Varför inte flytta till Gaza?

Om inte detta liv stöter dej förstås:



Jodå, där finns tält att visa för journalister och hjälparbetare också att titta på. Men mycket nog av lyxliv. En ny artikel har kommit ut, se http://www.tomgrossmedia.com/mideastdispatches/archives/001127.html

Innan du tänker ge pengar till Gaza och provocerande Båtflockar nästa gång - mycket nog av din skatt går redan till lyxvaror där.

De är pigga och friska också, som vi just läst på denna bloggen.

Där finns också några andra talande artiklar:

Obesity [övervikt, fetma] a Major Problem in Gaza and West Bank

Där tycks vara gott om feta araber:

UAE says no to obesity, targets teens



Jordanien

Dessa får väl snart sätta upp filial där.

Varför försöker aldrig kristna hjälpa kristna i stället? Som t.ex. kristna i slummen i Kairo. En mycket målande video finns på denna länken, en liten bit ner på sidan. Men den enorma massiva statsunderstödda svenska propalestinska propagandan har berättat för oss att inga har det sämre än palestinaaraberna huh. Åtminstone behöver de sakerna på det libyiska fartyget just nu parkerat i Egypten, bättre än de feta Gazaborna. Även om jag misstänker att människor i slummen i Libyen inte har det så fett heller. Men allt för propagandan.

Israel

Tyvärr finns det många fattiga i Israel också. För 60 år sedan tog Israel hand om minst 600.000 judiska flyktingar från arabvärlden, fler än araberna som lämnade Israel, och absorberade dem snabbt - viljan fanns. Men de senaste fem åren, sedan bortåt 10.000 judar som hade haft ett gott liv i Gaza, blev tvingade till att bosätta sig i interna läger, har vänstern i Israel genererat interna flyktingar som lever mycket illa - och Obama och Barak vill producera 100.000-tals fler och placera dessa nationalistiska judar i liknande läger. Här en rapport som berättar om detta;

GUSH KATIF VIEWPOINT 165: FIVE YEARS AFTER THE EXPULSION MY SPEECH AT THE ORTHODOX UNION [OU], JERUSALEM, JULY 15

by Rachel Saperstein, Neve Dekalim/Nitzan

My name is Rachel Saperstein. I am almost seventy years old. My husband and I have three children and twelve grandchildren. We lived in Jerusalem for close to thirty years, in Gush Katif for nearly nine years, and now we live in a plasterboard caravilla in the refugee camp of Nitzan between Ashdod and Ashkelon. During the Cast Lead war we were bombed by missiles coming in from Gaza. The missiles and rockets followed us from Gush Katif to Nitzan. There is no escape from enemy assault.

In the evening I take power walks. I also observe life in our refugee camp slum. Most of the gardens are overgrown with weeds. People are slowly moving away. It doesn't make sense to keep a garden growing. After people leave for their permanent homes up the hill, flat-bed trucks arrive. First, the red tiles on the roofs are removed. The caravilla is then cut in half, loaded on the trucks and taken somewhere. We don't know where. Perhaps to a new site being prepared for the next victims of expulsion. We do not know what plans Obama and Netanyahu have for the people of Judea and Samaria. What is certain is that these plasterboard structures will be used again.

I visit the construction site of the new "permanent" homes, especially when we go to the attaching-the-Mezuzah ceremony. We wish the new occupants well. We "ooh" and "aah" at the up-to-date shower stalls, the new kitchen, the lovely floor tiles. The occupants invariably admit they have used all their funds on the house. Some have taken bank loans to finish the house. Many of our friends are in their late fifties and sixties. They worry about how they will ever pay off the loans, much less how they will live from week to week on their meager salaries, if they are lucky enough to be working. There is a tragedy waiting to happen.

Some cannot build at all. They have been living on their compensation money as they have had no livelihood since the expulsion. Some of our people were renters in the private market in Neve Dekalim, and though they lived there for fifteen or twenty years are not entitled to any compensation at all. Some have lost their money to swindlers, some have lost their money in bad investments. Others see building here as the final nail in the coffin of hope - the hope that they will return to Gush Katif.

In one community families had built and moved into permanent homes. They breathed a sigh of relief. At long last each family had a proper home. But something strange happened. Their children, who as pre-teens had lived through the expulsion, went berserk. They began drinking, smoking, vandalizing public property. The professionals who were called in declared the children victims of Post Traumatic Stress Disorder. The children felt betrayed by their parents. By building elsewhere their parents had admitted they would never return to Gush Katif. This betrayal had brought on a violent reaction.

On one of my power walks I met my friend Dina. I told her I would be speaking here tonight. "What shall I tell them, Dina?"

Dina is a mother of five. Two of her sons are married. She now has grandchildren.

"I should be happy" Dina tells me, "but I'm not. Every night I see soldiers surrounding my home. I wake up shaking and sweating. Then I start to cry. I can't go back to work. I miss my home, the view of the sea, the Beit Knesset. Tell those good people that my heart is broken." I hug Dina as I've hugged so many others. I cry with them. I admit that I, too, suffer from flashbacks. We move forward but the past returns at odd moments. There is so much hurt.

The poverty of our people, out of work, lining up for food parcels, is growing. The charge accounts at the mini-market have grown to proportions unheard of in the past. Parents send their children to purchase the necessities because they are too ashamed to be seen in person.

As the director of Operation Dignity, a chessed Non-Profit Organization, I raise and give financial assistance to some wonderful families - always with a smile and certainly with dignity.

Health issues have increased. Heart attacks, strokes, diabetes, hypertension have taken their toll of our people. But not all is black. Children have been born, marriages have taken place. Over five hundred brides and grooms have been showered by the wonderful volunteer bridal group, bringing essential gifts to start our young couples off even as they move into crumbling caravans near their parents homes. Watching our young couples walking with their baby carriages brings us hope and joy.

These young couples fought for Gush Katif, and using the return of our people to Gush Etzion as their inspiration, know that when the call to re-establish Gush Katif is made they will be the first to answer that call. The Almighty always performs miracles.

And for us, my husband and myself, we are going to Lachish. South of Beit Shemesh, north of Kiryat Gat, Lachish is a wonderful place to establish the township of Bnai Dekalim.

Lachish is a grape-growing region often compared to the Napa Valley in California, or Province in France. Gentle hills, wild flowers and refreshing breezes make the Lachish area an ideal place to build our new home. This will be a truly Jewish town. Our field school will teach the halacha of grape growing and wine making. Our spa will teach healing of body and soul according to Rambam and other Jewish sources. Visiting rabbis will bring their families and enjoy the state-of-the-art Judaica library in the Yeshiva and Kollel.

Come and visit. Walk in the footsteps of Joshua and Bar Kochba. Whenever we visit, and now that we actually own our own plot, I feel like dancing. Yes, almost seventy and I feel like dancing! I feel a lightness in my heart and begin to sway with the rhythm of the winds.

Soon I will have a home. What a privilege to be almost seventy and to be a pioneer in Eretz Yisrael.

But if the Almighty wills it, with joyful heart and soul we will return to Gush Katif.

.

SvD581

.
antisemitism antisionism judehat araber bidrag Bildt Egypten EU Eurabia Eurabien Gaza Israel mediekritik Mellanösternkonflikten muslimer palestinier politiskt korrekt UNRWA...

