Iran är rätt stort, bortåt 100 gånger större än Israel, men om man tänker efter vad de är kapabla till - de har än inte lyckats med vad det lågteknologiska Pakistan lyckades med angående kärnvapen. De har inte ens lyckats bygga ett raffinaderi som klarar att göra egen bensin från egen olja. Ahmadinejad och hans än skäggigare kompisar har antagoniserat en stor del av sin befolkning och avlivat ett lämpligt antal av dem.
TIME plockar helt ner Ahmadinejads nya äventyr, som han själv kallar Ambassadör för Död. Richard Aboulafia, en veterananalytiker med Teal Group (en aerospace-konsultfirma) säger att Iran inte har någon förmåga att styra dessa över långa avstånd, de har inga moderna sensorer, inte i planen och inte i markstationerna. De har kort sagt inget militärt värde. Den klarar inte att nå Israel, endast en del amerikanska anläggningar omkring Gulfen.
En bloggare undrade om Iran tänkte ge sej in i den hårda branschen att tillverka modellplan.
Den mirakulösa sexdagarskriget år 1967 ledde till en inte mindre mirakulös tid av återvändo till och uppbyggnad av den mark som judarna hade längtat efter sedan Exilen började för tusentals år sedan. Följande är en tidslinje över händelser under dessa historiska årtionden av de frigjorda områdena - Gamla Jerusalem, Judeen, Samarien, Sinai, Gaza och Golanhöjderna.
Färgmarkering:
Blå - Norra Samarien
Grön - Hevron och Gush Etzion
Lila - Golan
Röd - Tillbakadragande
15 Maj 1967, tre veckor före sexdagarskriget - "Var är vårt Hevron (judarnas huvudstad före Jerusalem)? Var är vårt Sikem? Var är vårt Jeriko?" - Rabbi Tzvi Yehuda Kook klagar över bristen på judisk suveränitet över bibliska Israel, i ett tal på självständighetsdagen till sina elever i Yeshivat Merkaz Harav Kook
Maj 1967 - Trots det 19-åriga vapenstilleståndet sedan självständighetskriget samlar Egyptens president Nasser trupper och flygplan i Sinai, stänger Tiransundet för israelisk sjöfart, fördriver FN: s fredsbevarare, och förklarar: "Vårt grundläggande mål är att förstöra Israel. Det arabiska folket kommer att slåss ... " Syrien, som hade beskjutit och förstört judiska hem från Golanhöjderna under åren, liksom Jordanien, Irak och Saudiarabien, flyttade sina trupper till Israels gränser.
06-11 juni, 1967 - Israel ingrep mot den förväntade arabiska attacken genom att förstöra det egyptiska flygvapnet på marken och erövra Sinai och Gaza, attackerade Syrien och befriade Golanhöjderna, och efter att utan framgång ha bett Jordanien att hålla sig utanför kriget, kastade Israel ut dem från den gamla staden i Jerusalem, Judéen och Samarien.
Juli 1967 - Den första gruppen av Galileiska jordbrukare - inte mer med Syrien stirrandes ner och följande ders varje rörelse från Golanhöjderna med utsikt över dem, beslöt de att denna situation inte skulle upprepa sig - och de klättrade upp och bosatte sig på Golanhöjderna. Nästa månad godkände regeringen deras nya stad, flyttade den något söderut, och kallade den Merom Golan.
17 juli, 1967 - Åtta judiska par - brudgummarna var IDF-soldater som hade kämpat i kriget - gifte sig i Makpelagrottan, i närvaro av IDFs överrabbin Shlomo Goren och Hebrons borgmästare Muhammed Ali Jaabar.
Sommaren 1967 - Den första aktionen för attt fortsätta den judiska bosättningen i befriade områden utanför Jerusalem: De barn som hade evakuerats från Gush Etzion 1948 som nu växt och leddes av Chanan Porat, med en framställning till premiärminister Levi Eshkol att möjliggöra återflyttandet till Kfar Etzion. Strax före Rosh Hashanah, i september 1967, byggdes Kibbutz Kfar Etzion. [gush = block, kfar = by]
November 1967 - Regeringen planerar för 10 jordbrukssamhällen påGolan, med en maximal befolkning på 7.000. Detta antal överträffas i slutändan med stor marginal, och i dag uppgår befolkningen till 20.000, i 33 kommuner.
1967-1976 - 53 nya kommuner har fastställts i de nyligen befriade områdena (jämfört med 34 i resten av Israel under denna period). 20 byggdes på Golan, 11 i Jordandalen, och 14 i Sinai och Gaza. Inga nya samhällen etablerades officiellt i Samarien eller Binyamins berg, eller i södra Judeen.
