Amb. Alan Baker
- Den fredsförhandlingsprocess som anges i Osloavtalet var avsedd att leda till fred mellan Israel och det palestinska folket och ömsesidigt erkännande av varandras "ömsesidiga legitima och politiska rättigheter" (ingressen, Oslo I och Oslo II).
- I detta sammanhang var Israel berett att kompromissa om de historiska och juridiska rättigheter det judiska folket hade i området, genom avtal om fredliga relationer. För detta ändamål enades parterna i Osloavtalet att inte inleda eller vidta några åtgärder som skulle förändra statusen av territorierna i avvaktan på resultatet av förhandlingarna om permanent status (Oslo II, artikel 31 (7)).
- Yassir Arafat, i hans September 9, 1993, brev till Yitzhak Rabin, förklarade att "alla kvarstående frågor som rör permanent status kommer att lösas genom förhandlingar."
- Denna övergripande rad åtaganden och skyldigheter utgör en avtalsmässig ram för skyldigheter mellan Israel och palestinierna, undertecknade som vittnen och garanter av kungen av Jordanien, ordförandena för USA och Egypten, utrikesministrarna i Ryssland och Norge, EU(!) och godkändes av FN.
- Genom framställningar i FN, Internationella brottmålsdomstolen och internationella organisationer för att erkänna dem och acceptera dem som fullvärdig medlemsstat, och genom sin förening med Hamas terrororganisation, har palestinierna medvetet och avsiktligt förbigått sina avtalsenliga skyldigheter enligt Osloavtalet i ett försök att föregripa de viktigaste förhandlingsfrågorna utanför förhandlingarna.
- Detta, tillsammans med deras försök att avlegalisera Israel i det internationella samfundet och deras försök till aktioner mot Israels ledare, har tjänat till att omintetgöra alla möjligheter till förverkligandet av Osloavtalet, och som sådan har palestinierna i väsentligen brutit mot deras avtalsförpliktelser.
- På samma sätt - de länder som stöder dem bryter mot sina förpliktelser och garantier som vittnen.
- Av alla rättsliga normer, enligt de accepterade och universellt erkända lagarna om avtal och internationella överenskommelser, låter ett grundläggande brott målsäganden förklara avtalet ogiltigt och befrias från ytterligare förpliktelser enligt avtalet eller kontraktet.
- Därför är de grundläggande brotten mot Osloavtalet från palestinierna ett tecken på deras medvetna beslut att underminera dem och förhindra varje möjlighet till att genomföra dem. Som sådana har de gjort avtalen ogiltiga.
- I en sådan situation av grundläggande brott och enligt alla vedertagna regler för avtal och överenskommelser, har Israel legitim rätt att förklara att Osloavtalet inte längre gäller och att agera ensidigt för att skydda sina väsentliga juridiska och säkerhetsintressen.
- The peace negotiation process as set out in the Oslo Accords was intended to lead to peace between Israel and the Palestinian People and mutual recognition of each other’s “mutual legitimate and political rights” (Preamble, Oslo I and Oslo II).
- In this context Israel was prepared to compromise on the historic and legal rights of the Jewish People in the area, through agreement for peaceful relations. To this end the parties agreed in the Oslo Accords not to initiate or take any steps that will change the status of the territories pending the outcome of the permanent status negotiations (Oslo II, Article 31(7)).
- Yasser Arafat, in his September 9, 1993, letter to Yitzhak Rabin, declared that “all outstanding issues relating to permanent status will be resolved through negotiations.”
- This overall series of commitments and obligations constitutes a contractual framework of obligations between Israel and the Palestinians, signed as witnesses and guarantors by the King of Jordan, the Presidents of the U.S. and Egypt, the Foreign Ministers of the Russian Federation and Norway, the EU and endorsed by the UN.
- By petitioning the UN, the International Criminal Court and international organizations to recognize them and accept them as a full member state, and by their unification with the Hamas terror organization, the Palestinians have knowingly and deliberately bypassed their contractual obligations pursuant to the Oslo Accords in an attempt to prejudge the main negotiating issues outside the negotiation.
- This, together with their attempts to delegitimize Israel among the international community and their attempted actions against Israel’s leaders, has served to frustrate any possibility of realization of the Oslo Accords, and as such the Palestinians are in material breach of their contractual obligations.
- By the same token those countries supporting them are in breach of their obligations and guarantees as witnesses.
- By all legal standards, according to the accepted and universally recognized laws of contracts and international agreements, a fundamental breach enables the injured party to declare the agreement void and is freed from any further obligations pursuant to the agreement or contract.
- Therefore the fundamental breach of the Oslo Accords by the Palestinians is indicative of their conscious decision to undermine them and prevent any possibility of their implementation. As such they have rendered the Accords void.
- In such a situation of fundamental breach and according to all accepted rules of contracts and agreements, Israel has the legitimate right to declare that the Oslo Accords are no longer valid and to act unilaterally in order to protect its essential legal and security interests.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Tack för kommentar - jag godkänner när jag har läst den! Om den är värd att godkännas :)