Bananrepublikerna erkänner tiggaren bakom järnvägsstationen

[Uppdaterad dec. 7, 2010]

Först Brasilien, sedan Argentina, och Uruguay som ställer sej i bananförsäljarkön. Bolivia och Equador sällar sig nog till svansen. Här blirt det att leva på bananer, Abbas!
Som var och en inser är det mer emot Israel än för araberna som det hela gäller.

Argentinarna sa så tjusigt att de ville se ett Palestina som ett "fritt och oberoende" land, vilket enbart kan betyda att han anser att USA och Västvärlden omedelbart måste sluta ge baksheesh till dom, annars är de självklart inte oberoende, Allmosor.

Israel fattar väl vinken. Det innebär ett direkt brott mot alla avtal som skett mellan PA, den Palestinska Auktoriteten, och Israel sedan Osloavtalet, då Arafat fick kontroll över area A och civil kontroll över area B, vilket alltså måste återgå till Israel. Senast någon ägde det lagligt var England - som mandatmakt. Innan dess var det Turkiet.

Det innebär att PA inte längre kan få hjälp av Israel med något, inte att leverera gods till och från Europa. Alla projekt som Israel har hjälpt PA med, läs länken och speciellt pdf-filen som är kopplad därtill.

Abbas säger i palestinsk press att Obama har ett nytt briljant förslag på lur som han ska lägga som en våt filt över förhandlingarna. Har han inte gjort bort sej nog efter allt läckage???

En alternativ väg till en "tvåstatslösning"

Cliff May - Townhall.com, 4 november 2010

Förra veckan, och inte för första gången, sade den palestinska myndighetens f.d. president Mahmoud Abbas att han funderade på att förklara en palestinsk stat och be FN att erkänna den. Förr i tiden var det självklart att USA, som har en permanent plats i FN: s Säkerhetsråd, skulle inlägga veto mot varje sådant förslag som inte kommit till stånd till följd av ett framförhandlat avtal mellan palestinier och israeler. Men det finns nu spekulationer om att president Barack Obama kan bryta med det prejudikatet.

Han kan göra detta eftersom han tror på en "tvåstatslösning" och vill uppnå det medan han är i Vita huset och snarare förr än senare. Detta är inte olikt Obamas inställning till sjukvårdsreformen. Han var villig att använda alla medel som var nödvändiga för att få en lag som antogs. Resultatet blev inte som han väntat - halvtidsvalet visar på detta. Om Obama stödjer en palestinsk stat som föds genom en "ensidig deklaration", skulle det också medföra oönskade konsekvenser.

Till skillnad från många amerikaner och européer, vet Abbas att nästan varje överenskommelse han kan sluta med israelerna skulle vara oacceptabel för de flesta medlemmarna i Arabförbundet och Islamiska Konferensen - inte precis folk som är nöjda med en halv limpa. För dem kan fred vara att föredra framför att bli besegrat, men det är inget substitut för seger. Många definierar segern som Israels förstörelse.

Ur det perspektivet är det lämpligt för Abbas att skära Israel ut ur fredsprocessen. Nej till Israel, inga eftergifter. Inga medgivanden, ingen motreaktion från Abbas vänner och grannar. Men en politiker så kunnig som Abbas måste se de risker detta medför. I det stora pokerspelet i Levanten vinner de palestinska ledarna genom att spela det "statslösa kortet." Har inte alla folk rätt till självbestämmande? Och är inte palestinierna ett folk? (Strunt samma att de styrande i de flesta arabiska och muslimska länder svara nej när det kommer till det judiska folket.)

När en palestinsk stat är etablerad, försvinner det statslösa palestinska kortet ur leken: Konflikten förvandlas från en kamp för palestinsk självständighet till en gränskonflikt. Abbas skulle då tvingas att besluta om de ska vidta territoriella anspråk genom våld eller be israelerna att starta nya samtal. Det förra skulle förstöra all säkerhet och välstånd som uppnåtts på Västbanken de senaste åren, det senare skulle lämna honom i en svagare förhandlingsposition än han håller just nu.