Påsken 1968 - 88 personer tillbringade Sedernatten i Park Hotel i Hevron. Flera veckor senare flyttade cirka 50 av dem till ett armeområde med utsikt över staden.
1968 - Regeringen inrättade jordbruksområdena Mecholah i Jordandalen, som förbinder området med Beit She'an i norr.
Sommaren 1969 - Det andra samhället i Gush Etzion byggdes: Kibbutz Rosh Tzurim. Strax därefter lades grunden till närliggande Alon Shvut.
Mars 1970 - Golda Meirs regering stöttes på av minister Yigal Alon för att godkänna inrättandet av Kiryat Arba, strax öster om Hevron. September 1972 flyttade de första 50 judiska familjerna från Hevrons militärområde till den nya staden.
1971 - Det första steget för att sätta upp bosättningar i Gaza görs vid Kfar Darom med inrättandet av en IDF Nachal arméutpost. Kfar Darom var platsen för judar som föll efter den arabiska massakern på 1930-talet och återuppbyggdes kort från 1946 till 1948. Nachalutposten blev senare en civil avstampsplats plats för nya byar i regionen, och 1989 blev det ett fullfjädrat eget samhälle.
1972 - Netzarim etableras som en icke-religiös Nachal utpost, och blev en religiös kibbutz 1984. Netzarim var ursprungligen avsedd att vara centrum för ett judiskt område i centrala Gaza, men med tillbakadragandet från det mesta av Gaza år 1994, blev det en judisk enklav som var tillgänglig endast via konvoj.
1973 - Staden Yamit bildades söder om Gaza, i nordvästra hörnet av Sinai. Det var planerat att bli en stor hamnstad.
1973 - Netzer Hazani blev Gazas första judiska civila stad.
1973 - De första ansatserna börjar för att bosätta det bibliska Samarien. Kärnan "Elon Moreh" bildas.
Sent 1973, efter Yom Kippur-kriget - Den första begäran om bosättning utanför Sikem (Nablus), av kvinnor vars män fortfarande var i kriget, avslogs av Golda Meir.
Tu B'Shvat (februari 7) 1974 - Den ideologiska gruppen "gush emunim" grundas, ursprungligen som en grupp inom National Religious Party, senare som en oberoende organisation. Dess första möte hålls i hemmet av rabbinen Chaim Druckman. Först senare började de att koncentrera sig på att lösa bosättningsprolem i Judéen, Samarien och Gaza.
Juni 5, 1974 - Efter ett misslyckat möte mellan Rabbi Tzvi Yehuda Kook och nyutnämnde försvarsministern Shimon Peres, börjar 20 familjer från Elon Moreh kärna "otillåten" bosättning, strax utanför en armébas söder om Sikem (inte långt från dagens Itamar). Närvarande var Rabbi Tzvi Yehuda, Likud MKS Ariel Sharon och Geulah Cohen, och NRP MKS Zevulun Hammer och Yehuda Ben-Meir. De blev med våld evakuerade två nätter senare.
25 jul 1974 - Det berömda bosättningsförsöket vid Sebastia tågstation (10 km nordväst om Sikem). Tusentals människor deltog i en fem dagar lång insats tills de togs bort. [Där var många tåglinjer förr - nu planerar Israel nya.]
Oktober 1974 - Det tredje försöket: Operation Hakafot. Tre separata kärngrupper beger sig mitt i natten till tre områden: Jeriko, Shilo, och Nebi Tzalah (idag N'vei Tzuf väster om Ramallah). Tusentals människor deltog, starkt armémotstånd fick dem att bryta upp i 16 olika grupper. Talesmannen för gush emunim meddelade nästa dag: "Vi har bildat 16 nya gemenskaper." Efter en veckas våldsamma evakueringar från olika platser, slutade operationen.
Pesach 1975 - Efter 2-3 mer misslyckade försök, den första av flera "Shomron Marches hölls och pågick varje halvår - 20.000 personer marscherade i två dagar från Shaar Efraim (längs den gröna linjen öster om Netanya) till Sebastia.
1975 - Rabins Regering etablerar slutligen tillfälliga läger i Ofrah och Maaleh Adumim, som mycket snart blev fullvärdiga städer.
1975 - Rabins Regering fastställer militära utposter i Tekoa (nära Herodion) och Kokhav HaShachar (mellan Shilo och Jeriko), som blev samhällen i 1977 och 1979, respektive.
1975 - statligt initierad bosättning i Jordandalen: Moshav Mechorah, Patzael och Yeitav. Idag består Jordandalens regionala råd av över 20 samhällen.
