Lita på Rouhani? :)

Jag var lätt road av TT:s nyheter idag:

Iran säger ja till snabbinspektioner
............
Oplanerade inspektioner var ej tillåtna.

D.v.s. endast inspektioner beställda långt i förväg till vissa platser, där man snabbt kunde städa, var tillåtna. Några relevanta länkar:

AEA Satellite Intel: Iran Cleaning Up Parchin before Inspection

Fill brought to Iran site IAEA wants to inspect-diplomats

IAEA head says Iran dismantling nuclear site ahead of inspection

Iran suspected of clean-up operation at nuclear site (Med satellitbilder av städningen.)

IAEA chief says Iran may have cleaned site of nuclear weapons test

Vad har hänt under alla dis­kus­sio­ner mellan Iran och Ashlet (ursäkta att ök­nam­net är det in­trycket hon har givit mej)? Det bör­jade ju snyggt i Istan­bul med att hon blev bju­den på lyx­mid­dag på det iranska kon­su­la­tet och därefter har INGENTING hänt. Denna Ashton som får 4.5 miljarder kronor i årslön, mer än 1000 gånger Kerrys lön efter en fil.kand. i sociologi och inga kunskaper om internationell politik, kanske borde bytas ut? Eller åtminstone ägna lite av lönen åt en ansiktslyftning.
En översiktsartikel över rundgångarna hittar du på ArmsControl. Iran har vunnit över England, Frankrike, Kina, Tyskland och USA varenda gång. Iran har ostört fortsatt sin produktion av anrikat material som kommer allt närmare Netanahus gräns på 250 kilo uran anrikat till 20%, som folk skrattar åt. Att man bara behöver 3.5% för energiproduktion, tja... Samtidigt som Iran också arbetar med en reaktor som producerar plutonium, se t.ex. artikeln i Wall Street Journal:

U.S., Eu­ro­pean Offi­ci­als Say Teh­ran Could Start Making Wea­pons-­Grade Plu­to­nium by Next Summer

Även i JP.
The Telegraph. (Bilden därifrån.)

Här kommer den egentliga artikeln.

Oktober 15, 2013 Av Joseph Klein (Frontpagemag)

Medan President Obama vägrar att förhandla med kongressens republikaner över villkoren för öppning av regeringen och besluta om en ökning av skuldtaket, är han helt nöjd att förhandla för femtielfte gången med den förrädiska iranska regimen. Några uppmuntrande ord från den dubbelbottnade nye iranske presidenten Hassan Rouhani och hans hjälpreda utrikesminister Mohammad Javad Zarif under sitt besök i FN förra månaden, samt ett hastigt arrangerat telefonsamtal mellan Obama och Rouhani, var allt som Obama behövde för att falla för Irans senaste förhalningstaktik.

Således börjar samtalen börjar nu komma igång i Genève mellan Iran och de så kallade P5 +1-länderna, som består av de fem permanenta medlemmarna i FN: s säkerhetsråd (Frankrike, Kina, Ryssland,

Storbritannien och USA) och Tyskland. Men innan förhandlingarna ens hade börjat, sade ligisterna som driver Iran att de inte kommer att godkänna någon transport av något av sina nuvarande lager av anrikat uran ur landet som en del av någon affär. Detta är mindre än Iran enligt uppgift var berett att göra tillbaka i 2010 när Iran, Turkiet och Brasilien gjorde ett gemensamt tio-punkters uttalande om en nukleär bytesaffär med Iran att de accepterade att deponera sitt lager av 20% uran i Turkiet [som man ändå absolut inte kan lita på längre ].

Allt vi nu kan förvänta oss från Teheran, i utbyte mot avskaffande av energi- [de har stora problem att raffinera nog med bensin trots all sin olja, men de bygger hellre kärnvapen än raffinaderier] och banktjänster, sanktioner som redan införts mot Iran, är någon form av eventuell begränsning av nivån av Irans framtida urananrikningsaktivitet och en gemensamt överenskommen process för ökad internationell inspektion. För att säkra ännu ett tillfälligt förtroendeskapande steg i denna riktning från iranierna, som de enkelt kommer att kunna undgå under alla omständigheter, måste Västvärlden börja avsevärt minska de nuvarande sanktionerna.