FN förbereder en ny stor gryta med antisemitisk soppa

[Detta diagram är fullständigt okänt för FN och dess arbetare.]

FN rör sig framåt för genomförande av Goldstonerapporten

Ny FN-kommitté med välkänt antisemitiska medlemmar.

AV ANNE BAYEFSKY

14 juli 2010 02:20

Bland de många attackerna mot Israel som FN har sponsrat under årtionden, utmärkte sig förra årets Goldstonerapport om 2009 års Gazakrig  för sin farliga snedvridning av fakta och juridik. Nu har FN: s råd för mänskliga rättigheter sponsrat en andra grupp utredare att gå vidare med rapportens genomförande. Precis som med runda ett, har FN garanterat resultatet av runda två genom att välja personer vars åsikter är välkänt antiisraeliska från början.

Detta andra överlämnande av Goldstonerapporten iho­pasnick­rades av  Rådet för mänskliga rättigheter mars 2010. Denna resolution förklarar först att Israel - och bara Israel - begått "olagliga handlingar" i Gaza kriget. Och då  inrättas en kommitté av "experter" för att övervaka och bedöma alla rättsliga och andra förfaranden som vidtas av Israel att svara på ge­neral­försam­lin­gens stöd för Goldstonerapporten och dess långa lista med påstådda israeliska brott.

Mandatet ber också den nya kommittén att utvärdera arbetet i den gåtfulla "palestinska sidan." I många resolutioner om Gaza kriget från generalförsamlingen och Rådet för mänskliga rättigheter nämns aldrig "Hamas", vilket överensstämmer med FN saga att kriget innebar godtyckliga israeliska aggressionen i ett vakuum. stället för åtta år av raketattacker mot Israels civilbefolkning och en vald regering som öppet förespråkar folkmord,  resolutionen om att bilda Goldstoneutredningen beskriver problemet med den palestinska sidan som "enkla hemmagjorda raketer ... som har dödat fyra personer och orsakat några skador. " [Se diagrammet i början, som inte hör till denna artikel - klicka på den så kommer du till dess ursprung.]

Det faktum att mandatet för Goldstoneundersökningen var smittat från början, och att dess efterträdare klipps av samma tyg, har inte avskräckt tre ytterligare advokater att ta detta senaste FN-jobbet för grova löner.Tysken Christian Tomuschat (ordförande), malaysiska Param Cumaraswamy, och amerikanska Mary Davis. Som det visar sig har dessa människor mer gemensamt än som först möter ögat.

Ledamöterna i den nya kommittén utsågs den 14 juni av FN: s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Sydafrikas Navi Pillay. En av Pillays två juridiska rådgivare och chef för hennes kansli: s "rättssäkerhet", är palestinsk Mona Rishmawi, tidigare verkställande direktören för den palestinska NGO al-Haq och fram till 2000 en framstående ledare för en enhet av Internationella juristkommissionen (ICJ).

Alla tre av den nya kommitténs medlemmar är anslutna till ICJ. Kommittéledamöterna Christian Tomuschat och Param Cumaraswamy var medlemmar av ICJ: s verkställande utskott under Rishmawis mandattid på ICJ. Cumaraswamy var ICJ: s vice ordförande fram till 2006. För närvarande r båda hedersmedlemmar. Mary Davis är för närvarande i styrelsen för American Association för ICJ.

ICJ hade nära samband med rådet för mänskliga rättigheters kampanj att förtala Israel under Gazakriget, särskilt Goldstone rapporten och dess uppföljning. I januari 2009 höll rådet ett extra möte för att fördöma Israels agerande och anta resolutionen som gav upphov till Goldstones "undersökning". Av de tusentals FN-ackrediterade icke-statliga organisationer, var ICJ en av två dussin som talade. Det hävdade Israel hade brutit mot folkrätten under konflikten och kallade för en undersökninge. Då, den 16 oktober 2009, när rådet höll ett särskilt möte att godkänna Goldstone- rapporten var ICJ igen en av de få icke-statliga organisationerna som talade. Den här gången uttalade de att de israeliska undersökningarna av konflikten i Gaza var "ineffektiva eftersom de inte har garantier för oberoende och opartiskhet ..." Den 24 juni 2010, strax efter utnämningen av tre ledande ICJ medlemmar till Goldstoneuppföljningens kommitté, gjorde ICJ ett offentligt uttalande som kom till försvar av Goldstone, hans förflutna från apartheidtiden, och hans betänkande.

Mandatet om inrättande av kommittén befolkas nu av ICJ medlemmar, men kräver en bedömning av "oberoende" och "effektivitet" av de israeliska processerna och deras överensstämmelse med internationella normer. Inte bara har ICJ redan uttryckt sin åsikt i frågan och yrkat åtal och bestraffning av Israels "civila ledare och militära befälhavare" enligt Goldstones lista över brott.

I själva verket kommer därför den nya kommittén att ägna sig åt ett angrepp mot enskilda personer och rötterna av judiskt självbestämmande.

Kommitténs arbete kommer att samordnas och underlättas av en tjänsteman hos  FN-sekretariatet som valts ut av högkommissarie Pillay, en sydafrikansk advokat Ahmed Motala. Utan tvekan var Motala glad över att få uppdraget. Den 5 januari 2009 i mitten av Gaza kriget, skrev han på den sydafrikanska webbplatsen http://www.thoughtleader.co.za följande: "Kriget i Gaza och ödande av oskyldiga palestinier handlar inte om Hamas, utan enbart om det kommande valet i Israel ... där finns inte något bättre sätt att vinna stöd från den israeliska väljarkåren än att ... döda oskyldiga civila ... Kostnaderna för seger i ett val i Israel håller på att betalas av blodet från oskyldiga palestinier. "

Advokaterna Motala, Tomuschat, Cumaraswamy, och Davis kommer nu att arbeta tillsammans för att genomföra det som även skulle kunna beskrivas som ritualmord  i centrum av Goldstonerapporten. Med rapportens ord: Israel "har avsiktligt ... terroriserat en civilbefolkning" och israelista "våld mot civila W [som] en del av en medveten politik." Snarare än att vara motiverade av självförsvar, påstås Israels politiska och militära ledarskap gå ut för att mörda människor som är mest skyddsvärda, och denna nya FN-kabal kommer att använda sin fantasi att berätta hur Israels rättsväsende reagerar enligt planerna.

Organisationen för den islamiska konferensen, Arabförbundet, och FNs apparater låtsas ursinnigt att det handlar om rätt - de kallar det "ansvar" och ett "slut på straffriheten." Inte överraskande att de mest högljudda samtal kommer från stater som inte har någotdera när det gäller deras egna medborgare, eller kräver ansvar för de många avskyvärda handlingar palestinier begår på varandra.

I verkligheten har naturligtvis från början målet för Goldstonerapporten och dess uppföljning alltid varit Israel. Även om slagfältet har målats om för att likna en rättssal är kampen politisk. Idag råkar det ta formen av en "opartisk kommitté" med uppgift att utreda oberoendet hos Israels egna undersökningar, med stöd av pro-palestinska advokater som extraknäckar som tjänstemän för FN: s organisation för mänskliga rättigheter.