Chanukah (December) 1975 - Den 8: e och sista yttrandet av folkets vilja - ett veckolångt läger-i Sebastia - slutade i seger: Den Rabin-ledda regeringen, företrädd av Shimon Peres, kom överens om en kompromiss där 30 familjer från Elon Mores kärngrupp fick flytta till Kadums militärförläggning - 7 km väster om Sikem. Fyra månader senare flyttade de upp för backen till den plats de slutligen förvandlar till en av Yesha största judiska städer, Kedumim.
Rabin förklarade att FN:s vansinniga "sionism är rasism"-resolution, som antogs i FN bara en månad tidigare, liksom den uppenbara bristen på vilja hos enn del av IDFs ledare att delta i en kraftfull och våldsam evakuering av judar, bidrog till hans önskan att finna en kompromiss med pionjärerna.
1977-1985 - 89 nya samhällen byggdes i områden som hade befriats under sexdagarskriget (125 på andra håll i Israel).
1977 - Katzrin, den första judiska staden på Golanhöjderna som byggts sedan Gamla föll 1.900 år tidigare, är byggd.
1977 - Staden Elkana grundades i Samarien, blir en lokal stad 1981.
Maj 1977 - Menachem Begin valdes till premiärminister, vilket signalerade en större förändring i bosättningspolitiken - dock inte så stor som bosättningsledare och pionjärer hade hoppats på. De flesta samhällen måste fortfarande börja "i smyg", i allmänhet som en del av en militärbas.
Hösten 1977 - Beit El bildades väster om Ofrah och strax norr om Ramallah. Dess två separata samhällen blev Beit Els Lokala råd 1997, befolkat i dag av över 5.000 personer.
1978 - Fredsfördraget mellan Israel och Egypten undertecknades i Camp David. Det krävde totalt tillbakadragande från Sinai [90% av arean Israel tvingades ockupera 1967], och arabisk självständighet i Judeen, Samarien och Gaza. Rörelsen för att stoppa Återkallelse från Sinai bildas.
Augusti 1978 - Vad som idag är staden Ariel (befolkning 17.000 och hem för kollegiet i Judéen och Samarien) började med 40 familjer från icke-religiösa "Tel Aviv"s bosättningsgrupp. Tanken på en stad i Samarien godkändes ursprungligen av regeringen 1973.
Maj 1979 - judarna återvänder till Hevron: 10 kvinnor och 40 barn från Kiryat Arba flyttar in i byggnaden som kallas Beit Hadassah. Under två månader förbjöds varje person som lämnade, att återvända.Under de följande tio månaderna fick de resa fritt, men ingen annan hade rätt att ansluta sig.
Januari 1980 - Permanent plats för Elon Moreh etablerade öster om Sikem, på södra sidan av Mt. Kabir i Samarien, med utsikt över bibliska Sikem som idag är känt som Tel Balata. Elon Moreh bildade den platsen efter det att en annan plats - som Elon Mores grupp redan hade flyttat till - förkastades när araberna hävdade att en del av det var deras privata mark, högsta domstolen hörde motstridiga vittnesmål om huruvida området var nödvändigt av säkerhetsskäl , och till slut slog fast att området inte var nödvändigt.
Maj 1980 - Terrorister mördar sex män utanför Beit Hadassah i Hevron - och nästa vecka utfärdar regeringen officiellt tillstånd för att förnya ett judiskt samhälle i Hevron.
Juli 1980 - Knesset godkände Jerusalemlagen och slog fast att "det kompletta och förenade Jerusalem är Israels huvudstad." USA avstod från att rösta i FN emot lagen.
December 1981 - Knesset godkände Golanlagen och annekterar Golanhöjderna till Israel. Amerikanerna svarade med att dra in ett samförståndsavtal med Israel, upprörande premiärminister Begin, som sa, "Vad är vi, din vasallstat? Är vi en bananrepublik?"
April 1982 - Sinai: Den nio år gamla staden Yamit och 14 närliggande jordbruksbyar som Atzmona, Talmei Yosef och Priel förstörs när Israel fullbordar tillbakadragande från Sinai.
1982 - Endast sju nya gemenskaper fastställs i Yesha i år: N'vei Daniel och Nokdim i Gush Etzion, Shani-Livnah och Telem i den södra Hevron Hills, Naama, norr om Jeriko, Anatot i östra Binyamin, och Alfei Menashe i västra Shomron . Under de följande två åren har 30 nya städer byggts.
1983 - Efrats kommun grundas i Gush Etzion, av Rabbi Shlomo Riskin och Moshe (Moshko) Moshkowitz, bosatt i Gush Etzion före Frihetskriget. Känd som "staden på åtta kullar," ståtar den för närvarande med cirka 8.500 invånare.
