Israel i Sverige[B]: september 2009

söndag 20 september 2009

Förintelse? [copy]

Varför tjatas så mycket om Förintelsen? Därför att Hitler med god medhjälp av många andra i Europa förintade 40% av ett helt folk, och hade han vunnit kriget hade han gjort sitt bästa att exterminera resten också. God hjälp av muslimerna också, med aktiv rivstart av "stormuftin" Husseini av Jerusalem, år 1920, som varken var "stor" eller "mufti" - se denna länk. Självklart samarbetade Husseini och engelsmännen mot judarna i det palestinska mandatet, när det gällde att inte flyende judar skulle kunna ta sig till det judiska hemland de hade fått sig tilldelat vid fredskonferensen i San Remo 1920. En uppskattning säger att det tar 100 år innan det finns lika många judar igen som det fanns före Förintelsen. Hälften är nu i Israel och fler och fler kommer dit. Den enda nackdelen med det är att världsopinionen vill att judarna i Israel ska samlas inom så litet område som möjligt för att underlätta det för Ahmadinejad. Ingen händelse i världshistorien har dokumenterats noggrannare, många muséer och arkiv är specialiserade på Förintelsen. Se t.ex. Yad Vashem http://www.yadvashem.org/

United States Holocaust Memorial Museum http://www.ushmm.org/ The Holocaust History Project http://www.holocaust-history.org/ Holocaust archive going public http://www.msnbc.msn.com/id/15791203/ Söker du på holocaust museum eller holocaust archive hittar du ett antal. Förintelsen var en följd av antisemitism - vilket definitionsmässigt betyder judehat enligt Svenska Akademiens Ordbok. Tyvärr något som Bildt stenhårt vägrar uttala sig emot. Denna antisemitism berodde på många faktorer, Kyrkan - som hade startat det med de goda kyrkofäderna som såg till att det under de närmsta tvåtusen åren predikades i kyrkan att judarna hade dödat Jesus. Att Jesus själv var jude och uteslutande predikade judendom talas det mindre om - man får knepa och knåpa lite. Eftersom judendom och kristendom på det stora hela är samma sak var man tvungen att markera de små skillnaderna, som att flytta lördagen till söndag. Hela Europa hade mindervärdeskomplex över att behöva hämta sin religion från judarna - kanske de har det fortfarande. Varför skrotades Oden och Tor eller romerska och grekiska gudar? Verkade de smått barnsliga i jämförelse? Judarna var annorlunda, en annan anledning, såg annorlunda ut, annan religion - det är skillnaderna som syns, inte likheterna. Detta var innan Europa upplevde dagens muslimska folkvandring. Många judar var väldigt framgångsrika, ett annat irritationsmoment. En del blev så rika att de kunde låna ut pengar - jättebra tills de skulle betalas tillbaka.

Ahmadinejad har återigen ställt sig upp och försöker stolt bli Hitler IIre, denna tidens hatmonster och visa sitt förakt inför 6 miljoner mördade judar. Det är inte bara antalet det rör sig om utan den metodiska slakten av en hel folkgrupp, kultur, religion whatever. Och förvissningen om att han hade fortsatt om han hade kunnat. Hitler spred sina tentakler överallt och överallt tvingade han lokalbefolkningen att mer eller mindre villigt samla in lokala judar och massakrera dom. Det sägs om människor som uppfattar sig som stora ledare att är de inte kapabla att göra gott försöker de åtminstone vara så onda som möjligt. . DN183 SvD945 SDS287 SvD157 SvD459 DN518 AB764 DN645 KvP166 DN513 VG316 VG299 VG252 db795 db429 | .

Ahmadinejad

antisemitism

antisionism

Mellanösternkonflikten

muslimer

terrorism ....

onsdag 16 september 2009

När bör Israel lyda USA? [copy]

Enkelt svar: när det är till Israels fördel, aldrig annars! Obama och EU med Bildt som skriker högst, är högeligen upprörda om Israel bygger ett nytt barnhem på land judarna köpte före 1948 - i många fall. Yoram Ettinger har skrivit en översikt över USA:s försök att pressa Israel till att göra saker som det alls icke har legat i deras intresse att göra.