Men den viktigaste stötestenen kan vara detta: Sedan 2007 har Abbas och hans Fatah-rörelse varit engagerad i ett lågintensivt inbördeskrig mot den islamistiska Hamas. Hamas har fängslat, torterat och dödat ett stort antal Fatah-medlemmar i Gaza, som den kontrollerar. Fatah har behandlat Hamasmedlemmar nästan lika grovt på Västbanken, som de styr.

Är det någon som på allvar tror att inrättandet av en palestinsk stat i nuläget inte skulle trappa upp konflikten? Och är det någon som på allvar tror att Abbas och Fatah skulle komma ut som vinnare utan betydande hjälp från Israel? Vilket väcker frågan: Kommer israelerna fortsätta ställa upp med sådat säkerhetsstöd - som de gör nu, om än i tysthet - om Abbas, mot deras vilja,gårr FN: s vägen?

Å ena sidan vill israelerna inte ha "Hamastans" på två av sina gränser. Å andra sidan kan israelerna fatta det strategiska beslutet att luta sig tillbaka och låta Hamas vinna väl medvetet om att det "internationella samfundet", anti-israeliskt som det är, kommer att vara obekvämt att stödja en terroristorganisation som öppet och entydigt åtagit sig att förorsaka Israels förintelse , och är vägledd av jihadhärskarna i Iran.

Med Hamas vid rodret skulle Västbanken snart likna Gaza - en vårdavdelning för "givarsamfundet," dess folk är föremål för en alltmer fundamentalistisk tolkning av islamisk lag. Så småningom skulle Hamas känna sig tvingade att "motstå" Israels existens genom missiler eller terrorism. Israel skulle inte ha något annat val än att reagera kraftfullt.

Vad händer då? Kommer Syrien och Iran till Hamas stöd? Kommer Hizbollah att starta attack med de tusentals missiler de har samlat på sig medan FNs "fredsbevarare" tittade åt andra hållet? Vilken roll kommer Turkiet - ett NATO-medlem som nu ser sig som en ledare för den "muslimska världen" - välar att spela?

Och vad kommer att Obama göra om konflikten sprider sig och eskalerar? Om presidenten inte har ett bra svar på denna och relaterade frågor, bör han inte vänta mycket längre innan han gör det fullständigt klart att han inte vill Abbas ska kringgå förhandlingar och ila ner på en väg som leder till ett minfält.

Israels ambassadör till FN säger i klartext hur en ensidig deklaration av en palesitinsk stat självklart  skulle kasta bort alla avtal mellan palestinaaraberna och Israel. Israel är det 31:sta största bidragsgivaren till FN.

.

SDS081 SvD827

.
antisemitism antisionism judehat araber Abbas Fatah Fredsförhandlingar Gaza Hamas islam islamism Israel jihad Judeen Samarien Mellanösternkonflikten muslimer Netanyahu Barack Hussein palestinska myndigheten palestinier terrorism Tvåstatslösning USA....

Fru Clinton på terroristgala i Washington.

http://frontpagemag.com/2010/11/30/hillary-clinton%E2%80%99s-terror-state-gala/


Förra månaden vid en gala som hölls i Washington, DC, upprepade USA: s utrikesminister Hillary Clinton hennes önskningar om skapandet av en palestinsk stat. Medan hennes känslor i frågan inte är längre kontroversiella är den grupp som hon talade inför, den amerikanska arbetsgruppen för Palestina -  en grupp med tidigare och nuvarande band till terroristgruppen PLO.

Informationen om galans sponsor ignorerades av regeringstjänstemän som hyllade den. Kommer vi att fortsätta att ignorera dessa tjänstemäns pro-terror-verksamhet?