1983 - Ne'eman kommissionen om bosättningsfrågor tillåter för första gången i historien staten att etablera samhällen tillkomna efter privata initiativ, på privatägd mark. Bland sådana städer märks Efrat, Emanuel, Beitar, Shaarei Tikvah och andra.
1983 - N'vei Dekalim byggdes, för att bli "huvudstad" i Gush Katif (judiska Gaza).
1984 - Inrättandet av en Likud-Labor enhetsregering bromsar nya samhällen, men de befintliga växte kraftigt under de kommande fem åren.
1986-1992 - Endast 15 nya gemenskaper fastställs i befriade områden under denna period (16 på andra håll i Israel).
1992 - Yitzchak Rabin vald som premiärministern igen, påtvingar nästan total frysning av byggande i Yesha. Yesha mister sin status som ett prioriterat utvecklingsområde, och skattelättnader försvagas eller tas bort helt. Klagande över hans valnederlag, sade avgående premiärministern Yitzchak Shamir, "jag skulle ha fortsatt självständighetssamtalen i tio år, och under tiden skulle vi ha nått en halv miljon judar i Judeen och Samarien."
September 1993 - Osloavtalet undertecknas, om inrättande av den palestinska myndigheten (PA).
Februari 1994 - Massakern i Makpelagrottan. Under en period av stora palestinska terrorattacker sköt Dr Baruch Goldstein från Hevron och dödade 29 araber. Makpelagrottan delades sedan upp där araber fick nästan total kontroll av Yitzchakhallen, och judarna fick nästan total kontroll över de mindre Avraham- och Yaakovsalarna.
Maj 1994 - Överenskommelsen "Gaza och Jeriko Först" undertecknades som ger PA kontroll över dessa områden (utom för de judiska städerna där). Det rådde allmän enighet om att fastställandet av vilket territorium som skulle lämnas över till PA:s kontroll fastställdes baserat på karta som ritats upp av judiska bosättningar i Judeen och Samarien.
September 1995 - Oslo II (Taba) undertecknades och kräver Israels tillbakadragande från sju arabiska städer i Yesha, samt ytterligare tre tillbakadraganden före inledningen av slutsamtal.
November-december 1995 - IDF drar sig tillbaka från Betlehem, Ramallah, Sikem (med undantag för Josefs grav, som övergavs i början av Oslo kriget, fem år senare), Jenin, Tul Karem, och Kalkilye.
1996 - "Haam Im HaGolan" (Folket är med Golanhöjderna) banderoller och klistermärken ses på verandor, skyltar och bilar i hela landet, med tanke på möjliga avsikter som premiärminister Shimon Peres hade att förhandla och ge Golanhöjderna till Syrien. Golan räddas.
Maj 1996 - Benjamin Netanyahu vald till premiärminister, den nya regeringen avlägsnar ett fåtal av den tidigare regeringens begränsningar på byggande i Yesha.
Januari 1997 - IDF drar sig tillbaka från den största delen av Hevron.
Oktober 1998 - Under tunga amerikanska (Clinton) påtryckningar undertecknar Binyamin Netanyahu Wye River-avtalet som beskriver israeliska tillbakadraganden från sammanlagt 13% av Judéen och Samarien i etapper.
November 1998 - De första av tre planerade tillbakadraganden sker runt Jenin, Sikem och Tul Karem, med över 9% av Judéen och Samarien som lämnas till PAs kontroll. PA har nu total kontroll över 10% av Judéen och Samarien, och civil kontroll av ytterligare 19%. Samhället Har Brachah, omedelbart söder om Sikem lämnas kvar omgivet på tre sidor av PA-kontrollerat område.
September 1999 - Den andra av två etapper se [november 1998] inträffade aldrig. Ehud Barak valdes till premiärminister under tiden och kom till ett nytt avtal - som kallas Sharm en-Sheikh-avtalet - som omförhandlar nästa återtåg. 7% av Yesha lämnas över från PA civil kontroll till PA militär kontroll.
Januari 2000 - Ungefär 300.000 personer deltog i en av de största demonstrationerna i Israels historia, och uppmanade premiärminister Barak att inte gå med på ett israeliskt tillbakadragande från Golanhöjderna. Det sätter stopp för prat om ett sådant återkallande i flera år.
Januari till mars 2000 - två relativt små uttag, som uppfyller Wye och Sharm åtaganden och ge den palestinska myndigheten hel eller delvis kontroll över 39,8% av Yesha.
30 september 2000 - Palestinska myndigheten inleder Oslokriget.
