90-årsjubileum av beslutet i San Remo om det judiska nationalhemmet.

P.S. Dagens TT-groda: Denna nyheten Reported: 05:23 AM - May/14/10 Police in the Shai District are investigating Palestinian Authority complaints that a 14-year-old boy from the Samarian Arab village of Mizra Ash-Sharqia was shot to death by Israelis Thursday evening after he threw rocks at a vehicle near the Samarian Arab village of Sinjil, overlooking the highway between the Jewish communities of Ofra and Eli. A statement by the Israel Defense Forces confirmed that the boy's body was found in the area but gave no cause of death. Other reports say the boy died at a hospital in Ramallah. The IDF told Agence France Presse that there was a shooting in the area but had no details about casualties. There were also complaints from motorists about rock throwing and the motorists say they heard shots. Där finns alltså inget som helst belägg för TT:s stort uppslagna "Bosättare dödade palestinsk pojke". Utom TT:s egen fantasi. AP har rubriken "Palestinsk pojk funnen död" och resten är TT:s fantasier, uppdragandet i rubriken att "detta är de fördömda judiska bosättarnas fel". Kristallklart brott mot de Pressetiska Reglerna. Där finns en möjlighet att en israel, som fann att någon kastade sten på hans bil, avlossade ett skott i självförsvarssyfte eftersom sådant ofta händer i judéen-Samarien, se t.ex. många av smånyheterna på denna länken. Detta nämns förstås avsiktligt aldrig av TT.

Du minns det väldiga Ottomanska Imperiet, som vid det första världskriget gjorde det oerhörda misstaget att gå med Tyskland, annars hade det kanske existerat än idag. Nu förlorade de tillsammans kriget.



Efter kriget återgick det Ottomanska Riket till dagens Turkiet, och de övriga enorma landområdena gick till olika arabiska nationer, mer eller mindre existerande som provinser innan. Det palestinska mandatet - hela - skulle bli det judiska nationalhemmet. Detta är alltså ett bindande beslut, inte bara rådgivande, som de flesta resolutioner från dagens FN. Mandatet utgör kanske 0.5 % av det Ottomanska Riket förutom Turkiet, så 99,5% gick till araber.

FN beslöt i en icke-bindande resolution om upprättande av Israel mot bakgrund av det bindande San Remobeslutet.

FN ville dela denna kvarvarande judiska remsa mittpå. Det likaledes endast en rekommendation, inget bindande beslut.

Förmodligen hade det varit enklare om FN inte hade beslutat om Israel, när arabländerna, som inte hade godkänt resolutionen, anföll 1948 i samlad tropp och förlorade massivt, och Israel hade stått där, utan vidare referenser till att FN hade rekommenderat något. Det hade räckt att hänvisa till San Remobeslutet.




Vi vet hur det gick med dessa 0.5%. England hade knappast blivit mandatmakt förrän de gav bort 80% till sin vän, och det blev [Trans-]Jordanien. Återstår 0.1%. Och därefter ville alltså FN dela detta mitt itu så judarna fick 0.05% av vad turkarna hade lämnat. Och det är dessa 0.1% som de israelisk-palestinska problemen har uppstått omkring. I både Hamas och PLO:s/Fatahs stadgar står det att inget Israel får finnas, araberna kräver alltsammans utan att de har några som helst rättigheter därtill.

San Remobeslutet togs lagligt över av dagens FN från det gamla NF. FN:s §242/338 bygger också på San Remo, och är som vanligt icke bindande, enbart rekommendationer. Vad §242 verkligen säger har misshandlats och rådbråkats, vad det verkligen säger förklarar en av författarna här.

Detta med bindande (enligt Kapitel VII och icke-bindande, enligt Kapitel VI), se FN-stadgan. Det finns faktiskt människor som har fått för sig att FN:resolutioner enligt VI har med internationell lag att göra.

Då det är 90 år sedan beslutet fattades, den 26 april 1920 (och fastställdes i NF två år senare), har det hållits jubileum i Villa Devachan, i San Remo, där beslutet fattades, jubileet hölls av European Coalition for Israel. Som du ser på den artikeln har flera välkända experter på internationell rätt lyft fram beslutet, eftersom många människor, från Bildt till Obama, visar en tendens att negligera det, även om jag faktiskt inte tror att de är så helt obildade att de inte väl känner beslutet.

Själva beslutet följer - för oklarheter i översättningen gå till originalet genom att klicka på titeln.

Extrakt

From: The Israel-Arab Reader, edited, Walter Laqueur, New York, Bantam Books, 1976, pps 34-42. [NB: This is an edited version of the complete San Remo Agreement, and the elipses found within form part of Dr. Laqueur's editorial process.]

---

"San Remo-konferensen beslutade den 24 april 1920 att  överlåta mandatet för det Palestinska Mandatet under Nationernas Förbund till Storbritannien. Villkoren för uppdraget har också diskuterats med Förenta Staterna, som inte var medlem av Förbundet. En överenskommen text bekräftades av rådet av Nationernas Förbund den 24 juli 1922 och den kom i kraft i september 1923. "

Rådet för Nationernas Förbund:

De huvudsakliga allierade makterna har kommit överens om, i syfte att genomföra bestämmelserna i artikel 22 i konventionen av Nationernas Förbund, att överlåta åt en mandatmakt att administrera territoriet Palestina, som tidigare tillhörde det Turkiska riket, med sådana avgränsningar som kan fastställas av dem, och

de huvudsakliga allierade har också enats om att mandatmakten ansvarar för genomförande av den förklaring som ursprungligen gjordes den 2 november, 1917 av regeringen Hans Brittiska Majestät, och som antagits av de makter, till förmån för etablering i Palestina av ett nationellt hem för det judiska folket, är det klart att inget bör göras som kan skada de civila och religiösa rättigheter för befintliga icke-judiska samhällen i Palestina, eller de rättigheter och politiska ställning åtnjuts av judar i något annat land, och

Erkännandet har därmed gjorts av det historiska sammanhang det judiska folket har med landområdet kallat Palestina och grunderna för att återupprätta sitt nationella hem i det landet;

och

De huvudsakliga allierade har valt Hans Brittiska Majestät som mandatmakt för Palestina, och

Mandat för Palestina har formulerats i följande ordalag och överlämnas till NF för godkännande, och

Hans Brittiska Majestät har godkänt mandatet för Palestina och åtagit sig att utöva den på uppdrag av Nationernas Förbund i enlighet med följande bestämmelser, och

Genom nämnda artikel 22 (punkt 8) är det under förutsättning att graden av myndigheten, kontroll eller förvaltningen skall utövas av Mandatmakten, inte tidigare har överenskommits av medlemmarna i Förbundet, skall uttryckligen fastställas av rådet av Nationernas Förbund;

Bekräftelse av nämnda mandat, definierar dess villkor på följande sätt:

Artikel 1.

Mandatmakten skall ha fullmakt för lagstiftning och förvaltning, begränsat av villkoren för detta mandat.

Artikel 2.

Mandatmakten skall ansvara för att placera landet under sådana politiska, administrativa och ekonomiska villkor som kommer att garantera inrättandet av det judiska nationella hemmet, enligt ingressen, och utvecklingen av självstyrande institutioner, och även för att skydda de civila och religiösa rättigheterna för alla invånare i Palestina, oavsett ras och religion.

Artikel 3.

Mandatmakten skall, så långt som omständigheterna medger, uppmuntra lokal autonomi.

Artikel 4.

Ett lämpligt judiska organ, Jewish Agency, skall betraktas som ett offentligt organ för att ge råd och samarbeta med administrationen av Palestina i sådana ekonomiska, sociala och andra frågor som kan påverka upprättandet av den judiska nationella hemmet och intressen för den judiska befolkningen i Palestina och, alltid med förbehåll för kontroll av administrationen, stödja och delta i utvecklingen av landet.

Den sionistiska organisationen, så länge som dess organisation och stadgar är i överensstämmelse med Mandatmakten skall erkännas som sådant organ. Den skall vidta åtgärder i samråd med Hans Brittiska Majestäts regering att säkra samarbetet med alla judar som är beredda att bistå vid upprättandet av den judiska nationella hemmet.

Artikel 5.

Mandatmakten skall ansvara för att inget palestinskt territorium överlåts eller hyrs ut till, eller på något sätt står under kontroll av, regeringen i någon främmande makt.

Artikel 6.

Administrationen av Palestina, samtidigt som rättigheter och ställningen för andra delar av befolkningen inte äventyras, skall underlätta judisk invandring under lämpliga förhållanden och skall uppmuntra, i samarbete med det judiska organ som avses i artikel 4, tät bosättning av judar på marken, inklusive statlig mark och obrukbar mark som inte krävs för allmänna ändamål.

Artikel 7.

Administrationen av Palestina skall ansvara för att anta en nationalitetslag. Det skall ingå i denna lag bestämmelser utformade för att underlätta förvärv av palestinskt medborgarskap av judar som tar upp en stadigvarande bosättning i Palestina.

Artikel 8.

De privilegier och immunitet för utlänningar, inklusive de förmåner från dess konsulära behörighet och skydd som tidigare åtnjuter kapitulation eller användning i det Osmanska Riket, skall inte tillämpas i Palestina.

Om inte de makter vars medborgare åtnjöt nämnda immunitet och privilegier den 1 augusti 1914 skall tidigare ha avstått från sin forna rätt till dess återupprättande, eller skall ha kommit överens om att deras icke-ansökan för en viss tid, dessa privilegier och immuniteter skall vid utgången av mandatet, omedelbart återinföras i sin helhet eller med de ändringar som kan ha avtalats mellan de makter som berörs.

Artikel 9.

Mandatmakten skall ansvara för att det domstolssystem som inrättas i Palestina skall tillförsäkra utlänningar, samt infödda, en komplett garanti för deras rättigheter.

Respekt för personlig status för de olika folken och samhällen och för deras religiösa intressen, skall garanteras fullt ut. I synnerhet skall kontrollen och administrationen av Waqfs utövas i enlighet med religiös lag och bestämmelserna i dess grundare.

Artikel 10.

I avvaktan på att särskilda utlämningsavtal om Palestina skall utlämningsavtal som gäller mellan obligatoriska och andra utländska makter gälla Palestina.

Artikel 11.

Administrationen av Palestina skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att skydda gemenskapens intressen i samband med utvecklingen av landet, och, med förbehåll för eventuella internationella åtaganden som godkänts av Mandatmakten skall ha befogenhet att besluta om offentligt ägande eller kontroll av alla av naturresurser i landet eller offentliga arbeten, tjänster som är etablerade och verktyg eller kommer att etablera sig där. Det skall skapa ett land som passar till behoven i landet med hänsyn bland annat till önskvärdheten att främja en nära bebyggelse och intensiv odling av marken.

