vanföreställningarna hos anti-israeliska konservativa.

http://www.americanthinker.com/2014/08/the_delusions_of_antiisrael_conservatives.html

24 augusti 2014 
Vanföreställningar hos anti-israeliska konservativa 

Av Ben Cohen 

År 1948, var argumentet för att skapa Israel ett moraliskt argument; argumentet mot skapandet av Israel grundades på en bedömning av USA:s nationella intressen. Nästan sjuttio år senare är Israel ett ekonomiskt och militärt kraftpaket, med en snabbt växande befolkning, medan hennes traditionella fiender är svagare än någonsin. 

För närvarande, de flesta av de som argumenterar mot den fortsatta existensen av Israel försöker basera sin argumentation på moraliska grunder. Fortfarande, en liten och högljudd grupp av konservativa hävdar att vårt stöd för Israel underminerar vår ställning i regionen, och hotar våra nationella intressen. Philip Giraldi, Mark Perry, och andra fortsätter att avancera detta argument trots ökade bevis på motsatsen. 

Historiskt har USA försökt köra en medelväg mellan Israel och kraven på hennes arabiska och muslimska grannar. Israel skulle ha föredragit att använda Suezkanalen som en naturlig barriär mellan sig och Egypten; President Carter vred dess arm och tvingade dem att ge tillbaka i utbyte mot fred. Den första president Bush tvingade Israel att förhandla med PLO, något de inte ville göra. President Clinton tvingade Israel att avstå territorium till den palestinska myndigheten, senare användes territoriet för att starta självmordsbombningar därifrån. Slutligen har president Obama upprepade gånger pressat Israel till att göra saker de inte vill göra. 

De som argumenterar mot den amerikanska relationen med Israel kan endast beräkna kostnaderna i form av bistånd, men inte räkna fördelarna. Tänk om Suezkanalen fortfarande var en krigszon mellan Israel och Egypten. Utan USA:s stöd till både Israel och Egypten hade det inte funnits något fredsavtal mellan de två länderna. 

I föreliggande konflikt om Gaza, är det svårt att se hur låta Hamas tillgång till världens vapenmarknaden skulle gynna Amerika, eller folket i Gaza för den delen. Under 2011 plockade den israeliska marinen upp en-tons guidade sjömålsrobotar på väg till Gaza, missiler som lätt skulle kunna sänka en lastångare, ett kryssningsfartyg, eller till och med förstöra en olje- eller naturgas-plattform. Argumenten att Israel borde lyfta sin marinblockad utan att avväpna Hamas är galet. 

Kristalliserande detta vansinne, klagade Mark Perry på en artikel som uppmanade USA att sätta press på Qatar att sluta finansiera Hamas och Muslimska brödraskapet. Mark Perry hävdade att vårt verkliga intresse är de amerikanska jobben som är beroende av att bygga Qatars oljeinfrastruktur. 

Frånvarande är erkännandet att Qatar är ett land i tredje världen, med turen att ha enorma oljerikedomar. Qatar betalar amerikanska företag att utvinna sin olja för att de inte kan göra det själva; de köper amerikanska vapen för att de inte kan bygga dem själva; utan amerikanska försvaret försvarar Emiratet, kanske de inte ens existerat. Qatar behöver USA långt mer än USA behöver Qatar. 

Antagandet bland många är att utan amerikanskt diplomatiskt stöd, skulle Israel kämpa för att överleva. Trots vad som sägs i FN, fortsätter Israel att njuta av goda handelsförbindelser med världens största ekonomier; nationer i världen tycker att det är i deras intresse att göra affärer med Israel. 

Mer till punkt, Israels förstörelse skulle uppenbart inte ligga i USA:s nationella intresse. Föreställ att IDF:s arsenal av konventionella och troliga kärnvapen hamnar i händerna på Hamas, Muslimska brödraskapet, ISIS, etc. Med tanke på de medel som Israel skulle kunna demonteras med skrapar detta bara ytan av huvudvärk hennes undergång skulle orsaka. 

Anti-Israeliska konservativa verkar i hög grad motiverade av två saker: en underskattning av Israels växande styrka, och en naiv romantisering av den palestinska saken. Israels komparativa fördel gentemot sina fiender har kontinuerligt chockat världen. 1960 var Egyptens totala BNP en och en halv gånger större än Israels, är i dag är Israels totala BNP större. Det bör noteras att Egyptens befolkning är mer än tio gånger större än Israels och Egyptens kan vara en av de bättre arabländerna. 

Anti-Israeliska konservativa sympatiserar förstås med den svåra situationen för flyktingarna och sörjer förstörelsen av Palestinas infödda arabiska civilisation och struntar i den ännu större katastrof som skulle ha uppstått om Israel hade förlorat kriget 1948. De ignorerar också de våldsamma attackerna mot judiska invandrare som inträffade i mandatet Palestina, och vägran av den muslimska arabiska befolkningen att leva och låta leva. Liksom sina vänner på den anti-Israel vänstern, romantiserar anti-israeliska konservativa den "inhemska andra," befriade från något moraliskt ansvar för sina handlingar. 

Om USA skulle lyssna till råd från de så kallade utrikespolitiska realisterna, skulle vi göra inte bara ett moraliskt misstag, utan ett strategiskt också. Vi skulle ständigt stöta bort stora delar av den amerikanska allmänheten, och få väldigt lite. Under tiden skulle Israel förmodligen överleva och växa sig starkare, för att så småningom alliera sig med Kina, stärka vår rival i Asien. 

Det enda sättet Israel kunde förstöras skulle vara genom krig eller ekonomisk strypning. Ett krig som kan förstöra stora delar av Mellanöstern och stänga oljeproduktionen skulle inte vara i USA:s intresse. Om den ekonomiska strypningen tvingade Israel att acceptera slutet av hennes judiska majoritet, skulle resultatet bli ett extremt våldsamt och blodigt inbördeskrig; inte heller i USA:s intresse. 

Med tanke på omständigheterna är det enda argumentet mot att ge Israel diplomatiskt stöd är om man tror Israel inte bör finnas. Oavsett om Israel bör existera, existerar det, och kommer sannolikt att fortsätta existera. Ur ett perspektiv av kallt nationellt intresse, det villkorade stöd vi ger till Israel är i vårt intresse, och ovillkorligt stöd till araberna skulle inte vara det.

†Hamas †Israel ............