Det enda sättet att reagera är att utmana den rättsliga hederligheten hos rapporten och dess avkomma och exponera  den politiska dagordningen som ligger bakom. Fallet måste börja genom att vägra att ett ögonblick tro på denna senaste mutation av FN viruset.

Anne Bayefsky är en Senior Fellow vid Hudson Institute och chef för Touro institutet för mänskliga rättigheter och Förintelsen.

Jerusalem Post har också en artikel om detta, FN:s eviga hackande på Israel som inte kan kallas något annat än kristallklar antisemitism.

.

 SvD861

.

antisemitism antisionism judehat FN Goldstone Gaza Hamas Israel Mellanösternkonflikten muslimer NGO palestinier terrorism UNHRC...

Judiska hus rivs

När såg du det sist? Konstigt, inte alls? Men svenska tidningar är fulla av tårar så snart ett illegalt byggt arabiskt hus rivs. Aldrig någonsin om ett judiskt hus, legalt eller illegalt byggt, rivs.

En känd studie om husrivningar i Jerusalem finns här - från sammanfattningen:

• den illegala konstruktionen har nått epidemiska proportioner. En erfaren palestinsk tjänstemän skröt över att de hade byggt 6,000 hem utan tillstånd under de senaste 4 åren, där mindre än 200 demolerades av stadsplanerarna.
• Denna massiva illegala konstruktion fortsätter trots att staden har givit ut mer än 36,000 byggnadstillstånd till araber, mer än nog för att tillfredsställa behoven av laglig byggnadsverksamhet fram till 2020.
• Araber som behöver legalt tillstånd har full tillgång till stadsplanen översatt till arabiska, och får individuellt stöd av arabisktalande tjänstemän.
• Både araber och judar behöver ca 4-6 veckor för att få ett tillstånd, procentandelen godkända är samma för bägge, och där är samma kostnad för bägge, ($3,600) för att koppla in vatten och kloaksystem..
• Samma procedurer gäller för hanteringen av demolering av hus, för araber och judar i hela staden, för olagliga strukturer som byggts olagligt på mark som t.ex. reserverats för vägar, skolor, kliniker etc.
• PA, arabiska regeringar, EU, FN, USA och Sverige har spenderat hundratals miljoner dollars för internationell propaganda om detta problem, som en del av deras "demografiska krig" mot Israel.
• Många stora flervånings lyxbyggnader har byggts av kriminella ligor på land de inte äger, ofta på land som ägs av kristna araber som bor utomlands.
• Liknande epidemi finns i många andra länder där inga massmedia protesterar mot myndigheternas arbete för att lösa problemet.
• En faktor som har förvärrat problemet avsevärt är att araberna har bojkottat Jerusalems myndigheter i 35 år - och självklart har detta givit viss obalans i service som givits till olika områden.
• Trots anklagelser mot stadspaneringen i Jerusalem har har procentandelen araber i Jerusalem ökat sedan 1967, från från 27% till 32%. Sedan 1067 har där också varit flera arabiska än judiska husbyggnadsprojekt sedan samma år.

Illegal husbyggnad på en basketballplan förhindrar utbyggnaden av en skola.

---

Där är illegal arabisk byggnadsverksamhet över hela Israel och även Västbanken. En film från södra Israel kan du se på denna länken.

Politik spelar förstås en stor roll - och Netanyahu försöker smeka Obama medhårs emot många israelers önskningar, även genom att se mellan fingrarna när det gäller olaglig byggnadsverksamhet. Både araber och FN bygger på judiskt privatägt land.  Inte ens Aftonbladet klagar......

Att enbart slänga ut en sån här sak är självklart ren antisemitism enligt EU:s definition.

.

 SvD841

.

antisemitism antisionism judehat araber Israel Jerusalem mediekritik Mellanösternkonflikten palestinier politiskt korrekt...

Araberna i det Heliga Landet - infödda eller utlänningar?

[Ligger som en del av http://thegolanispy.wordpress.com/2010/05/13/vems-jerusalem/ men värd att lyftas upp separat. ]

Historiskt sett fanns aldrig något "palestinskt" folk. Det engelska namnet "Palestina", för att beskriva den lokala arabiska befolkningen, uppfanns efter tillkomsten av staten Israel 1948. Dessa araber har inte ens ett eget namn för att beskriva sig själva på sitt eget arabiska språk. Araberna som nu hävdar att de är infödda i Heliga Landet har immigrerat till Palestina och invaderade landet efter 1917, från arabiska grannländer. Det finns bara en möjlig lösning till "palestiniernas" längtan efter ett hemland - låt dem återvända till var de kom ifrån - till där de bodde tidigare i hundratals eller tusentals år - deras verkliga hemland i sina ursprungliga arabiska länder.

Okänt för de flesta av världens befolkning, är ursprunget för de "palestinska" araber" en trettioårsperiod då England lät dem invandra fritt, precis som de gör till England på senare decennier och helt förändrar befolkningsstrukturen - en droppe i havet jämfört med de tusentals år somregionens rika historia omfattar.

Före början av nittonhundratalet fanns praktiskt taget inga muslimska araber i det Heliga Landet. 1695 fanns inte en enda muslimsk arab i Gaza, Nazareth och Um-El-Fahm. Alla araber som fanns var kristna. Däremot har judarna, trots 2000 år av förföljelse där de har tvingats till omvandlingar av olika erövrare, under större delen av historien varit majoritetsbefolkningen i det Heliga Landet. I Jerusalem har judar alltid den största demografiska gruppen [1] [2], med undantag för perioder då erövrarna just kastade ut dem och hindrade dem från att återvända.

När General Allenby, chef för de brittiska militära styrkorna, erövrade Palestina 1917/1918, bodde endast några tusen muslimska araber i det Heliga Landet. De flesta av araberna var kristna, och de flesta muslimer i området, kom från Turkiet under det Ottomanska Imperiet, eller var ättlingar till judar och kristna som med våld konverterats till islam av de muslimska erövrarna. Dessa muslimer var inte av arabiskt ursprung. De flesta hänvisningar till araber i Palestina före 1917 hänvisar till kristna araber, inte muslimer.

Det är viktigt att notera att uppskattningar och folkräkningar utförda av muslimska erövrare var partiska. Därför är de enda tillförlitliga uppgifterna de från icke-muslimska källor. Turister och politiker, araber och icke-araber lika, har dokumenterat sina iakttagelser av befolkningen i det Heliga Landet med en början för mer än ett tusen år sedan. Låt oss börja från början och fortsätta till den Ottomanska perioden:

• Historikern James Parkes skrev: "Under det första århundradet efter den arabiska erövringen [640-740 CE] bestämde kalifen och guvernörer i Syrien och det Heliga Landet helt över kristna och judiska frågor. Bortsett från beduiner under de tidigaste dagarna, det enda araberna väster om Jordan var garnisoner. "[3]
• År 985 klagade den arabiska författaren Muqaddasi: "moskén har tömts på tillbedjare ... Judarna utgör merparten av Jerusalems befolkning" (i hela staden Jerusalem fanns bara en moské?). [4]
• 1377, skrev Ibn Khaldun, en av de mest trovärdiga arabiska historikerna, "judisk överhöghet i delstaten Israel sträckte sig över 1400 år ... Det var de judarna som implanterat kultur och seder i en permanent lösning". [5 ]
• 1695-1696 skrev den nederländska forskaren och kartografen Adriaan Reland (Hadriani Relandi) rapporter om besök till det Heliga Landet. (Det finns de som hävdar att han inte personligen besökte det Heliga Landet, men samlade rapporter från andra besökare.) Han var flytande på hebreiska och arabiska. Han dokumenterade besök på många platser. Han skriver: namnen på bosättningarna som var mest hebreiska, vissa grekiska, och några Latin-Romanska. Ingen bosättning hade ett ursprungligt muslimsk-arabiskt namn med en historisk rot på platsen. Merparten av marken var tom, öde, och invånarna få och främst koncentrerade till Jerusalem, Acco, Tzfat, Jaffa, Tiberius och Gaza. De flesta av invånarna var judar och resten kristna. Det fanns några muslimer, mest nomadiska beduiner. Araberna var främst kristna med en liten minoritet av muslimer. I Jerusalem fanns det cirka 5000 människor, mestadels judar och en del kristna. I Nasaret fanns det ungefär 700 personer - alla kristna. I Gaza fanns det ungefär 550 personer - hälften av dem judar och hälften kristna. Um-El-Fahm var en by med 10 familjer - alla kristna. Det enda undantaget var Nablus med 120 muslimer från Natsha familjen och ca 70 Shomronites [6].
• 1835 skrev Alphonse de Lamartine: "Utanför staden Jerusalem såg vi inget levande objekt, hörde inget levande ljud... En komplett evig tystnad härskar i staden, på vägar, i landet." [7]
• 1844 skriver William Thackeray om vägen från Jaffa till Jerusalem: "Nu är stadsdelen helt övergiven, och du rider mellan vad som tycks vara så många förstenade vattenfall. Vi såg inga djur som flyttades mellan de steniga områdena, knappt ens ett dussin små fåglar på i hela färden. "[8]
• 1857 rapporterade den brittiska konsuln i Palestina, James Finn: "Landet är i hög grad tomt på invånare och därför är dess största behov en befolkning." [9]
• År 1866 skriver W.M. Thomson: "Så melankoliskt är denna fullkomliga övergivenhet. Inte ett hus, inte ett spår av invånare, inte ens herdar, som kan förändra den tråkiga enformigheten ... Mycket av landsbygden genom vilken vi har vandrat en vecka tycks aldrig ha varit bebodd, eller ens uppodlad, och det finns andra delar, sägs det, ännu kargare. "[10]
• 1867 turnerade Mark Twain - Samuel Clemens, den berömda författaren till "Huckleberry Finn" och "Tom Sawyer", det Heliga Landet. Detta är hur han beskrev landet: "Det finns inte en enda ensam by i hela området - inte på trettio miles i någon riktning ... Man kan åka tio miles häromkring och inte se tio människor ... Dessa obefolkade öknar, dessa rostiga högar av ofruktsamhet ... ... Nasaret är övergivet ... Jeriko ligger som en multnande ruin ... Betlehem och Betania, i fattigdom och förnedring ... utan omvårdnad av någon levande varelse ... Ett öde land vars jord är tillräckligt rik men helt övergivits till ogräs. Ett tyst, sorgset landskap ... En ödslighet finns här som inte ens din inbillningsförmåga kan förse med pompa, liv och action. Vi nådde Tabor säkert. Vi har inte sett en människa på hela rutten ... Där var knappast ett träd eller en buske någonstans. Även olivträd och kaktus, hade dessa snabat vänner med en värdelös mark, hade övergivit nästan hela landet. "[11]
• 1874, skrev pastor Samuel Manning: "Men var fanns invånarna? Denna bördiga slätt, som kunde stödja en enorm befolkning, är nästan helt övergiven .... Dag efter dag lärde vi oss mera av lektionen som nu påtvingas oss, att förutsägelserna i de gamla profetiorna har uppfyllts i detalj - "den mark som finns kvar är tomt och öde och utan invånare." (Jeremia, ch.44 V.22) [12]
• 1881, skrev den brittiska kartografen Arthur Penrhyn Stanley: "I Judéen är det knappast en överdrift att säga att för miles och miles såg man inget liv eller bebyggelse."
• 1892, skriver BW Johnson: "På den del av slätten mellan Mount Carmel och Jaffa ser man sällan en by eller andra sevärdheter i människors liv ... En tur på mer än en en halvtimme förde oss till ruinerna av den antika staden Caesarea, en gång en stad på två hundra tusen invånare, och den romerska huvudstaden i Palestina, men nu helt öde ... jag låg på min soffa på kvällen, för att lyssna på de klagande vågorna och tänka på förödelsen runt oss ". [13]
• 1913 berättar en brittisk rapport, upprättad avden palestinska kungliga kommissionen,som  citerar en redogörelse för villkoren på slätten vid kusten längs Medelhavet: "Vägen från Gaza i norr var bara en sommarstig lämpad för transport av kameler eller kärror. Inga apelsinodlingar, frukt-och vinodlingar var synliga förrän vi nått den [judiska] Yabnabyn. husen varf av lera. skolor fanns inte. Den västra delen mot havet var nästan en öken. byarna i området var få och glest befolkade. Många byar hade övergivits av sina invånare. "

Som vi kan se, genom historien, vilket har dokumenterats av arabiska historiker och utländska observatörer före 1917, var landet öde, det fanns praktiskt taget inga muslimska araber i städerna utanför Jerusalem (utom 120 muslimer i Nablus), och antalet muslimska araber (andra än Ottomanska muslimer eller kristna araber) var minimalt, de flesta nomadiska beduiner. 1695 fanns inte en enda muslimsk arab i Gaza, Nazareth och Um-El-Fahm. Alla araber som fanns var kristna. Skillnaden mellan dessa olika autentiska redogörelser och förfalskad muslimsk-arabisk propaganda är enorm, nästan bortom fantasi.

Neville Chamberlain sa, i ett tal vid Alexandra Theatre, Birmingham, oktober 13, 1918: "Ett stort ansvar kommer att vila på sionisterna, som inom kort kommer att fortsätta med glädje i sina hjärtan till det gamla hemlandet för sitt folk. Deras blir uppgiften att bygga upp en ny välfärd och en ny civilisation i gamla Palestina, så länge försummat och vanstyrt. De kommer att bära med sig den brittiska nationens hjärtliga välvilja och dess innerliga hopp att i deras eget land de kan visa sig värdiga sitt förflutna och den stora möjlighet som har getts till dem. "

När det Heliga Landet togs från Ottomanerna av britterna, var det inte längre under muslimsk kontroll. Koranen befaller muslimer att ta mark från icke-muslimer, inklusive mark som de aldrig har trampat på före [14]. Efter den brittiska erövringen av det Heliga Landet, inledde de muslimska araberna en massiv invandring till det Heliga Landet, och uppfyllde deras religiösa skyldighet att stjäla så mycket främmande land som möjligt. Följande beskriver den massiva arabiska invandringen efter 1918:

• 1930/31 skrev Lewis French, den brittiska direktören för utveckling av araberna i Palestina: "Vi fann landet bebott av fellahin (arabiska bönder) som levde i ler-ruckel och led svårt av den rådande malarian ... Stora områden var obrukade ... Fellahin, om inte själv var boskapstjuv, var alltid redo att hysa dessa och andra brottslingar. De enskilda tomterna bytte ägare varje år. Det fanns minimal allmän säkerhet, och fellahins lott var en omväxling av plundring och utpressning av sina grannar, beduinerna (arabiska nomader). "
• Brittiska Hope-Simpson-Kommissionen rekommenderade  1930 för "Förebyggande av olaglig invandring" att stoppa den illegala arabiska invandringen från arabiska grannländerna [15].
• Den brittiska guvernören i Sinai (1922-1936) redovisar i den kungliga kommissionen för Palestinas  rapport: "Denna illegala invandring pågår inte bara från Sinai, utan även från Transjordanien och Syrien."
• Guvernören i det syriska distriktet Hauran, Tevfik Bey El Hurani, tilät 1934 att under en enda period på bara några månader över 30.000 syrianer från Houran att flytta till Palestina.
• Brittiske premiärministern Winston Churchill noterade det arabiska inflödet. Churchill, en veteran från de första åren av det brittiska mandatet i det Heliga Landet, noterar 1939 att "långt från förföljelse, har araberna vällt in i landet och förökat sin befolkning så den har ökat mer än alla världens judar skulle kunna ha åstadkommit med den judiska befolkningen. "

Den arabiska befolkningen i det heliga landet ökade endast på grund av den massiva invandringen från arabiska grannländer. Före 1918, när den arabiska invandringen började, bodde endast ett mycket litet antal muslimska araber i det Heliga Landet, praktiskt taget samtliga i Jerusalem. Det är därför det är så svårt att hitta en gammal muslimsk arab vars morföräldrar är födda i det Heliga landet.

Den Muslimsk-arabiska befolkningen [1] [2] och tillväxt i Jerusalem före och efter 1918.

I brytpunkten mellan de två räta linjerna visar den exakta tidpunkten när den massiva arabiska invandringen till det Heliga Landet började.

Även om det Heliga Landet styrdes av de muslimska Ottomanerna, trots stora vågor av judisk sionistisk invandring fanns det praktiskt taget inga konflikter mellan judarna och de få lokala araberna. Judar och lokala araber levde fredligt tillsammans. Denna fredliga samexistens slutade efter 1918, då de stora vågorna av utländsk muslimsk-arabisk invandring började, efter den brittiska erövringen. Fram till 1948 begränsade britterna judisk invandring och uppmuntrade muslimsk-arabisk invandring. Det är de jordlösa utländska muslimska araberna som invandrade efter 1918 som startade konflikten, INTE den zionistiska judiska invandringen mellan 1881-1914, som var en fredlig period. Till exempel 1929, utfördes Hebron-massakern på lokala judar av utländska araber, inte av de etablerade lokala familjer som bodde där och försökte att försvara judarna.

Koranen uppmuntrar uttryckligen lögn och bedrägeri, om det hjälper muslimerna att uppnå ett önskat mål [16] [17] [18] [19]. Att förneka den massiva invasionen till det Heliga Landet av utländska muslimer, något som förfalskad muslimsk-arabisk propaganda hävdar  är en myt. Om det verkligen är en myt, hur kan någon förklara följande enkla iakttagelser?

• Morföräldrarna till författarens hustru föddes i det Heliga Landet på 1800-talet. De såg med egna ögon hur tomt landet var vid den tidpunkten. De bodde också under och upplevde den brittiska erövringen och den arabiska massiva invasionen av landet som startade 1918. Denna invasion varade bara 30 år, och slutade 1948 med evakueringen av britterna från landet och deklarationen av staten Israel.
• En av läsarna av en tidigare version av denna artikel skickade författaren ett liknande beskrivning av sin farfar. Hans farfar var en av grundarna av Petach Tikvah (1878). Farfadern beskrev för sina barn och barnbarn hur tomt och ödsligt den använda marken hade varit. Araberna började invandra till det Heliga Landet med hopp om att finna arbete i de nya judiska byarna.
• Familjenamnen på många araber som nu bor i det Heliga Landet avslöjar deras ursprungsland: Masri (från Egypten), Irak (från Irak), Tarabulsi (från Tarabulus-Tripoli i Libanon), Hourani (från Houran i Syrien), Husseini (från Jordanien) och Saudi (från Saudiarabien).
• Efter offentliggörandet av en tidigare version av denna artikel, har författaren fått ett e-postmeddelande från en läsare som brukade arbeta med araber i Gaza och i olika byar på Västbanken på 1970-talet. I sitt e-mail beskrivs vänliga diskussioner om släkthistoria med hans arabiska medarbetare. De flesta av medarbetarna hade förfäder som invandrade till det Heliga landet från grannländerna.

När Churchill sade att "araberna ha trängt in i landet och multiplicerat sin befolkning så den har ökat mer än till och med all världens judar skulle kunnat lyfta upp den judiska befolkningen." Ljuger han? Churchill var inte en muslim ...

Namnet "Palestina" är ett latinsk-romerskt namn baserat på det hebreiska bibliska namnet på de gamla "filistéerna" - "Plishtim" på hebreiska. Översättningen av detta namn till engelska är: "inkräktare". Filistéerna kom från öarna i Medelhavet nära Grekland och invaderade landet för cirka 4000 år sedan. Filistéerna är utdöda sedan cirka 2000 år sedan, och har inga fäderneärvda eller historiska relationer med araber. Före 1917 under  det Ottomanska rikets 400-åriga regim, kallade inte Ottomanerna det Heliga Landet "Palestina". Britterna beslutade att använda detta urgamla namn och kallade landet "Palestina". De lokala araberna kallade sig aldrig "palestinier", inte ens under det Brittiska mandatet. Både arabiska och brittiska ledare, kallade dem bara "araber". Exempel: Hope-Simpson-rapporten [15] som offentliggjordes av britterna 1930, innehåller orden "antalet palestinska arbetslösa, arabiska, judiska och andra ...". "Palestinska" användes endast som ett adjektiv i förhållande till platsen och omfattade även judar. De arabiska invånarna kallades alltid "araber". Ordet "palestinier" står inte någonstans i denna rapport. "Palestina-araberna", "palestinska judar" och "kristna palestinier" var vanliga termer. Men, "palestinier", som substantiv, innan 1948, var ännu inte uppfunnet.

Efter 30 år av invasion, efter utgången av det brittiska mandatet och förklaringen av staten Israel 1948 erkände araberna att de invaderat främmande mark och uppfunnit för sig själva ett namn på engelska - "palestinier". Om britterna hade kallat landet "New England", och de lokala araberna började kalla sig "engelska" skulle de automatiskt bli engelska? Det är viktigt att understryka att begreppet "palestinier" för att beskriva de lokala arabiska invånarna uppfanns av araberna efter deklarationen av staten Israel. Denna grupp av araber, som började kalla sig "den palestinska nationen" efter 1948, kan inte ens uttala namnet på sitt modersmål det arabiska språket.

Finns det någon nation i världen som inte har ett namn på sitt ursprungliga modersmål? Araberna som invaderade det heliga landet har inte ett namn på sitt modersmål eftersom de inte har och aldrig varit en enhetlig grupp eller en nation. De flesta av dessa araber kan inte ens uttala ordet "Palestina". De uttalar det "Falshtinian".