Administrationen kan tillsammans med Jewish Agency  som nämns i artikel 4 fastställa, uppföra eller driva, på rättvisa och jämlika villkor, offentliga verk, myndigheter och verk och utveckla  naturresurserna i landet, i den mån dessa frågor inte direkt utförs av administrationen. Varje sådant arrangemang skall föreskriva att ingen vinstutdelning av en sådan byrå, direkt eller indirekt, får verstiga en skälig ränta på kapitalet och ytterligare vinst skall användas av den till förmån för landet på ett sätt som godkänts av administrationen .

Artikel 12.

Mandatmakten skall anförtros kontrollen av de utländska förbindelserna med Palestina, och rätten att utfärda exequaturs till konsuler utsedda av utländska makter. Han skall också ha rätt att ge diplomatiskt och konsulärt skydd för medborgare i Palestina när de är utanför deras territoriella gränser.

Artikel 13.

Allt ansvar i förening med de heliga platserna och religiösa byggnader eller platser i Palestina, bland annat av att bevara befintliga rättigheter och att säkra fri tillgång till de heliga platserna, religiösa byggnader och platser och det fria utövandet av dyrkan, samtidigt som kraven på allmän ordning och anständighet, förutsätts av Mandatmakten, som skall vara ansvarig endast inför Nationernas Förbund i alla frågor i samband härmed, förutsatt att ingenting i denna artikel skall hindra Mandatmakten att ingå sådana arrangemang som han finner rimligt med administrationen i syfte att genomföra att bestämmelserna i denna artikel träder i kraft, och också att ingenting i detta mandat skall tolkas som på Mandatsmyndigheten att störa strukturen eller förvaltningen av rent muslimska heliga helgedomar, vars immunitet garanteras.

Artikel 14.

En särskild kommission skall utses avMandatmakten att studera, identifiera och definiera de rättigheter och krav i samband med de heliga platserna och dess rättigheter och krav om olika religiösa grupper i Palestina. Metoden för nominering, sammansättningen och dess funktioner skall denna kommissionen läggas fram för NF:s Råd för dess godkännande, och kommissionen får inte utse till eller skriva på sina uppgifter utan godkännande från rådet.

Artikel 15.

Mandatmakten ska se till att fullständig samvetsfrihet och fritt utövande av alla former av dyrkan, med förbehåll bara för upprätthållande av allmän ordning och moral garanteras för alla. Ingen diskriminering av något slag skall göras mellan invånarna i Palestina på grund av ras, religion eller språk. Ingen får uteslutas från Palestina enbart på grund av sin religiösa tro.

Rätten för varje samhälle att upprätthålla sin egen skola för utbildning av sina egna medlemmar på det egna språket, överensstämmer med sådana utbildningsprojekts krav av allmän art som administrationen kan införa, får inte nekas eller försämrats.

Artikel 16.

Mandatmakten skall ansvara för sådan tillsyn över religiösa eller eleemosynary organ för alla trosriktningar i Palestina som kan krävas för upprätthållande av allmän ordning och god förvaltning. Med förbehåll för sådan tillsyn, skall inga åtgärder vidtas i Palestina för att hindra eller störa aktiviteten hos sådana organ eller att diskriminera någon företrädare eller en av dem på grund av sin religion eller nationalitet.

Artikel 17.

Administrationen av Palestina får frivilligt organisera de styrkor som krävs för bevarandet av fred och ordning, även för försvaret av landet, dock under förutsättning av tillsyn av Mandatmakten, men får inte använda dem för andra ändamål än de ovan angivnautom med samtycke av Mandatmakten. Med undantag för sådana ändamål skall inte några militära sjö- eller luftstridskrafter höjas eller upprätthållas av administrationen i Palestina.

Ingenting i denna artikel skall hindra administrationen i Palestina från att bidra till kostnaderna för underhållet avMandatstyrkor i Palestina.

Mandatmakten skall ha rätt att alltid använda vägar, järnvägar och hamnar i Palestina för förflyttning av väpnade styrkor och transport av bränsle och förnödenheter.

Artikel 18.

Mandatmaktent skall se att det inte finns någon diskriminering i Palestina mot medborgare i en stat som är medlem i Nationernas Förbund (inklusive företag som bildats enligt dess lagar) jämfört med de från Mandatmakten eller från främmande stat i frågor som rör beskattning, handel eller navigering, utövande av branscher eller yrken, eller vid behandling av handelsfartyg eller civila flygplan. På samma sätt skall ingen diskriminering finnas i Palestina mot varor med ursprung i eller avsedda för någon av dessa stater, och det skall finnas fri transitering på rättvisa villkor i hela Mandatområdet.

Angående den tidigare omnämnda och av andra bestämmelser i detta uppdrag får Administrationen i Palestina, på inrådan av Mandatmakten, införa sådana skatter och tullar som den finner nödvändig och vidta sådana åtgärder som kan tänkas bäst för att främja utvecklingen av naturresurserna i landet och att skydda dessa intressen åt befolkningen. Den får även, på inrådan av Mandatmakten, sluta tullavtal med stater vars territorium 1914 var helt med i asiatiska Turkiet eller Arabien.

Artikel 19.

Mandatmakten skall följa på Administration av Palestinas vägnar, varje allmän internationell konvention som redan finns eller som kan ingås nedan med godkännande av Nationernas Förbund, med respekt för slavtrafik, handel med vapen och ammunition, eller handel med droger eller i samband med kommersiell jämlikhet, fri transitering och navigering, flygnavigering och post- telegram- och trådlös kommunicatiion eller litterär, konstnärlig eller industriell äganderätt.