April 2002 - Operation Defensive Shield i Sikem och Jenin, efter det att muslimska terrorister mördar ungefär 430 israeler under det senaste 1½ året av krigföring.
Oktober 2002 - Gilad Farm utpost i Samarien förstörs med våld, efter beslut av Sharons samlingsregerings försvarsminister Binyamin Ben-Eliezer. Den byggdes senare upp på en annan plats.
December 2003 - premiärminister Ariel Sharon meddelar sin första tillbakadragandeplan för att ensidigt lämna Gaza och norra Shomron, på bekostnad av de nästan 9.000 judar som bor där.
Maj 2004 - En folkomröstning bland Likudväljare i hela landet förkastar tillbakadragandet med en 60-40 marginal. I motsats till tidigare löften ignorerar Sharon resultatet genom att göra kosmetiska ändringar.
Juni 2004 - Sharon sparkar två ministrar för att möjliggöra en regering som röstar för godkännande av tillbakadragandet. [Netanyahu röstade för.]
Feb 2005 - Knesset passerar de viktigaste lagförslaget angående tillbakadragandet, kallat Utrymning / Kompensation.
Augusti 2005 - Sharons regering förstör 25 judiska städer i Gush Katif och norra Shomron, och förvisar boende till hotell och andra tillfälliga bostäder [där många fortfarande bor]. IDFd-styrkor dras tillbaka från Gaza strax därefter, men inte från norra Shomron.
Februari 2006 - Polisen kämpade med tusentals demonstranter och hundratals skadades i samband med att de förstörde nio hem i Amona, ett samhälle på en bergstopp med utsikt över Ofrah i Binyamin. Bostäderna hade plötsligt blivit illegala efter hårt arbete av Peace Now som insisterade att de byggdes på arabisk mark.
Juni 2006 - Den sammanlagda befolkningen i Judéen och Samarien ökade med cirka 3% under första halvåret 2006 - nästan tre gånger snabbare än i resten av landet - till totalt 260.932 personer.
Januari 2007 - inrikesdepartementets siffror visar nästan 270.000 israeler i 126 judiska samfund i Judéen och Samarien - en 5,8 procentig ökning jämfört med året innan. Befolkningen i Yesha hade ökat med 107% sedan 1995, jämfört med en 29% tillväxt för hela Israel under denna period.
Maj 2007 - som svar på en stämning inlämnad av Peace Now - den ultra-vänster-organisation som har målet att utplåna judisk närvaro i Judéen och Samarien - premiärminister Ehud Olmert sade att han hade bett försvarsminister Amir Peretz att utarbeta en plan att förstöra små judiska samfund - kända som "obehöriga utposter" - i Judeen och Samarien. Peace Nu har riktat sitt hat bland annat emot Migron - en 43-familjs utpost / samhälle på en bergstopp mellan Psagot och Michmash vid motorvägen Jerusalem-Beit El.
September 2007 - Ungdomar tillhörande "De Trogna till Landet Israel" stiger upp till fem nya bosättningar genom hela Yesha: Maalot Halhoul nära Kiryat Arba, Eitam Hill i norra Efrat, Nofei Hashmonaim i västra Binyamin, Shvut Ami nära Kedumim och Harhivi (som betyder "Utöka, "baserat på Jesaja 54:" Visa plats för ditt tält ... för du skall bryta fram både till höger och vänster "), nära Elon Moreh. Arméns styrkor klubbade ner dem inom en vecka, men flera av dem återuppbyggdes vid upprepade tillfällen i flera månader efteråt. Från och med maj 2009, har Eitam tillstånd för byggande, har Shvut Ami en permanent närvaro, Harhivi har ofta aktiviteter och tre andra platser - Meoz Esther nära Kokhav HaShachar, Ramat Migron utanför Psagot och Mitzpeh Avichai nära Kiryat Arba - är också "utposter" i varje mening.
Januari 2008 - Befolkningen i Yesha ökade 5,2% under det senaste året och uppgår nu till 282.000.
Maj 2008 - Aktivister påbörjar ansträngningar för att etablera en judisk närvaro vid Shdema, en fd IDF-bas mellan Jerusalem och Gush Etzion som regeringen hade visat tecken på att vilja förvandla till en arabisk by. Ansträngningarna belönas i början av 2010 när armén meddelar att den kommer att behålla en ständig närvaro på höjden, men inte i området nedan, där araber redan har börjat bygga.
November 2009 - under Netanyahus regering, hårt pressad av Obamas administration, meddelas en 10-månaders frysning av allt judiskt byggande i Judeen och Samarien. I Jerusalem är också en de facto-konstruktionsfrysning huvudsakligen i kraft.