Historiskt sett fanns det aldrig någon "Falestinian" männisa. Faktum är att araberna, som nu försöker att kalla sig det engelska namnet "palestinier" och vilseledande uttalar det "Falashtinians", inte ens vet vad deras namn är på arabiska. Även arabiska ledarna och historiker har erkänt att en "palestinsk" människa aldrig existerat. Till exempel:

• År 1937 sade den arabiska ledaren Auni Bey Abdul Hadi till Peel kommissionen: "Det finns inget land som heter Palestina. Palestina är en term som sionisterna uppfann. Palestina är främmande för oss."
• År 1946 berättade Princetons arabiska professor i Mellanösterns historia, Philip Hitti, för den anglo-amerikanska undersökningskommittén: "Det är allmänt känt, det finns inget som heter Palestina i historien."
• Mars 1977 sade Zahir Muhsein, en verkställande ledamot hos den palestinska befrielseorganisationen (PLO), i en intervju till den nederländska tidningen Trouw: "Det `palestinska folket´ existerar inte. Skapandet av en palestinsk stat är endast ett medel för att fortsätta vår kamp mot staten Israel. "
• Joseph Farah, en arabisk-amerikansk journalist, skriver: "Sanningen är att Palestina inte är mer verkligt än ett Drömland. Palestina har aldrig existerat som en självständig enhet."
• Walid Shoebat, tidigare PLO terrorist erkände lögn han kämpade för: "Varför är det så att den 4 juni 1967 var jag en jordanska och natten blev jag en palestinsk? ... vi ansåg oss jordanska tills judar tillbaka till Jerusalem. Sedan helt plötsligt var vi palestinier. De tog stjärnan från den jordanska flaggan och på en gång hade vi en palestinsk flagga. "
• Den syriska diktatorn Hafez Assad sade: "Det finns inget sådant som ett palestinskt folk, det finns ingen palestinsk enhet".
• Dr Azmi Bishara, en framstående ledare för araber i Israel, som kämpade mot den israeliska "ockupationen", sade i en tv-intervju [20]: "Det finns ingen palestinsk nation. Det är en kolonial uppfinning. När existerade det några palestinier ? " För att se ett klipp av intervjun klicka här.

Araberna som nu hävdar att de är infödda i det Heliga Landet har immigrerat till Palestina och invaderade landet efter 1917, från arabiska grannländer, främst från områden som nu kallas Egypten, Jordanien, Syrien, Libanon, Kuwait, Saudiarabien och Irak. Inget av dessa länder fanns som nationer före 1913. De var inget annat än en oorganiserad samling stammar, ständigt terroriserande varandra, i försök att beslagta mark från sina grannar. Tyvärr importerade de arabiska inkräktarna till det Heliga Landet sin gamla "kultur" att terrorisera grannar för att stjäla mark. Många av dem var socialt utstötta och kriminella som inte kunde få arbete i sitt eget land så de sökte sin lycka på annat håll. Några av dem hade godtagits av det brittiska systemet som en källa till billig arbetskraft och fick slå sig ner på ledig judisk mark. Inte heller Yassir Arafat, ledaren för PLO,  är född i det Heliga Landet. Han kallade sig själv "palestinsk flykting", men talade arabiska med en egyptisk dialekt. Han föddes 1929 i Kairo, Egypten. Han tjänstgjorde i den egyptiska armén, studerade vid universitetet i Kairo, och bodde i Kairo till 1956. Han flyttade sedan till Saudi-Arabien och grundade al-Fatahs terrororganisation, föregångaren till PLO, i Kuwait 1958, tillsammans med sina Saudiarabiska vänner. Hur exakt har han förvandlats till en "palestinsk flykting"? Att vara född i 1929 i Kairo, kan han inte ens betraktas som en son till palestinska flyktingar (det fanns inga flyktingar 1929). Arafat måste ha varit en god elev till Muhammad, grundare av den muslimska religionen, som säger i Koranen: "Krig är bedrägeri" [16].

I sin propaganda kräver araberna som nu kallar sig "palestinier" genomgående att Israel och världen erkänner deras "pre-1948" rättigheter. Det är ungefär 60 år sedan. Mystiskt nog är de aldrig beredda att lägga till ytterligare 60 år till sina "historiska" fordringar på det Heliga Landet. De vet mycket väl att detta skulle sända dem tillbaka dit de kom ifrån - Jordanien, Syrien, Egypten, Libanon, Kuwait, Saudiarabien och Irak. För åratal sedan, under förhandlingar med så kallade, "palestinier", föreslog en israelisk förhandlare en revidering av en uppgift om deras anspråk på "pre-1948" rättigheter och ersatte det med "pre-1917". "Palestiniern" protesterade häftigt. Nu vet vi varför.

Om det är någon som fortfarande tror att en "palestinsk" nation någonsin existerat före utgången av det brittiska mandatet och grundandet av staten Israel, skulle de vilja vara så snäll att svara när den grundades och av vem? Vad var namnet på arabiska (inte i Latin-engelska)? Vad var dess statsskick? Vilka var dess gränser? Nämn en  "palestinsk" toppledare före Arafat? Vilket land erkände dess existens och när? I vilket bibliotek eller museum kan vi finna något av dess litteratur, mynt, eller historiska artefakter? Svaret på alla dessa frågor är "noll". Som framgår av Zahir Muhsein: "De" palestinska "människorna finns inte."

Vissa araber anser sig vara Abrahams ättlingar, förfader till den judiska nationen. Ironiskt nog, om inte hade varit för Muhammeds studier av Bibeln, skulle araberna inte ha känt till förekomsten av Abraham. Muhammed uppfann den muslimska religionen på 600-talet, i Saudiarabien. Han studerade Bibeln för att vara bättre rustad i hans försök att övertala judarna att följa hans nyuppfunna religion. När judarna vägrade, dikterade han berättelserna i Koranen (den muslimska bibeln) till sina studenter, och fyllde den med sina egna inbillade påhittade bibliska händelser. (Muhammed själv kunde inte kan läsa eller skriva.) Han tog sig även friheten att ändra den av Gud givna vilodagen, lördag - sabbaten. Eftersom söndag redan redan var tingad av de kristna, tog han fredag som den näst bästa muslimska vilodagen.

Muhammed besökte aldrig Jerusalem och det Heliga landet, och anser inte att de är tillräckligt viktiag för att nämna deras namn i Koranen en enda gång även om namnet Jerusalem var välkänt för honom efter att ha sett det hundratals gånger i Torah. Som jämförelse är Mekka och Medina de enda två muslimska heliga städer, som nämns i Koranen hundratals gånger. Även om namnet på det Heliga Landet inte nämns i Koranen hänvisar Koranen till det Heliga Landet många gånger som Israels barns land. [21] [22] [23] [24].

De judiska Heliga Templen stod på Tempelberget långt innan den muslimska religionen utformades. Även när grundarna till den kristna religionen gick runt på gatorna i gamla Jerusalem fanns det inga moskéer eller kyrkor där - bara den judiska Heliga Templet och inget annat. Landet med den judiska Heliga Templet i Jerusalem köptes av kung David, för det judiska folket, ungefär 850 år f. Kr. Handlingen, namnet på den tidigare ägaren och inköpspriset är noterat i Bibeln (se Samuel-B Kap. 24 och Krönikeboken-A Kap. 21-22).