Robert Einhorn, en tidigare State Department tjänsteman som har varit djupt involverad i Iran-förhandlingarna och nu är med Brookings Institute, sade: "Det största problemet kommer att vara över frågan om lätnad på sanktionerna. Iranierna vill se några tidiga lättnader, men vi kommer att vilja hålla tillbaka så länge som möjligt om sanktioner för att säkerställa att vi har tillräckligt med inflytande för att nå en slutlig överenskommelse."

Samtidigt som förhandlingarna drar ut på tiden, kommer de tusentals iranska centrifugerna att hålla på att snurra, och utöka det befintliga lagret av anrikat uran som Iran säger att det kommer att insistera på att behålla som en del av det slutliga avtalet.

Obama gillar att tala om några republikaner som gisslantagare och utpressare för att kräva några eftergifter innan att passera ett fortsatt budgetbeslut eller för att höja skuldtaket. Men han är mer än villig att inleda förhandlingar med en regim som faktiskt tog amerikaner som gisslan och aldrig bett om ursäkt. För att få Iran att ens överväga att ta ett steg tillbaka från att ha möjlighet att snabbt bygga på sina atombomber och leveranssystem som kan användas för att pressa sina grannar och så småningom världen, måste Obama gå med på att ta bort de sanktioner som förde Iran till förhandlingsbordet i första hand. Man önskar att Obama skulle stärka sin ryggrad mot vårt lands dödsfiender, inte bara med hans inhemska politiska motståndare.

Irans högste ledare Ali Khamenei och hans fundamentalistiska mullor, uppbackade av den hårda linjen Islamiska revolutionsgardet, kör showen i Iran. De hatar Amerika, rent och enkelt. Kärnvapen är både deras försäkring för att undvika Saddam Husseins och Muammar Gaddafis öde, liksom deras biljett för att på allvar utmana USA i Mellanöstern och utanför regionen.

Rouhani och Zarif, oavsett hur moderata de kan låta när de talar till den receptiva västerländska publiken, är Khameneis marionetter. Och när dessa marionetter började med något som avviker från deras herres strama kontroll medan de är utanför Iran vid FN:s generalförsamling i New York förra månaden, låt Khamenei dem veta av sitt missnöje.



Telefonsamtal med Obama var "inte lämpligt." Både samtalet och Zarifs längre möte med statssekreterare John Kerry var "felsteg", enligt Khamenei. Den högste ledaren lade till, för att det skulle kännas ordentligt, vad han egentligen tyckte om USA som en förhandlingspartner, som han anklagade för att vara "gripna av det internationella nätverket av sionism." Han sade att "den amerikanska regeringen är opålitlig, högdragen och orimlig, och bryter sina löften."

Zarif, utrikesministern, tog inte lång tid för att anpassa sig i linje med Khamenei snäva gränser över alla auktoriserade öppningar till "Store Satan." Irans inflytelserika konservativa dagliga tidning Kayhan rapporterade att Zarif har accepterat ansvaret för "felsteg." På nationella säkerhets- och utrikespolitik- kommittén, Majlis, kallade de för att undersöka Rouhani och Zarifs diplomati i New York, där Zarif rapporteras ha sagt: "Vi (Zarif och Rouhani) trodde att samtalen (med Kerry) och telefonsamtalet(med Obama) var inom myndigheten som getts till oss, men det är vår uppfattning att Hazrat Agha (högste ledaren Ali Khamenei) har kritiserat oss för Dr Rouhanis telefonsamtal med Obama, som han ser som ett första felsteg, och mitt långa möte med John Kerry, och han anser att det var det andra felsteget under resan."