Artikel 20.

Mandatmakten skall samarbeta med den Palestinska administrationen, så långt som religiösa, sociala och andra villkor kan tillåta, i genomförandet av den gemensamma policyn som antogs av Nationernas Förbund för att förebygga och bekämpa sjukdomar, inklusive sjukdomar av växter och djur.

Artikel 21.

Mandatmakten skall säkra antagandet inom tolv månader efter denna dag, och se till att en lag om fornminnen upprättas baserat på följande regler. Denna lag skall säkerställa likabehandling i fråga om utgrävningar och arkeologisk forskning till medborgare i alla stater som är medlemmar av Nationernas förbund ....

Artikel 22.

Engelska, arabiska och hebreiska skall vara de officiella språken i Palestina. Eventuella uttalanden eller inskription på arabiska på frimärken eller pengar i Palestina skall upprepas på hebreiska och eventuella uttalanden eller inskriptioner på hebreiska skall upprepas på arabiska.

Artikel 23.

Administrationen av Palestina ska erkänna heliga dagar i respektive samhällen i Palestina som rättsligt skyddade vilodagar för medlemmarna i dessa samhällen.

Artikel 24.

Mandatmakten skall till Nationernas Förbunds Råd ge en årlig rapport till belåtenhet för rådet om de åtgärder som vidtagits under året för att genomföra bestämmelserna av uppdraget. Kopior av alla lagar och föreskrifter som utfärdats eller utfärdas under året skall överlämnas med rapporten.

Artikel 25.

I de områden som ligger mellan Jordanien och den östra gränsen av Palestina som slutligen bestäms, skall Mandatmakten  ha rätt att med samtycke av Nationernas Förbund, skjuta upp eller vägra tillämpning av sådana bestämmelser i detta uppdrag som han anser vara tillämplig på de befintliga lokala förhållandena, och att sådana bestämmelser för förvaltningen av de områden som han anser vara lämplig för dessa villkor, förutsatt att inga åtgärder skall vidtas som är oförenligt med bestämmelserna i artiklarna 15, 16 och 18.

Artikel 26.

Mandatmakten instämmer i att om någon tvist av något slag skulle uppstå mellan Mandatmakten och en annan medlem av Nationernas Förbund rörande tolkningen eller tillämpningen av bestämmelserna om den inte kan lösas genom förhandlingar, skall lämnas in till den permanenta internationella domstolen som föreskrivs i artikel 14 i konventionen av Nationernas Förbund.

Artikel 27.

Samtycke av den Nationernas förbunds krävs för varje ändring av villkoren för detta mandat.

Artikel 28.

I händelse av uppsägning av uppdraget som härmed tilldelats Mandatmakten skall rådetvid Nationernas Förbunds vidta de åtgärder som kan anses nödvändiga för att säkerställa framtiden, under garanti från Förbundet, de rättigheter som garanteras genom artiklarna 13 och 14 och skall använda sitt inflytande för att säkerställa, enligt garantin från Förbundet, att regeringen i Palestina fullt ut kommer att uppfylla de ekonomiska skyldigheter som legitimt förorsakats av Palestinas administration under mandatperioden, inklusive rättigheter för offentligt anställda för pensioner eller gratifikationer.

Det här instrumentet skall deponeras i original i arkiven hos Nationernas Förbund och bestyrkta kopior skall vidarebefordras av generalsekreteraren för Nationernas Förbund till alla medlemmar i Förbundet.

UTFÖRT I LONDON den tjugofjärde dagen i juli, 1922. "

OCH - självklart ser vi här att araber inte har några slags rättigheter i Jerusalem! Men om det kan du läsa på andra ställen i bloggen.

Tycker du formen på Mandatat är lite originellt,  tänk på att Irak var under England och har mycket olja och en praktisk väg för oljan hade varit via pipeline genom Jordanien till Haifa för utskeppning, så - någon gång har det andats om att återuppliva de gamla pipelines och därmed slippe Irans kontroll vid Hormuzsundet.

.

 sVd695  |

.

antisionism judehat araber FN Israel Jordanien Judeen Samarien mediekritik Mellanösternkonflikten palestinier Västbanken...

Peres och Obama har ungefär samma tankar om Israel

Enligt en artikel i DN,  inser man att Peres fortfarande hade trott på Arafat om han överlevt sin AIDS - och för båda gäller det att tiden de suttit på sin stol inte innebär större visdom. Trott och trott och trott. Nu är Peres i stället supporter för Obamas judiska favoritorganisation, J-Street i USA, även om Obama förlorat hälften av de judiska rösterna på att använda sin energi i attacker mot Israel samtidigt som han har sträckt fram näven och klistrat på det stora grinet mot Iran, och inte gjort ett dyft emot deras atombombsproduktion mer än dösnack, i 1½ år.

Peres må tro på Fayyad liksom på Arafat, palestinerna gör det inte.

Palestinierna: Varför Salam Fayyad inte kan leverera

av Khaled Abu Toameh
[en av de mer kända arabiska skribenterna i Israel]

Palestinska myndighetens premiärminister Salam Fayyad kan vara en god människa med goda avsikter, men de som tror att han kommer att kunna övertyga palestinierna att sluta fred med Israel lurar sig själva.

I palestinsk kultur är det mer viktigt med en examen från ett israeliskt fängelse än från University of Texas i Austin.

Fayyad tillbringade aldrig en dag i ett israeliskt fängelse. Inte heller har han eller någon av hans söner tagit en aktiv roll i  "kampen" mot Israel.

