Enkelt svar: när det är till Israels fördel, aldrig annars!
Obama och EU med Bildt som skriker högst, är högeligen upprörda om Israel bygger ett nytt barnhem på land judarna köpte före 1948 - i många fall.
Yoram Ettinger har skrivit en översikt över USA:s försök att pressa Israel till att göra saker som det alls icke har legat i deras intresse att göra.
1950 försökte USA pressa Israel att avstå från judisk uppbyggnada v jerusalem och att deklarera Jerusalem som Israels huvudstad - premiärminister Ben Gurion byggde, flyttade regering och tusentals judiska immigranter till Jerusalem och förklarade att Jerusalem var Israels huvudstad.
1967 försökte USA förhindra annektering av Östra Jerusalem - premiärminister Eshkol annekterade hela det återförenade Jerusalem och byggde den stora förstaden Ramat Eshkol. 1970 försökte USA påverka Israel att upphöra med administration över delar av Jerusalem - premiärminister Golda Meir skapade förstäderna Gilo, Ramot och Neveh Yaakov (med en nuvarande befolkning av mer än 100.000!) USA pressade, Israel byggde. Jerusalem expanderade och den judiska staten respekterades motvilligt.
1948 pressade USA:s Department of State, Pentagon och CIA Ben Gurion att inte deklarera Israel självständigt. 1961 pressade president Kennedy för att stoppa konstruktionen av Israels kärnreaktor i Dimona. 1967 försökte president Johnson förhindra att Israel anföll och förstörde de vapen och flygplan som Egypten, Syrien och Jordanien hade radat upp längs gränsen mot Israel. 1977 tryckte president Carter på för att premiärminister Begin inte skulle förhandla direkt med Sadat utan i stället sätta sig vid konferensbordet och diskutera palestinaaraberna och Jerusalem. 1981 tryckte president Reagan på för att Begin inte skulle beordra bombning av Saddams kärnreaktor. I alla fallen gav Israels vägran att acceptera påtryckningar, kortvariga problem men stärkte Israels säkerhet på längre sikt. Att vika sig för sådana påtryckningar ökar trycket. Israel kan enbart uppnå sina strategiska mål genom att vägra ge efter för påtryckingarna annars förlorar landet sina målsättningar.
Supporten för Israel från USA:s folk och Kongress är robust. "The Rasmussen Report" visar på en support av 70% augusti 10, 1009 och "Gallup" placerade Israel den 3 mars 2009 som den fjärde mest favoriserade staten. 10 augusti 2009 skrev 71 senatorer ett brev till Obama för att flytta pressen från Israel till arabländerna. Howard Berman (The Democratic Chairman of the House Foreign Relations Committee) är starkt emot Obamas opposition mot judisk bebyggelse i Östra Jerusalem. Den starkaste (demokratiska) senatorn, Daniel Inouye, Ordförande för "Appropriations Committee" är den mest effektiva supportern för förbindelserna mellan USA och Israel sedan 1948. Obama kan inte få igenom sin lagstiftande agenda utan Inouyes support. Kongressen har vissa invändningar mot Israels bosättningspolicy men är helt emot sanktioner mot Israel.
Efter Gulfkriget 1991 bad Israel om akut assistsns, vilket Bush/Baker vägrade. Kongressen stödde Israel och levererade $650 miljoner i cash och $700 miljoner i militära system. 1990 försökte Bush/Baker skära 5% av hjälpen till Israel pga bosättningsaktiviteter. Kongressen vägrade gå med på detta så det blev inte av. "Legislature" och "Executive" har lika stor makt och är helt självständiga från varandra. Kongressen har systematiskt supportat den judiska staten sedan före 1948.
President Obama seglade i början fram på sina framgångar i uppstarten men nu går det allt trögare, från januari till september har hans uppskattning gått från 65% till mindre än 50%, det skarpaste fallet på flera decennier. Demokraterna i allmänhet har förlorat mycket i förtroende, medan det har klättrat för republikanerna. Demokraternas "Blue Dog Coalition" är emot honom.
Obama utövar ett psykologiskt tryck emot Israel men detta är det enda han kan göra. Han valdes absolut inte på att eliminera judiska bosättningar eller judisk bosättning i Jerusalem. Hans politiska framtid, och framtiden för Demokraternas lagstiftare har inget att göra med dessa punkter. Den arab-israeliska konflikten är inte det viktigaste för Obama och de flesta Demokrater sympatiserar inte med hans åsikter. Obama behöver support från Israels vänner på Capitol Hill för att lyckas med sin nationella aganda.
US Pressure – A Guide for the Perplexed,
Yoram Ettinger, "News 1st Class," Sept. 9, 2009
Fact: In 1950, the US Administration pressured Israel to refrain from Jewish construction in Jerusalem and from declaring Jerusalem the capital of Israel – Prime Minister Ben Gurion built, relocated government agencies and thousands of immigrants to Jerusalem and declared Jerusalem the capital of the Jewish State.