September 2009 - Den statistiska centralbyrån uppskattar att 301.000 israeler lever i Judéen och Samarien.
This very night Israeli F16 fighter planes are attacking Gaza at several locations.
Israeli attacks on Gaza are unacceptable.
Israel must lift the blockade of Gaza.
Den enda blockad som återstår är för vapen och material som kan användas som vapen, vilket Weiderud är perfekt medveten om. Att anfallet föregicks av raketattacker från Hamas vägrar han nämna, liksom TT.
Inför det judiska nyåret, Rosh Shanah, där finns många anledningar att inte tro på förhandlingarna, men vi måste försöka ändå. Och visst är det bättre att de snackar, även när man har en gut feeling att det är helt meningslöst eftersom det har varit så sedan Oslo 1993.
Läs den sista länken - där Abbas säger nej till ALLT. Han har från början placerat sig bredvid Hamas, med en annorlunda vinkling men i grunden samma tankesätt. Han tar ordet Islam lite mer sällan i sin mun, men säger helt klart, utom till de mest vanartiga av ynglingar och politiker, att han inte kommer att kompromissa om något.
Han säger kort och gott till Netanyahu att enda sättet är att Israel VINNER ett krig och TVINGAR förlorarna på normalt sätt. Rätt många håller med efter 60 år som har visat att förhandlingar är meningslösa innan Israel har vunnit.
Abbas vägrar erkänna Israel som en judisk stat även om Israel erkänner hans landområde som en islamisk stat. Fint, då erkänner Israel inte heller Abbas välde som en islamisk eller arabisk stat utan glömmer all rasism och deklarerar att judar har alla rättigheter överallt inklusive area A och B, åtminstone till samma grad som araber har rättigheter i Israel. Proportionell representation i den palestinska regeringen och riksdagen självklart.
Han nämner självklarheterna: säkerhet för Israel och accepterandet av Israel som den judiska staten. Vad säger Abbas?
Abbas då?
PLO och dess föregångare hämtade mycket från nazisterna. Bl.a. envisheten hos en totalidiot:
Sedan Oslo har först Arafat sedan Abbas kört med exakt samma metod. Vråla nej till absolut allting, även det som hade gjort livet för palestinaaraberna mycket bättre. Vi kan läsa om hur det var innan, både häroch här.
Abbas hade just en intervju i Al-Quds (det arabiska namnet på Jerusalem, Ir ha-Kodesh, Den Heliga Staden på hebreiska) där han sa att han gav blanka ... i vad han lovat Obama, han krävde fortfarande att Israel inte fick vistas eller bygga i område C av Judéen/Samarien som Osloavtalet gav Israel fulla rättigheter till. Abbas områden har bättre ekonomisk utveckling nu än de flesta av givarländerna han får enorma summor från, liksom Sverige (GDP för Västbanken enligt CIA World Factbook 7%, för Sverige 5%), men inte rör det honom i ryggen, han kräver ständigt mer bakshish som vilken nazistisk gökunge som helst, och extrema givarländer som Bildts privata utrikesdepartement ger precis hur mycket som helst utan krav på kvitto.
Se artikeln. Abbas vägrar erkänna Israel som en judisk stat. Varför? Eftersom han inte kan glömma sina absurda tankar på att förstöra Israel via demografi, att skyffla in araber i Israel så där blir fler araber än judar, utan hänsyn till den triviala händelsekedjan att där skedde exakt samma sak som mellan Indien och Pakistan - Israel har redan tagit emot fler judiska flyktingar från arabländerna än araber flydde från Israel i huvudsak på uppmaning av arabledarna.
Abbas måste i alla fall FÖRST kräva full lojalitet till Israel av dessa araber som han håller bakom taggtråd, enligt FN:s rådgivande §194, som talar att flyktingar ska kunna återvända (d.v.s. flyktingar - inte deras ättlingar till sjunde led) enligt §194:11: Resolves that the refugees wishing to return to their homes and live at peace with their neighbours
Sen kommer den delikata frågan: vem ska betala kalaset? FN har betalat helt enorma summor till UNRWA för att mata de arabiska flyktingarna med minimala bidrag från arabländerna, så vem ska betala för de judiska flyktingarna från arabländerna, som är fler än de arabiska? Hittills har Israel betalt varenda dollar själv - en enorm summa.
Abbas talar fullständig gallimatias när han säger att det försämrar situationen för araberna i Israel. De mår otroligt mycket bättre än araberna under hans diktatur, vilket lätt syns på antalet israeliska araber som flyttat dit. Internt är självklart Israel den judiska staten, trots att där är mer än ett dussin arabiska Knessetledamöter. Som tyvärr är mycket måttligt lojala till den stat de lever i och på.