Den första frågan som folk skulle fråga Fayyad - när och om han ställer upp i ett nytt val - är "Vilka uppoffringar gjorde du i kampen mot Israel?"

Palestinierna kommer att vilja veta om Fayyad någonsin hållits kvar eller varit måltavla på något annat sätt av Israel. De skulle vilja veta om någon av Fayyads söner hade deltagit i demonstrationer eller attacker mot Israel. Det är därför som palestinier som har suttit i israeliska fängelser för säkerhetsrelaterade brott nu har ledande befattningar inom den palestinska myndigheten.

Många palestinier ser Fayyad som en person som påtvingats dem av amerikaner och européer och är villiga att acceptera honom så länge han sysslar enbart med ekonomi och infrastruktur. Men Fayyad, som verkar vara mer populät i Washington och London än i Gazaremsans Jabalya flyktingläger eller Hebron på Västbanken, kommer aldrig att kunna sälja ett fredsavtal med Israel till sitt folk.

I parlamentsvalet som ägde rum i januari 2006,var Fayyad som en oberoende kandidat i spetsen för ett parti som kallas "tredje vägen". Hans nummer två var den  framstående palestinska taleskvinnan Hanan Ashrawi. Partiet fick mindre än två procent av rösterna. Liksom Fayyad, tillbringade Ashrawi aldrig en dag i ett israeliskt fängelse. Inte heller har hon eller hennes döttrar varit involverade i anti-israeliskt våld. Detta är den främsta orsaken "tredje vägen" inte varit tilltalande för palestinierna. Eftersom både Fayyad och Ashrawi bott och studerat utomlands i många år har de fortfarande inga gräsrotskontakter på Västbanken och i Gaza. Fayyad och "tredje vägen" vann bara två platser i det palestinska lagstiftande rådet, som förvandlathonom och Ashrawi till lagstiftare. Men strax efter valet utbröt en skarp tvist mellan de två och Ashrawi valde att bryta sig ut. Sedan dess har "tredje vägen"  varit ett enmansparti lett av Salam Fayyad. Partiet har sedan dess helt förlamats, och vissa säger att det inte ens existerar.

Om Fayyad ställer upp i ett nytt val kommer  han och hans parti sannolikt inte att få mer än två procent på nytt som de fick i den sista omröstningen. Medan han kan ha gjort fantastiska saker för ekonomin på Västbanken fortsätter Fayyad sakna folkligt stöd. Dessutom har de två stora partierna på den palestinska arenan, Fatah och Hamas, ett gemensamt intresse av att förhindra Fayyad från att klättra  till makten.

Fatah, vars anhängare kontrolerarl stora delar av Västbanken, ser Fayyad som ett stort hot mot sin makt. Faktum är att Fatah-tjänstemän länge har anklagat Fayyad att arbeta, med hjälp av amerikanerna och israelerna, för att undergräva Fatahs myndighet på Västbanken. Fayyad har anklagats bland annat att skära av medel till Fatahs höjdare och institutioner. Vid flera tillfällen har missnöjda Fatah-aktivister delat ut flygblad som kritiserar Fayyad som en "medarbetare" med Israel.

Hamas, i andra änden, anser sig vara i krig med Fayyads regering. Den islamistiska rörelsen håller Fayyad ansvarig för massiva tillslag mot sina medlemmar och institutioner på Västbanken under de senaste tre åren. Hamas har till och med krävt att Fayyad tas bort från sin tjänst som en förutsättning för att uppnå "nationell enhet" med Fatah.

Så Peres fantasier om Fayyad får stå för honom själv.

Peres, med de flesta andra, har självklart rätt att man måste börja försöka lösa små frågor. Där är ett antal saker som palestinaaraberna har lovat sedan Oslo, som inte har genomförts. Den massiva hatpropagandan mot Israel/judar i palestinska skolböcker (ofta betalda av EU), och statliga medier och moskéer, måste omedelbart stoppas. Det är en väsentlig anledning till hatet.

Israel har gjort kompromiss efter kompromiss sedan Oslo, släppt tusentals arabiska fångar - som faktiskt är fänglade av mycket starka anledningar, de har hjälpt den palestinska ekonomin medvetet, se länk.  Nu kommer den absolut nödvändiga punkten - hur ska man få palestinaaraberna självförsörjande? Som det är nu har de bättre ekonomi än EU, men enbart pga oerhörda donationer konstant. Förutom små punktinsatser som när Abbas i Paris som julklapp 2007 fick sisådär 50 miljarder kronor utan några som helst krav! Sånt har blivit vanebildande! Hade ett absolut krav varit att hatpropagandan upphörde, hade det ju gjort nytta, nu vet ingen var pengarna blivit av.

DN:s knäckfrågor har en lätt absurditet över sig:

Jerusalem - det är trivialt att i historieböckerna se att araberna inte har någon som helst rätt till någon del av Jerusalem! Vad skulle ge dem det? Judarna accepterade Jerusalem som internationell stad, därefter attackerade jordanien, med Engelsk hjälp, Jerusalem, tog hela gamla stan, det enda Jerusalem som har funnits och varit judisk huvudstad sedan 3000 år. Ett land, Pakistan, godkände det......   Jordanerna mördade eller slängde ut varenda jude från gamla stan, där en majoritet var judar sedan 150 år minst. Världen var helt tyst.