1950 försökte USA pressa Israel att avstå från judisk uppbyggnada v jerusalem och att deklarera Jerusalem som Israels huvudstad - premiärminister Ben Gurion byggde, flyttade regering och tusentals judiska immigranter till Jerusalem och förklarade att Jerusalem var Israels huvudstad. 1967 försökte USA förhindra annektering av Östra Jerusalem - premiärminister Eshkol annekterade hela det återförenade Jerusalem och byggde den stora förstaden Ramat Eshkol. 1970 försökte USA påverka Israel att upphöra med administration över delar av Jerusalem - premiärminister Golda Meir skapade förstäderna Gilo, Ramot och Neveh Yaakov (med en nuvarande befolkning av mer än 100.000!) USA pressade, Israel byggde. Jerusalem expanderade och den judiska staten respekterades motvilligt.

1948 pressade USA:s Department of State, Pentagon och CIA Ben Gurion att inte deklarera Israel självständigt. 1961 pressade president Kennedy för att stoppa konstruktionen av Israels kärnreaktor i Dimona. 1967 försökte president Johnson förhindra att Israel anföll och förstörde de vapen och flygplan som Egypten, Syrien och Jordanien hade radat upp längs gränsen mot Israel. 1977 tryckte president Carter på för att premiärminister Begin inte skulle förhandla direkt med Sadat utan i stället sätta sig vid konferensbordet och diskutera palestinaaraberna och Jerusalem. 1981 tryckte president Reagan på för att Begin inte skulle beordra bombning av Saddams kärnreaktor. I alla fallen gav Israels vägran att acceptera påtryckningar, kortvariga problem men stärkte Israels säkerhet på längre sikt. Att vika sig för sådana påtryckningar ökar trycket. Israel kan enbart uppnå sina strategiska mål genom att vägra ge efter för påtryckingarna annars förlorar landet sina målsättningar.

Supporten för Israel från USA:s folk och Kongress är robust. "The Rasmussen Report" visar på en support av 70% augusti 10, 1009 och "Gallup" placerade Israel den 3 mars 2009 som den fjärde mest favoriserade staten. 10 augusti 2009 skrev 71 senatorer ett brev till Obama för att flytta pressen från Israel till arabländerna. Howard Berman (The Democratic Chairman of the House Foreign Relations Committee) är starkt emot Obamas opposition mot judisk bebyggelse i Östra Jerusalem. Den starkaste (demokratiska) senatorn, Daniel Inouye, Ordförande för "Appropriations Committee" är den mest effektiva supportern för förbindelserna mellan USA och Israel sedan 1948. Obama kan inte få igenom sin lagstiftande agenda utan Inouyes support. Kongressen har vissa invändningar mot Israels bosättningspolicy men är helt emot sanktioner mot Israel.

Efter Gulfkriget 1991 bad Israel om akut assistsns, vilket Bush/Baker vägrade. Kongressen stödde Israel och levererade $650 miljoner i cash och $700 miljoner i militära system. 1990 försökte Bush/Baker skära 5% av hjälpen till Israel pga bosättningsaktiviteter. Kongressen vägrade gå med på detta så det blev inte av. "Legislature" och "Executive" har lika stor makt och är helt självständiga från varandra. Kongressen har systematiskt supportat den judiska staten sedan före 1948.

President Obama seglade i början fram på sina framgångar i uppstarten men nu går det allt trögare, från januari till september har hans uppskattning gått från 65% till mindre än 50%, det skarpaste fallet på flera decennier. Demokraterna i allmänhet har förlorat mycket i förtroende, medan det har klättrat för republikanerna. Demokraternas "Blue Dog Coalition" är emot honom.

Obama utövar ett psykologiskt tryck emot Israel men detta är det enda han kan göra. Han valdes absolut inte på att eliminera judiska bosättningar eller judisk bosättning i Jerusalem. Hans politiska framtid, och framtiden för Demokraternas lagstiftare har inget att göra med dessa punkter. Den arab-israeliska konflikten är inte det viktigaste för Obama och de flesta Demokrater sympatiserar inte med hans åsikter. Obama behöver support från Israels vänner på Capitol Hill för att lyckas med sin nationella aganda.