Palestinska befrielseorganisationen (PLO) är en terroristorganisation. Det är enligt den amerikanska regeringen, där det i antiterroristlagen från 1987, undertecknades av dåvarande president Ronald Reagan, "Kongressen har konstaterat att PLO och dess dottergrupper är terroristorganisationer och ett hot mot  USA och dess allierades intressen och den internationella rätten, och bör inte åtnjuta verksamhetstillstånd i USA. "

Detta lagförslag är fortfarande giltigt, trots att efterföljande presidenter har försökt kringgå det genom att teckna sex månaders undantag av noten, vilket möjliggör drift av ett PLO kontor i USA. Från president Bill Clinton till president George W. Bush till president Barack Obama har de haft privilegiet (eller bristen på) att underteckna detta undantag. ("Presidentens Avgörande") har förts över och utförts som ett urverk. Detta har dock nyligen ändrats.

7 april, 2010 var sista gången som en amerikansk president undertecknade dett avståndstagande. Den 7 oktober när detta undantag löpte ut, bar den nya signaturen inte  presidentens sigill. Den uppgiften överlämnades av president Obama till State Department. Det undantaget undertecknades av Hillary Clintons biträdande utrikesminister James B. Steinberg.

Intressant, medan 7 aprils avstående har en stor närvaro på Internet - mest på  regeringen sidor på webben - tog det tid tills denna författare hittade en regeringstjänsteman villig att hämta den, 7 oktoberhandlingen finns inte någonstans på nätet och är dold för allmänheten.

Enligt tjänstemannen var icke-offentliggörandet helt enkelt ett misstag från det amerikanska utrikesdepartementet. Men oavsett orsaken till "misstaget" ska bytet av underskrifter undersökas, särskilt med tanke på att det var Hillary själv som deltog i en PLO-associerad händelse  mindre än två veckor senare.

Den 20 oktober 2010 i Washington DC där koncernen har sitt huvudkontor, höll den amerikanska arbetsgruppen för Palestina (ATFP) sin 5: e årliga gala "Att skapa Palestina - den oundgängliga staten för fred"

I ceremonin deltog även ett antal dignitärer, inklusive: förre Saudiarabiens ambassadör i USA Turki al-Faisal, fd Vita husets stabschef och tidigare guvernör i New Hampshire John Sununu, och nuvarande medlem av USA: s kongress Darrell Issa.

De två senare var upptagna med flera andra nuvarande och tidigare regeringstjänstemän som en del av galans honorära värdkommitté, som inkluderar namn som USA: s tidigare utrikesminister och före detta USAs ambassadör till FN Madeleine Albright, USA: s senatorer John Kerry och Carl Levin, och USA: s representanthus Keith Ellison, Howard Berman, Gary Ackerman, Nita Lowey, Bill Delahunt och Dennis Kucinich.

Huvudtalare för händelsen var utrikesminister Hillary Clinton.

Under sitt anförande diskuterade fru Clinton hennes tidigare krav på en palestinsk stat. Hon sa, "Soms första dam kan jag ha varit den första personen någonsin i samband med en amerikansk administration som krävde en palestinsk stat och tvåstatslösningen. Detta mål är nu den officiella politiken i USA. "

Faktum är att i maj 1998 talade hon vid ett forum för arabiska och israeliska ungdomar, dåvarande första damen Clinton sade: "Ja, jag tror att det kommer att vara i det långsiktiga intresset i Mellanöstern för Palestina att vara en stat, att vara en stat som är ansvarig för sina medborgares välbefinnande, en stat som har ansvaret för att tillhandahålla utbildning och hälsovård och ekonomiska möjligheter för dess medborgare. "

Och även om det på den tiden ansågs vara  kontroversiellt, är det också sant att i dag är detta den officiella politiken hos den amerikanska regeringen.

.
SvD947 X685 SDS264 SvD475 HD DN272 Sk  

.

antisemitism antisionism judehat araber ClintonFredsförhandlingar IsraelJudeen Samarien Mellanösternkonflikten palestinska myndigheten palestinier Tvåstatslösning USA Västbanken....

Israel måste lära sig säga nej till USA.

