Det syriska konfidenstricket.
Där är inte mycket entusiasm för Obamas plan för Syrien och även experterna har svårt att förklara varför attackerna kommer att åstadkomma något positivt. Debatten har krympt ner till trovärdighet .
Det enda verkliga argumentet för att attackera Syrien är att Obama lade ner en röd linje och kongressen är skyldig att skydda hans trovärdighet när han gör ett dåligt genomtänkt hot till förmån för den nationella säkerheten .
Men det är inte kongressens uppgift att skydda Obamas trovärdighet framför nationens. Det var Obamas jobb att skydda landets trovärdighet genom att inte sätta en röd linje tills han hade kongressens godkännande .
Bush kunde gå till kongressen och få ett tillstånd att använda våld mot Irak som var beroende av att Saddam fortsatte att trotsa FN:s säkerhetsråds resolutioner .
Obama kunde ha gjort samma sak om Syrien. Han kunde ha gjort det någon gång efter hans kommentar om röd linje för ett år sedan. Bush fick sitt godkännande ett halvt år innan kriget. Obama hade dubbelt så mycket tid för att få sitt.
Men Obama brydde sej inte om auktorisation i Libyen och han hade ingen avsikt att be om ett i Syrien. Istället valde han att vänta till sista minuten när en incident inträffade som tvingade hans hand, bara för att sedan backa genom att ta det till kongressen, ett drag som hans förtrogna upprepade gånger avvisat tills det blev politiskt lämpligt .
Och har nu Kongressen kommit på något sätt att rädda sin trovärdighet från den här röran?
Vilken trovärdighet?
Medan media föreläser kongressen om sin skyldighet att låtsas att kejsaren inte har bar rumpa till förmån för imperiet glömmer de att det aldrig fanns några byxor till att börja med.
Vi har inte att göra med ett fall av misstänkt nakenhet hos kejsaren som ska täckas upp. Världen har redan sett videos av kejsaren blinka förbi sedan hans första tal.
Amerikaner är kanske en imponerad publik för hans medier, men fienderna han behöver imponera är det inte.
Obama imponerade inte våra fiender med sin oförmåga att bestämma sig om Afghanistan. sparkande av flera generaler [varför tänker man på Erdogan där?], det stigande antalet dödsoffer och klumpiga försök att förhandla med talibanerna tog bort sin trovärdighet .
De människor han behöver imponera, Vladimir Putin, Xi Jinping och Ayatollah Khamenei har redan tagit mått och är ointresserade. Om kongressen sent godkänner hans strejker mot Syrien kommer ingen av dem att springa iväg och gömma sig under sina skrivbord eller förvirra ettrörigt fördröjt resultat med en show av verklig styrka.
Trovärdighet handlar inte bara om att ställa upp och utföra hoten. Det handlar än mer om att veta vilka hot man ska göra och varför man gör det.
Våra fiender tvivlar inte på att vi kan bomba. De tvivlar på att vi vet vem vi ska bomba och varför.
Ingen tvivlar på att Amerika har massor av kryssningsrobotar. Efter Obamas påtvingade sparbeting har vi har inte så många som vi brukade, men våra resurser är inte tvivelaktiga. Vad som är omtvistad är om vi är kapabla att föra en trovärdig utrikespolitik. Det är svårt att karakterisera en senkommen bombning av Syrien på uppdrag av den Fria syriska armén som alla utom vi vet är vår fiende, som en trovärdig politik.
Trovärdighet handlar om mer än bomber. Det handlar om uppfattningen att din motståndare vet vad han gör. Meddelar du att du måste bomba ett annat land för att visa din trovärdighet försöker du tigga om att din bluff ska bli trodd .
Ingen aktion av kongressen kan köpa Obama någon form av trovärdighet och ingen mängd av bomber kommer att sätta mammas jeans tillbaka på den nakna kejsaren. Det är för sent för det.
Det återkommande argumentet att Iran håller ögonen på Syrien och att dess kärntekniska program hänger i balansen har ingen trovärdighet.
Iran vet att Obama inte försöker bomba Syrien eftersom han verkligen tror att användningen av massförstörelsevapen är en röd linje. Dess ledare vet att de föreslagna attackerna, liksom att vapen kommer att levereras till rebellerna, är en del av Obamas stöd för den sunnitiska oppositionen på uppdrag av de sunnimuslimska oljestaterna som håller ett hårt grepp om Washington.
Obama kommer inte att bomba Iran . Demokraterna gjorde allt för att stoppa Bush från att göra det. De är inte på väg att göra det själva. Att döda myten om att Syrien är en inkörsport till Iran är bra för Israel.
Det betyder att Israel äntligen inser att Obama inte kommer att gå in och göra det rätta i sista minuten när varje uns av diplomati har pressats ut och sanktionerna har skärpts så mycket som det går. Och då kan de slutligen se efter sina egna intressen.
Amerikaner och israeler har blivit lurade av ett bondfångeritrick utspelat genom en misskrediterad politik om mjuk makt och nationsbyggande genom islamistisk demokrati. Och denna politik har ännu mindre trovärdighet än Obama.
Och det är den politiska trovärdigheten som var den verkliga frågan hela tiden.
Obama har inte en trovärdig politik för Syrien, precis som han inte hade en om Libyen eller Egypten. Detta är inte en förvaltning som är i stånd att förutse de oväntade konsekvenserna av dess handlingar utomlands. Istället arbetar man med arrogant vänsterdogmatism genom att anta att ideologisk trovärdighet kommer att leda till resultat.
Obama vill bomba Syrien medan hans rådgivare erkänner att det inte finns någon riktig plan för Syrien.
Obama bombade Libyen och nu har det Muslimska brödraskapet tvingat den valda regeringen från makten medan miliserna kämpar för kontroll över de största städerna. Medierna rapporterar inte det, precis som de skummar över ytan av Benghazigate, eftersom det kan ge människor idén att bomba en plats utan att ha en plan för efterdyningarna är en dålig idé.
Den ständiga efterlysningen att skydda Obamas trovärdighet är egentligen krav att kongressen kontrollerar medias spinbrigad genom att skydda hans image till förmån för den nationella säkerhetens skull. Men de enda personer som luras av denna show är andra amerikaner. Den spinkåren skyddar inte den amerikanska trovärdigheten utomlands, det främjar Amerikas godtrogenhet hemma.
Obamas mediaförsvarare insisterar på att sälja amerikaner myten om hans kompetens. Det är bondfångeri de vill ha draghjälp med från kongressen. Tricket spelas inte på Assad eller Putin eller resten av världen utan det kommer återigen att spelas endast för Amerika.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Tack för kommentar - jag godkänner när jag har läst den! Om den är värd att godkännas :)