US Pressure – A Guide for the Perplexed, Yoram Ettinger, "News 1st Class," Sept. 9, 2009 Fact: In 1950, the US Administration pressured Israel to refrain from Jewish construction in Jerusalem and from declaring Jerusalem the capital of Israel – Prime Minister Ben Gurion built, relocated government agencies and thousands of immigrants to Jerusalem and declared Jerusalem the capital of the Jewish State. In 1967, the US Administration pressured against annexation of East Jerusalem – Prime Minister Eshkol annexed, reunited Jerusalem, and built the formidable Ramat Eshkol neighborhood. In 1970, the US Administration pressured Israel to relinquish control over parts ofJerusalem – Prime Minister Golda Meir constructed the neighborhoods of Gilo, Ramot and Neveh Yaakov (current population over 100,000!). The US Administration pressured, Israel constructed, Jerusalem expanded and the Jewish State earned strategic respect. Fact: In 1948, the US Department of State, Pentagon and CIA pressured Ben Gurion to avoid a declaration of independence. In 1961, President Kennedy pressured to stop the construction of Israel's nuclear reactor in Dimona. In 1967, President Johnson pressured against pre-empting the Egypt-Syria-Jordan military offensive. In 1977, President Carter pressured Prime Minister Begin to abstain from direct negotiation with President Sadat and participate – instead – in an international conference, focusing on the Palestinian issue andJerusalem. In 1981, President Reagan pressured Prime Minister Begin against bombing Iraq's nuclear reactor. Defiance of pressure entails short-term cost but enhances long-term national security. Submission to pressure exacerbates pressure. Fending off pressure is required, in order to attain strategic goals. Avoiding pressure – through concessions - leads to departure from strategic goals. Fact: US public and Congressional support of Israel is robust. "The Rasmussen Report" documents a 70% support (Aug. 10, 2009) and "Gallup" ranks Israel as the fourth-favored ally (March 3, 2009). 71 Senators signed an August 10, 2009 letter calling upon President Obama to shift pressure from Israel to Arab countries. The Democratic Chairman of the House Foreign Relations Committee, Howard Berman, called upon Obama to end his preoccupation with settlements. The Democratic Majority Leader, Steny Hoyer, resents Obama's opposition to Jewish construction in East Jerusalem. The strongest (Democratic) Senator, Daniel Inouye, Chairman of the Appropriations Committee, is the most effective supporter of the US-Israel connection since 1948. Obama cannot get his legislative agenda without Inouye's support. While Congress has reservations about Israel's settlements policy, Congress opposes sanctions against Israel. Fact: Following the 1991 Gulf War, Israel asked for emergency assistance, which Bush/Baker rejected, Congress supported and Israelreceived $650MN in cash and $700MN in military systems. In 1990, Bush/Baker attempted to cut 5% of the foreign aid to Israel because ofIsrael's settlement activities. Congress opposed the cut and the initiative was rescinded. The Legislature and the Executive are equal-in-power and fully independent of each other. The US Congress has been a systematic bastion of support of the Jewish State since before 1948. Fact: President Obama has been transformed from a coattail President to an anchor-chained President, taking a dive from a 65% approval rating in January to less than 50% in September, the sharpest decline in recent decades, other than President Ford's (due to his pardon of Nixon). Thus, Democratic House candidates/members are experiencing the lowest ebb in two years, while Republicans enjoy a systematic edge. Obama is confronted by an effective Blue Dog Democratic opposition. President Obama exercises psychological pressure against Israel. He cannot exert an effective tangible pressure. He was not elected to uproot Jewish settlements and prevent Jewish construction in Jerusalem. His political future – and that of Democratic legislators – does not depend on these issues. The Arab-Israeli conflict is not among Obama's top priorities, and his position on Israel is not compatible with most Democrats. Obama needs the support of Israel's friends on Capitol Hill, in order to advance his primary domestic and national security/international agendas.

DN696 DN453 SvD865 VG656 | .

Mellanöst ernkonflikten

muslimer

Netanyahu

Obama

palestinska myndigheten

terrorism

tvåstatslösning

USA

Västbanken ....