Prof. Ya'akov Peretz Golbert - Special till UCI, November 24, 2010

Den israeliska regeringen kommer att uppmanas att följa premiärminister Netanyahu i riktning mot eftergifter till USA på bekostnad av Israels legitimitet, värdighet och säkerhet. Det kommer inte att vara "bara den här gången." Denna kapitulation kommer att följas, eftersom det alltid har skett, med efterfrågan på mer och mer kapitulation, allt djupare och farligare för Israels säkerhet.

Inte heller är det som om Obama är en avvikelse så att Israel bara har att vänta ut tills hans administration kommer att ersättas med en mer pålitlig i takt med Israels säkerhet. Obamas politik skiljer sig inte från sina föregångare. Det är bara att han är merohyfsad och mer öppet hatisk mot Israel. Condoleezza Rice arbetade för George Bush, minns du, precis som Colin Powell. Clinton kunde inte göra tillräckligt för Arafat och den palestinska saken men han log mot oss och sa snälla saker hela tiden. Vem kan glömma den öppna fientligheten hos Bush-Baker-teamet? Israels stora vän, Reagan, var den som öppnade dörren till PLO. Behöver vi tala om Carter? Henry "Låt-dem-blöda" Kissinger förnekade Israel sin seger i Yom Kippur-kriget. Han arbetade för Nixon, minns. I själva verket har det amerikanska Utrikesdepartementet och hela det amerikanska utrikespolitiska etablissemanget varit anti-Israel sedan Balfourdeklarationen, som utförligt har beskrivits av den framlidne Shmuel Katz, bland annat. (Det är  bekvämt sammanställt och ymnigt dokumenterat på http://www.hirhome.com/israel/hirally.htm.) Varje eftergift till Israels fiender försvagar Israel och gör det svårare att stå upp till nästa krav. Det är dock tydligt att den dagen skall komma då Israel måste säga "nej" till USA. Ju förr, desto bättre, även om Israel är extremt isolerat just nu.

En del av förklaringen till Israels tvekan att eliminera det iranska nukleära hotet verkar vara rädslan för att Israel inte kommer att kunna överleva det resulterande diplomatiska nedfallet. Världen kommer omedelbart att fördöma Israel för dess "aggression" och även starter som fruktar ett kärnvapenbestyckat Iran kommer att delta. Sanktioner kommer att införas, både diplomatiska och ekonomiska, och Israel kommer att vara fullkomligt isolerat. En universell bojkott kan åläggas. Även kollektiva militära åtgärder som vändes mot Serbien kan inte uteslutas. Så fungerar rädslan.

Alternativet är dock att en långsam döduppstår stegvis med hjälp av vad som kallas Orwellsk svek, "fredsprocessen", som är den samtida motsvarigheten till "Arbeit Macht Frei." Tanken att lita på de "upplysta nationerna i världen" för att befria Israe, och världen från att sjunka ner i  barbari och brutalitet är ett fåfängt hopp. EU har beslutat att ge upp och verkar vara  ganska bekväm med tanken att världen är bättre utan Israel och judarna. Amerika leds för närvarande resolut i samma riktning, som ändå alltid var inriktningen på Utrikesdepartementet. Israel är inte heller det enda land som känner sig utsatt och övergivet av indragningen av USAs makt. (Se t.ex. Peter Lee, Sydkorea raglar allteftersom USA drar sig tillbaka, Atimes).

Israel behöver dock inte böja sig. Israel är inte utan alternativ eller utan andra vägar. Israel kan göra det ensam, mot USA:s vilja, den sk kvartetten, FN och Arabförbundet. Det finns flera kraftfulla verktyg i Israels händer.

Israels militära teknik. Inte många inser att Israel är uppfinningarnas land vad gällerhögteknologisk ammunition och asymmetriska krigföring. Israel är praktiskt taget i stånd att matcha alla högteknologiska vapen från något land i världen, inklusive USA. Popeye missilen är knappt ens tröskeln.