Därefter attackerade Jordanien igen och förlorade - och Jerusalem var återförenat för alltid. Säg en enda anledning till varför nu araber skulle få denna bit? De bröt mot alla krigsregler, de förstörde  58 synagogor, deras löfte om att judarna skulle kunna komma till sina heliga platser bröt de, få kristna kunde heller komma dit.

Men DN tycker ändå att de ska få rätt till det......

Palestiniernas återvändanderätt - konstigt att DN helt har glömt att FLER judiska flyktingar kom från arabländerna till Israel?!? Det skedde som Indien/Pakistan - ändå är det i detta fallet enbart Israel som världen har gnällt på i 60 år. Araberna har mer än 14 miljoner kvadratkilometer land, och kan inte absorbera så många flyktingar som Israel med 22072 kvkm? Vems fel är det?

DN anser att det är Israels fel.

Angående legaliteten av israels bosättare. Två saker. Abbas räknar Tel Aviv och Haifa bland de illegala bosättarna. Vad internationell lag säger, var vänlig läs denna länk.

DN tycks inte ha en aning om internationell lag.

Även Peres skrev under sina fräschare dagar, i böcker om nödvändigheten av bosättningar i Judeen/Samarien för Israels säkerhet, de började ofta som Nahalbosättningar.

Fångar - Shalit hade inte begått något brott, han kidnappades av Hamas, som ej följt några regler, ej tillåtit Röda Korset att besöka honom utan har medvetet plågat alla människor som har känslor för det. Palestinaarabiska fångar i Israel får regelbundet besök av RK, sina släktingar och advokater och studerar ofta till en akademisk grad under tiden, får sjukvård de inte kunde få hemma. Barn - minns hur Arafat upphöjde barnmördare till himlen, de skulle få bästa glassen när de kom till Paradiset (eller oskulder om de föredrog det), så - när föräldrar och släktingar förser sina telningar med långa knivar och bombbälten, är det verkligen psykologiskt att skicka dem tillbaka till mamma?

Palestinaaraberna får också betydligt mer vatten än reglerna kräver, men har inte lagt mer än mycket obetydliga summor på att laga läckande rör eller se till att de inte är nära kloaker.

Och ja - senaste raketen från Hamas kom nyss, inte för att TT hade lust att berätta, men de berättar antaligen att Israel enligt löfte besvarade elden. Tala om hyckleri och brott mot de pressetiska reglerna! DN/TT skriver inte ett ord om raketattacken som föregick attacken!!! TT kan inte bli mycket sjukare i sitt rent antisemitiska hat! Berättar om resultatet, inte anledningen. Kausalitetsprincipen heter det.

Och Sveriges blaskor inklusive DN trycker det gladeligen trots att man inte kan hitta kristallklarare brott mot Pressens Etiska regler som kräver neutralitet i sådana frågor.

.

SvD  |

Bloggar: SapereAude kommenterar också liksom FiM
.

araber Abbas antisemitism antisionism judehat bosättare bosättningar Fatah Gaza Hamas islamism Israel Jerusalem mediekritik Mellanösternkonflikten Netanyahu Barack Obama palestinska myndigheten palestinier Peres terrorism TT USA Västbanken...

Bill Clinton: Utopisk fred i Mellanöstern, bara berätta för Israel och palestinierna hur de ska sluta fred.

Översättning av http://www.gloria-center.org/gloria/2010/04/bill-clinton-explains

Det är verkligen fantastiskt vad vissa säger om Mellanöstern utan att någon märker deras felaktigheter och motsägelser. En intervju som förre presidenten Bill Clinton gav till ABC news är ett underbart exempel på denna situation.

Som en vän till mig sa, som är en politik analytiker: "Alla ska ha åsikter som är i närheten av verkligheten. Det finns fortfarande gott om plats för argument i det utrymmet."

Jag kommer nu att visa, punkt för punkt, hur nästan allt Clinton sade låg utanför detta utrymme. Ändå Clinton-som var någorlunda som president - kan nog för att visa att Obamas administration är helt åt skogen.

Naturligtvis, som en tidigare president, en demokrat, och make till en viss statssekreterare, kan inte Clinton förkasta den nuvarande regeringens ståndpunkter. Men hans uttalanden tvingar honom till att säga några mycket dumma saker. Jag ska ge er en poäng för var och en av dem du ser. Läs varje punkt, hitta ett eller flera stora problem med uttalandet och läs sedan min analys.

"Om [Obama] beslutar att [utfärda sin egen] fredsplan kommer jag att stödja det, sade Clinton, vilket tyder på att en sådan åtgärd skulle vara som han gjorde på Camp David-mötet och senare i Clintons fredsplan, bådea under 2000."

Vad är fel med detta?

Svar: Clinton presenterade inte sin egen fredsplan i någotdera fallen. Vid båda tillfällena lade han fram en plan som han hade godkänts av Israels premiärminister. Det var lämpligt, eftersom den israeliska regeringen hade gått med på att göra några större eftergifter om det fick vissa saker i gengäld. I skarp kontrast skulle dock Obama föreslå en plan för krävande israeliska eftergifter som inte bara inte hade godkänts av Israels regering, men som presidenten vet att den skulle motsätta sig.

Förresten, som vi skall se på ett ögonblick vet Clinton-trots sin support-att detta är ett allvarligt misstag. Om presidenten lägger fram en plan för båda sidor kommer båda att förkasta den och det slutar med att han ser ut som en idiot. Dessutom, vad sägs om Clintons egen erfarenhet: att erbjuda en hel del till den palestinska myndigheten (PA) och titta ger tummen ner. Vore det inte bättre om han varnade Obama - och hans maka - mer om hur PA inte vill eller kan sluta fred?

