandet togs emot klart och tydligt i Damaskus.
Assad beordrade sina tankar att rulla tillbaka, och kungens liv och regim räddades av israelisk inblandning - och det var inte första gången.
På hans Rabin Center föreläsning, försvarsministern hänvisade också till relationerna mellan de två länderna som en "hemlig allians", utan att närmare. I centrum för detta är uppfattningen att båda länderna har gemensamma intressen och är utsatta för samma hot, nämligen palestinska terrorister och arabiska radikaler.
Således var Jordanien och är fortfarande Israels bästa strategisk tillgång i regionen.
Denna förståelse går hela vägen tillbaka till pre-state dagar när Kung Abdullah I, som grundade riket med hjälp av britterna, började flirta med sionistiska ledare.
Dagen före frihetskriget, träffade han i hemlighet två gånger med Golda Meir, i hopp om att hindra skapandet av staten Israel samtidigt som det judiska samfundet i Palestina en självständig enhet inom Hashemitiska konungariket. Erbjudandet avvisades av Meir, men de två sidorna nått en tyst samförstånd.
Israel skulle tillåta den arabiska legionen att erövra territorium tilldelats av FN: s delningsplan för att en "arabisk stat", nämligen Västbanken, och i gengäld Jordanien inte skulle invadera områden som avsatts för den judiska staten.
Bortsett från vissa lokala slagfält runt Jerusalem, de två sidorna respekte förståelsen.
Efter kriget 1948, Jordanien annekterade Västbanken och styrde de två bankerna i Jordanfloden. På grund av sina kontakter med judarna och Israel, tre år senare Abdullah mördades av en palestinsk beväpnad man. År 1952 hans sonson, den unge Hussein, kröntes.
För ett decennium, den nye kungen kämpade för att överleva i den grova sjön i Pan-arabismen predikas av Egyptens president Gamal Abdel Nasser, som konspirerade för att störta kungen. Under denna period, Israel hjälpte kungen att överleva sådana försök åtminstone två gånger, genom att förse honom med underrättelse tips om tomten för att döda honom med syriska och egyptiska agenter. Jerusalem, som såg Amman som buffertzon mot utbyggnaden av arabisk radikalism från Irak och Syrien, hade ett starkt intresse av kungen att hålla sin krona och se Jordan förblev väst.
Ändå är det bara 1963 gjorde den numera mogna kungen inser att ha bättre förbindelser med Israel var till hans fördel, och att Israel var den bästa garanten för hans regims överlevnad. Det året mötte han i hemlighet i London med Yaacov Herzog, sedan biträdande generaldirektör för statsrådets kansli. Mäklaren var Dr. Emmanuel Herbert, en brittisk Judisk som var kungens privata läkare utan också en ivrig anhängare av Israel med nära band till brittiska sionistiska ledare som Lord Sieff, en av ägarna till Marks & Spencer-kedjan.
Men hans hemliga banden inte hindrade honom från att göra Jordaniens största misstag. Kungen kunde inte motstå Nassers begäran och hot, och anslöt sig till Egypten i krig mot Israel. I det sexdagarskriget, Jordanien förlorade Västbanken.
Efter att ha insett sitt misstag och beklagar det, förnyade konungen hemliga banden med Israel; Han fortsatte med att träffa israeliska ledare, sitta ned dussintals gånger med Mossad hövdingar, långt före undertecknandet av fredsfördraget 1994.
I själva verket, från 1968 fram till sin död 1999, träffade alla israeliske premiärministern Hussein - med ett undantag, Menachem Begin, som slöt fred med Egypten men vägrade att se den jordanska monarken.
I mötena, konungen utbytte åsikter och underrättelse uppskattningar om den regionala utvecklingen. Han ibland ges också information, som han gjorde i ett möte med Meir i September 1973, varnar för att Egypten och Syrien hade bestämt sig för att attackera Israel.Israeliska cheferna av intelligens och den politiska echelon vägrade att tro honom; två veckor senare, Yom Kippur-kriget bröt ut.
Det var en annan dåligt omdöme uppmaning av kungen i form av jordanska intressen. Hade han gick de invaderande arméer, kan han ha tvingat Israel att dra sig tillbaka åtminstone delvis från Västbanken, som den gjorde från Sinai och Quneitra på Golanhöjderna.
1994 ÅRS fredsavtal som syftar till att normalisera förbindelserna främst på två fronter.
En var att föra ut i det fria några av de hemliga säkerhets banden mellan de två nationerna. Jordanska underrättelsetjänsten var en av Mossad bästa partners, till den grad att de agerade tillsammans mot en gemensam fiende - palestinierna. Jordanierna skulle tippa av Mossad om terrorister, överlåta dem till Israel ibland och låta israeliska experter observera förhör av radikala palestinier. Jordanska underrättelsetjänsten visade även beredskap att mörda Hamas och Hizbollah-gerillan om det behövs.