In 1967, the US Administration pressured against annexation of East Jerusalem – Prime Minister Eshkol annexed, reunited Jerusalem, and built the formidable Ramat Eshkol neighborhood. In 1970, the US Administration pressured Israel to relinquish control over parts ofJerusalem – Prime Minister Golda Meir constructed the neighborhoods of Gilo, Ramot and Neveh Yaakov (current population over 100,000!). The US Administration pressured, Israel constructed, Jerusalem expanded and the Jewish State earned strategic respect.
Fact: In 1948, the US Department of State, Pentagon and CIA pressured Ben Gurion to avoid a declaration of independence. In 1961, President Kennedy pressured to stop the construction of Israel's nuclear reactor in Dimona. In 1967, President Johnson pressured against pre-empting the Egypt-Syria-Jordan military offensive. In 1977, President Carter pressured Prime Minister Begin to abstain from direct negotiation with President Sadat and participate – instead – in an international conference, focusing on the Palestinian issue andJerusalem. In 1981, President Reagan pressured Prime Minister Begin against bombing Iraq's nuclear reactor. Defiance of pressure entails short-term cost but enhances long-term national security. Submission to pressure exacerbates pressure. Fending off pressure is required, in order to attain strategic goals. Avoiding pressure – through concessions - leads to departure from strategic goals.
Fact: US public and Congressional support of Israel is robust. "The Rasmussen Report" documents a 70% support (Aug. 10, 2009) and "Gallup" ranks Israel as the fourth-favored ally (March 3, 2009). 71 Senators signed an August 10, 2009 letter calling upon President Obama to shift pressure from Israel to Arab countries. The Democratic Chairman of the House Foreign Relations Committee, Howard Berman, called upon Obama to end his preoccupation with settlements. The Democratic Majority Leader, Steny Hoyer, resents Obama's opposition to Jewish construction in East Jerusalem. The strongest (Democratic) Senator, Daniel Inouye, Chairman of the Appropriations Committee, is the most effective supporter of the US-Israel connection since 1948. Obama cannot get his legislative agenda without Inouye's support. While Congress has reservations about Israel's settlements policy, Congress opposes sanctions against Israel.
Fact: Following the 1991 Gulf War, Israel asked for emergency assistance, which Bush/Baker rejected, Congress supported and Israelreceived $650MN in cash and $700MN in military systems. In 1990, Bush/Baker attempted to cut 5% of the foreign aid to Israel because ofIsrael's settlement activities. Congress opposed the cut and the initiative was rescinded. The Legislature and the Executive are equal-in-power and fully independent of each other. The US Congress has been a systematic bastion of support of the Jewish State since before 1948.
Fact: President Obama has been transformed from a coattail President to an anchor-chained President, taking a dive from a 65% approval rating in January to less than 50% in September, the sharpest decline in recent decades, other than President Ford's (due to his pardon of Nixon). Thus, Democratic House candidates/members are experiencing the lowest ebb in two years, while Republicans enjoy a systematic edge. Obama is confronted by an effective Blue Dog Democratic opposition.
President Obama exercises psychological pressure against Israel. He cannot exert an effective tangible pressure. He was not elected to uproot Jewish settlements and prevent Jewish construction in Jerusalem. His political future – and that of Democratic legislators – does not depend on these issues. The Arab-Israeli conflict is not among Obama's top priorities, and his position on Israel is not compatible with most Democrats. Obama needs the support of Israel's friends on Capitol Hill, in order to advance his primary domestic and national security/international agendas.
DN696 DN453 SvD865 VG656 |
.
antisemitism 
antisionism 
araber 
bosättare 
bosättningar 
Israel 
Jerusalem 
judar 
Mellanöst ernkonflikten 
muslimer 
Netanyahu 
Obama 
palestinska myndigheten 
terrorism 
tvåstatslösning 
USA 
Västbanken....
1950 försökte USA pressa Israel att avstå från judisk uppbyggnada v jerusalem och att deklarera Jerusalem som Israels huvudstad - premiärminister Ben Gurion byggde, flyttade regering och tusentals judiska immigranter till Jerusalem och förklarade att Jerusalem var Israels huvudstad.
1967 försökte USA förhindra annektering av Östra Jerusalem - premiärminister Eshkol annekterade hela det återförenade Jerusalem och byggde den stora förstaden Ramat Eshkol. 1970 försökte USA påverka Israel att upphöra med administration över delar av Jerusalem - premiärminister Golda Meir skapade förstäderna Gilo, Ramot och Neveh Yaakov (med en nuvarande befolkning av mer än 100.000!) USA pressade, Israel byggde. Jerusalem expanderade och den judiska staten respekterades motvilligt.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Tack för kommentar - jag godkänner när jag har läst den! Om den är värd att godkännas :)