Israels militär teknik är mycket avancerad och mycket av Israels teknik och produkter är unika och överlägsna. Världen kommer sannolikt inte att bojkotta dem. Som globala jihad växer, kommer Israels sakkunskap och erfarenhet i kampen mot islamisk terror att bli en mer och mer säljbar vara. Det icke-islamiska världen har anledning att inse att Israels krig mot den islamistiska terrorn är deras eget krig och inte kolonialistisk apartheid förtryck, som det påstås.

Israeliska regeringar tycks kroniskt underskata värdet av en värld av israelisk militär teknik. Israelisk elektronik tog isär de bästa sovjetiska luftvärnssystemen i Syrien redan 1967, till sovjets stora chock. Utvecklingen av israelisk militära teknik har accelererat sedan dess. Många av dessa tekniker har förvärvats i hemlighet av USA, i vissa fall via hot och skrämsel.

På samma sätt har information som Israel har levererat till USA varit ovärderlig. Men för människor som bara ser att miljarder dollar i "stöd" ges till Israel och inte att det faktiskt är USA som tjänar på affären, ser Israel som en tiggare vid grinden.

Å andra sidan har Israel kommit att se sig själv som en socialhjälpstagare beroende av den amerikanska välvilligheten. Israel måste insistera på att utländska regeringars förvärv av israelisk vapenteknik, konsultation och utbildning (i urban krigföring i Irak, till exempel) och andra strategiska samarbete bara görs offentligt och inte i hemlighet. Insistera på legitimitet betyder att vägra att bli behandlad som "den andra kvinnan" för att inte såra de muslimska staterna.

Motstå internationella påtryckningar. Israel behöver inte frukta internationell påtryckning, även bojkotter och sanktioner. Det finns för många andra länder i positioner som liknar Israels vad gäller muslimska minoriteter och yttre försvar för att isolera Israel särskilt länge. Indien är ett, där banden med Israel växer och utvecklas delvis tack vare det faktum att dess historia av eftergiftspolitik mot dess muslimska minoritet inte har gett dem fred och säkerhet. De har behov av teknikt kunnande och gemensamma projekt med Israel som sannolikt skulle fortsätta trots internationella sanktioner. För länge sedan skrotade Israel projektet jet fighter, Lavi, efter USA: s påtryckningar och stängde Beit Shemesh Engines. Men Israel gör sina egna raketmotorer, som fungerar under mer extrema förhållanden än jetmotorer. Israel kan förvisso också göra motorer till trafikflygplan. Indien är angeläget för närmare samarbete med Israel om militära flygplan i partnerskap med Indien och det skulle skapa en marknad tillräckligt stor för att få stordriftsfördelar. Kina och Japan har funnit samarbete med Israel mycket produktiva av andra skäl.

Ett Israel och Indien som arbetar parallellt. President Obama, i sin arrogans, harförsökt tvinga inte bara Israel att kapitulera för islamiska krav, utan också Indien, när han berättade att anledningen till att de inte har fred med Pakistan är att Indien inte har gett bort Kashmir. Detta hade han mage att faktiskt säga när Pakistan är i stor fara att tas över av talibanerna och Al Qaida.

Faktum är att Israel och Indien är naturliga allierade på många sätt och kompletterar varandra på många sätt. Deras sammanlagda resurser, Brain Power, teknik och tillverkningskapacitet skulle vara en fantastisk kombination från början. Om banden med Indien skulle bedrivas med största skyndsamhet och Israels utrikespolitik omorienterats omedelbart så att Indien blir den centrala punkten, kan Indien ersätta både USA och Europa i Israels utrikes-och försvarspolitik.

Ytterligare stater är beredda till en sådan anpassning. Det finns andra stater som president Obama redan har alienerat som skulle kunna föras in en sådan gruppering. Colombia, med hjälp av israeliska militära rådgivare är nära seger mot marxistiska rebeller. De har funnit att president Obamas sändebud har varit i kontakt med rebellerna, redan innan han svors in på sitt kontor, i syfte att faktiskt ta deras sida. Nästan samma historia äger rum i Sri Lanka.