Det andra målet var att skapa de ekonomiska banden och hjälpa Jordanien stärka sin ekonomi.
Även säkerhetsaspekten har varit tillfredsställande, de ekonomiska förbindelserna mellan de två sidorna aldrig riktigt tog fart. Sant, Israel pumpar från sjön Kinneret (Galileiska sjön) för att förse Jordanien med desperat behov av vatten. Och sant, vissa israeliska textilföretag öppnat fabriker i Jordanien, främst på grund av den låga kostnaden för arbetskraften. Helt nyligen har ett avtal om leverans av Amman Israels naturgas från Medelhavs fält undertecknats, och det finns också en direkt flyglinje mellan de två länderna.
Men dessa transaktioner och verksamheter är inte tillräckligt, och Jordanien har drabbats av israelisk byråkrati förklädd till säkerhetsproblem.
Den dystra verkligheten för en kall fred har inte uppfyllt de stora förväntningar på fredsvinster.
Reser sig över allt detta är det olösta palestinska problemet.Jordanien har ett enormt intresse av att skapa en palestinsk stat;Annars fruktar man att en dag Israel kommer att utvisa palestinier från Västbanken för att ge plats för fler judiska bosättningar.
Detta skulle så småningom göra Jordanien, som redan har en palestinsk majoritet på cirka 70 procent, i en palestinsk stat.
Alltså, det som återstår av den stora visionen om fred med Jordanien?En krossade dröm, och ömsesidiga intressen inom området för säkerhet och intelligens.
Med andra ord, vi är tillbaka till ruta ett, till där vi var innan fredsavtalet undertecknades.
Yossi Melman är en israelisk journalist och författare som specialiserat sig på säkerhets- och underrättelsefrågor. Han är medförfattare till "Spies Against Armageddon: inne Israels Secret Wars.
Besök Yossi Melman blogg: Www.israelspy.com
.
.
Järndomen går till sjöss.
Israels enorma success med Järndomen som prickar ner 90% av inkommande raketer från Gaza gör att nästa steg blir att montera en sådan på ett skepp, för att bl.a. skydda Israels oljeplattformar från hot från Turkiet och terroristgrupper.
Referenser:
Israel’s Rafael Has Developed an ‘Iron Dome’ for Ships (VIDEO)
Israeli Firm Adapts Iron Dome for Intercepts at Sea
http://www.euronaval.fr/
Iron Dome kommer att utnyttja skeppens radie som gör det billigare, sommarens krig i Gaza har också tvingat ner priset för varje raket från $50-100.000 till närmare plåtskrotspriset.
Nu väntar vi bara på deras Järnstråle, laserbaserad, där varje skott kostar några dollars i energikostnad.
Referenser:Israel’s Rafael Has Developed an ‘Iron Dome’ for Ships (VIDEO)
Israeli Firm Adapts Iron Dome for Intercepts at Sea
http://www.euronaval.fr/
Iron Dome kommer att utnyttja skeppens radie som gör det billigare, sommarens krig i Gaza har också tvingat ner priset för varje raket från $50-100.000 till närmare plåtskrotspriset.
Nu väntar vi bara på deras Järnstråle, laserbaserad, där varje skott kostar några dollars i energikostnad.
Se tidigare i bloggen: link1 link2 link3 link4
Varför Obama hatar Netanyahu [English]
http://www.frontpagemag.com/2014/dgreenfield/why-obama-hates-netanyahu/
En bra artikel med många detaljer varför Obama hatar Netanyahu och Israel - och hur allt annat i hans planer om Mellanöstern också har gått helt fel. Hans popularitet i Israel (utom vissa lefties) är noll. Hans popularitet bland offren för hans "muslimska vår" hatar honom mer än någonsin. Hans försök att få islamiststaterna på sin sida, Turkiet och Qatar, för att hjälpa Hamas, har gjort att Saudiaraber och Egyptier hatar honom och hans experiment mer än någonsin, liksom hans favoritism för USAs gamla fiende Iran. Läs artikeln!
En bra artikel med många detaljer varför Obama hatar Netanyahu och Israel - och hur allt annat i hans planer om Mellanöstern också har gått helt fel. Hans popularitet i Israel (utom vissa lefties) är noll. Hans popularitet bland offren för hans "muslimska vår" hatar honom mer än någonsin. Hans försök att få islamiststaterna på sin sida, Turkiet och Qatar, för att hjälpa Hamas, har gjort att Saudiaraber och Egyptier hatar honom och hans experiment mer än någonsin, liksom hans favoritism för USAs gamla fiende Iran. Läs artikeln!
Prenumerera på:
Inlägg
(
Atom
)