Varför inga förväntningar på ett möte mellan Netanyahu och Abbas? Artikel om "illegala bosättningar".

 Varför påstår TT en sån sak, "inga förväntningar" och sen inte ens antyder varför de inte har några förväntningar?
Ett av problemen är de absolut omöjliga Obamaparametrarna:
Stopp för judiska bosättningar. Ingenting i Osloavtalet stöder detta, i detta avtal fick Arafat kontroll över area A, B till förhandlad fred, Israel fick lika mycket kontroll över area C, signerat av palestinierna. Araberna har byggboom i många delar, medan judar enligt Obama inte får bygga någonstans.
De förklarar inte att Israel med full rätt ockuperade ingenmanslandet Judéen/Samarien (som illegalt ockuperats av Jordanien när England lämnade mandatmakten, något Sverige aldrig erkände) i ett försvarskrig, som alltså kan avslutas den dag fredsförhandlingar slutförs, inte ett ögonblick innan. Det står i papperen som Obama inte orkat läsa och som hans rådgivare inte har tyckt vara lämpligt att lägga under hans nos.
Hur var den andra Obamaomöjligheten som stoppar alla förhandlingar? Jo, att ge araberna full kontroll över Israels hjärta och hjärna, Tel Aviv, den interntionella flygplatsen, genom att ge dem kontrol över Juda berg. Se bilderna på http://israelisverige.info/?p=8852
När representanterna för Israel och araberna, Yitzchak Molcho och Saeb Erekat möttes i Amman erkände de att där inte fanns många förhoppningar att det skulle ge något. Alla nationalister i Israel sa att om den israeliska regeringen skulle fortsätta sina fantasier och tro att det skulle bidra till fred om de gav än er till araberna utan att få ett dyft tillbaka, skulle de verkligen ställa till det, med demonstrationer i hela Israel.
 Att Abbas kräver att Osloavtalet bryts, nämner TT förstås aldrig. Här en översikt från denna länken:

Abbas krav bryter mot Osloavtalet.

Det finns en intressant aspekt av Abbas krav på att det ska bli ett "stopp" på vad han kallar för byggandet av "bosättningar". Ordet "bosättning" i sig är noga utvalt för att förmedla känslan av olaglighet och illegitimitet som Abbas önskar att associera med judisk närvaro i ett land som har bokstavligt talat varit judiskt i årtusenden, och som var arabiskt under nitton år - och även då bara på grund av ett brott mot folkrätten som begåtts av jordanierna 1948.
Mycket mer försåtligt är dock Abbas krav på att Israel inte ska bygga i dessa områden. Själva kravet utgör ett brott mot Osloavtalet, eller mer exakt av de interimsavtal mellan israeler och araber som undertecknades och bevittnades av EU, Egypten, Jordanien, Ryssland och Norge, och naturligtvis av USA, den 28 september 1995 (se artikel XVII, punkt. 1). Se bl.a. bilagan till FN-dokument A/48/486-S/26560 daterad den 11 oktober 1993.
Om du konsulterar ovannämnda dokumentation, särskilt artikel 27 i bilaga III (Civil Affairs bilaga), kommer du att notera att fullständiga rättigheter för byggbefogenheter ges till respektive myndigheter (i detta fall den israeliska regeringen, och "PA" eller "Palestinska myndigheten"). Judéen och Samarien delades upp i tre zoner: A, B och C. I område A överlämnades all kontroll (inklusive säkerhet) till den palestinska myndigheten. I zon B överlämnades all kontroll utom säkerheten till den palestinska myndigheten. Endast i Zon C - som inkluderar israeliska byar och israeliska militära anläggningar behölls full kontroll av de israeliska myndigheterna. I alla dessa zoner (inklusive C), hade situationen överenskommits mellan israeler, "palestinierna", och alla fick officiell sanktion i det ovan nämnda FN-dokumentet (ovan).
Så i själva verket är det juridiskt och moraliskt nonsens att hänvisa till Israel som "ockupationsmakt" i något av ovanstående områden, eller att hävda att Israel måste "stoppa byggandet" i zon C. Under de diskussioner som ledde till interimsavtalet 1995 hade PA begärt ett "följebrev" som skulle begränsa byggandet i zon C. Denna begäran drogs slutligen tillbaka.
När det gäller "bosättningarna", nybyggena, är det vanliga motivet för "olagligt" att deras existens är ett brott mot IV Genèvekonventionen. Detta är inte fallet, eftersom artikel II i ovannämnda konvention gäller "hel eller delvis ockupation" av territorium, ockuperat från en "hög fördragsslutande part". Eftersom Jordaniens beslag och påföljande annektering av Judéen och Samarien kom till efter ett angreppskrig, har inte Jordanien denna status. (International Law, Malcolm N. Shaw, femte upplagan, Cambridge University Press 2003, s. 1061-1063. Se även artikel XLII, Haagkonventionen 1907 och A. Gerson, Israel, Västbanken och internationell rätt). Att bevilja status som "hög avtalsslutande part" till Jordanien från 1948 och framåt skulle vara att i efterhand legitimera väpnat angrepp och markstöld. [Självklart är PLO inte en "hög avtalsslutande part" heller. - EoZ]
Det andra skälet konventionen inte gäller återfinns i punkt 6 i artikel XLIX, där det står: "Ockupationsmakt får inte deportera eller förflytta delar av sin egen civilbefolkning till det område som den ockuperar". För att citera professor Eugene V. Rostow, tidigare dekanus vid Yale Law School och USA:s statssekreterare, "De judiska bosättarna på Västbanken är i högsta grad frivilliga. De har inte blivit "deporterade" eller "överförda" till området av regeringen i Israel och deras förflyttning innebär ingen av de ohyggliga ändamål eller skadliga effekter på den befintliga befolkningen som är Genèvekonventionens mål att förhindra ".
Dessutom, för att citera professor Julius Stone (tidigare Challis professor i rättsvetenskap och internationell rätt vid universitetet i Sydney och gästprofessor i juridik vid University of New South Wales), "skulle ironin ... förskjutas långt in i det absurda om man hävdar att artikel 49 (6), som syftar till att förhindra en upprepning av folkmord av nazi-typ genom en politik som gör nazistiska storstadsområden judenrein, nu har kommit att betyda att ... Västbanken ... måste göras judenrein, om nödvändigt genom användning av våld från regeringen i Israel mot sina egna invånare. Sunt förnuft samt riktiga historiska och funktionella sammanhang utesluter en så tyrannisk tolkning av artikel 49 (6) ".
Jag upprepar: det finns inga rättsliga hinder alls för Israels byggande i zon C, och det är där de nu omtvistade "bosättningarna" [jag har börjat använda termen "nybyggen", vilket det betyder, men det har inte samma negativa klang som bosättningar fått på senare tid, efter att aldrig haft det innan] finns. Genom att kräva att bygget stoppas begår Mahommed Abbas ännu ett brott mot Osloavtalet (som han gjorde när han gick till FN i september 2011) och visar att varken han eller hans "palestinska myndighet" går att lita på.
.......