Vad finns där för alternativ? Där har aldrig funnits någon palestinsk stat, och när de fick ett gyllene tillfälle att visa hur de skulle sköta en sådan - Gaza - så vet vi hur mycket bättre människorna där mådde efteråt. Abbas kommer ingalunda att få samma chans att sätta upp raketramper nära Tel Aviv och Jerusalem.
Abbas har chans att sätta upp en Palestinsk enhet, med begränsade rättigheter av säkerhetsmässiga skäl, efter att ha sett vad som hände i Gaza. Abbas har inte gjort ett smack när det gäller förtroendeskapande åtgärder sen Oslo, inte gjort ett smack att efterfölja vad som förhandlats fram. Han har inte gjort EN enkel sak som att totalt upphöra med hatpropagandan, vilket i ett nu hade ställt honom i en bättre dager.
Det går utmärkt att gå till denna länken och räkna antalet terrormord som utförts av Abbas organisation Fatah.
Hillary: läs t.ex. "campaign position paper on Israel". september 2007. Där talar hon om ett odelbart Jerusalem som en väsentlig punkt - jämför med hur hon skrek i luren till Netanyahu för några månader sedan för att Israel hade kommit till stadium 4 av 7 i planeringen av några hus i den israeliska huvudstaden Jerusalem.
Man kommer osökt att tänka på det gamla talesättet att prostituerade och politiker gör allt för pengar.
Då sa Netanyahu mycket skarpt att Jerusalem faktiskt var judarnas odelbara huvudstad sedan ett par tusen år tillbaka, vilket alltså Hillary hade hållit med om 2½ år tidigare men sedan hade hon plötsligt flippad över pga politisk korrekthet. Men hur ståndaktig är Netanyahu egentligen? Ett antal artiklar som denna indikerar att Netanyahu trots allt inte har brytt sig om alla löftena han har givit före och efter det att han blev vald.
Vi minns hur den jordanska armén, ledd av engelsmannen Glubb Pascha, drev ut varenda jude från Jerusalem, den gamla staden som var det enda Jerusalem som hade funnits tills för ca 150 år sedan. Där majoriteten var judar. Gå till Life in Israel in 1948 för en fantastisk bildsamling av hur judarna drevs ut - utan att omvärlden eller FN klagade ett knyst.
Obama
Minns vad han sade enbart för att bli vald? Också i slutet av en länk om Clintons falskhet: Då sa han högt och tydligt att han stödde ett odelat Jerusalem som Israels eviga huvudstad. Tills några araber sparkade honom på smalbenen och han också flippade om, så förtvivlat politiskt korrekt, och har fortsatt att vara helt utflippad sedan dess.
Han ville helst byta ut Israels flagga över Jerusalem mot FN-flaggan. Vi minns när det hände senast 1948. Israel accepterade motvilligt Jerusalem som internationell stad , araberna gjorde det inte utan anföll och dödade eller körde ut varenda jude i det område de ockuperade, som alltså omfattade hela gamla stan. FN och resten av världen gjorde inte ett dugg för att hjälpa Israel emot den arabiska attacken och judarna sade självklart nej till internationaliseringstanken därefter. Den som nu Obama gapar och skriker om.
Obamas historiska kunskap om Jerusalem förefaller lika dålig som hans övriga kunskaper om Mellanöstern.
Eftersom mitt minne omfattar lite mer än ett år eller två kanske det förklarar varför jag är högeligen misstänksam över Obamas nya vänlighet mot Netanyahu, om det kommer att vara till efter kongressvalen i november, där hans sida tycks komma att förlora stort. Och likaledes mina funderingar på vad Netanyahu egentligen funderar på och planerar bakom den diplomatiska masken.
Högern i Israel är likaledes mycket misstänksam. Eldad. Ketzaleh.
Förvånar det någon att Abbas nu har återgått till att skrika om förhandsvillkor han kräver??? Varför jag muttrar något fult om "araber" ? Varför få israeler tror på något slags fred med en sådan "fredspartner"? Varför jag envist ser Abbas i sin sandlåda med sin röda plastspade?
TT:s flygattack mot Israel
TT hade ingen notis om raketanfall från Gaza. Som vanligt kom en liten rapport först när Israel har försvarat sig. Denna gången var en del tidningar makabra nog att helt utelämna orsaken till anfallet - Hamas avlivning av judar på Västbanken och också ett föregående raketanfall mot civila i södra Israel. Varken Dagen eller DN hade ett uns om anledningarna.