Nästa, vad är fel med detta:

"Vi måste göra något för att beröva ömse sidor en ursäkt att inte delta i seriösa förhandlingar."

Svar: Om målet är att få förhandlingarna att komma igång, är vägen att göra det  - inte att föreslå en omfattande fredsplan som båda sidor garanterat kommer att förkasta, utan börja med små saker som de kan komma överens om. Att lägga fram en sådan allomfattande plan skulle vara det bästaursäkt för att inte inleda seriösa förhandlingar alls, från någondera sidan!

Men, förresten, kan det vara relevant att PA har vägrat att tala i 15 månader, medan Israels regering har varit redo att mötas hela denna tid? Så Clinton vet att Israel inte är ute efter någon ursäkt att inte delta i seriösa förhandlingar. PA är. Men för att vara "opartisk" täcker  Clinton upp för PAs omedgörlighet. Han borde veta bättre än någon annan om PA omedgörlighet då han var mannen som förnedrades av Yasser Arafats vägran att sluta fred 2000?

Vid denna punkt ger Clinton några goda råd: "De nuvarande israeliska regeringen, med dess nuvarande koalitionen skulle säkert förkasta det. Och det kommer att göra oss till åtlöje." Just det. Varför lägga fram en plan som kommer att avvisas. Obamas administration ser redan farligt svag ut. När båda sidor avslår planen, kommer saker och ting verkligen i en återvändsgränd.

Men snart är vi tillbaka i fantasivärlden. Så vad är fel med detta:

Clinton sade att en lösning av den israelisk-palestinska konflikten skulle avsevärt sänka terrorismen i regionen: "Hälften av den energi som kommer ut av  denna organisation och pengar riktad mot terror kommer ut på grund av anklagelserna kring den olösta Palestinafrågan."

Vad är fel med detta?

Svar: Antag att du är den typ av arab som stöder terroristgrupper politiskt och ger dem pengar. Skulle en tvåstatskompromiss få dej att sluta att göra det? Naturligtvis inte. Du skulle säga att den palestinska myndigheten hade förrått palestinierna, araber och muslimer, medan USA var en fruktansvärd fiende som har förstört chansen att förgöra Israel och skapa en palestinsk muslimsk arabisk stat från Jordanfloden till Medelhavet.

Tänk på Hamas. Om en överenskommelse sker skjuts de åt sidan, skulle de lägga av? Stoppa terrorism? Upphöra ge pengar? Förlora all folkligt stöd? Förlora stöd från Iran, Syrien och den muslimska Broderskapet? Och hur i Hades ska ni ha eller införa en sådan lösning utan Gaza?

Se om du kan upptäcka ett mönster: kung Abdallah av Jordanien gjorde en överenskommelse med Israel och mördades. President Anwar Sadat i Egypten gjorde en överenskommelse med Israel och mördades. President Bashar Gemayel i Libanon gjorde en överenskommelse med Israel och mördades. Ah, "president" Mahmoud Abbas, vänligen skriv under här och terrorism kommer bara försvinna. Inget att oroa sig för!

Vilken planet lever Bill Clinton på om han tror det? Tja, antagligen tror han inte på det.

Nästa:

"Om det fanns en palestinsk stat i samarbete ... det skulle vara en helt annan värld. Alla araber skulle identifiera sig med Israel. De skulle ha ett politiskt och ekonomiskt partnerskap. Hela den ekonomiska grunden i Mellanöstern skulle övergå från olja till idéer. "

Vad är fel med detta? (Detta är en lätt en.)

Svar: det första förutsätter att en palestinsk stat skulle vara i total fred med Israel och skulle vilja samarbeta. Detta ignorerar palestinsk politik, den allmänna opinionen, sammansättningen av Fatahs ledarskap, och den stora minoritet av dem som stöder Hamas och andra radikala grupper (minst 25 procent i Västbanken) som inte skulle acceptera något sådant. Det är mycket möjligt (och det är att ta den försiktigt) att den palestinska regeringen skulle stödja (eller sponsra) kontinuerlig hets att utplåna Israel och se det som en fiende, gränsöverskridande räder och krav på utländskt arabiskt militärt stöd. Att analysera ett Israel-palestinskt avtal som fungerar perfekt är ett steg mycket svårare än något olympiskt rekord.

Sedan har vi det lika enorma antagandet att ett bilateralt avtal skulle göra att den kulturella och ekonomiska misstron och hatet försvann över en natt i arabstaterna. Egypten har varit i fred med Israel i mer än tre decennier menattityderna har inte förändrats. Hur är det muslimska hatet mot en judisk stat i området och den arabiska nationalistiska skräcken inför tanken på Israels fortsatta existens? Arabstater skulle fortfarande vara rädda för den israeliska strategiska och ekonomiska dominansen. Den naiva tanken på en övergång i  Mellanöstern från olja till idéer, att de arabiska ledarna eller massan skulle "identifiera" med Israel är inte något som en tidigare president seriöst bör föreslå för att inte dra ner skrattsalvor. Det är inte något som någon logisk vuxen bör förutsäga.

Här är en annan:

"Titta på vad  saudiaraberna gör - de bygger sex nya städer. Förenade Arabemiraten vinner den internationella tävlingen för en agent för ren energi, och de ska bygga en koldioxidneutral stad i Förenade Arabemiraten. Och ingen tänker på det. Dubai är det enda land, med enorma mängder importerad arbetskraft, som faktiskt har infört lagstiftning för att ge dessa invandrade arbetstagare ett bättre avtal i Mellanöstern. Och de har fått kvinnor i regeringen, de har en gemensam offentligt-privat beslutsfattande process. Ingen vet något om det. Varför? På grund av den palestinsk-israeliska konflikten. "

Vad är fel med detta?