FN:s rättvisa innebär att Israel alltid döms på förhand [copy]

Som du minns tvingade Hamas fram ett krig i Gaza i vintras. Kort:

Jan 2001 – dec 2008 avlossade Hamas minst 8165 raketer/granater mot civila i Israel.
2007 fick 7176 personer från Gaza sjukvård i Israel. En ständigt stigande siffra.
Under ”stilleståndet” 2008 avlossade Hamas 362 projektiler. Hamas vägrade att fortsätta stilleståndet. På en vecka sände Hamas mer än 40 projektiler om dagen, och Israel tvingades starta kriget.
Från 18 jan till 1 aug 2009 levererade israel 428.534 ton förnödenheter och 59.428 miljoner liter bränsle till Gaza.
Efter stilleståndet den 18 januari i år har Hamas och dess underhuggare avlossat 230 missiler mot Israel. Har FN fördömt detta? Sätt igång och Googla och berätta sedan för mej.

Efter kriget bestämde FN:s Human Rights Council att sända en undersökningskommission till Gaza, under ledning av den sydafrikanske f.d. domaren Richard Goldstone. Den skulle undersöka om Israel har begått krigsbrott. En av deltagarna i denna kommission, Christine Chinkin från England, sa redan i januari mycket offentligt att hon fördömde Israel för just det undersökningskommissionen skulle utröna. Både lagligt och moraliskt förbjuder detta henne att delta i en neutral undersökningskommission, men trots starka påstötningar till Goldstone om hennes förutfattade mening och olämpligheten att hon är med i en neutral kommission - efter tre månader gav han ett detaljerat svar: "NEJ". Inga som helst kommentarer om de exakta anklagelspunkterna utan han utnyttjar enbart den makt han har genom att ha FN i ryggen. På något sätt antyder han ändå att just i detta fallet spelar det ingen roll om man inte är neutral och rättvis....... Han har brutit mot all logik, moral och rättvisa, vilket UN Watch påpekat flera gånger. Christine hade kategoriskt sagt att Israel inte har någon rätt att försvara sig när det blir attackerat av Hamas' raketer, hon anklagade Israel för "aggression" när landet försvarade sig och "krigsbrott" före någon som helst undersökning. Innan har personer med välkänd vinkling blivit diskvalificerade från undersökningar av liknande slag - men då gällde det inte Israel. Hon och FN anklagar inte Hamas för ett dugg. Mera om vansinnet kan läsas på denna länk. Chefen för FN:s "Mänskliga rättigheter", Navi Pillay, har uttryckt förhoppningen att rapporten ska leda till att Israel dras inför International Criminial Court. Borde inte en sådan chef vara neutral eller åtminstone låtsas vara det? En kalender över årets händelser i denna fråga, på denna länk. George Orwell må rotera i sin grav, hans "1984" är inte på långa vägar lika absurd. Fortfarande finns ingen undersökningskommision om konflikten Israel-Hamas - enbart om Israels skuld till den. Nu har åtminstone några vaknat: som ses i bulletinen nedan har 50 advokater från Canada och England nu utmanat FN om denna vägran att en påtagligt vinklad person ändå får sitta med och "undersöka" det hon redan är övertygad om. Välkända lagkloka från kända advokatfirmor och även människorättsorganisationer utmanar FN:s vägran att diskvalificera Christine. De påpekar det självklara att hon inte har något förtroende alls att delta i en neutral undersökningskommission eftersom hon ingalunda är neutral. Araberna har suttit och väntat på rapporten som glupska vargar. Human Rights Watch tar självklart tillfället i akt att stöda araberna så långt de kan, för att få Israel till domstol. De har skrivit till EU att "både Israel och Hamas har dåligt rykte när det gäller att genomföra neutrala rapporter"........ Åtminstone säjer de inte, som Sveriges Radio gjorde nyligen, att man enbart kan lita på Hamas, inte Israel. HRW tycker att man ska jämföra försvarskrig hos Israel och USA med terrorgrupper som Hamas, Hizbollah och al Qaeda, vars enda existensberättigande, i deras egna ögon, är mord av oskyldiga människor. Hade Bildt och Pastor Jansson röstat för eller emot rapporten?