För hans del har Rouhani lyckats övertyga Khamenei så långt att hans förhandlingsstrategi var den bästa vägen för att säkra viss lättnad från de förlamande sanktionerna. Rouhani har bevisat att hans bedrägeri har fungerat tidigare. Förra veckan rapporterade Times of Israel om ett nyligen upptäckt fyra månader gammalt videoklipp på Rouhanis skryt under en intervju på iranska statliga televisionen om hur han hade tagit fördel av upphävandet av begränsad verksamhet han erbjudits under förhandlingarna med européerna under 2003. På den tiden fram till 2005 var Rouhani Irans högste nukleära förhandlare. Även om Iran utfärdat ett gemensamt uttalande med besökande EU-ministrar i oktober 2003 om fastställande av de utfästa förpliktelserna enligt den så kallade Teheran-deklarationen sade Rouhani i intervjun: "Vi kommer inte låta det hända!" Istället utnyttjades en illusion av elasticitet, Irans regering vidtog betydande åtgärder för att fullborda hjärtat av Irans kärnvapenprogram - konvertering av uran, anrikning och installation av många fler centrifuger.

"Vet du när vi utvecklade yellowcake? Vintern 2004," skröt Rouhani. "Vet du när antalet centrifuger nådde 3.000? Vintern 2004." Han sade också att den iranska tungvattenreaktorn i Arak, som Iran hoppas kunna använda som en alternativ plutoniumväg till ett kärnvapen, kom igång under denna tid.
"Vi stoppade kärnvapenprogrammet?" frågade Rouhani intervjuaren retoriskt. "Vi slutförde det! Vi finslipade tekniken."

Israels premiärminister Benjamin Netanyahu vet exakt vad som pågår. Han har försökt att bringa världens uppmärksamhet till den iranska regimens fortsatta dubbelspel och varnade förhandlarna att inte invaggas i en annan av Rouhanis undanflykter. "Han lurade världen en gång. Nu tror han att han kan lura den igen," observerade Netanyahu korrekt.

Men Obama-administrationen och dess europeiska partner lyssnar inte, inte heller uppmärksammar de historien. Samtidigt hävdar de att de insisterar på meningsfulla, transparenta och kontrollerbara eftergifter när förhandlarna kommer till Genève med orealistiska förväntningar, samtidigt som Iran får mer tid att korsa mållinjen att producera kärnvapen.

De iranska förhandlarna i Genève kommer att leta efter varje kil som de kan använda för att så splittring inom den västra laget och försöka upplösa sanktionerna genom att först dra bort viktiga europeiska aktörer. Iranierna kan förväntas komma med ett detaljerat, attraktivt förslag som ett framtida anrikningsgräns på högst 3,5%. Det kommer dock sannolikt att åtföljas av villkoret att västvärlden först visar god vilja genom att delvis ta bort sanktionerna, särskilt åtminstone några av de banksanktioner som har stört Irans ekonomi mest.

I intervjuer med den europeiska pressen förra veckan, varnade premiärminister Netanyahu européerna från att falla för ett sådant bete. "Inget avtal är bättre än ett dåligt avtal, och en dålig affär skulle vara en partiell överenskommelse som lyfter sanktioner utanför Iran och lämnar dem med förmågan att anrika uran eller att fortsätta arbetet med sin tungt vatten-reaktor för produktion av plutonium, vilket är vad som behövs för att producera kärnvapen," sade Netanyahu till Financial Times. "Ge inte upp nu, och säg inte senare att jag inte varnade er."

Inga sanktioner bör tas bort förrän Iran otvetydigt samtycker, och börjar utföra verifierbara åtgärder som implementeras inom ramen för total internationell inspektion, transparens om all sin kärntekniska forskning och utvecklingsanläggningar ovan och under jord, rivning av kärnteknisk-relaterade anläggningar med ett huvudsakligen militärt eller dubbel användnings ändamål, stopp för all anrikning av uran och plutonium-relaterade aktiviteter, och export av allt anrikat material ur Iran eller dess omvandling till ofarliga bränslestavar.

Om president Obama inte står fast i förhandlingarna och anger en fast tidsfrist för meningsfulla resultat med alla andra alternativ på bordet, och en början med ökande av sanktionerna, kommer han tsnart få reda på hur "utpressning" verkligen ser ut.

†Iran †Barack Hussein †Rouhani............