Svar: Innan jag säger något annat, bör det noteras att Clinton enligt uppgift har fått mycket pengar från Dubai, inklusive miljoner för att hjälpa härskaren göra investeringar och ge råd till Dubai på sitt kontroversiella försök att köpa ett bolag som driver amerikanska hamnar. Är inte det lite av en intressekonflikt för honom att tala om hur fantastisk denna stat är och inte ens nämna den senaste tidens ekonomiska kollaps?

Men tillbaka till de politiska frågorna. Jo, naturligtvis känner folk till ändelser i Gulfstaterna. Men dessa är rika stater rullande i olja. Det finns mycket fattigdom i andra arabiska länder och utvecklingen i Israel-Palestina frågan kommer inte att ha någon effekt på det. Likaså finns det en hel del diktatoriska regimer som håller nere populationer som inte är redo - för att citera orden från en jordansk kung för decennier sedan - att agera som schweizarna. Och i varje land finns en strid på  liv och död mellan regimer och revolutionära islamister.

Om något,  ett impopulärt fredsavtal - och det är vad det skulle vara - kommer att förvärra dessa interna konflikter snarare än lugna dem. Om vi ser hur arabiska regimer använder konflikten för att distrahera passion och uppmärksamhet från försök att avlälgsna dem själva, att ta bort konflikten skulle öka instabiliteten i Egypten, Saudiarabien, och andra platser.

Nej, Israel-palestinska konflikten är inte det enda problemet, inte heller är tanken att om araberna läser mer om hur fantastiskt Dubai är att de vill tillbringa sin tid att bygga fina miljömässigt coola städer istället för att ägna sig åt radikal retorik eller verksamheter.

Så vad är det Clinton talar om när han säger, "Ingen vet något" om det här? Påstår han att bara den israelisk-palestinska konflikten försvinner så kommer miljoner araber plötsligt att säga Wow! Nu inser jag det! Låt oss ha demokrati, måttlighet, och jämlikhet för kvinnor!

Men hur är det islamismgrejen, diktaturgrejen, och den nationalistiska grejen, och sunni-shia-grejen, och alla de andra små sakerna? Är den israelisk-palestinska konflikten den enda faktor som håller regionen från att vara en utopi? Clinton antyder att det är så.

Ytterligare en sak: Om det fanns en israelisk-palestinsk överenskommelse, "Hur kunde syrierna stanna ute ensamma och samarbeta med iranierna, och låta Hizbollah resa genom Syrien, och göra allt som de gör?"

Vad är fel med det?

Svar: Till att börja med! Det finns inga egentliga skäl att syrierna inte kan "stanna där ute ensamma." Ett skäl är att de har gjort så i årtionden, deras ställning för Iran mot andra arabstater. En annan anledning är att de inte kommer vara ensamma även bland arabiska stater och politiska krafter. De har Iran på sin sida, den starkaste enskilda muslimska staten i regionen och snart en kärnvapenmakt. De har Hamas (som styr Gaza) och Hizbollah (som kontrollerar mycket i Libanon och har vetorätt över regeringens) och många andra allierade i det landet. De sponsrar de sunnitiska irakiska rebellerna och kan lita på en stor bit av den arabiska och muslimska opinionen. De skulle också ha Qatar, Jemen och Libyen, medan de egyptiska och jordanska muslimerns Broderskap skulle förena sig med dem också.

Iranierna, syrier, och många andra skulle alla anse avtalet som förräderi. Oppositionella skulle försöka mörda någon arabisk ledare som gick med på den. Det skulle bli upplopp i alla arabiska huvudstäder.

Clinton tycks tala här, som om han inte har den blekaste aning om vad som gör att arabisk politik skiljer sig från den i Västeuropa.

Om du tror att sex av Clintons uttalanden var korrekt kan du bli en hög västerländsk politisk beslutsfattare, fem rätt, en ledande massmediaskribent, fyra rätt, en professor i Mellanösternstudier.

Men om förstår varför de sex punkter som Clinton som jag betonade var fel kan du skriva en blogg precis som den här, som inte har något inflytande, och inte erhåller några utmärkelser som helst. Ingen av de poäng du gör kommer att upprepas på TV eller i de mest prestigefyllda tidningar.

Men det finns ett tröstpris: Historien kommer att visa att du har rätt.

Ytterligare anmärkning: Ni måste förstå att det finns absolut ingenting i något av ovanstående argument som är liberalt eller konservativt, vänster eller höger. Det är ren analys av regional politik och politisk kultur. Dessa slutsatserbör alla kunna nå oavsett deras personliga perspektiv, partitillhörighet eller nationalitet. Det finns ingen större otjänst man kan göra för sitt folk (eller publik) än att mata dem med nonsens som kommer att leda till allvarliga strategiska matsmältningsbesvär senare.

Och vill du veta mer - Obama är en utmärkt sångare!  Här sjunger han ut vad han har i sin innersta själ - lyssna noga på lyriken!


Inte konstigt att både palestinierna och Ahmadinejad har blivit motsträvigare under Obamas ledning.

.

 SvD725  |

.
antisemitism antisionism judehat AbbasClinton Israel Mellanösternkonflikten Barack Obama palestinska myndigheten palestinier USA...