UN Watch Briefing News and Analysis from UN Watch in Geneva

Vol. 201 | September 13, 2009

U.N. Gaza Inquiry Challenged for Bias by 50 U.K., Canadian Lawyers Goldstone Report Due This Week; Arab and Islamic States to Pursue Indictment of Israel by International Criminal Court Richard Goldstone heads the UN Human Rights Council inquiry on Gaza Geneva, Sept. 13, 2009 — An unprecedented team of fifty British and Canadian lawyers is challenging the refusal of a U.N. investigator to step down from an inquiry on the recent Gaza conflict, arguing that London School of Economics professor Christine Chinkin’s participation on the panel — after she declared Israel guilty prior to seeing any evidence — “necessarily compromises the integrity of this inquiry and its report.” Arab and Islamic countries are hoping to use the report, due for release this week by a UN Human Rights Council inquiry headed by former South African judge Richard Goldstone, to indict Israel at the International Criminal Court, a move recently encouraged by UN rights chief Navi Pillay. However, Geneva diplomats say U.S. and Western states will likely block any such attempt. In submissions filed separately from both countries, prominent attorneys from law firms and human rights organizations in Great Britain and Canada are challenging the U.N.’s rejection of a request that Chinkin be disqualified due to her January condemnation of Israel on the very disputed issues that the inquiry is meant to impartially examine. In early May, UN Watch, a Geneva non-governmental organization that monitors the world body’s human rights system, appeared before the U.N. panel to urge Goldstone and the other members to disqualify Chinkin, invoking “the impartiality principle that Goldstone promised to uphold,” and “the due process requirements of morality, logic and international law.” Despite the NGO’s additional filing of legal briefs in July and August, as reported by Agence France Presse and Deutsche Presse Agentur, the Goldstone mission took 3 months to respond, in the end summarily rejecting the petition without addressing its arguments. UN Watch’s appeal last week to the new president of the Human Rights Council, Belgian ambassador Alex Van Meeuwen, received no response. The team of 50 lawyers has now launched a direct appeal to Chinkin to demand that she step down. In an August interview with South Africa’s Business Day, Goldstone admitted that “If it had been a judicial inquiry, that letter [Chinkin] signed would have been a ground for disqualification.” Goldstone’s implied argument is that his international fact-finding mission is somehow exempt from the impartiality rule. Yet this contradicts his repeated promises that the hallmark of his inquiry -- unlike the one-sided nature of the original Human Rights Council mandate -- would be impartiality. It also defies logic, morality and established international law, as documented by the UN Watch legal brief. At the same time, Goldstone’s tacit admission that his report is the product of something other than an impartial panel seriously calls into question the legal possibility of any court or prosecutor attributing evidentiary weight or credibility to their report. Apart from Chinkin, the other three members of the panel -- Goldstone, Hina Jilani, and Col. Desmond Travers -- also implied Israeli guilt prior to their seeing any evidence, declaring in March that "The events in Gaza have shocked us to the core." No one has ever disputed that the Arab-controlled Human Rights Council deliberately selected individuals who had made up their mind well in advance -- not only that Israel was guilty, but that a democratic state with an imperfect but respected legal system should be considered the same as, or worse than, a terrorist group. Such moral equivalence regrettably underlies this week's blitz campaign by Human Rights Watch to demand that Western states support the Arab campaign to turn the Goldstone report into an ICC indictment of Israel. "Both Israel and Hamas have poor records in conducting thorough and impartial investigations into alleged serious violations of the laws of war," said the group this week with a straight face, in an open letter to the European Union. The same bizarre equivalence also pervades Friday's op-ed by Human Rights Watch's Joe Stork. The comparison is perverse in scale and in principle: killing civilians during battle is for Israel, the U.S., and other NATO allies an unintended tragedy of war that they seek to avoid; for Hamas, Hezbollah or Al Qaeda, it is a triumph that embodies their very raison d'etre and modus operandi. Blurring that distinction is moral blindness, mischief or malice. And appeals which pretend that terrorist groups possess independent legal instiutions capable or willing to scrutinize "violations" by their gunmen -- violations that logically do not even exist for groups that consider all Western or Israeli civilians to be legitimate targets -- are simply nonsensical. During a week when we remember the deliberate murder of 3,000 innocents by a terrorist group on September 11, 2001, the world is entitled to expect better from the United Nations and other organizations that act under the banner of human rights.