Taiwan är en annan paria som Israel kan utveckla viktiga relationer med. Israel har ett val mellan Taiwan och Kina, naturligtvis, men Kina är inte främmande för att göra affärer som är negativa för Israels vitala intressen och, om man måste välja, skulle Israel överväga om en permanent relation med Taiwan inte skulle vara att föredra.

Kortsiktigt strategiskt samarbete med Indien. Inom den närmaste framtiden, kan Israel och Indien att göra något av yttersta vikt tillsammans, nämligen det dubbla hotet från iranska och pakistanska kärnvapen. De förstnämnda hotar direkt Israel. De senare hotar direkt Indien, i synnerhet om Pakistan blir en misslyckad stat, vilket de nästan redan är. Om Israel och Indien hjälper varandra, kan det vara möjligt att undanröja båda de nukleära hoten. Att flyga från Indien placerar inte Israel närmare de iranska kärnanläggningarna men det skulle ha fördelen att inte behöva korsa luftrum under amerikansk kontroll. Det är inte klart för mig om det är nödvändigt alls att använda bemannade flygplan när Israel har både  ballistiska missiler och kryssningsmissiler som skulle kunna göra jobbet.

Det är inte heller nödvändigt att förstöra de nukleära anläggningarna själva. De kärntekniska anläggningarna kan inte fungera utan infrastruktur. De är värdelösa utan el och vatten och råvaror. Israel kan verkligen lamslå Irans infrastruktur, bomba Majlis och mullas och presidentpalatset och även jaga forskare som deltar i det nukleära projektet. Och samma sak gäller för Pakistan.

Naturligtvis skulle världen vara upprörd och skulle införa allvarliga sanktioner mot Israel och Indien. Både Israel och Indien kan stå emot sådana. Det skulle krävas betydande ekonomisk omorientering och omstrukturering, men det är hög tid att de äger rum ändå. Båda länderna skulle framträda starkare, mer oberoende och mer demokratiska efter att ha gjort det.

Israel kan förvänta sig att möta samordnat motstånd från världen för dessa åtgärder. Israel kan förväntas att fördömas, förtalas och avskytt. Israel kan även förvänta sig att det kan  införas sanktioner. Å andra sidan, underkastelse och inställsamhet och "gester av goodwill", "förtroendeskapande åtgärder" territoriella eftergifter, ovillkorliga ensidiga tillbakadragande från södra Libanon och Gaza och återhållsamhet har inte fört till något annat än fördömande, förtal och avsky, deligitimering och krav på Israels förstörelse (det vill säga: folkmord) när de försvarar sig. Så länge Israel fortfarande existerar, kommer fler eftergifter att krävas av henne. Däremot var den israeliska och judiska prestigen och acceptansen aldrig högre än efter sexdagarskriget när nationerna fruktade och respekterade Israel.

Detsamma gäller i Indien. Någon som tror att territoriella krav på Indien skulle upphöra om Indien skulle avstå från Kashmir? "Mughalistan" är redan ett mål med en plan för att avskilja hela norra Indien till en kontinuerlig muslimsk stat som omfattar allt från Pakistan till den östra gränsen av Indien och även en del av kusten av Myanmar. (Se länk).

Det behöver inte heller stan­na där. In­di­en, lik­som Is­ra­el, var un­der isla­miskt styre i århund­raden och är där­för i Dar al Is­lam, islam och mus­limer anser Indiens exis­tens illeg­itim och en skymf mot is­lam. Något som liknar fred kan bara upp­nås på sam­ma väg som Spa­nien och Por­tu­gal som har varit befriat från islam i fem år­hundra­den genom att vara så starka så länge att muslimerna tar det från dag­ord­ningen under över­skåd­lig fram­tid. I en tidsålder av global jihad, är det fortfarande på dagordningen, men det finns inget att vinna på att försöka blidka dom.

.
D844 SvD705 

.

antisemitism antisionism judehat Kärnvapen islamism Israel jihad muslimer....