Idag gör de muslimska "palestinierna" anspråk på att äga Tempelberget, platsen för det judiska Heliga Templet i Jerusalem. De hävdar att det är "deras" heliga plats. Vart vänder sig muslimer i Jerusalem när de ber? När muslimer i Jerusalem be i deras moskéer, även i "Al Akza"-moskén byggd på kanten av Tempelberget ovanpå ruinerna av en bysantinsk kyrka, står de faktiskt med ryggarna vända mot Tempelberget. Och när de böjer sig i sina böner visar de sin bak emotl platsen för det Heliga Templet. Hur passar det ihop med tanke på att det skulle vara en muslimsk helig plats?

Muslimer ber på Tempelberget, och pekar sina rumpor mot platsen 

för det Heliga Templet.

(Bilder med tillåtelse från imageshack.us och Corbis)

Muslimerna har för länge sedan insett att det Heliga Templet är en judisk helig plats. Dess namn på arabiska är "Al Quds" - "helighet" på engelska, vilket är en förkortning för "Det Heliga Huset" - De judiska Heliga Templen. Faktum är att Jerusalem är inte tillräckligt viktig för muslimerna att nämnas en enda gång i Koranen, medan Mekka och Medina, de enda två muslimska heliga städerna, nämns hundratals gånger. Även när jordanier ockuperade Jerusalem 1948-1967, ansåg de aldrig det vara deras huvudstad, och arabiska ledarna kom inte på besök.

Kan en enda muslim i världen lägga fram några trovärdiga bevis för deras förbindelse med denna heliga plats, annat än i Muhammeds dröm? Tro det eller ej, den enda källan för muslimernas anspråk på Jerusalem och platsen för det Heliga Templet, är ett omnämnande i Koranen av en dröm att Muhammed hade omkring en okänd "långt avlägsen plats för tillbedjan (moské)" [25]. Denna "avlägsna plats för tillbedjan" kunde inte ha varit i Jerusalem, eftersom det vid Muhammeds tid inte fanns någon gudstjänst på platsen för det Heliga Templet och det fanns inte ens en enda moské i Jerusalem. Den första moskén i Jerusalem byggdes 83 år efter Muhammeds död. Kanske "långt avlägsen plats för tillbedjan" är  Vatikanen i Italien?

Den bästa referensen för att förstå den muslimsk-arabiska mentaliteten och politiskt motiverade historieförfalskning är Muhammeds egna råd till sina efterföljare: "Krig är bedrägeri" [16] [17] [18] [19].

Det verkliga problemet för dessa araber i dag är inte avsaknaden av ett hemland. Den historiska grundorsaken till deras problem och frustration är det faktum att de länder de kom från har inte gått med på att acceptera dem tillbaka. Det är därför så många av dem lever, fram till i dag, i flyktingläger, i arabiska grannländer, saknar grundläggande medborgerliga rättigheter. I sin frustration känner de att det enda hopp och val de har är att försöka stjäla ett land. Många fordon och jordbruksredskap i den palestinska myndigheten har stulits från dess israeliska grannar. Ett tag drabbades Israel av det högsta antalet bilstölder i världen! De flesta av dessa stulna fordon påträffades senare i städer och byar i den palestinska myndigheten. Om det är llika lätt att invadera ett främmande land, som att stjäla bilar, varför inte försöka stjäla ett land också, enligt deras gamla stam-traditioner?

Det finns bara en möjlig lösning till "palestiniernas" önskan om ett hemland. Det är den enda lösning som kan tillfredsställa deras krav på rätten att återvända till sitt hemland. Deras definition på rättisa är att hjälpa dem tillbaka till där de bodde i mindre än 30 år borde det vara mycket mer rättvist att hjälpa dem tillbaka till där de bodde tidigare i hundratals eller tusentals år. Låt oss alla hjälpa dem att få den  bättre rättvisa de förtjänar. Låt oss hjälpa dem att återvända till varifrån de kom - Egypten, Jordanien, Syrien, Libanon, Kuwait, Saudiarabien och Irak.

Senaste förslaget har föreslagit en tvåstatslösning för den Israelisk-arabiska konflikten - en för judarna och en för araberna. Kartan nedan visar att en mycket generös lösning finns redan - 21 länder - en för judarna och tjugo för araberna.

Koranen innehåller mer än 100 verser befallande muslimerna att utkämpa krig mot icke-muslimer [26]. Några verser kommenderar muslimer att hugga av huvuden och fingrar och terrorisera och döda icke-muslimer [27]. Andra verser kommenderar muslimer att ta mark från icke-muslimer [14]. Muslimer är också förbjudna att leva i fred med icke-muslimer på icke-muslimskt land [28]. Den som undviker att kämpa mot icke-muslimer bestraffas. På grund av dessa religiösa bud, finns det ingen chans och inget hopp om att muslimer någonsin kommer att leva fredligt tillsammans med icke-muslimer som lever på icke-muslimskt land. Tillfälliga perioder av lugn är ingenting annat än en väntetid - väntade i bakhåll - väntar på ett tillfälle att slå till [29].

Under Islam försökte Muhammed att konvertera judarna i Medina till islam. När de vägrade, mördade han dem. De muslimer som erövrade norra Afrika under 7 och 800-talen gjorde samma sak. Endast de som konverterat till islam, eller lyckats gömma sig, överlevde. Judar som vägrade konvertera massakrerades. I Marocko, på den 800: e-talet utplånades hela samhällen av muslimska härskare som Idris ibn Abdullah. Även så sent som på 1800-talet århundradet, i Marocko, mördades mer än 300.000 judar mellan 1864 och 1880 - deras enda brott var deras vägran att konvertera till islam.

Historien visar att ett populationsutbyte är den enda möjliga lösningen, annat än krig, konflikter mellan muslimer och icke-muslimer. Till exempel 1923, avslutades kriget mellan Turkiet och Grekland endast när båda sidorna var överens om att ett populationsutbyte av mer än två miljoner muslimer och grekisk-ortodoxa kristna måste ske. Även 1947, utbyttes mer än 14 miljoner muslimer, hinduer och sikher mellan Indien, Pakistan och Bangladesh.

Mer än 800.000 judar har flyttat ut ur arabländerna, cirka 600.000 flyttade till Israel och 200.000 flyttas till andra länder. Nu är det dags att få slut på konflikten mellan judar och muslimer i Israel. Den enda möjliga fredliga lösningen är att slutföra den andra hälften av detta judisk-muslimska befolkningsutbyte genom att returnera muslimerna i det Heliga Landet tillbaka till muslimska länder där de kom ifrån. Som vi kan se på kartan ovan finns det ingen brist på utrymme i de arabisk-muslimska länderna.