En man och en kvinna blev skadade efter att ha blivit omkörda av en arabisk bil och beskjutna. Mannen skadad måttligt till svårt, kvinnan lätt skadad. Jerusalem Post. Ynet. Inget från TT, men det är ju sent på kvällen.
Efter första terrorattacken samlade PA:s poliser in mer än 200 misstänkta Hamasanhängare samtidigt som den israeliska säkerhetstjänsten arbetar parallellt.
.Artikel 6.Administrationen av Palestina, samtidigt som rättigheter och ställningen för andra delar av befolkningen inte äventyras, skall underlätta judisk invandring under lämpliga förhållanden och skall uppmuntra, i samarbete med det judiska organ som avses i artikel 4, tät bosättning av judar på marken, inklusive statlig mark och obrukbar mark som inte krävs för allmänna ändamål.
Ser man på Osloavtalet har inte muslimerna ett dyft att göra med vad Israel gör i area C där de alla bor - det är fullständigt under Israelisk kontroll och måste så förbli bl.a. av säkerhetsmässiga skäl.
Att Barak babblar bredvid mun - som genast upprepas i svenska media förstås, undrar man om. Är det enbart för att störa förhandlingarna för Netanyahu och den högern som vann valet i Israel, eller talar han till sitt eget splittrade parti, där inte många uppskattade att han tog chansen att få mer personlig makt och sitta med i regeringen.
Eftersom judarna i Judéen/Samarien är helt trötta på situationen, både tack vare de muslimska terroristerna och Baraks hat mot nationalistiska judar, så har i kväll en intensiv byggnadsverksamhet börjat på många platser inom området. De ansig inte alls styrda av Obamas påhitt och påtryckningar. Obama har ingen som helst kontroll över människornas liv i Israel! Jerusalem Post. Arutz7. Ynet. JPost igen. De är evinnerligt trötta på att Obama och Netanyahu och Barak, var och en på skilda sätt, upprör deras normala liv och ekonomier.
Israels höger, som vann valet, börjar också att allvarligt varna Netanyahu att följa sitt mandat och inte lyda utlänningar. JPost.
TT hade visst missfall i arbetet och talar om "israeler" och inte det i deras mun föraktfulla "bosättare".
Det var en ren avrättning av Hamas. Två män och två kvinnor sköts i en bil, därefter kom förövarna och satte en massa kulor i kropparna på nära håll, för att verkligen demonstrera hur Hamas behandlar "apor och grisar".
De människor som talar om att israeler skjuter arabiska ungar som om det hade ett dugg att göra med arabernas regelrätta avrättningar, och inte om ungar som kastar sten i ansiktet på soldater eller på förbipasserande fordon, har en agenda. Den kallas antisemitism.
Abu Ubaida, talesman för för Izz al-Din al-Qassam (den del av Hamas som mest älskar att avliva folk och se blod) sade: "Qassam-Brigaderna uttalar sitt fulla ansvar för den ärofulla operationen i Hebron. Våra män har återvänt i säkerhet till sina baser."
Han observerade vidare: "Denna attacken är en i en serie av attacker, en del utförda, en del väntande"
Abu Ubaida sadde att attacken bevisade att samarbetet mellan Israel och Fatahs säkerhetstjänst är helt misslyckad.
Hamas, svenska båtfarares, Broderskaparnas och den svenska vänsterns favoriter har uttalat sig igen och mycket konkret visat vad de står för. Speciellt är de helt ointresserade av fredsförhandlingar för att få en palestinsk stat för första gången i världshistorien. De vill ha hela rasket, inklusive Israel, innan de blir nöjda, och inte genom förhandlingar (som direkt strider mot Hamas uttalade stadgar) utan genom att vinna terrorkriget. Tala om det för alla som står bakom dem, inklusive Svenska Kyrkan (som jag av den anledningen gick ur för länge sedan) och diverse mänskliga sköldar på båtflockar.
USA har givit den palestinska säkerhetstjänsten oräkneliga hundratals miljoner. För vad? Har de avstyrt ett enda av alla dessa terrordåd? De har inte ställt upp denna gång heller. De israeliska säkerhetsmännen får nu göra upprensningsarbetet och leta reda på de skyldiga. Trots att egentligen Obama har förbjudit dem att leta.
De avlivade är Yitzhak (47) och Tali (45) Ames, Cochava Even Haim (37) och Avishai Schindler (34). Tali Ames var gravid. De efterlämnar 8 barn, alla bosättare.
Den israeliska staten hade tyvärr tagit vapentillståndet från en av dem helt nyligen, eftersom han ju var "bosättare" - som föraktas av Barak. Han var alltså försvarslös,
PA, Abbas organisation sa kallt: "detta är emot palestinska intressen".
Iran 
islamism 
Israel....