Referenser

1. A) Uppskattning av Jerusalems befolkning av Dr Schultze, preussisk konsul 1845: 7.120 judar, 5.000 muslimer, 3.390 kristna, 800 turkiska soldater och 100 européer.
   B) "Den bofasta befolkningen i Jerusalem kan uppskattas till 15.500 själar, varav 4.000 är Musulmaner (muslimer) och 8.000 judar. Musulmanerna utgör ungefär en fjärde del av helheten, och består av turkar, araber och morer ..." (Karl Marks, New York Daily Tribune, 15 april 1854).
   C) Befolkningsuppskattning 1868 i Jerusalem Almanach: 9.000 judar, 5.000 muslimer, 4.000 kristna.
   D) Befolkning, Ottomanska medborgare 1905: 40.000 judar, 10.900 kristna araber, 8.000 muslimska araber. Total Befolkning 58.900. År 1914 var den judiska befolkningen 45.000.
   E) av sammanlagt cirka 60.000 invånare var ungefär 40.000 judar. " (Miss Freer, Inre Jerusalem, 1907). Alla detaljer är angivna i: "Jerusalem: Illustrated History Atlas", Martin Gilbert, Macmillan Publishing, New York, 1978
   http://www.scribd.com/doc/19551586/JERUSALEM-Illustrated-History
2. Fokus på Jerusalem Prophecy Ministry, av Darrell G. Young. Muslimska befolkningen nummer och tillväxt är förenliga med Ref. [1] ovan och följer exakt samma mönster.
   http://focusonjerusalem.com/jerusalempopchart.html
3. James Parkes, "Vems land? A History of the Peoples of Palestine" (Harmondsworth, Storbritannien: 1970), s. 66.
4. Muqaddasi, citerad av Erich Kahler som citerar detta uttalande från Knowledge of Crimes, s. 167, i Judarna bland nationerna (New York: F. Ungar, 1967), s. 144.
5. Ibn Khaldun, citerad av Yahya Armajami, Middle East Past and Present (Englewood Cliffs, NJ: Prentice-Hall, 1970), s. 143.
6. Hadriani Relandi, "Palaestina ex monumentis veteribus illustrera" skriven på latin, som publicerades 1714, Utrecht, ex libraria Guilielmi Broedelet (Trajecti Batavorum)
7. Alphonse de Lamartine, "Recollections of the East", vol. 1 (London 1845) p.268
8. William Thackeray, "From Jaffa To Jerusalem" (1844)
9. James Finn, brittiska utrikesdepartementet Dokument 78/1294, Pol. Nr 36
10. W.M. Thomson, "The Land and the Book" (London: T. Nelsons & Sons, 1866) och "Southern Palestina and Jerusalem" (1882). Text pdf
11. Mark Twain "The Innocents Abroad" (amerikansk Pub. Co, 1869) Download
12. Pastor Samuel Manning, "Those Holy Fields" (London, 1874), pp.14-17
13. B. W Johnson, "Young Folks in Bible Lands": kapitel IV (1892)
14. "Och Han gjorde dig arvtagare till deras land och deras bostäder och deras egendom och ett land som du ännu inte har trampat." (Koranen 33:27). "Se de inte att vi gradvis minskar marken (i deras kontroll) från dess perifera gränser?" (Koranen 13:41).
15. Hope-Simpson rapport, (London 1930)
    http://www.jewishvirtuallibrary.org/jsource/History/Hope_Simpson.html
16. "Muhammad sa:" ... för krig är bedrägeri. " "(Tabari 8:23). "Allah's Budbärare sa:" Krig är svek. " '"(Sahih Bukhari: 4,268). "När profeten (fred vare med honom) var avsedd att gå på en expedition, låtsades han alltid att gå någon annanstans, och han sade: Krig är bedrägeri.". (Sunan Abu-Dawood Hadith 2631 Berättad av Ka'b ibn Malik). "Krig är bedrägeri" (Ahmad, 6,459).
17. http://www.islam-watch.org/Warner/Taqiyya-Islamic-Principle-Lying-for-Allah.htm
18. http://www.islamreview.com/articles/lying.shtml
19. http://www.thereligionofpeace.com/Quran/011-taqiyya.htm
20. http://www.youtube.com/watch?v=P3n5-yG-6dU
21. Shaykh professor Abdul Hadi Palazzi, "Vad Koranen verkligen säger"
    http://www.templemount.org/quranland.html
22. Koranen, 17:104: "Och därefter sade Vi [Allah] till Israels Barn: Bosätt er säkert i det förlovade landet."
23. Koranen, 5:20-21: "Moses sa till sitt folk ... O mitt folk, gå det Heliga Landet som Gud har tilldelat dig."
24. Koranen 10:93: "Vi bosatte Israels barn i en vacker omgivning, och gav dem den bästa försörjning."
25. Koranen 17:01: "Prisad vare Han som bar sin tjänare om natten från den okränkbara platsen för tillbedjan (moskén i Mekka) till en avlägsen plats för tillbedjan (fjärran moské)." Se också:
    http://en.wikipedia.org/wiki/Isra_and_Mi% 27raj
26. http://www.thereligionofpeace.com/Quran/023-violence.htm
27. "Jag kommer att kasta skräck i hjärtat på de som inte tror. Hugg därför av deras huvuden och stryk av varje fingerspets på dem." (Koranen 8:12). "bekämpa dem som inte tror på Allah ... eller erkänner religionen som Sanningen." (Koranen 9:29). "Mot dem görklar din styrka till det yttersta av din makt, inklusive krigshästar, att sätta skräck i Allahs fiender." (Koranen 8,60). "Bekmpa de icke troende som ligger nära dig" (Koranen 9:123). Och slåss med dem tills det inte finns mer förföljelse och endast Allahs religion "(Koranen 8,39). "Kampen har ordinerats åt dig" (Koranen 2:216). "... Döda avgudadyrkarna var du hittar dem, och ta dem fångna och belägra dem och ligg i bakhåll för dem på alla ställen" (Koranen 9:05). "Gå ut, lätt beväpnade och tungt beväpnade, och sträva med era rikedomar och era liv i på vägen för Allah" (Koranen 9:41). "Stunden kommer inte att fastställas förrän du slåss med judarna, och stenen bakom vilken en jude gömmer sig kommer att säga: O muslim! Det finns en jude som gömmer sig bakom mig, så döda honom." (Bukhari 52:256). "Allahs sändebud sade: Jag har befallt att kämpa mot människor tills de vittnar om att det finns ingen gud utom Allah, att Muhammed är Allahs budbärare." (Muslim 1:33). "Jag har fått order om att bekämpa folket tills de säger:" Ingen har rätt att bli dyrkad förutom Allah. " (Bukhari 8:387). "Döda alla judar som faller under er makt." (Tabari 7:97). "Bekämpa alla i vägen för Allah och döda de som inte tror på Allah." (Ibn Ishaq, 992).
28. "Vad är det med dig, att när du ombeds att gå ut för Allah, kramar du jorden starkt? ... Om du går ut, kommer Han att straffa er med en allvarlig påföljd, och utsätta andra i ditt ställe. " (Koranen 9:38-39). "De av de troende som sitter stilla, andra än de som är handikappade, inte på samma nivå som de som strävar på vägen för Allah med sin rikedom och liv." (Koranen, 4:95). "Den som vänder tillbaka (från kriget mot den icke-troende), kommer Han att straffa med ett smärtsamt straff." (Koranen, 48:17).
29. "Och ligger och väntar på dem vid alla bakhåll" (Koranen 9:05)

antisemitism antisionism judehat araber islamism Israel Mellanösternkonflikten muslimer palestinier terrorism...